Bortflugen kyckling

Måltiden som jag bjöd familjen (äsch, i slutändan åt endast min man och han tyckte det var gott...) på i förrgår var en djupt symbolisk fasterätt.

En gryta av kikärtor och sötpotatis som är vanlig i mellanöstern, en traditionell rätt bland fattiga. I Marokko kallas den ungefär "bortflugen kyckling" eftersom det sägs att barnen tittade ned i gryta och frågade var kycklingbitarna var. Modern i familjen (som inte hade råd med kött) svarade att det fanns en kyckling i grytan, men den flög bort.
Saffran hör till originalreceptet (men jag är ingen fan av saffran, så jag tog bort det...) och eftersom det är en dyr krydda symboliserar det hur djävulen frestade Jesus med all världens rikedom och makt.
Kikärtorna symboliserar stenar och hänvisar givetvis till hur djävulen frestar Jesus att göra bröd av stenar.
Liknande recept är också populära bland sefardiska judar.

När muslimerna fastar är det delvis för att de ska få bättre förståelse för hur fattiga har det. Under Ramadan hör det till att bjuda in fattiga att bryta fastan på kvällen och att ge till välgörande ändamål.

I vår familj vill vi att fastan ska mana till eftertänksamhet och återhållsamhet. Avstå lite från livets goda. Vara tacksam för det man har (som är mycket i jämförelse med många andra).

Monicas adventskalender 16 dec - En riktig kalkon

Holländarna är inte så värst bra på julmat. De har ingen speciell sorts julmat, de äter helt enkelt gott under julhelgen, men maten skiljer sig inte från en vanlig festmåltid.

Annat är det med engelsmännen. De har ju sin kalkon.

Eftersom vi ofta har bott på ställen där det har funnit många engelsmän (och med dem fylls ofta landets matvaruaffärer med fryst kalkon vid juletid, oavsett om landet var muslimskt eller inte), så har vi ofta ätit kalkon, om inte till jul, så i alla fall till nyår.

Den värsta "what-happened-last-time-I-flew" historien (ni vet det där och så kom flygplanet i turbulens och föll 2 km, typ)  jag någonsin har hört hade med en kalkon att göra.
Vet ni varför det varnas på många flygplan för att det kan falla ut saker ur bagageutrymmena ovan sätena när man öppnar (officiell förklaring: under starten kan ju handbagage, och annat, flytta på sig och riskera ramla ut när man öppnar luckan)?
Jag vet.
Under en British Airways-flygning strax innan jul från London till Muscat, Oman, för några år sedan, hände följande:

När en passagerare under flygning skulle ta ned sitt handbagage föll en frusen kalkon ut och ned på huvudet på passageraren som satt direkt under.
Passageraren blev så illa tilltygad att planet tvingades gå ned på Cypern för att skicka den skakade till sjukhus.

Jag tror att händelsen inträffade innan 11 sep 2001. Jag tvivlar på att passagerare numera tillåts ha frusna kalkoner i sitt handbagage. Det är ju rena mordredskapet.

Bild från Tasteline där ni också kan hitta ett smarrigt recept på Engelsk kalkon.

Monicas adventskalender 15 dec - Michelinstjärnor

Och nu över till något helt annat. Igen.

SvD skriver om hur Michelinguidens hemliga inspektörer arbetar.

Ni vet; får en restaurang en stjärna eller mer i den guiden är det något väldigt speciellt med den restaurangen.
Bästa betyg man som krögare kan få. Eller?

I den lilla byn Nuth, Limburg, södra Nederländerna, beslutade sig faktiskt en krögare sig för att ge tillbaka sin Michelinstjärna.

Varför?
Jo, plötsligt fick han en massa gäster som förväntade sig dyra råvaror, flärd och elegans.
Han ville att hans restaurang skulle vara en bykrog för alla, inklusive barnfamiljer, som lagade god mat med lokala råvaror enligt tillgång i samklang med årstiderna. De nya gästerna ville ha sjötunga, gåslever och kalvbräss (vad sjutton är det?)

