... blir det skulle jag tro,
jag vet inte hur det blir med internetuppkopplingen den närmaste veckan.
Men man vet aldrig!
Auf Wiedersehen!!
torsdag 21 februari 2008
onsdag 20 februari 2008
Att inte vara rädd för att tycka olika
Bloggosfären är en fantastiskt debattforum. Även om min blogg hör till de lugnare, hetlevrad kan man väl inte riktigt kalla den, så är det väldigt givande med de debatter och samtal som uppstår.
Enda nackdelen med den totalt öppna bloggosfären är väl att det inte finns någon debattledare, för bloggskribenten tar ju ofta del i debatten och det kan vara knepigt att vara moderator samtidigt.
Sedan kan bloggare utöva inflytande, bra och dåligt, det också givetvis.
Den som håller ett öga på bloggen God´s Politics (Jim Wallis mfl) har kanske uppmärksammat att Shane Claiborne blev inbjuden att tala på ett av USAs mer konservativa kristna college, Cedarville, Ohio. Ett antal bloggare kritiserade denna inbjudan intensivt, Cedarville fick kalla fötter och drog tillbaka inbjudan. (Shane blev senare inbjuden av en lokal kyrka i närheten, men det är en annan historia.) En talesman för Cedarville sade bland annat:
"There can't be any confusion about our commitment to God's Word and our historically conservative doctrinal position." (Christianity Today)
(Och jag kan givetvis inte låta bli att fundera på hur socialt engagemang kan stå emot det faktum att man vill vara Guds Ord troget...)
Reaktionen från omvärlden blev givetvis kraftig, bland besvikna studenter och andra. Christianity Today skriver om det här, och Shane Claiborne skriver själv på God´s Politics.
Nu är USA annorlunda än Europa och det är fullt möjligt för den kristna högern att ha vilka utbildningsinstitutioner som helst, med det är klart, objektiv undervisning blir det inte, men det är ju inte heller syftet.
Men Scot McKnight, professor i Nya Testamentet på North Park University (fråga mig inte vilken kristen politisk färg det universitetet har...) skriver bra på sin blogg.
Bland annat:
"Colleges do not endorse everything anyone says when they invite someone to speak. I cannot comprehend why so many don’t get this: invitations of speakers to schools or even churches do not mean blanket endorsement. Invitation does not mean endorsement. In fact, if we think about this a bit it becomes clear: no one agrees with anyone completely."
Vidare:
"This was a great educational opportunity that did not happen. I believe the major issue here is education. We often invite to our school folks who take differing views. It’s good for our students to hear other ideas. Then we have opportunities to debrief, explain, explore, and make our own decisions."
Det slog mig att jag läste det att detta givetvis också gäller statliga institutioner. Men hur fungerar det i Sverige, tex. på religionsvetenskapliga linjen på de statliga universiteten?
Bjuds kontroversiella talare in? Eller är de alltid politiskt korrekta, precis som utbildningen?
För Cedarville var Claiborne naturligtvis inte politiskt korrekt, inte i deras mening. Vi har kanske svårt att förstå det, men Claiborne är givetvis en nagel i ögat för många i den sk. kristna högern.
Det hade säkert blivit en intressant debatt om han hade fått tala.
Enda nackdelen med den totalt öppna bloggosfären är väl att det inte finns någon debattledare, för bloggskribenten tar ju ofta del i debatten och det kan vara knepigt att vara moderator samtidigt.
Sedan kan bloggare utöva inflytande, bra och dåligt, det också givetvis.
Den som håller ett öga på bloggen God´s Politics (Jim Wallis mfl) har kanske uppmärksammat att Shane Claiborne blev inbjuden att tala på ett av USAs mer konservativa kristna college, Cedarville, Ohio. Ett antal bloggare kritiserade denna inbjudan intensivt, Cedarville fick kalla fötter och drog tillbaka inbjudan. (Shane blev senare inbjuden av en lokal kyrka i närheten, men det är en annan historia.) En talesman för Cedarville sade bland annat:
"There can't be any confusion about our commitment to God's Word and our historically conservative doctrinal position." (Christianity Today)
(Och jag kan givetvis inte låta bli att fundera på hur socialt engagemang kan stå emot det faktum att man vill vara Guds Ord troget...)
Reaktionen från omvärlden blev givetvis kraftig, bland besvikna studenter och andra. Christianity Today skriver om det här, och Shane Claiborne skriver själv på God´s Politics.
Nu är USA annorlunda än Europa och det är fullt möjligt för den kristna högern att ha vilka utbildningsinstitutioner som helst, med det är klart, objektiv undervisning blir det inte, men det är ju inte heller syftet.
Men Scot McKnight, professor i Nya Testamentet på North Park University (fråga mig inte vilken kristen politisk färg det universitetet har...) skriver bra på sin blogg.
