Stilla Veckan: Tisdag

Jag hade tänkt börja min Stilla Veckan-betraktelse-serie redan i går, men kände mig ganska deckad. Huvudvärk och antagligen förkylning i kroppen. Under palmsöndagen hade jag många idéer om vad jag ville skriva om, men de är helt borta.

Tydligen kallades Stilla Veckan för Stora Veckan långt tillbaka i kyrkohistorien. Följaktligen firar vi i dag Stora Tisdagen (källa: Heligt År av Peter Halldorf).

Vad som gör kristen tro så unik är att det är det personliga lidandet, Jesus lidande, men också hans efterföljares, har en central plats.
För hans efterföljare betyder en personlig relation till Jesus ofta lidande.

Ändå har kristna i historien ofta valt en annan väg; att utsätta andra för lidande (tex korstågen, kolonisationen) stod högt på agendan. Inte så långt borta från den tro en del muslimer har; om du dör i strid (jihad) är du martyr och garanterad plats i himlen.

Vi kan förfasas över extrema islamisters framfart, men det är lätt att glömma vad vi själva, våra kristna förfäder, ställde till med, för inte så länge sedan.

Samtidigt är Sverige inte längre ett kristet land, i alla fall inte på sättet att de flesta känner sin bibel, och då speciellt Nya Testamentet. Det är svårt att ha förståelse för andra, där personlig tro har ett stort inflytande, när man inte har grepp om det själv. Det är en sak att inte tro, eller om man tror; inte hålla med om mycket, men att inte veta alls; det är ett andligt fattigdomstecken i dagens Sverige och övriga västvärlden (kanske med undantag av USA).

Tillbaka till lidandet. Självklart innebär kristen tro inte bara lidande. Mycket glädje också. Men den här veckan (som alltså inte heter påskveckan, eftersom påsken ännu inte inträffat) koncentrerar vi på lidandet. Glädjen får vi ta på söndag, kristendomens största dag).

-------------

Den här veckan blir det vegetarisk mat för mig. Gärna med mellanösternanknytning. Idag ökensoppa. Recept här.

60 år sedan stormflodkatastrofen

Idag är det 60 år sedan den sk. Stormflodskatastrofen drabbade Nederländerna. Vid sidan av andra världskriget är den det största traumat i modern tid som drabbat holländarna. Över 1800 människor dog i sydvästra Nederländerna. Orsakerna var många; främst extremt högvatten kombinerat med storm, men vallarna mot Nordsjön var i dåligt skick efter kriget.
Vissa byar stod under tre meter vatten, tex Oude Tonge, där över 300 personer omkom (10% av byns befolkning).

Vad de flesta inte vet var att det var nära att vallar runt Rotterdam kollapsade och då hade en mycket större katastrof inträffat, då hade ett stort område mellan Rotterdam, Haag och Amsterdam hamnat under vatten.
Katastrofen hindrades bland annat genom att en skeppare avsiktligt körde sin båt på grund där vallen var svag, och på så sätt kunde den lättare förstärkas.

Källa: Groene Hart Archiven

Vad många inte heller vet är att drygt trehundra personer omkom i östra England (där har jag också bott!) vid samma tillfälle.

Idag har Nederländerna världens mest avancerade stormflodskydd, Deltawerken, som ska förhindra en liknande katastrof.

"I want to die as myself"

Jo, vem vill inte det.

Ibland poppar ord ur filmer och böcker ut och fastnar. Riktigt djupt.

Under jullovet såg jag filmen Hunger Games på DVD och läste sedan i raskt takt alla tre romanerna i trilogin Hungerspelen av Suzanne Collins (jag recenserar böckerna här).
Jag har varken velat läsa böckerna och se filmen eftersom jag tyckte grundidéen; att ungdomar tvingas ha ihjäl varandra i ett slags gladiatorspel i en dystopisk framtid, var motbjudande.
Men jag gav med mig. Och insåg ganska snabbt att grundidéen egentligen var en helt annan och att både böckerna och filmen aktualiserar livsviktiga frågor som är det rätt att hämnas och är våld någonsin berättigat och kanske framför allt:

Hur förblir jag mig själv (slarvigt översatt) i en våldsam och grym omvärld?

För vi behöver inte förflytta oss till fiktionen för att en sådan fråga ska bli levande. Det finns tillräckligt med grymhet i vår egen värld.
Älskade både filmen och böckerna bör jag kanske tillägga.

