torsdagen den 31:e december 2009

Gott Nytt 2010!

Upptäckte att man inte bara måste göra en tillbakablick på 2009 utan också på hela 00-talet. Inser att en hel del har hänt, om jag ser på det personliga planet.
Millennieskiftet tillbringade jag och familjen på en vit strand, långt borta från civilisationen. Under stjärnhimlen, vid Indiska Oceanen.
Sedan dess har vi flyttat från Oman till Syrien och vidare till Nederländerna. Yngste sonen föddes under 00-talet och större delen av decenniet har ägnats åt att få klarhet i hans sjukdom, hyperinsulinism. Nu har sjukdomen mer eller mindre växt bort, men han är inte helt friskförklarad ännu.Bland annat är hans cortisolnivå inte som den ska. Inte så att vi märker något på honom, men läkarna ska göra mer undersökningar.
Vi förlorade min svärfar och barnens farfar tre veckor innan yngste sonen föddes. 2001 var för oss ett jobbigt år, och då har vi inte räknat med terrorattackerna i New York (som inträffade två dagar efter farfar dog).

Mycket resande under 00-talet, speciellt i Mellanöstern; Libanon, Jordanien, hela Syrien och även Turkiet.

Alla barnen blev skolbarn under 00-talet, jag har tappat räkningen på hur många olika jobb maken har haft, inom samma företag visserligen.
Själv har jag varit hemmamamma hela tiden.Och börjat skriva igen.

En kall nyårsafton i Bohuslän väntar. I morse var det -14 ute och +14 inne i stugan. Full fräs i kaminen och temperaturen stiger åtminstone inne.
I kväll blir det firande med mormor, morfar och moster. Kalkon, trattkantarellsås och potatisgratäng står på menyn. Måste bara städa lite först.
10-talet kan börja.


St Simeons kyrkoruin norra Syrien, med regnbåge. Okt 2004

torsdagen den 24:e december 2009

Monicas adventskalender 24 dec- GOD JUL

All I Want-bloggen önskar alla läsare


GOD JUL
OCH
GOTT NYTT ÅR





















Nu tar jag en paus, vi hörs

onsdagen den 23:e december 2009

Monicas adventskalender 23 dec - julens budskap är knappast unikt

Det julevangeliet berättar om Jesus är knappast det som gör kristendomen unik i förhållande till andra religioner. Andra religioner berättar också om Gud (gudar) som kommer till jorden och blir människor.

Det är påskens händelser som gör ett liv i Kristi efterföljelse unikt i förhållande till andra livsåskådningar.

Ändå kommer man inte ifrån att det är barnet i krubban och firandet omkring det som har blivit den största kristna högtiden i många kristna länder. Störst med modifikation. För jag tror att det i mångt och mycket är kommersialismen som har gjort julen "större" än påsken. Och det är på sätt och vis religionssynkretism, som Joachim skriver om här.

Men man ska inte förringa julens budskap och dess stora under. För det är ju ändå så att i och med att Gud blev människa i Jesus inleddes början till något helt nytt. En helt ny relation mellan Gud och människor.

tisdagen den 22:e december 2009

Monicas adventskalender 22 dec - snö idag?

Det är fortfarande mörkt ute och jag sitter framför det stora köksfönstret med utsikt över dalen i norr. Emellanåt syns ett pärlband av ljus från bilar som just har kommit av färjan som går mellan Svanesund på Orust och Kolhättan på fastlandet.
Nu ljusnar det sakta och det går att se den istäckta viken och de tunt snötäckta klipporna runtomkring. De ligger väldigt lite snö här, men det kommer kanske mer idag. Fast det tror jag inte förrän jag ser det.
Barnen vill kunna åka pulka från stugan ända ned till stranden. Det är mer än hundra meter.
Jag vill kunna fortsätta köra från landsvägen upp till oss. Det är flera branta backar som kan ställa till problem vid dåligt väglag.
I vilket fall som helst, hellre snö än barmark.

Snart är det jul och jag borde väl skriva något om julens budskap. Snart.
Det kommer.

måndagen den 21:e december 2009

Monicas adventskalender 21 dec

Vi lyckades ta oss till Sverige i går. Beslutade oss för en tidig snart, klockan sex gav vi oss i väg och då hade det redan snöat i en timme. Under färden tilltog det och färden till tyska gränsen tog tre timmar i stället för knappt två. Efteråt förstod vi att vi hade kört före snöstormen. Västra Holland fick 30 cm snö i söndags. Det är mycket ovanligt.
Tyskland var lugnt, rena vägar, men kallt. Spolarvätskan frös i ledningarna. Maken hade hällt i fel spolarvätska, antagligen, eller så var det just; kallt. Vid varje bensinmack utmed A1 i Tyskland stod nämligen mängder av bilister med samma problem som vi. Och spolarvätskan såldes slut på en mack.
Inte förrän vi nådde Köpenhamn och det bara var -3 fungerade allt utan problem.