Bland annat:
"Colleges do not endorse everything anyone says when they invite someone to speak. I cannot comprehend why so many don’t get this: invitations of speakers to schools or even churches do not mean blanket endorsement. Invitation does not mean endorsement. In fact, if we think about this a bit it becomes clear: no one agrees with anyone completely."
Vidare:
"This was a great educational opportunity that did not happen. I believe the major issue here is education. We often invite to our school folks who take differing views. It’s good for our students to hear other ideas. Then we have opportunities to debrief, explain, explore, and make our own decisions."
Det slog mig att jag läste det att detta givetvis också gäller statliga institutioner. Men hur fungerar det i Sverige, tex. på religionsvetenskapliga linjen på de statliga universiteten?
Bjuds kontroversiella talare in? Eller är de alltid politiskt korrekta, precis som utbildningen?
För Cedarville var Claiborne naturligtvis inte politiskt korrekt, inte i deras mening. Vi har kanske svårt att förstå det, men Claiborne är givetvis en nagel i ögat för många i den sk. kristna högern.
Det hade säkert blivit en intressant debatt om han hade fått tala.
måndag 18 februari 2008
Välfylld boklåda...
... och den ska med till Alperna.
Det här jag fått i hemläxa till skrivarkursen i Sevilla:
Jo Nesbö: Smärtans hus
Jens Lapidus: Snabba Cash
Agatha Christie: And then there were none (Tio små negerpojkar på svenska, får man fortfarande kalla den så på svenska?)
Åsa Larsson: Solstorm
Kostade en förmögenhet att beställa dem från Bokus i Sverige, ja, Solstorm hade jag redan och Tio små negerpojkar har jag beställt från Amazon i England), ja, ja. Varför är portot i Sverige så vansinnigt dyrt?
Jag har börjat snegla i dem lite, men annars har jag just nu fastnat i Susan Howatch The Heartbreaker, trots att jag har läst den två gånger förut (minst) och vet precis vad som ska hända. Men jag missar alltid något och njuter av att återuppta bekantskapen med Howatch karaktärer, speciellt The Heartbreakers Gavin, den unge manlige prostituerade, som säljer sig till rika homosexuella män, samtidigt som han mentalt sitter i klorna på sin kvinnliga kopplare.
Ni som ibland läser om böcker, varför gör ni det? Skulle vara kul att veta. Typiska omläsningsböcker (förutom Totte bygger och liknande... Ungar kan väl läsa om böcker tusen gånger.)?
Sagan om Ringen, självklart. Mobergs Utvandrarserie, Michael Connellys deckare (missar alltid något där också...) Selma Lagerlöfs böcker... Mer??
En fundering till:
På Vulkan.se finns hittils tre (3) böcker utgivna under rubriken Historia och Religion. Jag trodde att Vulkan.se skulle var idealstället för att ge ut sina samlade predikningar, betraktelser, studier om prästvigda kvinnors vara eller inte vara, akademiska avhandlingar och så vidare.
Men det kommer kanske.
Det här jag fått i hemläxa till skrivarkursen i Sevilla:
Jo Nesbö: Smärtans hus
Jens Lapidus: Snabba Cash
Agatha Christie: And then there were none (Tio små negerpojkar på svenska, får man fortfarande kalla den så på svenska?)
Åsa Larsson: Solstorm
Kostade en förmögenhet att beställa dem från Bokus i Sverige, ja, Solstorm hade jag redan och Tio små negerpojkar har jag beställt från Amazon i England), ja, ja. Varför är portot i Sverige så vansinnigt dyrt?
Jag har börjat snegla i dem lite, men annars har jag just nu fastnat i Susan Howatch The Heartbreaker, trots att jag har läst den två gånger förut (minst) och vet precis vad som ska hända. Men jag missar alltid något och njuter av att återuppta bekantskapen med Howatch karaktärer, speciellt The Heartbreakers Gavin, den unge manlige prostituerade, som säljer sig till rika homosexuella män, samtidigt som han mentalt sitter i klorna på sin kvinnliga kopplare.
Ni som ibland läser om böcker, varför gör ni det? Skulle vara kul att veta. Typiska omläsningsböcker (förutom Totte bygger och liknande... Ungar kan väl läsa om böcker tusen gånger.)?
Sagan om Ringen, självklart. Mobergs Utvandrarserie, Michael Connellys deckare (missar alltid något där också...) Selma Lagerlöfs böcker... Mer??
En fundering till:
På Vulkan.se finns hittils tre (3) böcker utgivna under rubriken Historia och Religion. Jag trodde att Vulkan.se skulle var idealstället för att ge ut sina samlade predikningar, betraktelser, studier om prästvigda kvinnors vara eller inte vara, akademiska avhandlingar och så vidare.
Men det kommer kanske.
lördag 16 februari 2008
Lästips på Lördag
När jag inte kan komma på några bra frågor som sätter igång intessanta samtal, så rekommenderar jag lite annat i stället.