I Hungerspelen får vi följa två av deltagarna i spelen; Katniss, berättelsens jag, en sextonårig tjej med ganska tjurigt humör och en rätt så kantig personlighet, samt Peeta, hennes jämnårige skolkamrat, som Katniss aldrig tyckt så värst mycket om. Kanske främst för att Peeta är bagarson och aldrig riktigt varit fattig, medan hon själv har både farit illa och svultit, efter det att fadern dog i en gruvexplosion och modern blivit svårt depressiv efter det.
Peeta är charmig och är bra på att prata, men i grunden en ganska fridsam person som vet att han inte kommer att ha en chans i Hungerspelen (där 24 ungdomar ska slåss mot varandra tills bara en återstår, mer om själv historien i min recension). Att han dessutom är hemligt kär i Katniss, och livrädd för att han ska tvingas döda henne om de bara är de två kvar, gör det inte enklare.

På kvällen innan de fruktansvärda spelen ska börja, sitter de och pratar och försöker lugna varandra. Peeta säger:

"I want to die as myself. Does that make any sense? I don´t want them to change me in there. Turn me into some kind of monster that I´m not."

Han vet att han ska dö, men han vill dö utan att förlora sin värdighet.

Och det var orden som grep tag i mig. Ibland behövs det en grym saga för att man ska haja till och stanna upp.

För visst gäller det oss också: Hur förblir jag mig själv? Hur behåller jag min värdighet?
Även om jag inte utsätts för livsfara, så är det ändå värt att tänka på när mycket otäckt kryper inpå oss; främlingsfientlighet, ekonomiska kriser, klimatkris...

Katniss (Jennifer Lawrence) och Peeta (Josh Hutcherson)
 i Hunger Games

Tjoho, jag lever och har hälsan!

Bloggen är inte helt död.

Ska försöka blåsa liv i den lite.

God Jul!

Korkade politiker ska inte sitta i riksdagen

Det finns många anledningar till att folk inte ska sitta i riksdagen.

Att man strör rasistiska glåpord omkring sig och kallar kvinnor för hora, samt går tre mot en (som dessutom är berusad och inte är så bra på att försvara sig) är naturligtvis tillräckligt. Likaså om man därefter går och beväpnar sig med järnrör och slänger in späda kvinnor i bilar. Mer än tillräckligt.

En annan anledning till att inte sitta i riksdagen är det inte är en lämplig plats för korkade personer.

Varför i hela världen ska alltid sådana här typer (sådana som tycker det är kul att mucka gräl tex, de har alltid funnits och har aldrig varit lämpade för riksdagsuppdrag) filma sina handlingar? Jag har aldrig fattat det.
Häromåret var det några killar här i min stad som filmade när ett snöbollskrig urartade (vilket det ofta gör där jag bor, på sydligare breddgrader i Europa, man kan helst enkelt inte hantera det där vita som ibland kommer ned från himlen) och de började stjäla cyklar från folk och antasta tjejer. Alltså de filmade sig själv göra dessa övergrepp. Och vad gjorde de sedan? Jo, de lade upp filmerna på Facebook. Hur dum får man vara? Inom några dygn visste alla vem de var och vad de hade gjort, även polisen och sociala myndigheter.
Nu tycker jag inte att dumheten är värre än de övergreppen de gjorde, men ni fattar vad jag är ute efter.
Hur dum får man vara.

Nu var SD-killarna inte så dumma att de lade upp filmen på Facebook, men nästan, de har i alla fall använt sig av filmen, rejält redigerad, vid ett tidigare tillfälle. Och sedan raderas inte originalen.
Hur korkad får man vara? Hur kan man tro att något sådant inte kommer ut? Självklart finns det läckor i en partiorganisation, och självklart står pressen på vakt och är snabba när det läcker (eloge till Expressen, givetvis, bra gjort, men hade givetvis kunna vara vilket tidning/TV/radio- journalist som helst, alla bevakar ju SD).

Almqvist skyller på att han inte minns, var berusad efter en lång natt på stan, samt att han mådde dåligt vid den tidpunkten. Men sedan dess har han minsann gått i terapi och mår bra nu. Det må vara hänt, och bra för honom (har han en bra terapikontakt behöver han den säkert igen nu). Men en som dricker så mycket att han inte minns något, begår sådana här handlingar för att han "mådde dåligt och hade så mycket ilska inom sig" och sedan blånekar drygt två år senare, ska inte sitta i riksdagen. Inte heller polaren som glatt filmar (och han ska vara partiets rättspolitiske talesman). Det är ju egentligen han som står för den mest korkade gärningen i sammanhangen.
Kanske är det smartast att sparka hela SD-ledningen och Åkesson också. Om man släpper in sådana här personer i sin partistyrelse brister man i omdöme.

Och korkade uttalande som "det är så roligt att göra så här bara för att djävlas", och "det funkar alltid att vara ögontjänare" blir som sur grädde på en redan äcklig tårta.

