fredag 7 november 2008

Skaka hand eller inte skaka hand

I Debatt i torsdags kväll debatterades det om muslimer ska eller vill hälsa i hand. En spin-off från Halal-TV där Halal-tjejerna kom ihop sig med Carl Hamilton för att några av dem inte ville ta i hand. Något som fick mycket mer uppmärksamhet än programmet själv, som sågades av recensenter och sveks av tittarna.
Hamilton blev rejält stött, milt uttryckt, och hade svårt att få ur sig en ursäkt i Debatt.
Det hade han nog tjänat på. Det räcker inte med att medge att i ett gräl säger man ibland dumma saker.

Under debatten framkom en rad saker som är intressanta och men som knappast ger någon lösning på problemet.

Vad jag förstår står det ingenstans i Koranen att män och kvinnor som inte känner varandra inte ska ta i varandra. Det är en muslimsk tradition, som antagligen är äldre än islam själv.En semitisk tradition. Den judinna som fanns i studion ville inte heller ta i hand.
Många muslimer tar i hand, som tex flickan med vit slöja i studion. Det är en tolkningsfråga, precis som bärandet av slöja är en tolkningsfråga. En av tjejerna i Halal-TV tog enligt SVT i hand. De tre tjejerna ur holländska originalprogrammet Meiden van Halal, skakar hand för glatta livet.
Det finns mycket som tillskrivs traditionen, även sharia-lagarna. Så man kommer sällan någonvart genom att fråga vad står i Koranen. Det är mycket svårt för icke-muslimen att förstå.

Det är upp till muslimen i Sverige att förklara och skapa förståelse hos ickemuslimen varför han eller hon inte vill ta i hand.  Man kan inte förvänta sig att ickemuslimen på förhand ska acceptera det.  Det är intolerant, brist på förståelse för den andres inställning, på samma sätt som en total oförståelse för att en del muslimer inte vill ta i hand av religiösa skäl är intolerant. 
I Sverige sitter det så djupt i oss att vi skakar hand och om någon inte gör det, känner man sig inte respekterad. Att sträcka fram en hand som inte tas emot känns inte bra. Det känns snopet, förvirrat och som om man har gjort något galet. (Jag har varit med om det tusen gånger, lär mig aldrig, inte ens när jag har bott i muslimska länder, jag borde liksom veta.)
Att ickemuslimen reagerar negativt när den utsträckta handen inte tas emot, måste muslimen på förhand vara beredd på.

Om sedan förklaringen ges på ett ödmjukt och förklarande sätt, då har de flesta inga problem att acceptera det, i alla fall inte jag. Jag har visserligen bott länge i muslimska länder, jag har kanske vant mig. 
Eftersom en del muslimer skakar hand och andra inte, så är det förvirrande för ickemuslimer; man vet inte hur man ska bete sig. Igår skakade man hand med en muslim i huvudduk, men idag går det inte bra.
 
I Holland fick precis samma fråga enorm uppmärksamhet för några år sedan, när en av landets mer radikala imaner inte ville ta den kvinnliga integrationsministern Rita Verdonk i hand. Reaktionen från allmänheten var dubbel; en del tyckte att ministern borde veta att många muslimer inte tar i hand och borde inte ha blivit så upprörd, andra tyckte att det var väldigt oförskämt att inte ta en minister i hand (oberoende av att hon var kvinna). 
I Holland skakar man hand i tid och otid, när man anländer och när man går, och det oavsett hur många som finns i rummet (lite jobbigt när man kommer sist till en fest och måste hälsa på 30 människor...) Nära vänner ger man kindpussar, någon som jag har svårt att vänja mig vid, men jag har inte heller mycket tills övers för den ganska nya traditionen att krama alla, som dominerar i Sverige.

I England skakar man i hand i mycket mindre utsträckning än i Holland och Sverige. Många holländare som bodde i England hade oerhört svårt för det. och tyckte engelsmännen var oartiga (något som knappast i övrigt utmärker engelsmän...)
Kulturskillnader i stor utsträckning.

Slutligen; jag kan hålla med om Hamilton om att journalister hakar fast vid saker för länge och vänder och vrider på det. En av Halal-tjejerna råkade ju ut för det också. Hon kan inte ha varit med än 18 år när hon pressades av Existens-reportern om Sharia. Vad vet en tonåring om den komplicerade sharialagen? Och visst framkom det som om det var hennes personliga åsikt. Att hon sedan förnekat det oräkerliga gånger utan att folk tror på henne är tragiskt.

