Skönhetsbubblan. Eller fällan

Någon som såg Skönhetsbubblan på TV häromdagen? Jag såg det på Svtplay och blev faktiskt riktigt ledsen och upprörd, å tjejernas vägnar. Som denna Jane. Jag vet hon inte vill att man ska tycka synd om henne, och hon är vuxen. Hon gör som hon vill.
Men jag frågar mig; har hon inte en lika störd verklighetsuppfattning som någon med anorexia? Jag tyckte personligen inte att hon var vacker. Hon hade säkert varit vacker (man fick se ett foto från studenten, där såg hon "normal" ut och var jättesöt).
Hur många ingrepp hon än gör så är hon inte nöjd (trots att hon säger att hon mår bättre pga av dem) utan vill göra fler. Nästa på tapeten var blygdläppsförminskning.
Jag säger bara; här förfasar vi oss över att tjejer i Afrika tvingas till omskärelse, men i Sverige gör tjejer det frivilligt (ja, jag vet, de skär inte av sig klitoris, men...).
Jane hade en del omkring sig, familj och vänner, som förfasade sig över hennes inställning. En av dem fick faktiskt henne att tänka efter, lyckligtvis, och vänta en tid med blygdläppsförminskningen. (I SVT Debatt talar hon också om att hon numera ifrågasätter intimoperationer och tycker att man måste dra en gräns någonstans).

Foto: SVT

Jane har, tycker jag, ett porrfilmsideal som kroppsideal. Om man ska vara krass (och alla vet vad jag menar, även ni som aldrig skulle erkänna att ni någon gång sett en porrfilm!). Stora putande läppar, som ibland är snyggt, men i Janes fall såg överläppen mer ut som hon hade fått ett slag på gympan av brännbollsslagträ. Jag har fått det en gång och minns än idag hur jag såg ut. Det såg bara någorlunda normalt ut när hon log och svullnaden spändes ut.
Porrstjärnenaglar, sådana där som är så långa att de börjar böja sig inåt och som jag tror har blivit populära för att de ser häftigt ut när kvinnan runkar av mannen i porrfilmen. (Fast jag mår mest illa, jag tycker sådana naglar med påminner om någon konstig indier jag minns stod med i Guinness rekordbok för att han hade två meter långa naglar).
Och babymuff (Janes egna ord, hennes bekant som hon talade med höll på att smälla av), drömde hon om att få. Alltså en blygd som ser ut som hos ett barn, inte som sticker ut lite som på en fullvuxen kvinna. Men hjälp, den liknar ju mest ett slags... pedofilideal, eller... Det är ju nästan som att säga att karlar kanske helst ligger med prepubertala flickor, innerst inne. Det är ju en fruktansvärd anklagelse. Jag mår illa igen.
För att inte tala om brösten, som ser ut som ballonger och som står rätt ut/upp oavsett om man står, ligger på rygg eller står på alla fyra.

Men visst har inte bara unga tjejers och killars kroppsideal förändras pga av porr och glansiga tidningar.
Allas ideal förändras. Alla verkar raka sig därnere nu för tiden, även de kvinnor på gymmet som mest liknar mig och som aldrig skulle drömma om att förstora brösten. Ingen skulle drömma om att visa upp ett par långhåriga ben. Karlar rakar sig också därnere, och hela kroppen (vilket slit...) många gånger.
Vad håller vi på med egentligen? När ska vi våga vara de vi är egentligen, innerst inne?

Jag blir lite rädd. Vilken kroppsbild ger vi vidare åt nästa generation? Vad förväntas av kvinnor (och män) då? Vad ska de operera bort då? Eller operera in?

Det handlar om självbild. Och rädslan för det som inte är perfekt. Och om tillgänglighet givetvis. Förr fanns inte alla dessa ingrepp tillgängliga. Men det kostar fortfarande. Inte klokt egentligen. Kvinnor i Europa och USA förminskar blygdläpparna, när tjejer i många andra delar av världen knappt får går i skolan och ofta blir mammor redan som tonåringar. Tänk så många tjejer som hade fått gå i skolan för de 200.000 kr som Janes skönhetsoperationer hittills kostat.

