Det här är egentligen en allför omfattande brunn att ösa i sent på kvällen; men jag länkar i alla fall: Birger Schlaug i en liten bloggdebatt med Svenska Kyrkans kommunikationschef Gunnar Sjöberg. Pratar Svenska kyrkan för lite om Jesus och hellre om miljö och sociala frågor?
Personligen kan jag inte se varför man inte kan prata om både och. Var ligger motsatsförhållandet?
Kanske pratar Svenska Kyrkan aningen för lite om Jesus, men det är kanske vi som uppfattar det så, eftersom det är kyrkans sociala resp. miljöengagemang som letar sig in i media. Media i allmänhet brukar ju inte rapportera om när kyrkan pratar om Jesus, det är ju inte direkt intressanta nyheter, om nu fattar vad jag menar. Först när kyrkan tränger sig utanför sin egen sfär blir det rubriker. Och då kan det lätt tolkas som att kyrkan hellre ägnar sig åt det där sociala än att predika evangelium.
Åandrasidan brukar de kyrkor som mest är kända för att predika evangelium kritiseras för att de inte gör något socialt, och gör det de mot förmodan det så brukar de beskyllas för att endast göra det för att de vill "frälsa själar".
Hur man än vänder sig så...
Dessutom tycker jag det är lite tråkigt när personer icke aktiva i kyrkan, speciellt ateister, troende eller inte, tenderar att vilja fösa in kristna i ett fack, nämligen det "konservativa". Om man inte är bokstavstrogen vad det gäller Bibeln (det vill säga traditionellt konservativ i moralfrågor i synnerhet) och tror att Bibeln inte tolkas utan "ska läsas som den är skriven", så är man liksom inte riktigt kristen. Det vill säga den kristendom som kritiseras är den som kritikern tycker är "rätt kristendom". Troende som tror annorlunda, som till exempel är ödmjuk inför läsandet av Bibeln, eftersom varje läsare samtidigt lever sin egen tolkning (ni märker att jag studerar litteraturvetenskap för tillfället, lite miljöskadad), är inte renlärig.
Schlaug: Timbro och Svenska Kyrkan
Sjöberg: Schlaug, Stig-Björn och en väldigt liten gud
Visar inlägg med etikett miljö. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett miljö. Visa alla inlägg
torsdag 31 mars 2016
söndag 8 maj 2011
Miljömedveten
En av sakerna som kom upp i tankarna under min långa fasta var det här med miljömedvetenhet.
Hur man lever miljömedvetet. Inte alldeles lätt i vår moderna värld. Räcker det att cykla i stället för att åka bil (lätt för mig att säga...), tänka på att inte konsumera för mycket, spara på vatten och ström, äta kött som man vet kommer från djur som levt ett hyfsat liv (inga djurfabriker) och så vidare?
Egentligen skulle jag vilja göra så mycket mer, men det är inte lätt när man bor i en stad. Man kan inte odla på egen täppa, hålla kontroll på all mat man köper, när man egentligen inte vet varifrån den kommer, och hur den är odlad. Häromdagen såg jag biologiskt odlad tomat i affären. Inget konstigt med det. Men den kom från Spanien. Jag menar... Varför skulle jag köpa biotomater som transporterats hela vägen från Spanien? Då är det väl bättre med tomater från ett holländskt växthus några mil härifrån (växthusen här börjar komplettera med till alternativa energikällor som jordvärme allt mer)? Eller? Snacka om att vara förvirrad konsument.
Jag kan inte minnas annat än att jag alltid varit miljömedveten. Dessutom går den hand i hand med min kristna tro. Det ser jag som något självklart och har egentligen aldrig funderat på varför. Vi är förvaltare, inte utnyttjare, av skapelsen. Jag vet att det finns andra kristna, speciellt i USA, som tycker annorlunda, men det känns så långt borta från mina uppfattningar. Jag har alltid tyckt så här, och vet inte när det började. Det kom kanske gradvis.
En person som inspirerat mig kan jag dock komma på, även om det är länge sedan jag läste något av honom. Kanske dags att börja igen.
Stefan Edman, som numera bor nästan nästgårds med min barnsdomsby.
Här intervjuas han av Birger Schlaug i En Bok-En Författare, detta pärla till program på Kunskapskanalen. Boken det handlar om heter Planeten Havet.
Jag får direkt hemlängtan när jag hör honom. Han är klippt och skuren söderbohusläning (om det finns någon sådan benämning), trots att han bott länge på andra ställen.
Dessutom har han en hel del vettigt att säga. Och så samtalar han med Birger. Bara måste vara bra, det visste jag på förhand.
Se och njut. Och inspireras. Stefan Edman får mig att undra varför jag inte satsade på naturvetenskapen en gång, när jag var tvungen att välja väg. Jag ska inte säga att jag valde fel, men det är lite sent att sadla om nu. Tyvärr. Men intresserad av naturvetenskap, miljö och sådant kan man ju få vara ändå.
Ps. Talgoxarna har fått ungar i fågelholken vi har satt upp. Underbart.
Hur man lever miljömedvetet. Inte alldeles lätt i vår moderna värld. Räcker det att cykla i stället för att åka bil (lätt för mig att säga...), tänka på att inte konsumera för mycket, spara på vatten och ström, äta kött som man vet kommer från djur som levt ett hyfsat liv (inga djurfabriker) och så vidare?
Egentligen skulle jag vilja göra så mycket mer, men det är inte lätt när man bor i en stad. Man kan inte odla på egen täppa, hålla kontroll på all mat man köper, när man egentligen inte vet varifrån den kommer, och hur den är odlad. Häromdagen såg jag biologiskt odlad tomat i affären. Inget konstigt med det. Men den kom från Spanien. Jag menar... Varför skulle jag köpa biotomater som transporterats hela vägen från Spanien? Då är det väl bättre med tomater från ett holländskt växthus några mil härifrån (växthusen här börjar komplettera med till alternativa energikällor som jordvärme allt mer)? Eller? Snacka om att vara förvirrad konsument.
Jag kan inte minnas annat än att jag alltid varit miljömedveten. Dessutom går den hand i hand med min kristna tro. Det ser jag som något självklart och har egentligen aldrig funderat på varför. Vi är förvaltare, inte utnyttjare, av skapelsen. Jag vet att det finns andra kristna, speciellt i USA, som tycker annorlunda, men det känns så långt borta från mina uppfattningar. Jag har alltid tyckt så här, och vet inte när det började. Det kom kanske gradvis.
En person som inspirerat mig kan jag dock komma på, även om det är länge sedan jag läste något av honom. Kanske dags att börja igen.
Stefan Edman, som numera bor nästan nästgårds med min barnsdomsby.
Jag får direkt hemlängtan när jag hör honom. Han är klippt och skuren söderbohusläning (om det finns någon sådan benämning), trots att han bott länge på andra ställen.
Dessutom har han en hel del vettigt att säga. Och så samtalar han med Birger. Bara måste vara bra, det visste jag på förhand.
Se och njut. Och inspireras. Stefan Edman får mig att undra varför jag inte satsade på naturvetenskapen en gång, när jag var tvungen att välja väg. Jag ska inte säga att jag valde fel, men det är lite sent att sadla om nu. Tyvärr. Men intresserad av naturvetenskap, miljö och sådant kan man ju få vara ändå.
Ps. Talgoxarna har fått ungar i fågelholken vi har satt upp. Underbart.
lördag 26 mars 2011
Det kristna livet är så mycket mer
"Om teologin inte fokuserar på det som är mänsklighetens just nu största fråga[klimatfrågan], då är teologin irrelevant."
Orden är Magnus P Wåhlins, präst och författare till En annan värld är möjlig (förlag Ordbruket), en bok om ekoteologi som diskuteras i Kunskapskanalens program En bok en författare. (Finns kvar på UrPlay fram till sommaren i alla fall). Intervjuare är Birger Schlaug.
Jag har inte läst boken (ska skaffa den när jag kommer till Sverige i sommar), men intervjun är tankeväckande. Birger Schlaug är stundtals ganska bitsk (han kan givetvis inte låta bli att ta upp sin stötesten CS Lewis, vilket var helt irrelevant i sammanhanget, men i övrigt gör han ett bra jobb), men Magnus Wåhlin har svar på tal.
Jag håller inte med om allt som Wåhlin säger, men jag kan skriva under på nästan allt, speciellt det där med att personlig frälsning inte är hela bilden.
Det får mig att tänka på de diskussioner vi har haft de senaste åren, Birger Schlaug och jag, både på våra bloggar och via mail. Birger håller benhårt fast vid att allt kristendom handlar om är att tror man på Jesus som Guds son så blir man frälst och får komma till himlen. Punkt.
Medan jag hävdar att det är så mycket mer.
Magnus Wåhlin säger ungefär så här: "kristen tro, som Jesus Kristus, Guds son, har presenterat den, handlar om hur vi ska kunna nå Gud, be till Gud och hur vi ska klara av våra medmänskliga relationer och våra relationer med hela skapelsen".En bra sammanfattning.
Dessutom tror Magnus Wåhlin, precis som jag, att Gud inte har övergett sin skapelse. Jorden kommer inte att gå under. Guds rike kommer att upprättas här. Inte i på en annan plats, kallad "himlen". Himmelriket börjar här och nu. (Jag har skrivit mer om att "föra Himlen till Jorden" på ett gammal blogginlägg)
Och Rob Bell säger i så här sin nya bok Love Wins;
"---when Jesus talked about heaven, he was talking about our present eternal, intense, real experiences of joy, peace, and love in this life, this side of death and the age to come. Heaven for Jesus wasn't just "someday"; it was a present reality. Jesus blurs the lines, inviting [the rich man], and us; into the merging of heaven and earth, the future and present, here and now". (sid 58)
Det kristna livet får ett helt annat perspektiv om man ser det så här. Det är så mycket mer. Vi är skapta av Gud och har kommit till jorden med en uppgift. Och den är inte bara att frälsa själar (det kan för övrigt bara Gud).
