Under ett svårt anfall av
refuseringsdepression höll jag på att ta bort hela
min skrivarblogg. Någon hindrade mig i tid och det slutade med att alla länkar till min skrivarblogg försvann.
Nu är de tillbaka igen. Någon gång kommer kanske en ny novell. Om jag lyckas hålla författardrömmarna vid liv.
Håll ut!
SvaraRaderaMen man måste börja skriva igen också, annars kommer man inget vart!
SvaraRaderaJust nu tar det mindre emot att ta hand om berget tvätt som ska skrykas än att sätta sig vid datorn. (Eller så bloggar man istället, eller försöker komma på vad som är så bra med Facebook, inte heller alltid bra för kreativiteten).
Egentligen har jag nog mer problem med disciplinen.
Hur kommer man till rätta med den?
Tack i alla fall för uppmuntrande tillrop, Birger!
Disciplin är skitsvårt. Alla författare säger att man ska vara stenhård, sätta sig ner och skriva trots att man inte har något att skriva. Dock undrar jag om det är värt det. Skriva ska vara något man brinner för, något man älskar, försvinner inte en del av skrivglädjen om man tvingar sig till att skriva, om man gör det till påfrestande arbete?
SvaraRaderaJag tycker att du ska ta ett djupt andetag, ta det lugnt och inspiras utan tvång. Och glöm aldrig att du skriver för dig själv, för att du älskar det och ger orden en mening.
Dessutom, ett bolag tackade nej. Det är deras misstag. Du är fortfarande en författare, och det finns säkert många bolag som skulle bli glada över att få puplicera dig.
Tack för uppmuntan!
SvaraRaderaNu var det inte ett bolag som tackade nej, det var det tredje i ordningen...
Men det finns ju några kvar.