Mackan har gästblogg på Aletheia, ett bra inlägg om evangelisation, som har lockat pinsamt få att kommentera, och det tycker jag är tråkigt för Mackan...
Göran Skytte är beroende av andra och undrar om han har blivit kulturell rasist. Och för tillfället får min hatkärlek till Skyttes SvD inlägg en kraftig puff åt det mer kärleksfulla hållet...
Inga-Lina skriver om Vulkan.se i Aftonbladet. Och jag undrar är det verkligen någon som köper de 200+ upplagda böckerna? Ja, förutom Inga-Lina då, men det var ju i "undersökande" syfte, eller? (Jag förväntar mig en kommentar av Inga-Lina här nedan, som alla förstår).
Bitte Hammargren skriver som så ofta intressant om Mellanöstern, men jag blir deprimerad av att läsa det. Finns det något hopp?
Scot McKnight skriver på sin blogg om biskop Wrights bok Surprised by Hope, många inlägg, ni får scrolla ned och leta för att hitta början.
------
Nu ska jag Twingla till oförskämt många ställen, inte Dagen dock...
Mackan har gästblogg på Aletheia, ett bra inlägg om evangelisation, som har lockat pinsamt få att kommentera, och det tycker jag är tråkigt för Mackan...
Göran Skytte är beroende av andra och undrar om han har blivit kulturell rasist. Och för tillfället får min hatkärlek till Skyttes SvD inlägg en kraftig puff åt det mer kärleksfulla hållet...
Inga-Lina skriver om Vulkan.se i Aftonbladet. Och jag undrar är det verkligen någon som köper de 200+ upplagda böckerna? Ja, förutom Inga-Lina då, men det var ju i "undersökande" syfte, eller? (Jag förväntar mig en kommentar av Inga-Lina här nedan, som alla förstår).
Bitte Hammargren skriver som så ofta intressant om Mellanöstern, men jag blir deprimerad av att läsa det. Finns det något hopp?
Scot McKnight skriver på sin blogg om biskop Wrights bok Surprised by Hope, många inlägg, ni får scrolla ned och leta för att hitta början.
------
Nu ska jag Twingla till oförskämt många ställen, inte Dagen dock...
torsdag 14 februari 2008
En lite annan syn på Uppenbarelseboken
Lite i kölvattnet till Skökodebatt och annat. Lite så här känns det; Tänk om vi fått en hel del om bakfoten?
Stort tack till Pastor Astor som uppmärksammade Time Magazines intervju med biskop NT (Tom) Wright. Liksom som för Pastor Astor är han en av mina favoriter. På min blogg hittar ni en länk till hans inofficiella hemsida, där finns mycket att fördjupa sig i. Att lyssna på honom kan vara ganska underhållande. Dessutom är jag sedan min Englandtid ganska svag för duktiga "typiskt engelska" predikanter.
Jag känner för att ta vid där Pastor Astor slutade citera;
Tom Wright säger:
"The idea of our participation in the new creation goes back to Genesis, when humans are supposed to be running the Garden and looking after the animals. If you transpose that all the way through, it's a picture like the one that you get at the end of Revelation.
TIME: And it ties in to what you've written about this all having a moral dimension.
Wright: Both that, and the idea of bodily resurrection that people deny when they talk about their "souls going to Heaven." If people think "my physical body doesn't matter very much," then who cares what I do with it? And if people think that our world, our cosmos, doesn't matter much, who cares what we do with that?
Much of "traditional" Christianity gives the impression that God has these rather arbitrary rules about how you have to behave, and if you disobey them you go to hell, rather than to heaven. What the New Testament really says is God wants you to be a renewed human being helping him to renew his creation, and his resurrection was the opening bell. And when he returns to fulfil the plan, you won't be going up there to him, he'll be coming down here.
TIME: That's very different from, say, the vision put out in the Left Behind books.
Wright: Yes. If there's going to be an Armageddon, and we'll all be in heaven already or raptured up just in time, it really doesn't matter if you have acid rain or greenhouse gases prior to that. Or, for that matter, whether you bombed civilians in Iraq. All that really matters is saving souls for that disembodied heaven."
Stort tack till Pastor Astor som uppmärksammade Time Magazines intervju med biskop NT (Tom) Wright. Liksom som för Pastor Astor är han en av mina favoriter. På min blogg hittar ni en länk till hans inofficiella hemsida, där finns mycket att fördjupa sig i. Att lyssna på honom kan vara ganska underhållande. Dessutom är jag sedan min Englandtid ganska svag för duktiga "typiskt engelska" predikanter.
Jag känner för att ta vid där Pastor Astor slutade citera;
Tom Wright säger:
"The idea of our participation in the new creation goes back to Genesis, when humans are supposed to be running the Garden and looking after the animals. If you transpose that all the way through, it's a picture like the one that you get at the end of Revelation.
TIME: And it ties in to what you've written about this all having a moral dimension.