Det glada budskapet är gladare än så.
----
Ps. Birger och jag kommer nog att fortsätta att stå i varsin ringhörna med våra två olika uppfattningar om vad kristen tro är. Någon gång hoppas jag dock att han ska inse att han bara har halva sanningen.
onsdag 2 december 2009
Monicas adventskalender 2 dec - Hundar
Så här i Sinterklaastider (mer om det den 5 dec...) kommer frågan som på beställning:
Kan inte vi få en hund?
Det blir inte bättre av att goda vänner nyss skaffat hund.
Mamma säger blank nej för sig själv och ett med inbäddat nej offentligt. Vem kommer det att bli som måste ut tidigt på morgonen och sent på kvällen? (Svar: Jag, för den som inte fattade det...)
Hur ska vi få plats med den på resor? (Hundpension är ingen lösning, ej heller svärmor, eftersom vi är borta så mycket per år). I Thuleboxen på taket? (Alla vi känner med hund har stora bilar, vi har en Toyota Verso, kämpar alltid med packningen varje semester).
Dessutom har jag svårt för hundar i tättbebyggda områden. Har aldrig sett en holländare städa upp efter sin hund. Om jag skulle börja med min plastpåse skulle de tro jag var galen.
Följaktligen är varje lite gräsplätt full av skit här.
Med andra ord, jag tycker om hundar, men ogillar hundägare (speciellt de som inte kan fatta att vissa människor är hundrädda, och att det inte spelar någon roll om deras lilla hund är "så snäll", de bara är vansinnigt hundrädda och kan inte "ta bort" det).
Nu har jag fått ännu mer vatten på min kvarn. Hundar är inte bra för miljön. De konsumerar mycket kött och spannmål. Någon har räknat ut att en medelstor hund är två gånger mer påfrestande för miljön än en SUV (typ Toyota Landcruiser, jo, en sådan har vi också haft en gång...)
Det ni!
---
Källa om hundar och miljön: De Pers (på holländska....)
Kan inte vi få en hund?
Det blir inte bättre av att goda vänner nyss skaffat hund.
Mamma säger blank nej för sig själv och ett med inbäddat nej offentligt. Vem kommer det att bli som måste ut tidigt på morgonen och sent på kvällen? (Svar: Jag, för den som inte fattade det...)
Hur ska vi få plats med den på resor? (Hundpension är ingen lösning, ej heller svärmor, eftersom vi är borta så mycket per år). I Thuleboxen på taket? (Alla vi känner med hund har stora bilar, vi har en Toyota Verso, kämpar alltid med packningen varje semester).
Dessutom har jag svårt för hundar i tättbebyggda områden. Har aldrig sett en holländare städa upp efter sin hund. Om jag skulle börja med min plastpåse skulle de tro jag var galen.
Följaktligen är varje lite gräsplätt full av skit här.
Med andra ord, jag tycker om hundar, men ogillar hundägare (speciellt de som inte kan fatta att vissa människor är hundrädda, och att det inte spelar någon roll om deras lilla hund är "så snäll", de bara är vansinnigt hundrädda och kan inte "ta bort" det).
Nu har jag fått ännu mer vatten på min kvarn. Hundar är inte bra för miljön. De konsumerar mycket kött och spannmål. Någon har räknat ut att en medelstor hund är två gånger mer påfrestande för miljön än en SUV (typ Toyota Landcruiser, jo, en sådan har vi också haft en gång...)
Det ni!
---
Källa om hundar och miljön: De Pers (på holländska....)
fredag 28 augusti 2009
Liten miljönostalgitripp till 80-talet
Någon som minns hela kärnkraftsomröstningen, Harrisburg och allt däromkring, till exempel fredsrörelsen. Sent 70-tal, början av 80-talet.
Jag var så där tretton-fjorton år, var med i Svenska Freds och sprang i alla fall runt i fredsmarscher och var livrädd för att världen skulle gå under i ett kärnvapenkrig. Var givetvis envis motståndare till kärnkraft. Minns detta med lite ångest.
Ta en liten musikalisk och miljöpolitisk nostalgitrip tillsammans med Imperiet (Guld och gröna skogar) Aston Reymers Rivaler (Godis är gott), Ultravox (hade missat att de sjöng om en kärnkraftsolycka), Tage Danielsson(den berömda monologen om sannolikhet) och Birger Schlaug i Pop och Politik.
Världen består fortfarande och jag är inte lika rädd för att den helt ska gå under (jag tror inte att Gud kommer att överge sin skapelse), även om kärnvapenhotet inte är försumbart, snarare sannolikt (för att citera Tage Danielsson), och jag är inte så säker på att människan har blivit så mycket bättre på att ta hand om naturen (det finns ju till och med kristna som tycker att man ska suga ut så mycket ur jorden som möjligt, den ska ju ändå förtäras i eld ganska snart).
Som ett led i evangelisationen, i att sprida det glada budskapet, anser jag att omsorg om miljön ingår.
måndag 30 mars 2009
Samlar på anklagelser om villolära
Mackan samlar på hatbrev. Varför vet jag inte riktigt, jag antar att han tycker det är en kul grej.
Själv har jag beslutat på att börja samla på länkar där jag anklagas för att stå för en villolära. Alternativt där jag i andra ordalag anklagas för att sprida en lära som skulle kunna kallas något liknande.
Nu tar jag knappast dessa villoläroanklagelser på så himla stort allvar. Jag har nämligen ofta känslan av att de som är kritiska till tex. Emergent Church-konversationen ofta är ganska luddiga och har svårt att formulera kritiken med egna ord. Helst lutar de sig på vad andra har sagt. Ibland har de inte ens läst böckerna av de författare de kritiserar. Eller så citerar de uppåt väggarna.
Dessutom har jag svårt att ta någon på allvar som citerar Mark Driscoll, ni vet han som antydde att Ted Haggard gick och hade sex med en man därför att hans fru "inte släppte till"(kan inte hitta direktlänken till Driscoll, någon som vet...), eller John McArthur, som anser att kvinnan inte ska arbeta utanför hemmet förrän barnen har vuxit upp och om "hon har tid över" och som tycker att man ska strunta i allför energisk miljöhänsyn, eftersom jorden ändå ska gå under.
McArthur har länge kritiserat Emerging Church, men läser man hans hemsida är det fullt förståeligt. Hans teologi ligger ju väldigt långt från EC. En del som man läser där blir man nästan mörkrädd av...
Förlåt den lilla utspåringen, men i alla fall...
Jag har börjat samla. Någon annan som börjar dyka upp i "villolärosammanhang" på andra bloggar?
-----
Uppdatering:
Snart kommer även Aletheia att hamna på villolärarlistorna, om de inte passar sig riktigt noga.
torsdag 27 november 2008
Missa inte Emanuel + Mer om kristna och miljö + judar och palestinier i Sydamerika
Missa inte Emanuels helgmålsringning i morgon.
Om ni missade programmet, här är en direktlänk.
-------------------------------------------------------
Det är kanske inte så känt att det bor fler kristna med rötter i Mellanöstern utanför Mellanöstern. Att de tidigare franska kolonierna i Afrika är fulla av libaneser är väl känt. Liksom du alltid kan hitta indier i länder som tidigare var brittiska kolonier, så kan du hitta libaneser (Syrien och Libanon var också franska kolonier en gång) i halva fransktalande Afrika.
Men de flesta med rötter i det kristna Mellanöstern finns i Sydamerika.
Dagen har idag en mycket intressant artikel om Chile, som enligt uppgift har den största palestinska kolonin utanför Mellanöstern. Läs om hur dialoggrupper mellan chilenska palestinier och chilenska judar ledde till en attitydförändring.
I Chile finns ca 70 000- 80 000 palestinier (många med ursprung i Betlehem) och ca 20 000 judar. Båda grupperna kom till Chile i början av 1900-talet, men invandringen av palestinier fortsätter än idag.
-----------------------------------------
Vad det gäller mitt tidigare inlägg Skapelsen ropar ivrigt, så fortsätter samtalet i kommentarsfälten. Jag ligger lågt ett tag till, jag vill nämligen väldigt gärna att fler ger sig in i samtalet och bidrar med sin mening. Kommentera mera!
Hör gärna mer från katoliker. Och er som vet mer om de nämnda bibelverserna (och andra på samma tema). Vad säger grundtexten?
En kommentar sade; "Det är en tanke bland vissa frikyrkliga att Bibeln inte behöver tolkas utan att dess budskap är uppenbart."
Allt är klart och färdigpacketerat, liksom. Strunta i att läsa bruksanvisningen (den brukar ändå vara så omöjlig att begripa).
Men ibland får jag för mig att även Birger Schlaug vill ha den kristna tron färdigpacketerad. Jag har förstå att han blir konfunderad. Men vad i världen är lätt att förstå?
Vad i livet är lätt att förstå?
Själv håller jag på och läser NT Wrights Surprised by Hope. Och lyssnar på ett seminarium, Reconstructing Hope, som han höll nyligen i USA. Lyssna själv här.
-----------------------------------------
Mer miljö:
SVT Debatt-bloggens Henrik Bergsten undrar lite om Newsmills nya betaltjänst. Svenska kyrkan var snabb med att hosta upp pengar för att komma in på den.
Men Bergsten undrar, kunde inte nyheten fått första plats på allmänna Newsmill.
"Varför ryms inte kyrkans artikel bland de “vanliga”? Är den så ointressant att de måste betala in sig? Ska organisationer betala för att få sin ointressanta artikel upplyft bland de artiklar som redaktionen bedömt som journalistiskt intressanta?"