Behöver jag tillägga att Holland ligger stilla idag, i skrivande stund (måndag). Under en vitt vintertäcke. Bussar och tåg går inte, vägarna är antagligen ännu inte plogade (under vår tre timmars resa genom snön såg vi en plogbil en gång).

För övrigt verkar Stenungsund vara det enda ställe i hela Europa som inte har snö. Här ligger ett litet lager på ca en halv centimeter. Det är åtminstone vitt på marken. Och tio grader minus.

söndagen den 20:e december 2009

Monicas adventskalender 20 dec

Om allt går som planerat sitter vi just nu i bilen och reser till Sverige (man kan alltså välja publiceringstid på Blogger).
Men eftersom Vintern slagit till ordentligt här nere på kontinenten så vet man aldrig.
Vi fick 7 cm snö häromdagen (ovanligt mycket för att vara Nederländerna), men norra Nederländerna fick 40 cm (det är extremt ovanligt för att vara Nederländerna).

Om ni vill ha något att läsa gå till Kolportören och läs det Joachim skriver om konsumtion och religionssynkretism. Intressant och träffande. Joachims blogg är en av mina favoriter i bloggflödet, och det är jag inte ensam om att tycka; Emanuel Karlsten rekommenderade honom också i Människor och tro.




Emanuel som för övrigt lämnar Dagen för att börja på Expressen. Synd för Dagen, men jag önskar lycka Émanuel lycka till. Det ska bli intressant att se vad han kan åstadkomma på Expressen.

lördagen den 19:e december 2009

Monicas adventskalender 19 dec - Julvideo U2

Vad vore julen utan julsånger som inte har så mycket med julbudskapet att göra.
Vanligtvis tycker jag att de är en pina, men denna är ett undantag:

fredagen den 18:e december 2009

Monicas adventskalender 18 dec - Kaarsjesavond

En av Hollands stora julbegivenheter är den sk. Kaarsjesavond här i Gouda. Alltid på tredje tisdagen i december. I år fick det vara för min del, det var alldeles för kallt. Men så här skrev jag förra året:

Ingen snö, men stans stora julgran är i alla fall tänd. 
Traditionsenligt tredje tisdagen i december och komplett med julgran från norska vänorten Kongsberg. Mässingsorkester och kör, tusentals tända ljus i hela stadshuset (och ungefär lika många brandmän på plats för att se till att den sexhundra år gamla byggnaden inte brinner ned). Kalla tår, trots full vintermundering.


Kaarsjeavond (bokstavligen stearinljusafton) är en väl inarbetad tradition. Det har sin bakgrund i att Gouda inte bara är berömd för sin ost, utan också för sina stearinljus (numera stöps ljusen i Östeuropa någonstans, men det är en annan historia).


Torget är packat med folk från när och fjärran; kort sagt, detta är en av de stora julbegivenheterna i hela Holland, ja, mer än så. Man träffar på både engelsmän, tyskar och japaner denna kväll.
Alla gatljus och neonskyltar släcks ned, till slut är det enda ljus man ser stearinljusen i stadshuset och alla stearinljus som folk i husen runt torget tänder.
Med andra ord; stämningsfullt, i ordets rätta bemärkelse. 


Videon nedan är från 1965. Kaarjesavond har inte förändrats mycket sedan dess, förutom att julgranen utanför stadshuset numera har LED-lampor, som drar mycket mindre ström.



torsdagen den 17:e december 2009

Monicas adventskalender 17 dec - Holländskt julbröd


Jag sade häromdagen att holländarna inte hade någon riktig julmat. Det är inte riktigt sant.
De har i alla fall sin Kerststol. (Finns i tysk variant också.)

Det är ett sött bröd med massor av russin och korinter och nötter, och den holländska varianten har en sträng mandelmassa inbakad i mitten.
Pudrad med florsocker ska den vara också.
Man äter den som vanligt bröd och helt ska man ta ut klicken mandelmassa och smöra på brödskivan (med vanligt smör ovanpå, så blir det ännu smarrigare).
Annars tycker holländarna att svenskt bröd som är sötat, vare sig det är vanligt bröd till smörgåsar, eller vetebröd, är en märklig företeelse. Kerststol är alltså ett undantag från den holländska vanan att alltid äta osötat bröd.