Wright: Both that, and the idea of bodily resurrection that people deny when they talk about their "souls going to Heaven." If people think "my physical body doesn't matter very much," then who cares what I do with it? And if people think that our world, our cosmos, doesn't matter much, who cares what we do with that?
Much of "traditional" Christianity gives the impression that God has these rather arbitrary rules about how you have to behave, and if you disobey them you go to hell, rather than to heaven. What the New Testament really says is God wants you to be a renewed human being helping him to renew his creation, and his resurrection was the opening bell. And when he returns to fulfil the plan, you won't be going up there to him, he'll be coming down here.
TIME: That's very different from, say, the vision put out in the Left Behind books.
Wright: Yes. If there's going to be an Armageddon, and we'll all be in heaven already or raptured up just in time, it really doesn't matter if you have acid rain or greenhouse gases prior to that. Or, for that matter, whether you bombed civilians in Iraq. All that really matters is saving souls for that disembodied heaven."
onsdag 13 februari 2008
Allmänna prästadömet
Joachim Elsander har idag en insändare i Dagen, som är väl värd att läsa. Jag har funderat en hel del på det som Joachim skriver om, när jag har läst om kvinnligt ledarskap. Då har jag alltid fastnat vid frågan; hur har våra präst- eller pastorsämbetet kunnat utvecklats ur den första kristna församlingarnas äldsteråd?
Talar Paulus om församlingsledare? Är det i så fall inte i plural?
Ni som vet mer, kommentera gärna.
Mer och mer har jag börjat tvivla på det rätta i att ha en pastor/präst. Jovisst, nästan alla församlingar har någon form av äldsteråd. Men en (1) präst per församling, är det bibliskt?
----
Liten fotnot:
Är den någon mer än jag som retar mig på den ivrige spammaren CID Carl Ingemar Dagman, som verkar Twinglypinga alla sina inlägg till alla Dagen-artiklar han kan hitta?
Jag gick in och kollade Joachims insändare och tänkte; "Åh, vad kul för Joachim att så många bloggare har reagerat!" Men det var bara CID som hade pinglat in 9 av sina inlägg. Sedan upptäckte jag att han hade multipinglat fler Dagen inlägg idag (och massor förut). Tröttsamt! Och extra irriterande att han inte tillåter kommentarer på sin blogg, i alla fall har jag inte kunnat räkna ut hur man gör...
Och jag som trodde att jag twinglade till Dagen alltför mycket. Jag ligger i lä.
Godnatt!
-------
Nu ska jag twingla till Dagen!
Talar Paulus om församlingsledare? Är det i så fall inte i plural?
Ni som vet mer, kommentera gärna.
Mer och mer har jag börjat tvivla på det rätta i att ha en pastor/präst. Jovisst, nästan alla församlingar har någon form av äldsteråd. Men en (1) präst per församling, är det bibliskt?
----
Liten fotnot:
Är den någon mer än jag som retar mig på den ivrige spammaren CID Carl Ingemar Dagman, som verkar Twinglypinga alla sina inlägg till alla Dagen-artiklar han kan hitta?
Jag gick in och kollade Joachims insändare och tänkte; "Åh, vad kul för Joachim att så många bloggare har reagerat!" Men det var bara CID som hade pinglat in 9 av sina inlägg. Sedan upptäckte jag att han hade multipinglat fler Dagen inlägg idag (och massor förut). Tröttsamt! Och extra irriterande att han inte tillåter kommentarer på sin blogg, i alla fall har jag inte kunnat räkna ut hur man gör...
Och jag som trodde att jag twinglade till Dagen alltför mycket. Jag ligger i lä.
Godnatt!
-------
Nu ska jag twingla till Dagen!
måndag 11 februari 2008
Bloggtips med mera...
Måndagar brukar vara sega.
Jag får intrycket att Refugens start är lite seg den också. Refugen.se är en kristen webradio. Att Mackans tjänster är nödvändiga är jag övertygad om!
Någon hade tydligen hört Van Morrison, något som jag missade, men Elvis har jag hört i alla fall. Alltid något, mja...
Tomas Sjödin läste också ur sin bok Eftervärme, och det var njutbart, jag vet ingen som är en bättre uppläsare av sina egna verk.
Jag skulle aldrig i livet kunna läsa upp något som jag själv har skrivit. Jag hatar att läsa högt.
Johan och Johanna Stenberg och några till har startat en ny blogg, där kan vi följa fyra ex-protestanters väg mot full gemenskap med Katolska kyrkan. Johan förklarar att de absolut inte vill vara en konkurrent till Aletheia, men genom att bara nämna Aletheia, så är det tydligt att den som vill ha ett sansat samtal om Katolska kyrkan, kan vända sig till den nya bloggen. Jag har stora förhoppningar, dels efter en viss besvikelse över Aletheias urspårning, men främst för att Johan brukar vara ganska bra på att locka till sansade diskussioner. Det ska bli spännande att läsa. Grattis till doktorshatten, förresten, Johan!