"Femtiotusen! Som hittat!"
Jag hoppas innerligt att Svenska Kyrkan inte alltid resonerar så. (Jag menar egentligen: Jag hoppas att de inte var så när kyrkan gick in på Betal-Newsmill).
Dessutom verkar Anders Wejryd inte ha tagit Endtimers inflytande på allvar. Men deras bibeltolkning är ju också väldigt främmande för Svenska Kyrkan.
"Om du med eskapistiska tendenser menar att strunta i jorden och vänta på himlen så kanske något sådant har funnits, men säkert mycket lite när allt kommer till kritan."säger ärkebiskopen.
Jag har känslan av att han inte riktigt har hängt med i svängarna runt amerikansk politik de senaste åtta åren.
För den som fortfarande inte känner till Endtimershistorien, se videon The Doomsday Code med Tony Robinson:
onsdag 26 november 2008
Skapelsen väntar ivrigt
Ibland när man slänger ur sig åsikter så där på en höft, får man ofta äta upp det ganska omedelbart. Eller snarare, var beredd på att försvara din åsikt.
I går kommenterade jag kort Holger Nilssons möte med tre unga kvinnor på en miljöprofilerad bibelskola.
Jag sade att jag tyckte de yngre var klokare och att de kunde både sin bibel och sin historia.
Skulle kanske ha räknat med en reaktion från Birger Schlaugs sida.
Vi har varit inne på detta förut, men det skadar inte att tala om det igen. (Och ännu mer om miljö på denna blogg här).
Nu ska jag försöka ge mig på att illustrera hur jag tolkar det. Jag är varken teolog eller någon miljöexpert, men ska väl kanske ha rätt att ha en åsikt ändå. Ni som vet mer, haka på.
Och det blir långt, hoppas ni orkar läsa.
Till Birgers kommentar i förra inlägget:
Holger säger:
"När Bibeln i första Korintierbrevet kapitel sju säger att världen är på väg mot sin undergång så ska vi inte tro att vi kan rädda den undan denna undergång."
Nej, det är ju logiskt resonerat, utifrån ett kristet perspektiv. Kan det vara därför det finns alltför många som beskriver sig som kristna som ägnar så mycket mer möda åt sin egen frälsning än åt att bevara levande biotoper, skydda arter och värna natur?
Är det inte ett dilemma att man är så inriktad på nästa värld att man misstror den här? Kan religion bidra till ett hållbar värld när den grundläggande kärnan är att världen kommer att gå under? Är religioner en tillgång eller ett hinder? Jo, jag läser med tillfredsställelse ärkebiskopens engagemang, men är inte det engagemanget ganska udda i ett globalt kristet perspektiv?
Själv är jag ganska övertygad om att uppdelningen i jordiskt och den fått oss itutat, är den stora boven i dramat. Den enda religon som på allvar skulle kunna värna vår jord är den som utgår från att vi skall födas en gång till på den här lilla klumpen i universum.Eller?"
Hur jag tolkar det, sade jag nyss. Jag förnekar inte att jag tolkar bibeltexten. Holger Nilsson vill gärna säga "så står det i Bibeln". Men han tolkar också. Om andra säger något annat, tolkar på ett annat sätt, säger han att man borttolkar.
Låt mig ta ett exempel, den bibelvers Holger Nilsson hänvisar till 1 Kor 7:31:
"Ty världen, sådan den är, går mot sin undergång." (Folkbibeln)
"Ty den värld som nu är går mot sitt slut" (Bibelkommissionens översättning)
"For this world in its present form is passing away." (NIV)
Dessa tre översättningar talar alla om att världen som nu är, inte kommer att bestå.
Det står faktiskt inte att jorden eller skapelsen ska gå under. Så tolkar jag det. Holger Nilsson kallar det borttolkning.
Vem har rätt?
I folkbibeln är denna vers den enda man kan hitta som talar om "världens undergång". Alla andra gånger som undergång nämns handlar det om att ondskan ska gå under. Ett tema som givetvis går igenom hela Bibeln.
Holger Nilsson säger vidare:
"Men skapelsen är fördärvad. Människan har genom syndafallet förstört paradiset, och skapelsen är lagd under förgängelsen, det vill säga - den kommer att gå under"
Jag får inte ihop det; om jorden och skapelsen ska gå under, hur ska jag då tolka detta;
"Ty skapelsen väntar otåligt på att Guds söner ska uppenbaras. Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om att också skapelsen skall befrias ur sitt eget slaveri under förgängelsen och nå det frihet som Guds barn får när de förhärligas.Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor." Rom 8:19-22
Och Holger Nilsson talar om att vi lever i en Noa-tid. Men efter syndafloden lovade Gud att jorden inte skulle översvämmas igen. Det verkar lite konstigt att lova något sådant och sedan låta jorden "förtäras i eld" lite senare.
Vidare säger Holger Nilsson på Flammor.com;
"Bibeln har ju i första hand kallat oss att rädda människan, inte skapelsen. Skapelsen är dömd till sin undergång."
Är det så? Varför säger Jesus då:
"Förkunna evangeliet för hela skapelsen." Mark 16:15
Holger Nilsson motsäger faktiskt sig själv, han talar om att jorden ska gå under och att Jesus ska komma tillbaka och upprätta sitt paradis.
Hur går det ihop?
Han talar också om typiska tidstecken. Här blandar han fakta friskt och påstår bland annat att naturkatastrofer ökat. (Talar bland annat om det i Annas Eviga) I viss mån är det sant, tex naturkatastrofer som sker på grund av klimatförändringar (alltså människopåverkan), men att vulkanutbrott och jordbävningar skulle ha ökat är inte sant. Jorden har sina cykler. Tex. vet alla holländare att en stormflod som den 1953 kommer igen, det handlar inte om den kommer,utan när. Oavsett om vi lever i den yttersta tiden eller inte, Holland har alltid kämpat mot Den Stora
Översvämningen.
En tsunami som den i Sydostasien 2004 äger rum med jämna (eller ojämna?) mellanrum.
Tidstecken, ja, vad tror ni folk trodde under Digerdöden? Eller folk under jordbävningen och tsunamin i Lissabon 1755?
Och Paulus själv? 1 Kor 7 handlar ju egentligen om att han tyckte att folk inte skulle gifta sig, eftersom vedermödan låg framför de kristna, och då skulle det inte vara så kul att vara gift (och ha familj). Och vedermödan låg ju bokstavligen framför dem, när man tänker på hur de första kristna förföljdes.
Kort sagt; Holger Nilsson är ett svenskt typexempel på en Endtimer. Egentligen trist att han får så mycket mediatid. För är han representativ för svensk kristenhet?
Johan Stenberg säger i förra inlägget att Endtimers är en hyfsat liten minoritet, men ganska högljudd. (Och ickekatolsk).
Tyvärr har de varit ganska inflytelserika, speciellt i amerikansk politik.
Även i Sverige är ganska många uppväxta med denna bibelsyn. Och många revolterar nu mot denna syn, eftersom den kan ifrågasättas rent bibliskt.
Jag tror inte att jorden kommer att gå under. Ondskan kommer att gå under.
Skapelsen kommer att förhärligas, precis som vi människor. Även den kommer att befrias ur dödens grepp.
Den gamla jorden och den nya hänger ihop. Precis som den gamla och nya människan.
Så för att svara Birger:
Jag tror inte att det är kristendomens kärna att världen (jorden, skapelsen) kommer att gå under (vissa kristna tolkar det tyvärr så).
Nej, jag tror inte att ärkebiskopens engagemang är udda, jag tror att det är helt rätt. Men kanske har inte alla kristna fattat det. Man undrar ju när man studerar vad som är Dagen.se mest lästa sidor just nu: "Katoliker hotar bojkotta IKEA" (ja, inte av miljöskäl) och något om Sturmarks gudlösa TV. Inga av deras aktuella miljöartiklar kommer högt på listan.
Jag tycker det är ett galet och obibliskt perspektiv att koncentrera sig enbart på sin egen frälsning och inte på att ägna sig åt att ta hand om skapelsen.
Skapelsen väntar ivrigt, är Folkbibelns version av Rom. 8:19. Den ska nå fram till samma frihet som Guds barn.
Den ska inte förgås.
Allt hänger ihop. Behov av frälsning, missionsbefallningen och förvaltandet av skapelsen.
Och det finns ett hopp för kristen miljörörelse. Det bekräftas när man ser unga kristnas engagemang (liknande Annas, Annikas och Johannas). Kanske är det en generationsfråga.
Jag förnekar inte att klimatkrisen är allvarlig.
Vad jag förnekar är myten att Gud kommer att låta sin skapelse förgå.
Skapelsen väntar ivrigt.
På att vi ska omvända oss och ta vår kallelse på allvar?
Läs mer:
Hapax om Är Bibeln grön eller grå?
Boktips:
NT Wright: Surprised by Hope (matnyttigt av engelsk biskop som är expert på Nya Testamentet), mer på NTWrightpage.com
tisdag 25 november 2008
Isgata, jämställd blogglista och kristet miljöengagemang
Hade varit bättre transportmedel idag
Igår kväll fryste det på och regnade senare. Och salt och sand-killarna i Holland är inte de mest effektiva. Eller så gick de ur sängen för sent. Inte ens gatan där lokalbussen går var saltad.
Undrar hur många hjärnskakningar, brutna armar och knäckta höfter som sjukhusen får ta emot idag?
Men yngste sonen tyckte det var jättekul. Man kunde glida till skolan.
------------
Efter Johans genusundersökning av Dagen har jag tittat igenom min blogglista (alltså den som står lite längre ned till vänster) och nu är borde den hålla för en granskning. Har kanske en viss kvinnlig övervikt eftersom en av bloggarna skrivs av ett antal kvinnor.
