Om Bluffpiloten som inte tålde sågning av sin bok

Bokbloggkollegan Malin sågade en bok häromsistens (det händer att man gör det som bokbloggare), och det tålde inte författaren. Som inte riktigt vill kännas vid att han författat, "jag har inte skrivit ett ord!". Som medförfattaren i och för sig bekräftar, men boken är baserad på intervjuer av den sk. bluffpiloten.
Nåja, "bluffpiloten" reagerade med sexistiska påhopp, både i bloggen och på facebook. Malin var givetvis snabb med att lägga ut allt på internet.

Sedan har förlaget, Norstedts, bett om ursäkt och även Aftonbladet skrivit en längre artikel.
(Kan inte låta bli att glädjas lite åt all gratisreklam för bloggen som Malin får). Och bluffpiloten "ursäktar" sig också. Enligt honom är det normalt att uttrycka sig som han gör i Italien, där han bott i många år. Alltså typ: "Du har väl inte fått kuk på länge..." när man är arg. Underförstått: Det är alltså Malin (och andra) som överreagerar. Överkänsliga svenskar, ungefär.

Men bäst av allt är nog Malin Wollins krönika. Hon blir riktigt nyfiken på landet där "könsorganen tydligen flyger i luften när de diskuterar". Jag älskar Malin Wollin. Krönikan bör läsas i sin helhet, men här är ett citat: 

"Jag föreställer mig hur man står i kön till kassan och diskuterar med biträdet huruvida mozzarellan är på extrapris eller inte.”Den kostar två euro och så är det med det” säger kanske kassörskan (fast på italienska).
”Men vafan, den låg ju vid en röd skylt! Alltså du skulle nog må lite bättre om du fick dig en rejäl omgång på åderpålen” svarar mannen varpå ingen reagerar, för så här fungerar det i Italien."

Misslyckat surdegsförsök

Glömde berätta att mitt försök att baka med surdeg gick helt åt skogen. Bröden blev så här. 

Direkt i komposten alltså. Jag antar att jag inte fick liv i surdegen ordentligt. Varför? Inte tillräckligt varmt? Fel mjöl. Vet egentligen inte hur den ska se ut när den är okej. Den ska bubbla, ja, men hur mycket??

Kanske testar jag igen någon annan gång, men detta var en besvikelse. Tacka vet jag vanligt jäst.

Surdegssemester

Ja, jag vet, jag är inte speciellt unik. Det är väldigt inne att baka med surdeg.
Nu ska jag också prova på att baka med surdeg, inspirerad av Sébastien Boudets sommarprat. Köpte hans bok och nu har jag satt igång:

Surdegen är satt!

 Återkommer med nya bilder i morgon. Om surdegen har fått liv, vill säga.

Sommarsemester i Stockholm

Efter att ha tillbringat två intensiva dagar inne i city är vi nu på väg ut i skärgården (Finnhamn). Vädret är toppen och naturen fantastisk.
Vi hörs.

Ge mig Stockholmstips!

Vi planerar en Stockholmsresa med barnen, och skulle gärna vilja ha lite turisttips. Och då menar jag inte det gamla vanliga; Slottet, Gamla Stan, Gröna Lund, Skansen, Vasa... de står redan på to do-listan.

Har läst i guideboken att det finns väldigt många muséer i Stockholm. Vilka är värda att se? Om man ska ta en tur med båt ut i skärgården, vart ska man åka då? Vilka caféer ska man fika på?

Har inte varit i Stockholm på minst tjugo år, jag antar att stan har förändrats en del. Alla vänner jag känner (ickesvenskar) som har varit där, tycker att det är en toppendestination!

Brödpassion

Jag som älskar att baka bröd (men inte hinner så ofta som jag vill) hade en gyllene stund tillsammans med gårdagens sommarpratare Sebastien Boudet. Fransk bagare i Stockholm.

Har dessutom upptäckt att han har en härlig blogg!