Litet tillägg: Jag kan inte låta bli att länka till Tuve, man kan faktiskt diskutera saker som om huruvida Maria förblev jungfru eller inte, på ett givande sätt.
Själv känns det som om jag har lite hjärnsläpp efter Hatar Gud sex-diskussionen, och efter att ha tillbringat helgen med att göra min "hemläxa" inför skrivarkursen i Sevilla.
Hjärnsläpp, ja, jag ligger lite med huvudet på bordet och undrar var jag ska finnas med mitt liv.
Här och nu antagligen.
Men det är så mycket jag vill. Så mycket jag skulle vilja lära mig, upptäcka, jag nosar runt nyfiken överallt, men har inte tid och ork att fördjupa mig.
Ärligt sagt, så är jag skitskraj inför skrivarkursen. Som jag står inför den slutliga domen; duger mitt skrivande eller inte?
Snart kommer jag att få veta om det finns några fler än gamla avdankade politiker, pensionerade präster och andra lojala bloggvänner som tycker om det jag skriver.
Jag sitter och funderar på vad jag ska göra när jag kommer hem med beskedet att det håller inte, mitt skrivande. Tycker att det är bäst att förbereda mig på det värsta.
Börja jobba? Studera?
Jag får intrycket att Refugens start är lite seg den också. Refugen.se är en kristen webradio. Att Mackans tjänster är nödvändiga är jag övertygad om!
Någon hade tydligen hört Van Morrison, något som jag missade, men Elvis har jag hört i alla fall. Alltid något, mja...
Tomas Sjödin läste också ur sin bok Eftervärme, och det var njutbart, jag vet ingen som är en bättre uppläsare av sina egna verk.
Jag skulle aldrig i livet kunna läsa upp något som jag själv har skrivit. Jag hatar att läsa högt.
Johan och Johanna Stenberg och några till har startat en ny blogg, där kan vi följa fyra ex-protestanters väg mot full gemenskap med Katolska kyrkan. Johan förklarar att de absolut inte vill vara en konkurrent till Aletheia, men genom att bara nämna Aletheia, så är det tydligt att den som vill ha ett sansat samtal om Katolska kyrkan, kan vända sig till den nya bloggen. Jag har stora förhoppningar, dels efter en viss besvikelse över Aletheias urspårning, men främst för att Johan brukar vara ganska bra på att locka till sansade diskussioner. Det ska bli spännande att läsa. Grattis till doktorshatten, förresten, Johan!
Litet tillägg: Jag kan inte låta bli att länka till Tuve, man kan faktiskt diskutera saker som om huruvida Maria förblev jungfru eller inte, på ett givande sätt.
Själv känns det som om jag har lite hjärnsläpp efter Hatar Gud sex-diskussionen, och efter att ha tillbringat helgen med att göra min "hemläxa" inför skrivarkursen i Sevilla.
Hjärnsläpp, ja, jag ligger lite med huvudet på bordet och undrar var jag ska finnas med mitt liv.
Här och nu antagligen.
Men det är så mycket jag vill. Så mycket jag skulle vilja lära mig, upptäcka, jag nosar runt nyfiken överallt, men har inte tid och ork att fördjupa mig.
Ärligt sagt, så är jag skitskraj inför skrivarkursen. Som jag står inför den slutliga domen; duger mitt skrivande eller inte?
Snart kommer jag att få veta om det finns några fler än gamla avdankade politiker, pensionerade präster och andra lojala bloggvänner som tycker om det jag skriver.
Jag sitter och funderar på vad jag ska göra när jag kommer hem med beskedet att det håller inte, mitt skrivande. Tycker att det är bäst att förbereda mig på det värsta.
Börja jobba? Studera?
lördag 9 februari 2008
Sök den andre i dig själv
Maken tittar på Idols. Jag tittar på Mankells Wallander i arbetsrummet. Allt på holländsk TV. Skillnad som natt och dag.
Så råkar jag hamna på Aftonbladets nätupplaga. Bloggkollegan och min "partner-in-crime" Inga-Lina Lindqvist (i alla fall vad det gäller vår gemensamma beundran för en viss engelsk författare) skriver i en recension av Harald Welzers bok Gärningsmän om varför vi alla kan bli massmördare. Boken handlar om "medlemmarna i polisbataljonen 45 som deltog i mordet på över trettiotusen judiska civila, kvinnor och barn i Babij Jar." Läs artikeln här.
Det lätta vita lördagsvinet hamnar nästan i fel strupe. Jo, socionom som Inga-Lina, visst har jag hört det förut, allt det där.
Vem som helst kan göra det mest fasansfulla saker. Ändå vill man ju tro att det inte är så. I alla fall vill jag inte tro att just jag...