Mina andra listor är lite svårare att ge sig på eftersom de är indelade i intresseområden (kan inte hjälpa att jag läser mer manliga författare än kvinnliga. Varför? Borde jag kanske skriva ett nytt inlägg om).
----
Till sist:
Jag hinner inte kommentera Dagens miljöartiklar i någon större omfattning. Men intressant är det.
Dagens artikel om när Holger Nilsson möter unga kristna på miljöprofilerad bibelskola är värd att läsas.
Det gamla möter det nya, kan man väl säga.
Snabb slutsats, utan att jag har hunnit reflektera ordentligt; De unga i samtalet är definitivt klokare än den äldre. Och de kan sin bibel och sin historia.
"Vi lever i en Noa-tid", säger Holger Nilsson.
"Kristna i alla tider har förstått Uppenbarelseboken som att Jesus kommer tillbaka nu, vi lever i vedermödan nu."
menar Annika, men det ser Holger Nilsson som en "borttolkning".
Har jag inte hört det förut?
När kristna ledares tolkningar av profetior ifrågasätts, då får man höra att man tolkar bort det som är obekvämt. Men alla tolkar ju? Hur ska man veta vem det är som tolkar bort?
lördag 7 juni 2008
"Endtimers" och deras politiska inflytande
Jag är ingen bra apologet. Det kan vara svårt ibland att förklara och presentera vad jag tror på.
Ibland är det lättare att säga vad jag inte tror på.
På Tro&Tänk hittar jag länken till Doomsday Code, en mycket intressant dokumentär om "Endtimers", dvs de kristna, främst i USA som tror på den eskatologiska tolkningen av tex Uppenbarelseboken, som kännetecknas av bla "Left Behind". Med ett fint ord dispensationalistisk eskatologi. Jag skäms när jag säger att en gång, som tonåring, svalde jag denna teologiska tolkning nästan med hull och hår. Tack gode Gud för att Han omvände mig.
Pastor Astor sammanfattar vad de stora farorna med denna teologi är:
"Det sägs också att Livets Ord samlar in pengar för att hjälpa judar köpa egendom i östra Jerusalem, så att hela Jerusalem ska bli judiskt. Även egendomar från kristna araber köps upp.Är det sant? Nån som vet?"
Jag tror inte att jag kommer att få svar på den frågan. Däremot sägs det i Doomsday Code att judar får hjälp att köpa egendom i Östra Jerusalem med pengar från amerikaner. (ca 18.40 in i programmet).Och stödet är inte litet, enligt dokumentären. Men inslaget med den amerikanske drillern, som ämnar borra sig in i arabiska oljekällan (han talar om det som om det var en (1) källa), är nästan komiskt. Hur långt hade han tänkt borra? (Israel är ganska långt från stora oljetillgångar, vad jag förstår.)
Och "Endtimers" har inflytande ända in i Vita Huset.
Vad som skrämmer mig mest är att det för dessa kristna verkar vara viktigare att påskynda Jesu återkomst genom praktiska, moraliskt tvivelaktiga gärningar, än att praktisera och förkunna Jesu kärleksbudskap.
Vad hände med Jesus ord i Matt:5:43-48?
Älska era fiender
Och vad jag inte förstår är hur motivationen att förkunna evangelium grundar sig i att "snabba på" Jesu återkomst. I stället för att motiveras av att göra just det som det verkligen handlar om: Att förkunna det glada budskapet om Jesus Kristus. Utan baktankar.
Och jag reagerar också på (detta är ett tillägg skrivet efter det att jag tittade på filmen igen) att "Endtimers" egentligen inte alls stödjer Israel för att de älskar landet och judarna, utan därför att de vill påskynda Jesu återkomst. I den yttersta tiden kommer två tredjedelar av judarna att dödas i vilket fall som helst, enligt "Endtimers". Vilken hemsk människosyn generellt och vilken förfärlig syn på Israel och judarna! Bara medel för att påskynda Jesu återkomst.
Och jag reagerar omedelbart negativt när jag stämplas som motståndare till Israel och till och med som antisemit, bara för att jag ifrågasätter denna bibelsyn!
Jag kan bara reflektera och säga till er som undrar, min tro skiljer sig ljusår från den som "Endtimers" verkar ha. Döm själva. Jag ryser av obehag när jag ser filmen.
Ibland är det lättare att säga vad jag inte tror på.
På Tro&Tänk hittar jag länken till Doomsday Code, en mycket intressant dokumentär om "Endtimers", dvs de kristna, främst i USA som tror på den eskatologiska tolkningen av tex Uppenbarelseboken, som kännetecknas av bla "Left Behind". Med ett fint ord dispensationalistisk eskatologi. Jag skäms när jag säger att en gång, som tonåring, svalde jag denna teologiska tolkning nästan med hull och hår. Tack gode Gud för att Han omvände mig.
Pastor Astor sammanfattar vad de stora farorna med denna teologi är:
- Det ensidiga ställningstagandet för Israel och motståndet mot vissa fredsträvanden
- Avskyn för FN
- Ointresset för klimatfrågorna
"Det sägs också att Livets Ord samlar in pengar för att hjälpa judar köpa egendom i östra Jerusalem, så att hela Jerusalem ska bli judiskt. Även egendomar från kristna araber köps upp.Är det sant? Nån som vet?"
Jag tror inte att jag kommer att få svar på den frågan. Däremot sägs det i Doomsday Code att judar får hjälp att köpa egendom i Östra Jerusalem med pengar från amerikaner. (ca 18.40 in i programmet).Och stödet är inte litet, enligt dokumentären. Men inslaget med den amerikanske drillern, som ämnar borra sig in i arabiska oljekällan (han talar om det som om det var en (1) källa), är nästan komiskt. Hur långt hade han tänkt borra? (Israel är ganska långt från stora oljetillgångar, vad jag förstår.)
Och "Endtimers" har inflytande ända in i Vita Huset.
Vad som skrämmer mig mest är att det för dessa kristna verkar vara viktigare att påskynda Jesu återkomst genom praktiska, moraliskt tvivelaktiga gärningar, än att praktisera och förkunna Jesu kärleksbudskap.
Vad hände med Jesus ord i Matt:5:43-48?
Älska era fiender
Och vad jag inte förstår är hur motivationen att förkunna evangelium grundar sig i att "snabba på" Jesu återkomst. I stället för att motiveras av att göra just det som det verkligen handlar om: Att förkunna det glada budskapet om Jesus Kristus. Utan baktankar.
Och jag reagerar också på (detta är ett tillägg skrivet efter det att jag tittade på filmen igen) att "Endtimers" egentligen inte alls stödjer Israel för att de älskar landet och judarna, utan därför att de vill påskynda Jesu återkomst. I den yttersta tiden kommer två tredjedelar av judarna att dödas i vilket fall som helst, enligt "Endtimers". Vilken hemsk människosyn generellt och vilken förfärlig syn på Israel och judarna! Bara medel för att påskynda Jesu återkomst.
Och jag reagerar omedelbart negativt när jag stämplas som motståndare till Israel och till och med som antisemit, bara för att jag ifrågasätter denna bibelsyn!
Jag kan bara reflektera och säga till er som undrar, min tro skiljer sig ljusår från den som "Endtimers" verkar ha. Döm själva. Jag ryser av obehag när jag ser filmen.
tisdag 27 maj 2008
Bokreklam + lite länktips
Den förste av mina skrivarkurskollegor i Sevilla har kommit ut med en bok. Nu var ju Åke Sandahls bok egentligen färdig innan kursen började, så det räknas liksom inte riktigt. Men det är enormt kul ändå, och jag ska passa på att göra reklam. Det är kul att göra bokreklam när man känner författaren.Åke har ett nytt projekt på gång, det vet vi som var med på kursen.
Vi vet också på vilket underfundigt, målande och humoristiskt sätt han skriver.Med vetskap om hur Åke skriver är jag mycket nyfiken.
Kungsholmens Chopin går att förbeställa på ALF bokförlag. I bokhandeln kan man hitta den i slutet av augusti.
***********************************************************************
Magnus Malm tar åter upp miljöfrågor i Dagen. Viktigt och läsvärt!
"Och då kanske inte den kritiska punkten är när tillräckligt många kristna tycker att klimatet är "en viktig fråga", utan när tillräckligt många kristna uppfattar denna fråga som oskiljaktig från vår relation till Gud.**************************************************************
Först när vi ser att Gud älskar hela sin skapelse, och att budet om att inte döda även gäller när väldigt många dödas, blir till exempel frågan om att ta tåget i stället för flyget inte bara till ett "miljöengagemang" utan en fråga för vår tro. Och den går rimligen djupare och är mer långsiktigt förpliktande än den allmänna opinionen.---
---Den kristna kyrkan är ju faktiskt världens största NGO, så vem vet vad som kan hända när den börjar röra på sig..."
The Story of Livets Ord, part II, om teologin, orkar jag knappt ta mig igenom. Men jag borde läsa för att förstå LO lite bättre.
Bara det att det går över huvudet på mig.
Som så många andra diskussioner i bloggosfären. Nån mer kristen som känner sig åsidosatt därför att man inte är teolog?
Det kommer i alla fall lite mer LO-reflektioner från mig när artikelserien är slut
**************************************************************
Vad gäller mig själv så skriver jag vidare (vid sidan av lite arbete i min lilla trädgård och livet i övrigt. Entusiasmen är tillbaka, men jag frågar mig när jag har mina tvivlande stunder;
Vem i hela världen skulle vara intresserad av att läsa en kriminalroman (om det nu är det?) med en andlig touch?
tisdag 22 januari 2008
torsdag 13 december 2007
Struntar kristna i miljön? Del 3 - "Jag skulle aldrig hinna bli vuxen!"