Men jag kan förstå att folk i allmänhet är förvirrade. Man tar avstånd från vissa delar av Sharia och andra inte. Varför? Varför ingen konsekvens? 
Dels har det att göra med hur svårt tolkad Sharialagen är. Det är inte som Svea Rikes Lag som man kan slå upp i och finna vad man behöver (svenska lagen är visserligen inte heller den så enkel att läsa uppochned).
Och som kristen bör jag kanske tillägga; man kan inte heller läsa Bibeln rätt uppochned och genast veta hur man ska bete sig.

Alltså, mer förståelse från båda sidor. Att ta seden dit man kommer innebär inte att ta våld på den personliga integriteten, men man kan inte i en annan kultur ta för givet att andra omedelbart och utan reservation accepterar ens handlande. 
Hur ska man kunna mötas på halva vägen här?
---------
---------
Bildkälla De Pers
Visar holländska ministern Rita Verdonk och imam Ahman Salam.

4 kommentarer:

  1. Kroppen är min. Beröring av den ska bara ske med min tillåtelse. Jag har blivet mer känslig sen jag blev kränkt. Har fått svårare med kramandet...
    För en del kanske även handskakningen är ett intrång. I Indien börjar man hälsa i hand på kvinnor nu. Åtminstone på oss västerländska. Annars är det normala att man hälsar med handflatorna ihop och en bugning.

    Det har inte varit självklart i våra västerländska kulturer heller att hälsa i hand på kvinnor. På många håll har man hälsat en kvinna med en bugning och att säga hennes namn...

    Känns så futtigt att inte kunna ta en sån sak som att dessa tjejer hälsade på ett annat sätt. Ogeneröst på nått vis.

    SvaraRadera
  2. Ja, ogeneröst är nog ett bra ord.

    Jag tycker dock att generositeten bör komma från båda håll.
    Vi måste vara generösa och acceptera att andra faktiskt har invändningar mot vårt sätt att hälsa utifrån sin övertygelse, men jag tycker att vi även måste förvänta en generositet som innebär att man förstår och accepterar att ens agerande ibland misstolkas som oartigt, därför att man inte "tar seden dit man kommer". Det handlar inte om att den andre är intolerant.

    Ta i hand är ändå så djupt rotat i Svensson att när man bryter den seden behövs en förklaring och en annan gest som visar respekt, i detta fall handen över bröstet och god ögonkontakt.

    Tänkte på att det faktiskt inte var så länge sedan som kvinnor och flickor förväntades niga. Vem förväntades buga? Bara pojkar mot äldre, eller också vuxna män?

    SvaraRadera
  3. Ja du...

    Dessa "träditioner" (för förklaring av det uttrycket - se ett inlägg om "traditioner in absurdum" i min blogg för ett par dar sen).

    Kan tycka att var och en måste få göra som den vill/kan.

    Jag har sen ett år tillbaka en svårt köldskadad högerhand (det blev bättre i sommar - men kom tillbaka igen så snart temperaturen gick under plus 15 grader). Det innebär att jag inte kan ta i hand så som man gör av tradition i vårt land - med höger hand. Fingrarna är blåröda och svullna och dubbelt så stora som de vänstra, och ömma som om de var fulla av brännsår.

    Så antingen får jag sträcka fram vänster hand eller dra förklaringen som brukar bli lång med en massa följdfrågor. Oftast orkar jag inte med det - utan sträcker fram vänster hand helt enkelt och hoppas på det bästa. Vilket leder till frågande blickar och stor osäkerhet hos dem som förväntar sig en traditionsenlig hälsning. De vet inte hur de ska svara på det. Men det visar åtminstone den goda intentionen.

    Så jag förstår hur det är att vara tvungen att avvika från normen. Inte av inre övertygelse här - utan av ett praktiskt skäl. Och jag får liknande reaktioner som de som har andra skäl.

    Det vore nog bra att i olika sammanhang kunna luckra upp "hur det alltid ska vara" i fråga om sånt som inte är livsviktigt...

    SvaraRadera
  4. Väl skrivet inlägg av dig Monica!

    SvaraRadera