Så råkar jag hamna på Aftonbladets nätupplaga. Bloggkollegan och min "partner-in-crime" Inga-Lina Lindqvist (i alla fall vad det gäller vår gemensamma beundran för en viss engelsk författare) skriver i en recension av Harald Welzers bok Gärningsmän om varför vi alla kan bli massmördare. Boken handlar om "medlemmarna i polisbataljonen 45 som deltog i mordet på över trettiotusen judiska civila, kvinnor och barn i Babij Jar." Läs artikeln här.
Det lätta vita lördagsvinet hamnar nästan i fel strupe. Jo, socionom som Inga-Lina, visst har jag hört det förut, allt det där.
Vem som helst kan göra det mest fasansfulla saker. Ändå vill man ju tro att det inte är så. I alla fall vill jag inte tro att just jag...
Jag fastnar för Inga-Linas avslutande ord:
"Att stå emot ondskan tror jag är en fråga om träning. Sök inte efter dig själv i andra – sök i stället den andre i dig själv."
Och hoppet tänds på nytt.
Yarmuksdalen, på gränsen mellan Syrien, Jordanien och IsraelLördagstankar om skrivande, bloggböcker...
... hatar-Gud-sex?-inlägget och lite annat.
Idag har det varit säkert 14 grader varmt och strålande solsken. 9 februari står det i almanackan, det är knappt jag tror det är sant. Men kanske är det så att det trots allt är mer kontinentalt klimat här. Börja inte tala om global warming, för då blir nederländaren så angstig, inte så konstigt, Nederländerna betyder just de lågt liggande länderna. Själv bor vi 1,2 meter under havsytan, inte 4 som jag tidigare trodde, så vi får vara torrskodda lite längre än vissa andra...
Skämt åsido, fint väder lockar till trädgårdsarbete och att arbeta fysiskt ger mig ofta inspiration i mitt skrivande. (Baka bullar eller bröd brukar också vara bra).Så det blev lite skytteltrafik mellan datorn och krattan.
Det kliar lite i fingrarna.
Idag har det varit säkert 14 grader varmt och strålande solsken. 9 februari står det i almanackan, det är knappt jag tror det är sant. Men kanske är det så att det trots allt är mer kontinentalt klimat här. Börja inte tala om global warming, för då blir nederländaren så angstig, inte så konstigt, Nederländerna betyder just de lågt liggande länderna. Själv bor vi 1,2 meter under havsytan, inte 4 som jag tidigare trodde, så vi får vara torrskodda lite längre än vissa andra...
Skämt åsido, fint väder lockar till trädgårdsarbete och att arbeta fysiskt ger mig ofta inspiration i mitt skrivande. (Baka bullar eller bröd brukar också vara bra).Så det blev lite skytteltrafik mellan datorn och krattan.
Det kliar lite i fingrarna.
Mitt inlägg som kommenterade den där TV-debatten som hade sådan slagsida, Hatar Gud Sex?, fick igång en intressant diskussion med flera olika vinklar. Jag konstaterar att jag fått det högsta antalet kommentarer någonsin och nästan tvåhundra har varit inne på sidan via Dagen, vilket vittnar för att ämnet väcker intresse.
Som så ofta när jag tacklar svåra frågor ställer jag just frågor, och det visar sig att det är ett bra sätt att få igång en debatt.
Det tål att diskuteras!
Sedan undrar jag, vem i hela världen vill läsa en bok som bygger på en blogg? Jag menar, bloggen finns ju tillgänglig på Internet, bara att läsa.
Ja, jag undrar, men folk köper tydligen dessa böcker, men titta på mest sålda bloggböcker på Vulkan.se, vilka ligger först om inte klanen Schulman.
Jag har som hastigast varit inne på Alex´ resp Katrines blogg. Har aldrig fattat varför folk ville läsa dem. Antagligen av samma anledning som folk läser kvällstidningar.
Vilket dravel. Ärligt talat, vem vill läsa en bok som heter Fuck you right back, bara titeln...
Nåja, Vulkan.se, tror att bloggen är nytänkande och har utlöst en tävling om bästa blok, bloggbok 2008.
Så om ni vill deltaga, snabba på det måste vara inne före 14 februari.
Men vem vill läsa en bloggbok? Jag vet inte, kanske gamla farmor som inte har Internet, eller någon som hatar Internet, men älskar böcker och behöver övertygas om att det står vettiga saker att läsa där (ja, förutom på Schulman-bloggar alltså).
Och jag som har fått blodad tand vad det gäller tävlingar, föll givetvis i fällan.
Fortfarande övertygad om att ingen är intresserad av att läsa en bloggbok. Men vet du någon som är intresserad, så...
Eventuell vinst går till att finansiera skolavgifterna till min goda vän Alices barn i Uganda.
tisdag 5 februari 2008
Var ska den "syndige" finnas med sitt liv?
I programmet Beckman, Ohlson och Can var det igår diskussion om Hatar Gud sex ?
Halvvägs in i programmet var jag lite besviken, rubriken på diskussionen var faktiskt missvisande. Jag hade förväntat mig en diskussion om just ifall Gud hatar sex. Men det hade kanske inte blivit intressant. Finns det någon vettig kristen som tror att Gud hatar sex?