Miljöfrågan är uppe på insändarsidorna i Dagen igen. Först en domedagsinsändare, sedan mothugg.
Jag har skrivit en del förut, men det finns mycket mer att säga. Det som Morgan Forsberg skrev, kände jag faktiskt igen mig i.
"Under mina tidiga tonår fick jag i min församling höra en så intensiv förkunnelse om Jesus snara tillkommelse, att jag var helt övertygad om att jag aldrig, aldrig skulle hinna bli vuxen. En sak var jag - redo för hans återkomst, och jag väntar fortfarande."
Behöver jag säga att detta synsätt fortfarande dominerar i många kyrkor, oftast de mer evangelikala, frikyrkliga, karismatiska, trosrörelseinspirerade. Och i högerkristnas kyrkor i USA.
Engelske biskopen Tom Wright berättade att han ganska ofta stötte på folk som sade att "min pastor säger att vi inte ska bry oss om miljön, för det är inte bibliskt."
Det finns en hel del att säga om vad som är bibliskt om miljön. Jag tycker att synen "himmel och jord ska brinna" är obiblisk. Gud ska inte överge sin skapelse.
Inte heller kan jag se hur förvaltaraspekten i Genesis kan motivera att vi suger ut vår planets tillgångar och struntar i framtiden.
Och som sagt, OM Jesus återkomst dröjer, 80 år, 150 år, 150 000 år, vad gör vi för att vårda vår planet NU?
Miljöengagemang brukar känneteckna den mer liberala eller vänsterinriktade kyrkan. Nu undrar jag om vi också kommer att se en miljöväckelse inom den mer "höger"-inriktade kyrkan, den som gärna vill kalla sig biblisk eller konservativ eller karismatisk? Jag tycker mig se vissa tecken på det, och det är glädjande.
Hur kommer det sig? Håller den typiska "som en tjuv om natten"-eskatologin, och "Jesus kommer snart"-budskapet på att omvärderas? Jag tror det, och jag tror det är helt bibliskt. Visst tror jag att Jesus KAN komma snart, och visst vill jag säga att jag är beredd, men även om Jesus kommer imorgon, så planerar jag mitt äppelträd idag (Martin Luther?). Det ena motsäger inte det andra.
Och förresten, om vi nu verkligen tror att Jesus kommer så snart, då borde vi väl ge upp allt.
Sätta oss och vänta, och inte göra något. Vi borde inte älska och sätta barn till världen, inte uppfostra våra barn till att bli goda framtida samhällsmedborgare, inte spara i ett fondkonto för deras studier. Ja, och inte bry oss om miljön...
Och det enda som driver oss för att vittna inför andra människor om Jesus skulle vara ängslan inför att de kommer att förgås inom en snar framtid om de inte omvänder sig.
I stället för att glädjen över det glada budskapet om Jesus driver oss, "vi kan inte låta bli att tala om vad vi har sett och hört!".
Många tänker säkert, när de får sitt nyfödda barn i famnen; vad är det för värld mitt barn kommer till? Har mitt barn någon framtid?
Ändå gör vi det, älskar för att sätta barn till världen, och det med förståndet i behåll. Och vi gör det igen. Och igen.
Så då borde vi väl rimligen också göra allt för att den världen ska bli så bra som möjligt, för våra barn. Och deras barn.
Jag har skrivit en del förut, men det finns mycket mer att säga. Det som Morgan Forsberg skrev, kände jag faktiskt igen mig i.
"Under mina tidiga tonår fick jag i min församling höra en så intensiv förkunnelse om Jesus snara tillkommelse, att jag var helt övertygad om att jag aldrig, aldrig skulle hinna bli vuxen. En sak var jag - redo för hans återkomst, och jag väntar fortfarande."
Behöver jag säga att detta synsätt fortfarande dominerar i många kyrkor, oftast de mer evangelikala, frikyrkliga, karismatiska, trosrörelseinspirerade. Och i högerkristnas kyrkor i USA.
Engelske biskopen Tom Wright berättade att han ganska ofta stötte på folk som sade att "min pastor säger att vi inte ska bry oss om miljön, för det är inte bibliskt."
Det finns en hel del att säga om vad som är bibliskt om miljön. Jag tycker att synen "himmel och jord ska brinna" är obiblisk. Gud ska inte överge sin skapelse.
Inte heller kan jag se hur förvaltaraspekten i Genesis kan motivera att vi suger ut vår planets tillgångar och struntar i framtiden.
Och som sagt, OM Jesus återkomst dröjer, 80 år, 150 år, 150 000 år, vad gör vi för att vårda vår planet NU?
Miljöengagemang brukar känneteckna den mer liberala eller vänsterinriktade kyrkan. Nu undrar jag om vi också kommer att se en miljöväckelse inom den mer "höger"-inriktade kyrkan, den som gärna vill kalla sig biblisk eller konservativ eller karismatisk? Jag tycker mig se vissa tecken på det, och det är glädjande.
Hur kommer det sig? Håller den typiska "som en tjuv om natten"-eskatologin, och "Jesus kommer snart"-budskapet på att omvärderas? Jag tror det, och jag tror det är helt bibliskt. Visst tror jag att Jesus KAN komma snart, och visst vill jag säga att jag är beredd, men även om Jesus kommer imorgon, så planerar jag mitt äppelträd idag (Martin Luther?). Det ena motsäger inte det andra.
Och förresten, om vi nu verkligen tror att Jesus kommer så snart, då borde vi väl ge upp allt.
Sätta oss och vänta, och inte göra något. Vi borde inte älska och sätta barn till världen, inte uppfostra våra barn till att bli goda framtida samhällsmedborgare, inte spara i ett fondkonto för deras studier. Ja, och inte bry oss om miljön...
Och det enda som driver oss för att vittna inför andra människor om Jesus skulle vara ängslan inför att de kommer att förgås inom en snar framtid om de inte omvänder sig.
I stället för att glädjen över det glada budskapet om Jesus driver oss, "vi kan inte låta bli att tala om vad vi har sett och hört!".
Många tänker säkert, när de får sitt nyfödda barn i famnen; vad är det för värld mitt barn kommer till? Har mitt barn någon framtid?
Ändå gör vi det, älskar för att sätta barn till världen, och det med förståndet i behåll. Och vi gör det igen. Och igen.
Så då borde vi väl rimligen också göra allt för att den världen ska bli så bra som möjligt, för våra barn. Och deras barn.
tisdag 16 oktober 2007
Struntar kristna i miljön? Del 2 - "Vår andlighet i en bubbla"
Jag har skrivit om detta förut, en inlägg som föddes ur tankarna om något som Birger Schlaug sade och även skrev om. (Se mitt tidigare inlägg.) Även några ord från Brian McLarens Generös Radikalitet fick mig att fundera, han mötte ofta miljöengagerade som hävdade att kristna var ett del av problemet.
Magnus Malm skriver i sin gästkrönika idag i Dagen (Schlaugs ord går igen):
"Var finns kyrkorna i klimatkrisen? Sägs det något i förkunnelsen? I så fall vad?
---
Vi odlar vår andlighet i en bubbla, och aktar oss för alltför närgången kontakt med omvärlden som skulle kunna spräcka bubblan."
Att kristna struntar i miljön därför att de tror att ju snabbare det går åt h-e, ju snabbare kommer Jesus tillbaka, liknar samma konspirationsteorier som gjorde att kristna inte engegerade sig i kampen mot kärnvapen under det kalla kriget, som Malm också skriver om.
Mer från krönikan:
"Vad säger vi då? Att upprepa samma tips på energisnålare hem och ekologisk mat som alla andra ger, känns som en alltför välbekant variant på det gamla temat ”kyrkan säger samma sak som alla andra, fast lite senare och mesigare”. Finns det ett unikt kristet budskap, ett avgörande bidrag till den kamp vi alla står inför? Här tvingar klimatkrisen upp en annan kris i dagen, nämligen förkunnelsens kris. "
Malm frågar efter mer. Kristendomen är inte bara grädden på moset. Men vi har lyckats förvandla budskapet till "ett mervärde ovanpå allt det andra goda i livet".
Kanske är det så, att vi kristna är ett miljöproblem. På vilket sätt ska vi omvända oss?
Magnus Malm skriver i sin gästkrönika idag i Dagen (Schlaugs ord går igen):
"Var finns kyrkorna i klimatkrisen? Sägs det något i förkunnelsen? I så fall vad?
---
Vi odlar vår andlighet i en bubbla, och aktar oss för alltför närgången kontakt med omvärlden som skulle kunna spräcka bubblan."
Att kristna struntar i miljön därför att de tror att ju snabbare det går åt h-e, ju snabbare kommer Jesus tillbaka, liknar samma konspirationsteorier som gjorde att kristna inte engegerade sig i kampen mot kärnvapen under det kalla kriget, som Malm också skriver om.
Mer från krönikan:
"Vad säger vi då? Att upprepa samma tips på energisnålare hem och ekologisk mat som alla andra ger, känns som en alltför välbekant variant på det gamla temat ”kyrkan säger samma sak som alla andra, fast lite senare och mesigare”. Finns det ett unikt kristet budskap, ett avgörande bidrag till den kamp vi alla står inför? Här tvingar klimatkrisen upp en annan kris i dagen, nämligen förkunnelsens kris. "
Malm frågar efter mer. Kristendomen är inte bara grädden på moset. Men vi har lyckats förvandla budskapet till "ett mervärde ovanpå allt det andra goda i livet".
Kanske är det så, att vi kristna är ett miljöproblem. På vilket sätt ska vi omvända oss?
lördag 29 september 2007
Rent bränsle - smutsigt framställt
National Geografic har ett mycket intressant nummer om Biobränsle. Vanliga dödliga får en någorlunda bild av hur det fungerar i biobränslevärlden. Jag som trodde att det var framtiden. Nu vet jag inte. Kanske är det bara en dröm, jag vet inte.