Jag har introducerat den i min familj, som tycker mycket om den, men eftersom svenskar är vana att äta sött vetebröd till kaffe så tar mina föräldrar helst en skiva Kerststol till kaffet och inte till själva frukosten.

onsdagen den 16:e december 2009

Monicas adventskalender 16 dec - En riktig kalkon


Holländarna är inte så värst bra på julmat. De har ingen speciell sorts julmat, de äter helt enkelt gott under julhelgen, men maten skiljer sig inte från en vanlig festmåltid.


Annat är det med engelsmännen. De har ju sin kalkon.


Eftersom vi ofta har bott på ställen där det har funnit många engelsmän (och med dem fylls ofta landets matvaruaffärer med fryst kalkon vid juletid, oavsett om landet var muslimskt eller inte), så har vi ofta ätit kalkon, om inte till jul, så i alla fall till nyår.

Den värsta "what-happened-last-time-I-flew" historien (ni vet det där och så kom flygplanet i turbulens och föll 2 km, typ)  jag någonsin har hört hade med en kalkon att göra.
Vet ni varför det varnas på många flygplan för att det kan falla ut saker ur bagageutrymmena ovan sätena när man öppnar (officiell förklaring: under starten kan ju handbagage, och annat, flytta på sig och riskera ramla ut när man öppnar luckan)?
Jag vet.
Under en British Airways-flygning strax innan jul från London till Muscat, Oman, för några år sedan, hände följande:

När en passagerare under flygning skulle ta ned sitt handbagage föll en frusen kalkon ut och ned på huvudet på passageraren som satt direkt under.
Passageraren blev så illa tilltygad att planet tvingades gå ned på Cypern för att skicka den skakade till sjukhus.

Jag tror att händelsen inträffade innan 11 sep 2001. Jag tvivlar på att passagerare numera tillåts ha frusna kalkoner i sitt handbagage. Det är ju rena mordredskapet.

Bild från Tasteline där ni också kan hitta ett smarrigt recept på Engelsk kalkon.

tisdagen den 15:e december 2009

Monicas adventskalender 15 dec - Michelinstjärnor

Och nu över till något helt annat. Igen.

SvD skriver om hur Michelinguidens hemliga inspektörer arbetar.

Ni vet; får en restaurang en stjärna eller mer i den guiden är det något väldigt speciellt med den restaurangen.
Bästa betyg man som krögare kan få. Eller?

I den lilla byn Nuth, Limburg, södra Nederländerna, beslutade sig faktiskt en krögare sig för att ge tillbaka sin Michelinstjärna.

Varför?
Jo, plötsligt fick han en massa gäster som förväntade sig dyra råvaror, flärd och elegans.
Han ville att hans restaurang skulle vara en bykrog för alla, inklusive barnfamiljer, som lagade god mat med lokala råvaror enligt tillgång i samklang med årstiderna. De nya gästerna ville ha sjötunga, gåslever och kalvbräss (vad sjutton är det?)

Med ens tyckte stamgästerna att krogen De´n Dillegaard (ungefår Dillträdgården) hade fått för hög tröskel och slutade komma. På söndagar (normalt den tid familjer gick ut och åt) fick den  till och med stänga, eftersom gästerna uteblev.

Så krögaren fick nog, "lämnade tillbaka" sin stjärna, och bytte namn till det mer gemytliga Eten bij Michel (Äta hos Michel, bokstavligt översatt).

Även i Frankrike har krögare gett tillbaka stjärnor, en gav till och med tillbaka tre stycken. Orsak; krögaren ville laga enklare och billigare mat.

Men enligt Michelinguiden kan man inte ge tillbaka stjärnor. De är ingen gåva till restaurangen, utan ett betyg (som kan tas bort om kvalitéen sjunker).

Källa: De Volkskrant, Elsevier, Gayout.com

måndagen den 14:e december 2009

Monicas adventskalender 14 dec - Skridskoväder?

Hoppsan!
Måste skriva något för denna lucköppning.

Vintern är på väg. Maken oroar sig för att det ska bli skridskoväder här i Holland när vi ska åka till Sverige i två veckor.
Skridskoväder har man inte så ofta. Så där vart tionde år. Förra gången för nästan ett år sedan. Så enligt statistiken borde det inte bli i år.




Fryser det till ordentligt drömmer alla nederländare om Elfstedentocht. Det är bara gått att genomföra femton gånger på hundra år.
Tänk er om Vasaloppet endast gick vart tionde eller femtonde år och föreställ er hur mycket uppmärksamhet det då skulle få.
Ska skriva om Elfstedentocht (Elvastadsloppet, ett tjugo mil långt skridskolopp i Nederländernas nordliga län Friesland) en annan dag när jag har mer tid.

söndagen den 13:e december 2009

Monicas adventskalender 13 dec - Blod, svett och stand-up

Underbart!