Men såg man panelen så förstod man ju genast att det skulle handla om Hatar Gud homosex ? Svaren var givna på förhand, inget överraskande var att förvänta. Green ihop med Gårdfeldt, vad trodde ni?
Jag blev dock positivt överraskad över att man faktiskt lyckades sitta där och prata ganska öppet om sina åsikter. Till och med Green fick säga vad han tyckte.
Sedan tänkte jag, med hjälp, är detta genomsnitts-svensson-kristna som sitter där?
Nej, givetvis inte, det hade ju inte gjort sig bra i TV. Greens cancersvulstord om homosexuella är ju välkända, och jag kan förstå att folk säger att kristendom och fascism/nazism har gemensamma grunder om man bara lyssnar på honom.
Gårdfeldts åsikter är också välkända, homosexualitet är ingen synd.
Men höjdpunkten kom med Hedins frågor och jag hoppade faktiskt till. Det är ju precis detta som medelsvensson-kristna brottas med:
"Om den homosexuelle inte klarar av att leva i celibat, var ska han finnas med sitt liv? Eller en som är gift och skiljer sig? Eller den som gifter om sig, som också Bibeln förbjuder?"
Hedins frågor ignorerades nästan helt, förutom av Green. Det hade kunnat bli en intressant diskussion främst mellan Hedin och Green, medlemmar i samma kyrka, men helt uppenbart med olika syn på saken. Green verkade inte kunna ta in att Hedin faktiskt sade att en homosexuell, som inte klarar av att leva i celibat, utan vill leva i en trogen relation, kan leva i kyrkan som en fullvärdig medlem, utan risk att bli "utkastad". I alla fall uppfattade jag Hedins mening så. Intessant!
Jag antar att de övriga runt bordet inte höll med Hedin ifrågan om homosexualitet är en synd eller inte, det är en annan fråga, som är svår.Personligen tycker jag att Hedin gav ord åt det som många kristna tycker; varför är det så extra syndigt med homosexuella handlingar och relationer, när vi faktiskt accepterar både skilsmässa och omgifte i så gott som alla kristna samfund?
För egentligen; för en som är omgift, syndar han/hon egentligen inte varje gång han/hon är tillsammans med sin nye partner? Bryter man inte det första äktenskapet gång på gång?
----
Dagen uppmärksammar också programmet.
Halvvägs in i programmet var jag lite besviken, rubriken på diskussionen var faktiskt missvisande. Jag hade förväntat mig en diskussion om just ifall Gud hatar sex. Men det hade kanske inte blivit intressant. Finns det någon vettig kristen som tror att Gud hatar sex?
Men såg man panelen så förstod man ju genast att det skulle handla om Hatar Gud homosex ? Svaren var givna på förhand, inget överraskande var att förvänta. Green ihop med Gårdfeldt, vad trodde ni?
Jag blev dock positivt överraskad över att man faktiskt lyckades sitta där och prata ganska öppet om sina åsikter. Till och med Green fick säga vad han tyckte.
Sedan tänkte jag, med hjälp, är detta genomsnitts-svensson-kristna som sitter där?
Nej, givetvis inte, det hade ju inte gjort sig bra i TV. Greens cancersvulstord om homosexuella är ju välkända, och jag kan förstå att folk säger att kristendom och fascism/nazism har gemensamma grunder om man bara lyssnar på honom.
Gårdfeldts åsikter är också välkända, homosexualitet är ingen synd.
Men höjdpunkten kom med Hedins frågor och jag hoppade faktiskt till. Det är ju precis detta som medelsvensson-kristna brottas med:
"Om den homosexuelle inte klarar av att leva i celibat, var ska han finnas med sitt liv? Eller en som är gift och skiljer sig? Eller den som gifter om sig, som också Bibeln förbjuder?"
Hedins frågor ignorerades nästan helt, förutom av Green. Det hade kunnat bli en intressant diskussion främst mellan Hedin och Green, medlemmar i samma kyrka, men helt uppenbart med olika syn på saken. Green verkade inte kunna ta in att Hedin faktiskt sade att en homosexuell, som inte klarar av att leva i celibat, utan vill leva i en trogen relation, kan leva i kyrkan som en fullvärdig medlem, utan risk att bli "utkastad". I alla fall uppfattade jag Hedins mening så. Intessant!
Jag antar att de övriga runt bordet inte höll med Hedin ifrågan om homosexualitet är en synd eller inte, det är en annan fråga, som är svår.Personligen tycker jag att Hedin gav ord åt det som många kristna tycker; varför är det så extra syndigt med homosexuella handlingar och relationer, när vi faktiskt accepterar både skilsmässa och omgifte i så gott som alla kristna samfund?
För egentligen; för en som är omgift, syndar han/hon egentligen inte varje gång han/hon är tillsammans med sin nye partner? Bryter man inte det första äktenskapet gång på gång?
