Liten nostalgitrip och lite om simning

Det har inte blivit mycket bloggat på ett tag, jag har saknat inspiration. Annars brukar det räcka med att jag läser något på andra bloggar eller i tidningar för att fantasin ska sätta igång.
Men nu äntligen fick ett inlägg om vattengymnastik av Bodström i gång mig. Jag mindes plötsligt vattengymnastik från sisådär fjorton år tillbaka.

Tillbaka till nostalgitrippen. Och vattengymnastiken.
Större delen av den tid vi bodde i den östengelska avkroken Lowestoft (Englands östligaste punkt, det ni!) var jag gravid med vårt första barn. Jag fick nys om "Aquanatal", som var en slags vattengymnastik för gravida. Ledd av en barnmorska, och det var tuffa övningar. Med hipp musik till. Vi hade jättekul. Speciellt efteråt i cafeterian då alla var enormt hungriga och pratsugna.

Samtidigt var det "öppen simning" i bassängen och vi höll till på en del av det grunda. Inte till allas belåtenhet. Denna bassäng befolkades till största delen av pensionärer, av vilka några inte ville simma på det djupa. Följaktligen simmade de tvärsöver på den grunda delen (jag och min man lärde oss snabbt att alltid simma när den endast var "lane swimming", borde ha hetat "length swimming")

Så en del av gubbarna och gummarna klagade. Musiken var för hög. Vi tog för mycket plats (för att de inte kunde simma tvärsöver, jag antog att de inte menade våra magar). Barnmorskan blev sur och muttrade något om att de borde simma en annan dag och sedan sänkte hon volymen på bandspelaren (för att ganska snart höja igen).

Andra klagade inte, snarare tvärtom. Några äldre damer ställde sig glatt intill oss och deltog i gymnastiken. En äldre herre sade att han tyckte det var fantastiskt att se oss där varje vecka. Och han önskade oss lycka till. Avslutade med ett nästan tårögt "God bless you!"

Konstigt vad man kan minnas saker. I dagarna var det nästan exakt fjorton år sedan vi packade allt och flyttade till ett djungelrikt land vid ekvatorn i Afrika.

Tilläggas bör att yngste sonen (åtta år) hade simlektion igen idag. En nivå högre eftersom han tog sitt holländska "B-diploma" i lördags.

Nu gäller det att bland annat kunna simma 9 meter under vattnet och även 100 meter med byxor, tröja, jacka och skor på. Vet inte om jag skulle klara det...

Liten miljönostalgitripp till 80-talet

Någon som minns hela kärnkraftsomröstningen, Harrisburg och allt däromkring, till exempel fredsrörelsen. Sent 70-tal, början av 80-talet.

Jag var så där tretton-fjorton år, var med i Svenska Freds och sprang i alla fall runt i fredsmarscher och var livrädd för att världen skulle gå under i ett kärnvapenkrig. Var givetvis envis motståndare till kärnkraft. Minns detta med lite ångest.

Ta en liten musikalisk och miljöpolitisk nostalgitrip tillsammans med Imperiet (Guld och gröna skogar) Aston Reymers Rivaler (Godis är gott), Ultravox (hade missat att de sjöng om en kärnkraftsolycka), Tage Danielsson(den berömda monologen om sannolikhet) och Birger Schlaug i Pop och Politik.

Världen består fortfarande och jag är inte lika rädd för att den helt ska gå under (jag tror inte att Gud kommer att överge sin skapelse), även om kärnvapenhotet inte är försumbart, snarare sannolikt (för att citera Tage Danielsson), och jag är inte så säker på att människan har blivit så mycket bättre på att ta hand om naturen (det finns ju till och med kristna som tycker att man ska suga ut så mycket ur jorden som möjligt, den ska ju ändå förtäras i eld ganska snart).

Som ett led i evangelisationen, i att sprida det glada budskapet, anser jag att omsorg om miljön ingår.