Kolla in den här videon. En norsk dokumentär om Jonas Helgesson (Årets förebild i Dagen 2007). Jag har skrivit om min fd. granne här.

blod, svette og stand-up from Jon Arne Tjelta on Vimeo.

Ha en bra Lucia!

_____

lördagen den 12:e december 2009

Monicas adventskalender 12 dec - Nobelfesteftersnack

Lite nobelprissnack.
Hade först tänkt skriva om Obama och pacifism, men det får vänta. Och alla andra har ju skrivit om fredspriset "som gavs för tidigt".

I stället, det har väl inte undgått någon, om ni följt nobelfestligheterna, var det ovanligt många kvinnliga pristagare i år.
I SVTs sändning (ca 43 min in) kan man se hur medicinpristagarna talar om hur man, som vetenskapsman och kvinna, kombinerar familj och arbete. Deras lab verkar vara ovanligt "babyvänligt". De är bra förebilder för unga kvinnor som vill satsa på forskning.
Men vad jag inte fattar är varför man aldrig frågar hur manliga nobelpristagare kombinerar familj och forskning på toppnivå.
Lite senare i samma sändning kan man också se ett kort repotage om kemipristagaren, som lever extremt miljövänligt. Paddlar hellre in till Cambridge än tar bilen (han har tydligen inte ens bil).

Noterade också att prinsessan Madeleines fästman satt med vid honnörsbordet. Konstaterade att han såg ut som en typisk jurist som skulle vilja ge ut en spänningsroman i Stockholm Noir-stil.

Lade också märke till att det första homosexuella paret satt vid honnörsbordet. Tyske utrikesministern och hans make. Den senare en av de snyggaste under hela kvällen.
Vackrast? Kronprinsessan, definitivt.

fredagen den 11:e december 2009

Monicas adventskalender 11 dec - Barnlöshet

En lite allvarligare lucköppning i dag.
Den inspirades av något i detta blogginlägg:
"Det finns därför inte någon rimlig anledning till att det offentliga skall bekosta provrörsbefruktningar eller annat så länge det finns redan födda barn som behöver föräldrar. Normen för vad som är "eget" barn måste förändras! Det kan inte ses som någon mänsklig rättighet att föda barn - lika lite som det kan inrymmas i de mänskliga rättigheterna att med våld eller lagstiftning frånta människor rätten att föda barn"
skriver Birger och i princip håller jag med.

Men jag har full förståelse för dem som är ofrivilligt barnlösa att de skulle vilja att det var en mänsklig rättighet. Eller i alla fall att man skulle ha rätt till hjälp så långt det är möjligt.

Sedan började jag fundera mer på det här med ofrivillig barnlöshet. Det är en realitet i alla samhällsklasser. Men att göra något åt det är ofta förbehållet rika. I fattigare länder är IVF något som endast rika kan ha råd med, om det inte finns något statligt stöd. Adoption kan måhända vara ett billigare alternativ där.
Men i västvärlden är adoption förbehållet de med tillräckliga medel. Det kostar att adoptera. Om inte det offentliga skulle bekosta IVF så skulle många med lägre inkomst aldrig kunna göra något åt sin ofrivilliga barnlöshet.

För jag tror att det är en stark drivkraft hos många att vilja ha och försöka få barn, egna eller adopterade. Även om det första inte kan ses som en rättighet.

Själv har jag svårt att sätta mig in i hur det är att vara ofrivilligt barnlös. Jag tillhör de lyckligt lottade som har väldigt lätt för att bli med barn. Det där med en gång vid rätt tidpunkt stämmer in precis. För mig.

Samtidigt som vi "planerade för" (ogillar det uttrycket) vårt andra barn gjorde goda vänner till oss detsamma. Bara det att för dem blev det aldrig något andra barn. Efter privatfinanserad IVF ett par gånger gav de upp. Någon gång under denna process "beslutade" de sig för att vara glada för det barn de hade (som i sig var ett litet mirakel, hon kunde egentligen inte bli med barn) och inte försöka med IVF igen. De har heller inte adopterat.
Vi hade svårt att tala med varandra om detta. Jag kände att de, speciellt min väninna, hade svårt att komma över avundsjukan, eller vad man nu ska kalla det, för att jag hade lätt för att bli med barn och hon inte. Vi kunde inte mötas. Ännu idag tycker jag att det är svårt att tänka på det, trots att det är mer än tio år sedan.