Green Dreams kallas artikeln, som handlar om biobränsle som det framställs idag, men också om nytt. Kanske går våra bilar i framtiden på biobränsle som alger har framställt. Det ni, alla som bor vid den alggröna Östersjön!
Men det finns säkert någon hake där också. För hittills har ju inga biobränslen visat sig ha allt det där vi strävar efter; miljövänlighet när det gäller framställandet och användadet.
Ur NG;
"Unlike the ancient carbon unlocked by the burning of fossil fuels, which is driving up Earth's thermostat by the minute, the carbon in biofuels comes from the atmosphere, captured by plants during the growing season. In theory, burning a tank of ethanol could make driving even an Indy car carbon neutral. The operative word is "could." Biofuels as currently rendered in the U.S. are doing great things for some farmers and for agricultural giants like Archer Daniels Midland and Cargill, but little for the environment. Corn requires large doses of herbicide and nitrogen fertilizer and can cause more soil erosion than any other crop. And producing corn ethanol consumes just about as much fossil fuel as the ethanol itself replaces."
Det där sista, jag fattar liksom inte, varför gör man det då? Producerar etanol om processen gör slut på lika mycket fossila bränslen som den mängd etanol framställer? (Och jag är nu dum, men varför kan man inte använda etanol för att framställa etanol? Okej, man måste ju börja någonstans...)
Okej, det var majs.
Sockerbetor ska fungera bättre. Rätt så mycket bättre. 85% av Brasiliens bilar kör på etanol. Det är väl bra? Nu vill resten av världen importera etanol från Brasilien.
Det måste finnas en hake? Jodå, det har uppmärksammats förut, och National Geografic fyller i:
Even sugarcane isn't without its problems. While nearly all of São Martinho's cane is machine harvested, most Brazilian cane is cut by hand; the work, though well paid, is hot, dirty, and backbreaking. Cutters die of exhaustion every year, say leaders of their union. And to kill snakes and make the cane easier to cut by hand, the fields are usually burned before harvest, filling the air with soot while releasing methane and nitrous oxide, two potent greenhouse gases. The expansion of Brazil's cane acreage–set to nearly double over the next decade–may also be contributing to deforestation. By displacing ranching in existing agricultural areas, sugar may be adding to the pressures that send cattlemen deeper into frontier territory like the Amazon and the biologically diverse savannas known as the cerrado. "If alcohol is now considered a 'clean' fuel, the process of making it is very dirty," says Marcelo Pedroso Goulart, a prosecutor for the Public Ministry of São Paulo. "Especially the burning of cane and the exploitation of the cane workers."
Dessutom kan en biobränsleboom orsaka högre matpriser, som drabbar de redan fattiga. Bara i Brasilien går miljoner hungriga, medan landet exporterar etanol (och förresten är det väl också förkastligt att 85% av dess bilar går på etanol samtidigt som dess invånare hungrar, eller.)
Biodiesel från regnskogen i Malaysia, etanol från regnskogen i Brasilien, var ska det sluta?
Så vår hunger efter så kallat biobränsle, för att föra oss framåt, bokstavligen och bildligt, är kanske det största hotet mot miljön. Att kämpa mot skogskövling blir en dropp i havet i jämförelse. Oljeproduktionen som alltid har stämplats för att vara så farlig för miljön, vad är den i jämförelse?
När jag cyklar varje dag , och ytterst sällan använder bilen numera, så känner jag mig nyttig. Det är så lite man kan göra, eller hur?
Det känns lite hopplöst ibland, det där med miljön. Var kan man som en liten vanlig dödlig göra? Förutom att cykla, använda apostlahästarna, låta bli att flyga, sänka värmen...
Men spelar det någon roll, egentligen?...
Green Dreams kallas artikeln, som handlar om biobränsle som det framställs idag, men också om nytt. Kanske går våra bilar i framtiden på biobränsle som alger har framställt. Det ni, alla som bor vid den alggröna Östersjön!
Men det finns säkert någon hake där också. För hittills har ju inga biobränslen visat sig ha allt det där vi strävar efter; miljövänlighet när det gäller framställandet och användadet.
Ur NG;
"Unlike the ancient carbon unlocked by the burning of fossil fuels, which is driving up Earth's thermostat by the minute, the carbon in biofuels comes from the atmosphere, captured by plants during the growing season. In theory, burning a tank of ethanol could make driving even an Indy car carbon neutral. The operative word is "could." Biofuels as currently rendered in the U.S. are doing great things for some farmers and for agricultural giants like Archer Daniels Midland and Cargill, but little for the environment. Corn requires large doses of herbicide and nitrogen fertilizer and can cause more soil erosion than any other crop. And producing corn ethanol consumes just about as much fossil fuel as the ethanol itself replaces."
Det där sista, jag fattar liksom inte, varför gör man det då? Producerar etanol om processen gör slut på lika mycket fossila bränslen som den mängd etanol framställer? (Och jag är nu dum, men varför kan man inte använda etanol för att framställa etanol? Okej, man måste ju börja någonstans...)
Okej, det var majs.
Sockerbetor ska fungera bättre. Rätt så mycket bättre. 85% av Brasiliens bilar kör på etanol. Det är väl bra? Nu vill resten av världen importera etanol från Brasilien.
Det måste finnas en hake? Jodå, det har uppmärksammats förut, och National Geografic fyller i:
Even sugarcane isn't without its problems. While nearly all of São Martinho's cane is machine harvested, most Brazilian cane is cut by hand; the work, though well paid, is hot, dirty, and backbreaking. Cutters die of exhaustion every year, say leaders of their union. And to kill snakes and make the cane easier to cut by hand, the fields are usually burned before harvest, filling the air with soot while releasing methane and nitrous oxide, two potent greenhouse gases. The expansion of Brazil's cane acreage–set to nearly double over the next decade–may also be contributing to deforestation. By displacing ranching in existing agricultural areas, sugar may be adding to the pressures that send cattlemen deeper into frontier territory like the Amazon and the biologically diverse savannas known as the cerrado. "If alcohol is now considered a 'clean' fuel, the process of making it is very dirty," says Marcelo Pedroso Goulart, a prosecutor for the Public Ministry of São Paulo. "Especially the burning of cane and the exploitation of the cane workers."
Dessutom kan en biobränsleboom orsaka högre matpriser, som drabbar de redan fattiga. Bara i Brasilien går miljoner hungriga, medan landet exporterar etanol (och förresten är det väl också förkastligt att 85% av dess bilar går på etanol samtidigt som dess invånare hungrar, eller.)
Biodiesel från regnskogen i Malaysia, etanol från regnskogen i Brasilien, var ska det sluta?
Så vår hunger efter så kallat biobränsle, för att föra oss framåt, bokstavligen och bildligt, är kanske det största hotet mot miljön. Att kämpa mot skogskövling blir en dropp i havet i jämförelse. Oljeproduktionen som alltid har stämplats för att vara så farlig för miljön, vad är den i jämförelse?
När jag cyklar varje dag , och ytterst sällan använder bilen numera, så känner jag mig nyttig. Det är så lite man kan göra, eller hur?
Det känns lite hopplöst ibland, det där med miljön. Var kan man som en liten vanlig dödlig göra? Förutom att cykla, använda apostlahästarna, låta bli att flyga, sänka värmen...
Men spelar det någon roll, egentligen?...
lördag 8 september 2007
Vad för profetisk förkunnelse?
Den rådde domedagsstämning på Dagens insändarsida häromdagen. Inte så att jag inte inser hur allvarlig dagens miljösituation är, men jag undrar, vad för profetisk förkunnelse efterlyser Holger Nilsson?
Kommer att tänka på en Tintinbok (ni vet han Tintin, som nu inte anses vara politiskt korrekt mer, han anses vara rasitisk. I vilket fall som helst, min barndoms hjälte var han, och förblir...) Den mystiska stjärnan, där de tror att jorden ska gå under när den kommer att krocka med en meteor. I den förekommer en domedagsprofet, klädd i ett vitt lakan, som försöker omvända Tintin eftersom "den yttersta tiden är nära".
"Medan vetenskapsmännen slår larm om situationen så saknas den profetiska förkunnelsen som skulle kunna väcka intresse för Bibelns ord och skänka ett hopp till människor som idag med ångest ser på den alarmerande situationen för vår värld." säger Holger Nilsson.
Gammal klassiskt domedagsbudskap. Jag antar att när Digerdöden härjade så predikades samma budskap. Själv minns jag början av åttiotalet, mitt i det kalla kriget och kärnvapenupprustningen, hur jag kände likadant inför kärnvapen (känner givetvis på sätt och vis så fortfarande) som nu inför en hotande miljökatastrof.
"Omvänd er, ty slutet är nära."
Hur vore det om vi i stället predikade det glada budskapet om Jesus Kristus och tog vårt ansvar som förvaltare av Guds skapelse samtidigt?
Annars ger vi väl ett dubbelt budskap? "Bara du omvänder dig så blir du fri från din ångest, i övrigt ger jag blanka f-n i Guds skapelse!"
Fri från ångest? Jag är kristen och har varit från barnsben, men fri från ångest? Jag är trygg i min tro och ser fram emot att till sist få komma hem till Gud, men jag lever här och nu och vad är det för jord som jag ger vidare till mina barn? Man kan inte vara normal om man inte känner, i alla fall lite, ångest inför framtiden.
Och om världen inte går under inom en snar framtid, vad kommer mina barnbarnsbarn att säga om mig då? "Vad tänkte ni på egentligen? Varför gjorde ni ingenting?