----
Dagen uppmärksammar också programmet.
söndag 3 februari 2008
Skrivklåda...
... kan jag inte påstå att jag har, även om jag borde.
Det har varit en ganska rörig vecka och det rent bokstavligt. Jag har mest ägnat mig åt att koka kaffe till hantverkare. Trevliga killar förresten. Dammet ligger i ett fint lager i hela bottenvåningen. Det ska bli skönt när det är klart. Köket alltså.
Nu är det såpass klart att vi kan använda spisen och ugnen. Men jag vågar knappt lägga något på den nya köksbänken eftersom den ska impregneras 5 gånger innan...
Äsch, jag ska inte trötta ut er med detaljer. Semlorna blir i alla fall inte bakta innan Fettisdagen.
Men en sockerkaka har jag gjort som jag ska bjuda killarna på.
När allt här är klart lovar jag ett "hemmahos" reportage från Monicas Nya Kök (jodå, det tillhör bättre hälften också, han har ju betalt det. Dessutom kan han vara en riktig gourmetkock, när han bara har tid).
"Hemma hos"- reportaget inkluderar nybakade bullar. Virtuella alltså.
Känner paniken långsamt stiga. Inte så mycket som hos Johan, antagligen. Lycka till, Johan! Håll i hatten när allt är klart, ifall det skulle vara snöstorm i Umeå!
Så jag ska inte kalla det panik.
Innan söndag ska jag ha trettio sidor klara ur min text inför Sevillakursen. Sevillakursen kommer närmare, nu mindre än fem veckor dit. Däremellan ligger sportlov i Österrike (inbokat sedan länge, tänk om jag bryter benet och inte kan åka till Spanien... Äsch, oroa er inte, jag är världens försiktigaste utförsåkare, åker bara blå pister!).
Dessutom ska jag svara på ett antal frågor inför deckarkursen jag ska gå, som läraren ska ha innan kursen börjar. (Jag skriver inte en deckare, men kursen vänder sig till alla som vill skriva spännande, och det finns alltid vissa spänningsmoment i mina berättelser. Jag vill gärna utveckla det mer.) Läraren bloggar här förresten och han presenterar sin kurs så här.
Vad säger ni om frågor som:
Det har varit en ganska rörig vecka och det rent bokstavligt. Jag har mest ägnat mig åt att koka kaffe till hantverkare. Trevliga killar förresten. Dammet ligger i ett fint lager i hela bottenvåningen. Det ska bli skönt när det är klart. Köket alltså.
Nu är det såpass klart att vi kan använda spisen och ugnen. Men jag vågar knappt lägga något på den nya köksbänken eftersom den ska impregneras 5 gånger innan...
Äsch, jag ska inte trötta ut er med detaljer. Semlorna blir i alla fall inte bakta innan Fettisdagen.
Men en sockerkaka har jag gjort som jag ska bjuda killarna på.
När allt här är klart lovar jag ett "hemmahos" reportage från Monicas Nya Kök (jodå, det tillhör bättre hälften också, han har ju betalt det. Dessutom kan han vara en riktig gourmetkock, när han bara har tid).
"Hemma hos"- reportaget inkluderar nybakade bullar. Virtuella alltså.
Känner paniken långsamt stiga. Inte så mycket som hos Johan, antagligen. Lycka till, Johan! Håll i hatten när allt är klart, ifall det skulle vara snöstorm i Umeå!
Så jag ska inte kalla det panik.
Innan söndag ska jag ha trettio sidor klara ur min text inför Sevillakursen. Sevillakursen kommer närmare, nu mindre än fem veckor dit. Däremellan ligger sportlov i Österrike (inbokat sedan länge, tänk om jag bryter benet och inte kan åka till Spanien... Äsch, oroa er inte, jag är världens försiktigaste utförsåkare, åker bara blå pister!).
Dessutom ska jag svara på ett antal frågor inför deckarkursen jag ska gå, som läraren ska ha innan kursen börjar. (Jag skriver inte en deckare, men kursen vänder sig till alla som vill skriva spännande, och det finns alltid vissa spänningsmoment i mina berättelser. Jag vill gärna utveckla det mer.) Läraren bloggar här förresten och han presenterar sin kurs så här.
Vad säger ni om frågor som:
- Hur beskriver du din berättarröst?
- Vem ser du som läsare?
- Vad vill du att läsaren ska känna?
Spontana svar:
- Que?! (Kan någon av er beskriva min berättarröst ?!)
- Hela världen!
- Tårar, ängslan, glädje...
Skämt åsido...
I alla fall. Jag tror det blir lite dött här på bloggen ett tag framåt. Synd, när det börjar bli intressant.
Jag kommer igen, jag lovar.
Och jag känner skrivklåda komma bara jag sätter mig ner och börjar. Sitter nu författandet i baken eller inte?...
----------
Ps.
Det är 17 grader i Sevilla...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)