-----

Liten fotnot:

För några år sedan hörde jag en underbar liten historia om ett holländskt par som adopterade en kenyansk liten flicka. De bodde i Kenya vid tillfället och en dag hittade någon ett övergivet nyfött barn i ett kaffeplantage alldeles intill deras hus. Paret blev ganska chockade över att barnet "hittades", men ingen bokstavligen tog upp det. Det visade sig att enligt lokal tradition betyder det att man tar till sig barnet som sitt eget (dvs adopterar det) om man tar upp och tar hand om en övergiven bebis. Och det visade sig vara för mycket för de redan fattiga personerna som hade hittat barnet. De hade antagligen nog med sitt och hade problem att föda den familj de redan hade.
Följaktligen tog det holländska paret upp barnet, tog hem det och senare blev det officiellt adopterat.

Denna sanna historia tog sådan skruv hos mig att den håller på att bli en hel roman. I alla fall delar av en roman, och i något modifierad tappning. Vi får se om det blir något av den historien.



Väntar i vaccinationskön med mamma. Uganda 1989

torsdagen den 10:e december 2009

Monicas adventskalender 10 dec - Vit jul i Libanon

Inspirationen tryter, vet inte riktigt vad jag ska skriva om.

Kan vi hoppas på en vit jul i år? Vi ska visserligen fira den i Sverige, men är chansen större än i Holland? Svårt att förutsäga, givetvis.

Annars får man väl ta sig till Libanon. Där brukar första snön komma runt jul. Och ganska ordentligt i bland. I bergen alltså. I Beirut regnar det bara.

Så här såg det ut julafton 2005. Det snöade så mycket att vi inte kunde ta oss hem den vanliga vägen från Beirut till Damaskus, dvs över bergen och Bekaadalen (ca en och en halv timmes bilresa, inkl och då var hälften av den tiden väntan vid gränsen). Vi fick åka norrut via Tripoli, runt bergen (fem timmars bilresa).



onsdagen den 9:e december 2009

Monicas adventskalender 9 dec - Hästgalen

Över till något som inte har med advent och jul att göra.

Det här med hästar. Och att det går lite i arv, hästintresse.

Hittade den här lilla filmen på en blogg;

Världens sämsta hästtjej from Pikosekunder on Vimeo.

Liknar inte riktigt mig men har några beröringspunkter.
Jag älskade hästar. Jag var dock ganska dålig på att rida, och egentligen var jag också lite rädd för hästarna. De är ju ändå stora starka djur som man inte är roliga att ha och göra med om de blir arga eller rädda. Eller vill trilskas.

När jag fick egna barn pratade jag inte om mitt hästintresse som jag hade som barn och tonåring. Det låg så långt tillbaka i tiden. Visst klappade vi en häst om vi träffade på någon och kanske slapp det ur mig att hästar är det vackraste djur som finns någon gång.



Så därför undrar jag om hästintresse är något ärftligt. Min dotter är nämligen totalt hästgalen. Hon började ta ridlektioner som sjuåring hos Bashar på Mouselly Farm utanför Damaskus. Bashar var en tålmodig man som gav sina unga utländska elever all uppmärksamhet de behövde och gav dem en bra grund i ridandets konst.
Sedan blev det ridlektioner på ridskolan här intill och nu är hon även skötare till en bångstyrig ung ponny vid namn Rebbel (han är ganska rebellisk) två gånger i veckan. Intresset verkar inte ebba ut ännu. Men hon håller på att växa ur Rebbel.


Vad är det med tjejer och hästar?

Ridlektion i Syrien. Kan ni se snön på Hermonberget i bakgrunden?

tisdagen den 8:e december 2009

Monicas adventskalender 8 dec - Pepparkaksbak

Av alla traditioner i vår svensk-holländska familj är pepparkaksbaket en av de viktigaste.
Alla barnen har utvecklats till goda pepparkaksbagare.
Och trots att Holland har sin pepparkaksvariant, Spekulaas, så är det ingen här som bakar dem själv. Som med så mycket annat i bakverk, få holländare bakar sitt eget bröd eller gör sin egen tårta. Det är bageriet som gäller. Lite synd tycker jag.

I år blev det extra lyckat, degen blev precis lagom lös och pepparkakorna spröda.



Pepparkaksbak med precision.

måndagen den 7:e december 2009

Monicas adventskalender 7 dec- Syrienminnen


När man har bott i flera olika länder tenderar man att samla på sig en hel del saker. Jag har många favoriter, bland annat denna syriska mässinglampa (ja, jag har faktiskt två likadana).