Nej, om omvärlden övertaget ska ta det kristna budskapet på allvar så är det kanske dags att vi kristna förstår att om vi inte lever ut vår tro praktiskt också, så är vår vittnesbörd ganska tom! Tror vi verkligen att andra attraheras till vår tro om vi bara predikar ett evangelium som mellan raderna säger att "ju fortare jorden går under, desto närmare kommer Jesus återkomst."
Kanske skänker vi mer hopp till människor om vi tar vårt ansvar som skapelsens förvaltare och faktiskt gör något för miljön.
Kommer att tänka på en Tintinbok (ni vet han Tintin, som nu inte anses vara politiskt korrekt mer, han anses vara rasitisk. I vilket fall som helst, min barndoms hjälte var han, och förblir...) Den mystiska stjärnan, där de tror att jorden ska gå under när den kommer att krocka med en meteor. I den förekommer en domedagsprofet, klädd i ett vitt lakan, som försöker omvända Tintin eftersom "den yttersta tiden är nära".
"Medan vetenskapsmännen slår larm om situationen så saknas den profetiska förkunnelsen som skulle kunna väcka intresse för Bibelns ord och skänka ett hopp till människor som idag med ångest ser på den alarmerande situationen för vår värld." säger Holger Nilsson.
Gammal klassiskt domedagsbudskap. Jag antar att när Digerdöden härjade så predikades samma budskap. Själv minns jag början av åttiotalet, mitt i det kalla kriget och kärnvapenupprustningen, hur jag kände likadant inför kärnvapen (känner givetvis på sätt och vis så fortfarande) som nu inför en hotande miljökatastrof.
"Omvänd er, ty slutet är nära."
Hur vore det om vi i stället predikade det glada budskapet om Jesus Kristus och tog vårt ansvar som förvaltare av Guds skapelse samtidigt?
Annars ger vi väl ett dubbelt budskap? "Bara du omvänder dig så blir du fri från din ångest, i övrigt ger jag blanka f-n i Guds skapelse!"
Fri från ångest? Jag är kristen och har varit från barnsben, men fri från ångest? Jag är trygg i min tro och ser fram emot att till sist få komma hem till Gud, men jag lever här och nu och vad är det för jord som jag ger vidare till mina barn? Man kan inte vara normal om man inte känner, i alla fall lite, ångest inför framtiden.
Och om världen inte går under inom en snar framtid, vad kommer mina barnbarnsbarn att säga om mig då? "Vad tänkte ni på egentligen? Varför gjorde ni ingenting?
Nej, om omvärlden övertaget ska ta det kristna budskapet på allvar så är det kanske dags att vi kristna förstår att om vi inte lever ut vår tro praktiskt också, så är vår vittnesbörd ganska tom! Tror vi verkligen att andra attraheras till vår tro om vi bara predikar ett evangelium som mellan raderna säger att "ju fortare jorden går under, desto närmare kommer Jesus återkomst."
Kanske skänker vi mer hopp till människor om vi tar vårt ansvar som skapelsens förvaltare och faktiskt gör något för miljön.
söndag 15 juli 2007
Struntar kristna i miljön?
Jag slänger ut en fråga mitt i bloggtorkan. Jag upplever i alla fall att det är lite torka i bloggosfären, men jag ska inte klaga, snart ska jag också ta semester.
Men om någon läser, nu eller under återstoden av sommaren, så slänger jag ut en fråga, att fundera på ett tag.
Kommentera gärna!
Jag ställer frågan med anledning av något som Birger Schlaug sade under seminariet i Almedalen "G som i Gud" se Dagens WebbTv 10 juli.
Han berättade att samarbetet mellan miljörörelsen och kyrkorna hade varit närmast omöjligt, på grund av de olika kulturerna. Även i frågor som borde beröra båda läger.
I en artikel i Borås Tidning, där han talar om Kristdemokraternas världfrånvändhet, undrar han om KDs och Görans Hägglunds dåliga miljöengagemang beror på att de stödjer vissa amerikanska högerkristnas åsikter om att "klimatförändringarna är okej därför att de påskyndar den yttersta dagen".
Jag, som i min naivitet helt hade missat detta, reagerade och berättade för min man att: Vet du att i USA finns det kristna som...
Jodå, det var ingen nyhet för honom och han tillade; Det är därför som samma kristna grupperingar stödjer Irakkriget, de tror att det ingår i Guds plan inför den yttersta tiden och det kommer att påskynda Jesus återkomst.
Tappad haka, bokstavligen, från min sida. Att högerkristna grupper stödjer judar som vill köpa upp egendom tillhörande arabiska kristna i gamla Jerusalem, av samma orsak, hade jag hört, men detta med Irakkriget var väl magstarkt.
Tillbaka till miljöengagemanget från kristnas sida, jag reagerade på vad Birger Schlaug sade, därför att jag inte känner igen mig själv och inte heller de kyrkor jag har varit med om genom åren. Och då har jag erfarenhet från både "höger och vänster". Självklart kan vi göra mer, men är kristna sämre än andra på att vårda vår miljö?
Brian McLaren har ett kapitel i sin bok Generous Orthodoxy (Generös radikalitet på svenska?) kallat: Why I am Green.
Intressant eftersom han skriver utifrån ett amerikanskt perspektiv. Och han delar i mycket Schlaugs åsikter.
När McLaren har engagerat sig i vissa miljöprojekt som han är intresserad av så har han fått förvånade kommentarer. De hade inte förväntat sig en kristen pastor vandra runt i lera i en nationalpark för att leta efter utrotningshotade sköldpaddor (ett av McLarens särintressen, nåja, det är inte bara jag som har udda intressen). Istället var ofta reaktionen:
"Christians are part of the problem, not part of the solution---they focus on the family and the military, not the environment."
Med andra ord, de lyssnar hellre på Jerry Falwell än Al Gore (den senare grundar sitt miljöengagemang i sin kristna tro, enligt McLaren). Hellre är konservativa kristna kapitalismens "happy mistress" och satsar hellre på en ekonomi baserad på "exclusive ownership" än på"stewardship".
Är det någon som känner igen sig? Struntar kristna i miljön? I så fall varför?
Inte? Vad gör kyrkan?
Men om någon läser, nu eller under återstoden av sommaren, så slänger jag ut en fråga, att fundera på ett tag.
Kommentera gärna!
Jag ställer frågan med anledning av något som Birger Schlaug sade under seminariet i Almedalen "G som i Gud" se Dagens WebbTv 10 juli.
Han berättade att samarbetet mellan miljörörelsen och kyrkorna hade varit närmast omöjligt, på grund av de olika kulturerna. Även i frågor som borde beröra båda läger.
I en artikel i Borås Tidning, där han talar om Kristdemokraternas världfrånvändhet, undrar han om KDs och Görans Hägglunds dåliga miljöengagemang beror på att de stödjer vissa amerikanska högerkristnas åsikter om att "klimatförändringarna är okej därför att de påskyndar den yttersta dagen".
Jag, som i min naivitet helt hade missat detta, reagerade och berättade för min man att: Vet du att i USA finns det kristna som...
Jodå, det var ingen nyhet för honom och han tillade; Det är därför som samma kristna grupperingar stödjer Irakkriget, de tror att det ingår i Guds plan inför den yttersta tiden och det kommer att påskynda Jesus återkomst.
Tappad haka, bokstavligen, från min sida. Att högerkristna grupper stödjer judar som vill köpa upp egendom tillhörande arabiska kristna i gamla Jerusalem, av samma orsak, hade jag hört, men detta med Irakkriget var väl magstarkt.
Tillbaka till miljöengagemanget från kristnas sida, jag reagerade på vad Birger Schlaug sade, därför att jag inte känner igen mig själv och inte heller de kyrkor jag har varit med om genom åren. Och då har jag erfarenhet från både "höger och vänster". Självklart kan vi göra mer, men är kristna sämre än andra på att vårda vår miljö?
Brian McLaren har ett kapitel i sin bok Generous Orthodoxy (Generös radikalitet på svenska?) kallat: Why I am Green.
Intressant eftersom han skriver utifrån ett amerikanskt perspektiv. Och han delar i mycket Schlaugs åsikter.
När McLaren har engagerat sig i vissa miljöprojekt som han är intresserad av så har han fått förvånade kommentarer. De hade inte förväntat sig en kristen pastor vandra runt i lera i en nationalpark för att leta efter utrotningshotade sköldpaddor (ett av McLarens särintressen, nåja, det är inte bara jag som har udda intressen). Istället var ofta reaktionen:
"Christians are part of the problem, not part of the solution---they focus on the family and the military, not the environment."
Med andra ord, de lyssnar hellre på Jerry Falwell än Al Gore (den senare grundar sitt miljöengagemang i sin kristna tro, enligt McLaren). Hellre är konservativa kristna kapitalismens "happy mistress" och satsar hellre på en ekonomi baserad på "exclusive ownership" än på"stewardship".
Är det någon som känner igen sig? Struntar kristna i miljön? I så fall varför?
Inte? Vad gör kyrkan?
----------------------------------
Uppdatering:
Birger Schlaug har inte bara kommenterat detta inlägg, han biter till i sin egen blogg också.
Jag vet att en del antagligen inte håller med mig men jag skulle aldrig kunna säga att "Birger Schlaug utmanar oss kristna på ett tarvligt sätt och har gjort så länge" (kommentar på hans blogginlägg).
Nej, jag tror att Birger funderar ordentligt, sitter inte tyst (antagligen något som han inte kan), utan skakar om ordentligt. Förhoppningvis kommer något bra ut av den omskakningen. Jag är kanske också en mjäkig och feg kristen, står inte på barrikaderna, har inte gjort det förut i alla fall, men Birger utmanar mig och det är uppfriskande. Det är inte alltid som det är någon bra predikant eller kristen skribent som får en att fundera över sin tro. Ofta är en utomstående ifrågasättande person minst lika bra på det.