Seglora Smedja snabb med att kalla bloggportalen Dagens Kyrka konservativ

Jag har ganska konsekvent slutat blogga om svenskkyrkliga företeelser. Dels för att jag inte tycker att jag har något (mer) att tillföra debatten, dels för att jag inte känner mig så värst svenskkyrklig längre. Har varit borta från Sverige för länge. Min kyrklighet de senaste arton åren har varit i följande ordning: anglikansk (England), Ekumenisk hemgrupp (Gabon), anglikansk/reformert (Oman), anglikansk (Syrien) samt reformert (Nederländerna).
Med andra ord; jag känner med ganska bred.

Det kan man inte alltid säga om Svenska Kyrkan och speciellt inte debatten inom den. När jag började blogga för några år sedan försökte jag driva en annan linje, en bredare, men det fick inte så mycket uppmärksamhet jag hade hoppats få och samtalet kom aldrig riktigt igång. Jag tröttnade på min egen röst och slutade blogga aktivt om svenskkyrkliga frågor.
Bloggportalen Dagens Kyrka bildades ganska nyss som en reaktion på den snedvridna debatten. Den vill värna om mångfald och hittills rymmer portalen bloggare med ganska varierande åsikter.
Den är bred och det är intressant ("på mångfalden känner vi igen vår kyrka", skriver de på förstasidan). Flera av bloggarna har jag också följt under flera år, med stor behållning, och några är nya för mig.

Seglora Smedja, vars polemik delvis var en orsak till att Dagens Kyrka bildades (om jag har uppfattat det rätt) är dock ganska snabb med att stämpla bloggportalen som konservativ. På något annat sätt kan man inte tolka orden: "...Dagens Kyrka är även namnet på en bloggportal med konservativa bloggare som Dag Sandahl och Håkan Sunnliden..."
I ett kort twittersamtal jag hade med Seglora Smedja var de väldigt snabba med att påpeka att jag hade felciterat dem (vilket jag hade och även tog tillbaka), men valde att inte reagera alls när jag (och Gabriel Fjellander, en av Dagens Kyrkas grundare) frågade om de trots allt såg Dagens Kyrka som en konservativ bloggportal. Jag tolkar tystnaden som att jag har uppfattat dem rätt. De vill inte dementera det via twitter i alla fall.
Det är tydligt (även i kommentarerna) att man låter portalens mest kända bloggare bestämma dess "färg". Jag vet inte heller hur jag ska tolka att de länkar till alla de refererar till i texten, men inte till Dagens Kyrka (det skriver dess URL, men väljer, jag antar medvetet, att inte lägga in en länk i texten). Hmm...

En av bloggportalens bloggare reagerar så här: "Oops! Där blev jag en konservativ kristen bloggare. Bra. Då kan ni stoppa in mig i ett fack och sluta läsa."

Det går inte låta bli undra om detta är Seglora Smedjans sätt att redan på förhand stämpla bloggportalen som konservativ för att slippa ta hänsyn till den (ungefär: "den är ju konservativ så då har man orsak till att strunta i den...")
Tråkigt för den svenskkyrkliga debatten om en ny debattpartner utsätts för kvävningsförsök i sin linda av motståndaren.

Men låt oss inte vara pessimistiska! Vi som är bredkyrkliga och längtar efter nyanser gillar när det händer saker som tar hänsyn till våra behov. Jag tror att Dagens Kyrka kan tillföra något.
--------------------------------------

Uppdatering 19 april 2012


Seglora Smedja har reagerat, om än inte på denna blogg (de undviker tydligen konsekvent "motståndares" bloggar). De tycker att "vi" (alltså de inom och utom Dagens Kyrka) överreagerar (de använder ord som "det blir ett herrans liv" och "vi" driver en "ickefråga". Seglora Smedjas satirtecknare skrev dessutom på Twitter "gör inte för stor grej av det här".
Om det är en ickefråga (dvs att bli kallad konservativ när man inte alls är det) får faktiskt de berörda bloggarna svara på. Jag har inte mer att tillföra debatten, tror jag.
Dessutom upplevde jag tonen i kommentaren på Segloras smedjas inlägg, se ovan, som nästan otrevlig.
Jösses, tänkte jag, vad har jag gjort? Sagt min mening? Sagt hur jag tolkade det hela?
Och jag kanske har helt fel. Seglora Smedja kanske välkomnar Dagens Kyrka, som de påstår, men kanske inte har lyckats visa så bra. I så fall tar jag tillbaka det jag har sagt inlägget om att de försöker hitta en orsak att inte ta med Dagens Kyrka i debatten.