Egentligen gjord för ett stort stearinljus, men jag brukar hänga en liten julgransbelysning i den. Den får sitta i nästan hela året, i alla fall under det mörka halvåret.

Häromdagen bestämde jag mig för att försöka putsa dessa stora lampor, vilket visade sig vara ett jättejobb. Lite mer glänste de efteråt, men jag hade behövt gnugga mer.


Samtidigt drabbades jag efter en påtaglig längtan att åter få vandra i Gamla Stan i Damaskus och dess stora souk (marknad).
Stanna vid Bakdash Ice Cream och äta deras berömda glass doppad i pistagenötter eller äta shoarma på den bästa platsen i staden, bakom                                    Ummayyadmoskén.

Av alla länder jag har bott i är Syrien det land som ligger närmast mitt hjärta. Det trots att det inte alls är en enkelt land att leva i.
Jag förälskade mig i landet redan första gången vi besökte det. Det tog sedan ett halvår innan vi flyttade dit på våren 2003 och förälskelsen höll i sig.
Varför? Kanske de gästfria syrierna, historiens vingslag, möjligheten av gå i Paulus fotspår och även lyssna på det språk som Jesus själv talade (arameiska).
Också Bakdash´ fantastiska glass.

söndagen den 6:e december 2009

Monicas adventskalender 6 dec - Sinterklaas och hastighetskameror


Ännu lite mer Sinterklaas.

Någon fick den briljanta idéen att packa in hastighetskameror som en Sinterklaas-present.

Nederländerna är fullkomligt nerlusade av hastighetskameror.
Egentligen har jag inget emot dem, men jag hade hellre haft dem vid barnens skola än på genomfartsleder.



lördagen den 5:e december 2009

Monicas adventskalender 5 dec - Sinterklaas



Nederländerna laddar för att fira St Nicolaus, Sinterklaas, igen. Affärsidkarnas försök att föra in julklappar har ännu inte slagit igen helt, och jag hoppas att det aldrig kommer att bli så.
Sinterklaas är en genuint holländsk sed (även om den förekommer i några andra länder också) och måste bevaras.
Personligen tycker jag mycket bättre om Sinterklaastraditionen än den svenska tomten, alt. Santaclaus, Father Christmas.

Så här skrev jag för två år sedan:

För att göra en lång historia kort; det vi kallar tomten, det som i andra länder kallas Santa Claus, Father Christmas, Julenissen, har sitt ursprung i en mycket typisk holländsk sed;
Sinterklaas. Ja, rätt ska vara rätt, Sinterklaas firas i några fler länder.

St Nikolaus, det helgon, som ursprungligen firades, var en biskop i Turkiet under 200-talet. Firandet av Sinterklaas lyckades överleva reformationen i Holland och firas idag med stort allvar. Och det sker inte under jul, nej, Sinterklaas firas på sin födelsedag, 6 dec, eller rättare sagt kvällen innan. Då får holländska barn sina "klappar" (alltså inte på jul). Sinterklaas släpper ned presenterna genom skorstenen.
De som inte längre tror på Sinterklaas (jag menar, han var så förfärligt lik min dotters kompis pappa, så jag undrar ju...) ägnar sig åt att göra Surprises, dvs man packar in en present som en surprise, de kreativa ådrorna flödar och presentinpackningen kan se ut precis som helst; en stor penna fick min ene son förra året och min dotter fick en käpphäst.

Men först ska Sinterklaas göra sitt intåg och det sker ofta någon gång i mitten av november. Det är då man har chans att se honom i levande livet.
Det är en glad fest, och inga Sinterklaasfigurer med fula tomtemasker inte; nej, här är Sinterklaas klädd som en biskop, helt i rött och med biskopsmössa och kräkla (stav) och allt. Han kommer med båt från Spanien (bor där av någon anledning, han reser inte från Turkiet...), rider på en vit häst och har också ett antal knektar med sig, Svarte Piets, som kastar pepernoten (pepparnötter, smakar som våra pepparkakor) till åskådarna. Ursprungligen hade Sinterklaas bara en Svarte Piet, som enligt traditionen var St Nikolaus afrikanske tjänare (jag antar att det är han som får åka häst och vagn på mitt lilla videoklipp). Med sig har Sinterklaas också Boken, där det står om barn har varit snälla eller stygga under året (vi känner igen tomtens "finns det några snälla barn").

Holländarna tog med sig Sinterklaasfirandet till Amerika, som gjordes om till Santa Claus och som hos svenskarna klonades ihop med gårdsnissen, Jenny Nyströms bilder och på den vägen är det. Så kom tomten till.