Med ens tyckte stamgästerna att krogen De´n Dillegaard (ungefår Dillträdgården) hade fått för hög tröskel och slutade komma. På söndagar (normalt den tid familjer gick ut och åt) fick den  till och med stänga, eftersom gästerna uteblev.

Så krögaren fick nog, "lämnade tillbaka" sin stjärna, och bytte namn till det mer gemytliga Eten bij Michel (Äta hos Michel, bokstavligt översatt).

Även i Frankrike har krögare gett tillbaka stjärnor, en gav till och med tillbaka tre stycken. Orsak; krögaren ville laga enklare och billigare mat.

Men enligt Michelinguiden kan man inte ge tillbaka stjärnor. De är ingen gåva till restaurangen, utan ett betyg (som kan tas bort om kvalitéen sjunker).

Källa: De Volkskrant, Elsevier, Gayout.com

Ska vi fika?

Inga-Lina har upptäckt att det fikas för mycket i hennes liv, blogg och romaner.
Det får mig att tänka på hur svårt det alltid har varit för mig att förklara för ickesvenskar var fika egentligen är. Och jag ber om ursäkt i fall det verkar som om jag stjäl Inga-Linas blogginlägg. Spinner vidare, skulle jag vilja säga...

Wikipedia ger intressanta synpunkter och jag finner att fika var ett ord som ingick i månsing, dvs knallarnas hemliga språk.
Vet du inte vad knallar är? Jo, kringresande handlare från Västergötland, kanske i första hand Marksbygden (och där har jag jobbat, så jag känner till trakten).
Och fråga mig inte varför knallarna hade behov av en hemligt språk.

Fika är en sk. backslang, en ombildning av ordet kaffi, som kaffe kallades i vissa dialekter förr.
Kaffe kommer från arabiskans qahwa [qɒhwæ] och det uttalas faktiskt på ett sätt som liknar svenskans kaffe, (det var något av en aha-upplevelse på en av mina första arabiskalektioner i Damaskus). Engelskans och holländskans coffee är lite ute och cyklar alltså.

Och vi vet ju alla, att nuförtiden behöver ju inte alls kaffe ingå i fikat, för mig är fika ofta förknippat med te och där närmar vi oss engelskans high tea-tradition.

Numera, när jag är i Göteborg, så fikar jag gärna med en stor cappuccino. Jag är kosmopolit, som ni kanske vet redan.

I romanen jag filar på, förälskar sig huvudpersonerna i varandra över en cappuccino och gigantiska kanelbullar, intagna på ett kafé i Haga i Göteborg. Jag vet inte om jag ska låta dem fika ihop så mycket mer, se Inga-Linas inlägg...

Kaféet med de ENORMA kanelbullarna lär finns kvar(alltså inte bara i mitt socionomstudentminne, början av 90-talet) och heter Kafè Husaren, men jag borde kanske rekognosera nästa gång jag är i Göteborg.

Så här står det i alla fall på Husarens hemsida:

"Hagabullen har sedan slutet på 80-talet bakats i våra lokaler och avnjutits med behag av både studenter, turister och vanliga göteborgare. Vår speciella kanelbulle har blivit vida berömd och sänts både till Schweiz och London. Den är omskriven i många europeiska tidningar och visad i flertalet tv-kanaler. Idag har den blivit en självklar bild av Haga."

I Holland finns det inget som liknar fika, de tycker det är lite egendomligt att vi svenskar ska sätta i oss så ofantligt mycket till kaffet (sju sorters kakor, ni vet, i Holland får man bara en kaka till kaffet) däremot tycker de om att ta en borrel på eftermiddagen, som egentligen betyder att man dricker öl eller vin med tilltugg. Lite som spanskans tapas. Kanske en kvarleva från den tid Holland var ockuperat av de hemska katolska spanjorerna! Det var väldigt länge sedan, ska jag påpeka. Mycket längre sedan än när västgötaknallar gick runt på Sveriges vägar med sitt hemliga språk.

Inga gigantiska kanelbullar, men goda blev de i alla fall