Jag som har förfasat mig över att holländarna inte kan baka sitt eget bröd, inser att det går utför med svenskarna också, allt fler färdiga blandningar (med konstiga tillsatser) finns att köpa i svenska affärer. När det är (nästan) lika lätt att baka själv. Och mycket roligare.

Sebastien Boudet satte sig en gång på en industribakad limpa, i ren protest mot alla dess dåliga ingredienser. Det fick han en massa kritik för ("man sätter sig inte eller förstör mat sådär").
Jag borde kanske inte tala om att jag älskade Skogaholmslimpa som barn.
Däremot talar jag gärna om att min yngste son heter Sebastiaan och han är den som helst hjälper mig baka.

Fast Adriaan ger mig en hand ibland också

Möte på jobbet idag

Vem jag mötte? Jo, den här figuren; en ståtlig häger.

Vill Miljöpartiet avfolka svensk landsbygd?

Jag måste säga att jag alltid varit en rätt så stor fan av Miljöpartiet och jag har faktiskt röstat på Miljöpartiets motsvarighet här i Holland (i EU-valet, jag får inte rösta nationellt eftersom jag inte är holländsk medborgare).
Står för väldigt mycket av deras politik.
Men det här med att slopa reseavdraget?
Det bara måste vara påhittat av miljöpartister som bor på pendelavstånd till någon av de större städerna. (Brukar inte Miljöpartiet få ganska många röster i storstäderna?) Vet inte vem denna Karin Svensson Smith är, men hon representerar Malmö. En av de större städerna i Sverige för den som kanske trodde att det är en småstad. Det kanske förklarar en del.
För inte kan dessa miljöpartister komma från någon ort på vischan där det går en buss om dagen, kanske två? Eller ingen alls.
Kommer folk på landsbygden i en miljöpartiskt drömvärld kunna ta sig (ha råd att ta sig) till jobbet?
Vad vill man med landsbygden egentligen? Att den ska leva? Eller att de endast ska tjäna som fritidsfördriv för de svenskar som bor i storstadsregionerna plus ett antal tyskar och holländare som köper upp småländska torp i jakt på tystnaden (det finns ingen sådan i Holland, jag vet).

Att bilen är helig på svenska landsbygden vet alla som bor där. Det kommer givetvis att ställa till problem i framtiden när oljan tar slut. Förhoppningsvis kommer man ha hittat ett annat sätt att driva bilen då. Men den kommer nog inte att försvinna och ersättas med en ny utbyggnad av Stockholms tunnelbana eller en utskjutande svans av Göteborgs Spårvägar.
Det är jag tämligen säker på.

Gratis reklam!... Nej...

I senaste P3 Browser talas det om att tjäna pengar på bloggandet. Möjligheten att tjäna pengar (främst genom reklamintäkter) tror jag är starkt överdriven, men kämpar man på, är nischad och duktig, så kanske det går. Själv har jag en enda gång sålt en reklamplats för några tusenlappar, men efter den gången har jag aldrig fått några erbjudanden. Förutom sådana här då:

Inte för att jag vet vad en Ziperall är, MEN...
Skulle jag lägga upp reklam på min blogg för att ha chansen att VINNA en Ziperall (om jag ville ha en)?
Svar NEJ. För att lägga upp en reklamlänk på min blogg vill jag HA en Ziperall. Inte bara chansen att vinna.

Nu är min(a) bloggar småbloggar med minimalt antal besökare, jämfört med de stora, men faktum är att många storbloggare, som UnderbaraClara, får liknande erbjudanden, och värre; företag vill att hon pysslar med DOLD reklam på bloggen (det är olagligt att göra reklam utan att säga att det är reklam). Som hon säger i intervju i P3 Browsers; hon tror inte att Veckorevyn skulle gå med på att göra reklam för ett företag bara för att de får ett par strumpor! Många storbloggare har fler läsare än tex Veckorevyn.