Läs mer i Struntar kristna i miljön? Del 2
Struntar kristna i miljön? Del 3
Läs mer i Struntar kristna i miljön? Del 2
Struntar kristna i miljön? Del 3
torsdag 12 juli 2007
Mosquitoes in your house
Om den globala klimatförändringen leder till att malarian kommer ta sig tillbaka till Europa, så ligger vi risigt till i Holland. Största delen av Holland är egentligen ett enda stort träsk.
Snyggt utdikat kanske, men annars... One big swamp! Lite som Shreks.
Där vi bor är det gammal torvmosse. När min dotter har ridlektion och galopperar förbi där jag sitter som åskådare så skakar marken.
Vi bor ungefär 2 meter under havsytan. Någonstans måste ju vattnet församlas. Det vill säga; överallt. Det finns små kanaler överallt. Vattnet pumpas upp i en kanal som ligger något högre, som pumpas upp i en kanal som ligger ännu något högre, som pumpas upp i... till slut hamnar vattnet i en flod som rinner ut i havet.
Vad kommer med vatten? Jo, mygg.
Jag har inte ont av mygg. De gillar inte mitt blod. De biter bara mig om de inte har något bättre alternativ. Och jag får inte heller så ont av myggbettet. En orsak till att jag aldrig fick malaria under drygt fyra år i tropiska Afrika?
Ett bättre bitalternativ är tydligen min man. De små odjuren håller honom vaken om nätterna. Han blir grinig och jag är oförstående (jag sover ju på nätterna, eftersom myggen flyger till honom i stället).
Trots myggnät för fönstren i hela huset så har vi mygg i sovrummet. En god vän tror att mygg tar sig in genom avloppet. "Det finns inget annat alternativ. Hur tar de sig in i huset?"
Lösningen till detta problem som håller på att utveckla sig till en mindre äktenskapskris (en grinig man som inte sover är inget att ha. Vare sig på natten eller dagen...): Ett gammalt klassiskt tropiskt myggnät över sängen! Införskaffat häromdagen och upphängt igår kväll. Inte utan problem, min man klagade över billigt kinesiskt skräp. Nåja, det hängde till slut. Frid och fröjd?
I morse väcktes jag av en mygga som surrade runt huvudet. (Maken var redan på väg till jobbet, så därför kom de till mig...). Tittade upp och upptäckte två andra myggor. På insidan nätet!
Och jag som hade tänkt skriva ett blogginlägg om människan som skapelsens krona och det smartaste djuret (ursäkta: smartaste varelsen) som Gud skapade...
Hur tar de sig in?
Snyggt utdikat kanske, men annars... One big swamp! Lite som Shreks.
Där vi bor är det gammal torvmosse. När min dotter har ridlektion och galopperar förbi där jag sitter som åskådare så skakar marken.
Vi bor ungefär 2 meter under havsytan. Någonstans måste ju vattnet församlas. Det vill säga; överallt. Det finns små kanaler överallt. Vattnet pumpas upp i en kanal som ligger något högre, som pumpas upp i en kanal som ligger ännu något högre, som pumpas upp i... till slut hamnar vattnet i en flod som rinner ut i havet.
Vad kommer med vatten? Jo, mygg.
Jag har inte ont av mygg. De gillar inte mitt blod. De biter bara mig om de inte har något bättre alternativ. Och jag får inte heller så ont av myggbettet. En orsak till att jag aldrig fick malaria under drygt fyra år i tropiska Afrika?
Ett bättre bitalternativ är tydligen min man. De små odjuren håller honom vaken om nätterna. Han blir grinig och jag är oförstående (jag sover ju på nätterna, eftersom myggen flyger till honom i stället).
Trots myggnät för fönstren i hela huset så har vi mygg i sovrummet. En god vän tror att mygg tar sig in genom avloppet. "Det finns inget annat alternativ. Hur tar de sig in i huset?"
Lösningen till detta problem som håller på att utveckla sig till en mindre äktenskapskris (en grinig man som inte sover är inget att ha. Vare sig på natten eller dagen...): Ett gammalt klassiskt tropiskt myggnät över sängen! Införskaffat häromdagen och upphängt igår kväll. Inte utan problem, min man klagade över billigt kinesiskt skräp. Nåja, det hängde till slut. Frid och fröjd?
I morse väcktes jag av en mygga som surrade runt huvudet. (Maken var redan på väg till jobbet, så därför kom de till mig...). Tittade upp och upptäckte två andra myggor. På insidan nätet!
Och jag som hade tänkt skriva ett blogginlägg om människan som skapelsens krona och det smartaste djuret (ursäkta: smartaste varelsen) som Gud skapade...
Hur tar de sig in?
Utsikt från vår trädgård
fredag 8 juni 2007
Starka afrikanska kvinnor
Jag har tillbringat totalt drygt fyra år av mitt liv i Afrika.Sex månader i Uganda, som stipendiat en gång när jag var mycket ung, och tre och ett halvt år i Gabon, som medföljande fru till en man som ägnade sig åt att hämta upp det svarta guldet ur den röda marken.
Två fundamentalt olika erfarenheter, men gemensamt är att jag kommer att minnas Afrika på grund av deras starka kvinnor.
Visst har jag mött trevliga, kunniga, kanske även färgstarka personer av det manliga könet, men de går ändå inte att jämföra med kvinnorna. Kanske är jag orättvis och fördomsfull mot afrikanska män (läs ett av mina inlägg om abort, där hänvisar jag mest till afrikanska män, när jag påstår att de inte tar ansvar för sin sexualitet därför att kondomanvändande inte är etablerat praxis)?
Ni märker att jag generaliserar... Visst generaliserar jag vilt!
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om starka afrikanska kvinnor, men jag ska koncentrera mig på en som jag inte har mött, men beundrar.
Wangari Maathai är i Holland, bland annat för att göra reklam för sin självbiografi Unbowen, men självklart också för att tala om sina andra hjärtebarn, däribland trädplanteringskampanjerna.
Wangari Maathai fick Nobels fredspris 2004. I de Volkskrant intervjuas hon idag.
Tyvärr (?) bekräftar hon mina fördomar om Afrika. Eller är det helt enkelt så att hon och jag tycker likadant?
Att Afrika är fattigt på grund av att afrikanerna inte förmår att ta sig själv i kragen. Både vad det gäller att bekämpa fattigdomen och AIDS
Halva sanningen, jag vet, skuldbördan är ett gissel, och även andra saker. Men sanningen är att Afrika skulle inte mjölkas på sina rikedomar om inte det lokala ledarskapet ger sin välsignelse.
Med anledning av G8 mötet säger hon: "Det är inte riktigt att peka på världsledarna som just nu samlas och säga att det är deras skuld."
Naturligtvis är deras beslut viktiga för Afrika, men att skylla ifrån sig, det är något som Maathai inte tycker att Afrika bör göra.
"Låt oss först få ordning på vårt eget hus."
Hon ger afrikanska ledare en rejäl känga och säger att de inte har rätt att tala (klaga?), därför att de inte har försökt göra något åt Afrikas problem själva.
"Säg en afrikansk ledare som utmärker sig som en riktigt bra ledare?"
Kenya, Maathais hemland, har tagit några bra steg på vägen, bland annat genom att slänga ut före ledaren Arap Moi. Numera är fri grundskola införd och Maathai är numera miljöminister. I Kenya måste nu varje hektar land ha minst 25 träd.
Trädplantering, ja, det är ju Wangari Maathais signum. Organisationen The Green Belt Movement, som bildades av henne 1977, har planterat 30 miljoner träd.
"Om vi inte planterar träd, så gräver vi vår egen grav."
Bokstavligen; Sahara kommer att möta Kalahari, om inget görs.
Trädplantering kostar nästan ingenting, en frö ska sås och plantan ska sedan sättas ut. Enda nackdelen tycker Maathai, är att det antagligen blir kvinnor som måste göra det, det är ju redan kvinnorna som gör det mesta fysiska arbetet i Afrika (förutom att de föder barn och fostrar dem). Kvinnan sliter, mannen sitter under en träd och dricker alkohol. En förfärlig cliché, men enligt Maathai är den ofta sann.
Hon kommer ofta i konflikt med män. Ex-maken sade; "Hon är envis och svår att få under kontroll." Före detta presidenten Arap Moi sade: " Kvinnor måste tiga när män har talat."
Wangari Maathai avslutar: "Ja, den afrikanske mannen har lång väg att gå!"
Och tillägger med en skratt: " Men vi ska gärna hjälpa honom!"
I en intervju, som finns på Green Belts hemsida, säger Maathai, som är katolik:
"For the last few years, I have been trying to communicate with leaders of various Christian churches to urge them to bring protection and conservation of the environment into the mainstream of their faith and their teachings.
I have been suggesting that Easter Monday could be a very good day for the entire Christendom to plant trees.
If we could make that Monday a day of regeneration, revival, of being reborn, of finding salvation by restoring the Earth, it would be a great celebration of Christ’s resurrection.
After all, Christ was crucified on the cross. In a light touch, I always say, somebody had to go into the forest, cut a tree, and chop it up for Jesus to be crucified. What a great celebration of his conquering [death] it would be if we were to plant trees on Easter Monday in thanksgiving. "
------------------
SvD:s Brännpunkt har i dag, söndag 10 juni, en debattartikel som handlar lite om detta.
söndag 20 maj 2007
Snacka om teknikens under!
Och nu lite reklam för Världsnaturfonden.Snacka om teknikens under. WWF sätter upp obemannade kameror i Borneos djungel och vad lyckas de fånga på film? Jo, en mycket sällsynt noshöring (och jag som trodde att de bara fanns i Afrika, så mycket vet jag om djurvärlden...), som givetvis är utrotningshotad och ytterst sällan sedd i vilt tillstånd.
Filmen är faktiskt jättehäftig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)