Av alla typiska holländska sedvänjor så är Sinterklaasfirandet definitivt det som jag lättats har tagit till mig. Varför? Jo, det firas seriöst, pompa och ståt och barnen fullkomligt älskar det. Hela veckan har barnen här sprungit runt i Svarte Piet kläder, och en och annan liten Sinterklaas såg man också. Riktigt små barn brukar vara vettskrämda för de svartsminkade Svarte Piets, som springer runt och kastar godis och lever lite rövare.
Dessutom gör det att man på julen firar den som verkligen ska firas. Här i Holland är julen mer en religiös högtid än i Sverige, så upplever jag det. Men nu försöker handeln införa kerstcadeaus, julpresenter, för att sälja mer, vilket kan få vem som helst att blir utshoppad av rent utmattning. Speciellt jag, som vill "hålla på traditionerna", dvs både de holländska och svenska, i vårt hem. Alltså; jag köper presenter vid två tillfällen...
Jo, jag vet, Sinterklaas har kommersialiserats, handeln har glada dagar. Men ändå, jag gillar Sinterklaas.








Denne Svarte Piet har anförtrotts Sinterklaas viktiga bok, där det står om barnen har varit snälla under året som gått eller inte. (Undrar vad svenska Humanisterna hade tyckt om det holländska Sinterklaas-firandet?)

fredagen den 4:e december 2009

Monicas adventskalender 4 dec - Min skrivarflopp

När jag skriver det här är det torsdag kväll och jag är trött. Kan inte komma på något att skriva.
Har haft en massa skrivaridéer de senaste dagarna med ingen tid att skriva ned dem. Som alltid gör det mig våldsamt frustrerad. Jag är rädd för att jag ska glömma viktiga scener och repliker i berättelsen.
Sedan hade jag hoppats att förlagen jag skickat min första roman till skulle höra av sig innan jul. Men förlagsfolket är nog mer upptagna av att gå på varandras julfester än att skicka ut besked till aspirerande författare.
Jag verkar ha haft maximal otur (eller planerat dåligt). Först skickar jag in mitt manus på sommaren, i semestertider, när manus riskerar försvinna i högen (eller inkorgen på mailen). Sedan efter sommaren har de den stora anstormningen av manus från alla som skrivit färdigt under semestern.
Och dessutom är det lågkonjunktur, som får alla att dra åt svångremmen. Speciellt små förlag, jag har haft kontakt med några, de vill inte ha några nya manus under 2010. Suck!
-----------------------------------
Det finns mer att läsa om mitt skrivande på min sidoblogg Bokskrivarblogg, länk i högerkolumnen.
-----------------------------------

Men pepparkaksdegen är i alla fall klar och i morgon ska det bakas pepparkakor!


torsdagen den 3:e december 2009

Monicas adventskalender 3 dec - Julpynt

Igår ägnade jag mig åt att putsa fönster i köket och vardagsrummet, samt att hänga upp adventsstjärnor och ställa fram den svenska adventsstaken. Den sistnämnda är inte så vanlig här i Holland. Och sedan tycker en del att det är lite konstigt att hänga upp stjärnor och ställa ljusstakar i fönstret redan nu. De förknippar nämligen dessa saker med jul och dekorerar för jul gör man (traditionellt) efter Sinterklaas. Alltså efter 6 december.
Men det är ju adventsstjärnor, invänder jag. Men det begreppet är lite okänt för holländarna.
Dock har vår kyrka en adventsstake med fyra ljus och ett barn tänder ljusen varje söndag.

Men här sker nu en mestadels kommeriell förening av jul och Sinterklaas, och givetvis hänger juldekorationerna framme på gatorna redan nu.

Förutom att man traditionellt inte ger presenter på jul i Holland, så skiljer sig andra saker också. De vet inte vad en tomtenisse har med jul att göra. Skulle inte förstå varför svenskar dekorerar sina hus med tomtenissar på jul. Förresten förstår inte jag det heller.
Och skulle man berätta om att många svenskar har särskilda julgardiner, i alla fall i köket, så skulle de skratta. Svenska hem är mycket mer juldekorerade än holländska. Och då talar jag om reformerta hem. Hur katoliker har det är jag lite osäker på, men den reformerta traditionen håller tillbaka på prål och överdåd.
Den så vanliga julkrubban i Sverige är för många reformerta holländare "något som katolikerna har".
Men även det har förändrats. I min stad, som ligger mitt i det reformerta bibelbältet (mycket "gammalkyrkligt" och strikt till sin karaktär) har man varje år en "levande julkrubba" på Kaarsjesavond ("ljusafton", den tredje tisdagen i december, då julgranen tänds på torget och endast levande ljus brinner i stadshuset och alla hus runtomkring). Inklusive en riktig åsna, men exklusive en riktig bebis.