Skönhetsbubblan. Eller fällan

Någon som såg Skönhetsbubblan på TV häromdagen? Jag såg det på Svtplay och blev faktiskt riktigt ledsen och upprörd, å tjejernas vägnar. Som denna Jane. Jag vet hon inte vill att man ska tycka synd om henne, och hon är vuxen. Hon gör som hon vill.
Men jag frågar mig; har hon inte en lika störd verklighetsuppfattning som någon med anorexia? Jag tyckte personligen inte att hon var vacker. Hon hade säkert varit vacker (man fick se ett foto från studenten, där såg hon "normal" ut och var jättesöt).
Hur många ingrepp hon än gör så är hon inte nöjd (trots att hon säger att hon mår bättre pga av dem) utan vill göra fler. Nästa på tapeten var blygdläppsförminskning.
Jag säger bara; här förfasar vi oss över att tjejer i Afrika tvingas till omskärelse, men i Sverige gör tjejer det frivilligt (ja, jag vet, de skär inte av sig klitoris, men...).
Jane hade en del omkring sig, familj och vänner, som förfasade sig över hennes inställning. En av dem fick faktiskt henne att tänka efter, lyckligtvis, och vänta en tid med blygdläppsförminskningen. (I SVT Debatt talar hon också om att hon numera ifrågasätter intimoperationer och tycker att man måste dra en gräns någonstans).

Foto: SVT

Jane har, tycker jag, ett porrfilmsideal som kroppsideal. Om man ska vara krass (och alla vet vad jag menar, även ni som aldrig skulle erkänna att ni någon gång sett en porrfilm!). Stora putande läppar, som ibland är snyggt, men i Janes fall såg överläppen mer ut som hon hade fått ett slag på gympan av brännbollsslagträ. Jag har fått det en gång och minns än idag hur jag såg ut. Det såg bara någorlunda normalt ut när hon log och svullnaden spändes ut.
Porrstjärnenaglar, sådana där som är så långa att de börjar böja sig inåt och som jag tror har blivit populära för att de ser häftigt ut när kvinnan runkar av mannen i porrfilmen. (Fast jag mår mest illa, jag tycker sådana naglar med påminner om någon konstig indier jag minns stod med i Guinness rekordbok för att han hade två meter långa naglar).
Och babymuff (Janes egna ord, hennes bekant som hon talade med höll på att smälla av), drömde hon om att få. Alltså en blygd som ser ut som hos ett barn, inte som sticker ut lite som på en fullvuxen kvinna. Men hjälp, den liknar ju mest ett slags... pedofilideal, eller... Det är ju nästan som att säga att karlar kanske helst ligger med prepubertala flickor, innerst inne. Det är ju en fruktansvärd anklagelse. Jag mår illa igen.
För att inte tala om brösten, som ser ut som ballonger och som står rätt ut/upp oavsett om man står, ligger på rygg eller står på alla fyra.

Men visst har inte bara unga tjejers och killars kroppsideal förändras pga av porr och glansiga tidningar.
Allas ideal förändras. Alla verkar raka sig därnere nu för tiden, även de kvinnor på gymmet som mest liknar mig och som aldrig skulle drömma om att förstora brösten. Ingen skulle drömma om att visa upp ett par långhåriga ben. Karlar rakar sig också därnere, och hela kroppen (vilket slit...) många gånger.
Vad håller vi på med egentligen? När ska vi våga vara de vi är egentligen, innerst inne?

Jag blir lite rädd. Vilken kroppsbild ger vi vidare åt nästa generation? Vad förväntas av kvinnor (och män) då? Vad ska de operera bort då? Eller operera in?

Det handlar om självbild. Och rädslan för det som inte är perfekt. Och om tillgänglighet givetvis. Förr fanns inte alla dessa ingrepp tillgängliga. Men det kostar fortfarande. Inte klokt egentligen. Kvinnor i Europa och USA förminskar blygdläpparna, när tjejer i många andra delar av världen knappt får går i skolan och ofta blir mammor redan som tonåringar. Tänk så många tjejer som hade fått gå i skolan för de 200.000 kr som Janes skönhetsoperationer hittills kostat.