Nej, kära medsvenskar, rösta ner SD i nästa val, ungefär som holländarna gjort med PVV (Geert Wilders parti, för övrigt populär bland SD:are) nyss.
Bort med korkheten (och rasismen mm.) ur Sveriges riksdag!

SVD

Rapporterar direkt från bokmässan

Missa inte att jag bloggar direkt från bokmässan på min bokrecensionsblogg.

Han heter Samsom inte Samson...

...och han vann nästan det holländska valet i går. Svenska medier, bla SVT, Expressen, SvD och DN envisas med att kalla honom Samson, engelska för Simson, ni vet den bibliska hjälten vars övermänskliga kraft satt i håret och som hans Delila klippte av. Det är visserligen TT som ligger bakom felstavandet och det blir smått komiskt i sammanhanget. Kommer Diederik Samsom, ledare för socialdemokratiska PvdA, att kunna hålla kvar sin kraft om hans parti skulle ingå i en koalition med liberala VVD, eller kommer VVDs Mark Rutte snabbt klippa av honom håret?

Diederik Samsom. Foto Volkskrant.nl

För det är Mark Rutte som är den verklige segraren. VVD tog 41 mandat mot PvdAs 39 (en uppgång för VVD var väntad, men större än förväntat, men PvdA gick från ca 20 i opinionsmätningar för inte så länge sedan till 39 så Samsom har tydligt stått för ett smått mirakel).
Det blev en politisk rysare som varade halva natten. Exitpolls hade nämligen sagt 41 mot 40 så många trodde länge att det var jämnare än det var. Jag somnade dock ifrån ståhejet (det kan man göra om man har TV i sovrummet).

Mark Rutte Foto: Volkskrant.nl

De stora förlorarna var konservativa kristdemokraternas CDA, vänsterinriktade miljöpartiet Groen Links och Geert Wilders PVV. Geert Wilders, känd för sin kritik mot islam, invandring och stödet till EU, eller Grekland, som han brukar säga, förlorade stort. Gick från 24 mandat till 15. Holländska andra kammaren har bara 150 mandat, så det är mycket. Wilders var självklart mycket besviken, men holländarna har enligt min mening inte köpt hans starka EU-kritik och statiska inhemska politik, som i princip endast har gått ut på att "bara vi stoppar invandringen så kommer vi att kunna behålla vår välfärdsstat utan att skära någonstans". Någon vettig ekonomisk politik har han inte kunnat presentera och det har antagligen fällt honom. Frågor som invandring och problem med andra och tredje generationens invandrare har kommit alldeles i skymundan i valrörelsen.

Geert Wilders  © ANP

Val i Nederländerna... igen

De gillar nyval här. Så fort en regeringskoalition spricker (det händer ofta) utlyses nyval. I stället för att sätta sig ned och försöka få ihop en ny koalition.
Konstigt för en svensk, som är van vid den statiska blockpolitiken. Dessutom har de bara 150 (tror jag) platser i andra kammaren och ingen 4% spärr. Följaktligen har udda partier som "Parti för djuren" och SGP (ett ultrakonservativt "gammalkyrkligt reformert" parti som inte har en enda kvinna på valbar plats, ja, inte på sina listor överhuvudtaget) två mandat vardera.

Diedrik Samsom

Geert Wilders PVV lär bli den stora förloraren, i alla fall om man tänker på att PVV blev tredje största med 24 mandat i förra valet (ligger på ca 19 just nu).

Mark Rutte

Striden kommer att stå mellan konservativa VVD (Mark Rutte som ledare) och PvdA, socialdemokraterna (Diedrik Samsom som ny ledare). Samsom har gjort en raketkarriär. Han blev lite av TV-kändis under rapporteringarna om tsunamin och Fukusimakatastrofen i Japan, i egenskap av expertkommentator. Han är kärnfysiker och har på kort tid blivit väldigt populär. Frågan är om han och Mark Rutte skulle kunna regera tillsammans. Mark Rutte extraknäckte som lärare i samhällskunskap på en högstadieskola när han blev premiärminister. Något som han vägrade sluta med. Så han ger lektion till en klass fortfarande. Tänk dig att ha Reinfeldt som lärare. Eller som kollega i lärarrummet. Rätt kul.

I morgon är det val, jag återkommer.

Bokmässan och tävling

Med min sidoblogg Bokläsardagbok är jag med som Bokmässans bloggambassadör i år (4 dagar bokmässa nonstop!).
Och vi har en liten tävling!
Om du planerar komma på bokmässan (speciellt på lördag fm) ta chansen att vara med i vår stafettävling (fina bokpriser).
Först ut idag är Pocketlover.

Ps. Om man vinner måste man hämta priset personligen, eller skicka ombud. Inga priser skickas per post.