Mer om skillnader i svenskt och holländskt julfirande lite senare i december.

---

onsdagen den 2:e december 2009

Monicas adventskalender 2 dec - Hundar

Så här i Sinterklaastider (mer om det den 5 dec...) kommer frågan som på beställning:
Kan inte vi få en hund?

Det blir inte bättre av att goda vänner nyss skaffat hund.
Mamma säger blank nej för sig själv och ett med inbäddat nej offentligt. Vem kommer det att bli som måste ut tidigt på morgonen och sent på kvällen? (Svar: Jag, för den som inte fattade det...)
Hur ska vi få plats med den på resor? (Hundpension är ingen lösning, ej heller svärmor, eftersom vi är borta så mycket per år). I Thuleboxen på taket? (Alla vi känner med hund har stora bilar, vi har en Toyota Verso, kämpar alltid med packningen varje semester).
Dessutom har jag svårt för hundar i tättbebyggda områden. Har aldrig sett en holländare städa upp efter sin hund. Om jag skulle börja med min plastpåse skulle de tro jag var galen.
Följaktligen är varje lite gräsplätt full av skit här.
Med andra ord, jag tycker om hundar, men ogillar hundägare (speciellt de som inte kan fatta att vissa människor är hundrädda, och att det inte spelar någon roll om deras lilla hund är "så snäll", de bara är vansinnigt hundrädda och kan inte "ta bort" det).

Nu har jag fått ännu mer vatten på min kvarn. Hundar är inte bra för miljön. De konsumerar mycket kött och spannmål. Någon har räknat ut att en medelstor hund är två gånger mer påfrestande för miljön än en SUV (typ Toyota Landcruiser, jo, en sådan har vi också haft en gång...)
Det ni!

---
Källa om hundar och miljön: De Pers (på holländska....)

tisdagen den 1:e december 2009

Monicas adventskalender 1 dec - Fördomar

Visst heter det adventskalender och inte julkalender?

Tycker jag i alla fall.
Och jag ska försöka skriva något varje dag fram till jul.


Jag blev nästan chockad i morse när jag upptäckte att det var första december. Den första riktigt kyliga morgonen dessutom. Och snart måste lyset på cykeln på, det blir mörkare för varje dag.

Sinterklaaspresenterna är nästan avklarade. Det gör dagarna innan jul lite lugnare. Men mer om det den femte december, när man firar Sinterklaas i Holland.
 -------

Igår började jag fundera på hur fördomsfull jag är egentligen.
Vi skulle på kvartsamtal (sju minuters samtal...) på dotterns högstadium. På hennes skola går det till så att alla lärare sitter i aulan, eller det sk. mediateket, vid var sitt bord. Varje elev får sju minuter per ämneslärare. Vid varje byte ringer en klocka och nya föräldrar tar plats vid respektive ämneslärare. Ingen för den som vill hålla sitt samtal privat alltså...

Problemet var bara att vi inte hade någon aning om hur dotterns tysklärare såg ut. Bara att han hette Muller. Varje lärare hade en namnskylt på sitt bord, men de gick inte att läsa på avstånd, eller de stod skymda.
"Vem ser mest ut som en tysklärare?" sa jag till min man. "Kanske han där, den blonde killen".
Min man gav mig en blick som sa något om "fördomar om tyskar".
Ja, men, han hette ju till och med Muller... (Visserligen ett ganska vanligt namn i Holland, men ändå. Får mig i alla fall att tänka på doktor Müller i Tintin...) han måste vara blond och se tysk ut (kommer inte ihåg om doktor Müller i Tintin var blond).

Klockan ringde, det var vår tur att få "sjuminuterssamtal" och vi gick på jakt efter rätt lärare.
Givetvis var det den där "blonde killen". Min man hade svårt för att hålla sig för skratt.
Under samtalet visade han sig vara en ännu typisk tysklärare. Inklusive brun manchesterkavaj (och han var yngre än jag, till och med...)

För att försvara mig kan jag berätta att när jag bodde i England kunde jag skymta svenskar på femtio meters avstånd på Oxford Street i London.Innan jag hörde dem tala. De är definitivt blondare än tyskar.
Numera kan jag skymta holländare lika lätt. Ofta på grund av längden. De sägs vara längst i Europa. Kanske beror det på mängden kool, spitskool, zuurkool, boerenkool och andijve som de äter (alla fyra är kål av olika sorter och former).
Är jag fördomsfull nu?