Om det är en stor grej jag gör vet jag inte. Jag har haft ungefär 30 hits på detta inlägg. Det är väldigt LITE i bloggvärlden (många av de som läste är de som alltid läser mig, tex Facebookvänner som länkar vidare).
Jag är ganska nöjd att jag inte längre deltar i den svenskkyrkliga debatten.

--------------------------

En sak till:
Allt detta fick mig faktiskt att undra; hur ska man som bloggare vara för att inte räknas som konservativ eller för att Dagens Kyrka ska räknas som bred? Enligt Seglora Smedjas syn, alltså.
Det räcker tydligen inte att man tex är för prästvigda kvinnor eller samkönade äktenskap. Eller att man skriver ur ett befrielseteologiskt perspektiv (som på min tid i Sverige verkligen var vänster).

The Passion 2012 Rotterdam Stor succé

Påsken är över men jag går tillbaka till passionshistorien. Holländsk TV har för andra året i rad gjort en egen version av the Manchester Passion, dvs passionshistorien gestaltad med hjälp av modern popmusik.
Även detta år en succé som överträffade förra årets, då i min hemstad Gouda. 20 000 i publiken, 1,7 miljoner vid TVn. Holländska städer och artister lär stå i kö för att få arrangera The Passion 2013.

Jag måste få visa klipp.
Judas förråder Jesus. Fantastiskt framfört. Man behöver inte vara så haj på holländska för att ta del av dramatiken.
Jag njuter:



 Tänk om svensk TV skulle våga sig på att göra något sådant här. Det finns tillräckligt med bra svenska poplåtar för att lyckas gestalta passionshistorien tror jag.

 Och en scen till (kronologiskt före förra klippet).
Judas kämpar med sitt tvivel. Gör han rätt eller fel? Gestaltat med hjälp av en av Hollands mest kända sångnummer; Andre Hazes Bloed, zweet en tranen (blod, svett och tårar). En rätt så smörig sång i original, och söndersjungen på holländska fotbollsmatcher, men här i sitt rätta element och i rockig musikdräkt. Och titeln är ju biblisk egentligen. Så det fungerar.
Just den här scenen har blivit berömd för sin kameradragning. Ca 17 sekunder in i klippet går kameran från att följa Rotterdams skyline och gör en 90 graders vändning, nedåt och på Judas som ligger på kanten högt uppe på en skyskrapa. Man får nästan svindel.

Glad Påsk!

The Passion 2012 - I år i Rotterdam

Holländsk TV tvekar inte att sända version nummer 2 av The Manchester Passion (BBC-produktion), passionshistorien i modern popversion, i kväll. Denna gång från Rotterdam.
Förra året var första gången, och allt skedde i min egen stad, Gouda. Jag var där, på torget, framför det gamla stadshuset och glömmer det inte. En fantastisk upplevelse. Det var 20 grader varmt och 20 000 pers på torget, 1 miljon vid TVn.
Jag får fortfarande gåshud när jag tittar på scenen från korsfästelsen och speciellt den suggestiva musiken när korset bärs in på torget. Jag fick frågan från holländske TV-producenten över Twitter om detta inte skulle vara något för Stockholm. Jodå, sa jag, men tyvärr skulle Svensk Television aldrig våga sända det, eftersom SVT är så rädd för allt "religiöst".

Korsfästelsen i The Passion Gouda 2011:

En Konstnärlig Ådra?

Jag vet inte. Jag har alltid gillat att teckna och måla.
Sedan tre år går jag varje måndag morgon på kurs. Perfekt sätt att börja veckan på och oerhört bra för fantasin. Som jag har nytta av bland annat när jag skriver.
Här är några alster: