I debatten om "underlivsteologin" (måste säga att jag har blivit förtjust i det ordet), är det kanske också så, men om jag snabbt skummar på ytan i den debatt som speciellt uppstod i bloggosfären, så tycker jag ändå att media var ganska oskyldig. Även Dagen (som sticker ut, men på ett annat sätt. Mer sådant, Dagen!).
I sin insändare i Dagen, som nästan är en ordagrann återgivning av hans kommentar till mitt tidigare inlägg Pastorsgrodor, skriver Birger Schlaug om samhällets (inklusive medias) okunskap om kristen tro och den kristna kyrkan.
Alltid kloke borlängepastorn Joachim knyter an:
"Ett stort problem är att många i våra församlingar vägra förstå att vi lever i en efterkristen/postkristen tid/kultur. Istället gräver man envist ner huvudet i sanden och hävdar att Sverige minsann är ett kristet land, det enda som behövs är en uppryckning i vissa nyckelfrågor så ska nog allt återgå det det "kristet normala"."
En parentes bara, detta är någon som min bättre hälft har tjatat om sedan vi kom tillbaka till Holland efter sju år i Mellanöstern; det här är inget kristet land längre!
Alltså, tillbaka till sakfrågan; hur presenterar vi vår kristna tro? Hur undviker vi det som media gärna fokuserar på?
Vad är egentligen "vårt huvudsakliga ärende till det svenska folket" (Piensohos ord), i ett samhälle där man antingen lutar åt den enda fördomen om de kristna; "Fossmo" (hycklare) eller den andra; "Green" (moralivrare i första hand)?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar