Bloggberoende?...

Jag undrar om jag har blivit bloggberoende.
Jag undrar också om jag har blivit besatt av "tittarsiffor".
Varje gång som jag på Bloggtoppen lyckas hålla mig framför Christer Sturmark så ropar jag inom mig; YES!

Men sedan inser jag ju att när man Twingly-pingar till SvD eller DN så skjuter "tittarsifforna" i höjden.
Tyvärr betyder det ju inte att folk verkligen läser...
Eller...

Tinky Winky gay?

När vi nu är inne på temat pinsamhet, gällande olika personers handlande i "kampen mot homosexualitet", så hänvisar jag till dagens holländska de Volkskrant.
De uppmärksammar att en nitisk polsk politiker från extremhögern har fått för sig att Tinky Winky i Teletubbies är gay och därför inte bör visas för barn.
Tinky Winky bär en handväska och därför tolkas det som om han (hon?) är homo. Eehh?

Polska parlamentets talman har lyckligtvis reagerat nyktert och bett politikern i fråga att sansa sig och inte skämma ut sig.

Alla småbarnsföräldrar känner väl till Teletubbies?
Min fundering var; har Teletubbies något kön? Pojkar eller flickor? Eller en blandning?
Jag trodde i min naivitet att Tinky Winky var en flicka (vi vet alla att småtjejer gärna springer runt med handväskor, eller klampar runt i mammas högklackade)!!
Hur homofobisk kan man bli?

de Volkskrant Gorilla-tecknare är inte sen att få till det. Gayilla a´ la Village People (copyright de Volkskrant, gorilla)

------------------------------

Uppdatering: Sydsvenskan uppmärksammar samma sak.

Och SvDs ledarsida...

Och när jag berättar för min man(som inte läser svenska) om detta, samt boken och reklamfilmen som Emanuel Karlsten berättar om och påpekar hur pinsamt jag tycker det är när kristna gör pinsamma saker, så säger han lugnt att det får väl stå för dem, du tycker ju inte så!

Nåja, jag kanske tar åt mig för mycket. Och puss till maken, som ibland är så klok...

Suck, suck, suck...

Kristna är i alla fall kristendomens bästa och sämsta reklam.

-----------------

Ytterligare uppdatering: Polska barnombudsmannen (kvinnan), har tydligen gett med sig.

SvD igår.

Bloggreklam: Emanuel Karlstens blogg

Emanuel är redan ett välkänt ansikte i den kristna bloggosfären, han skriver många bra inlägg.

Dagens är dock snudd på fantastisk, speciellt den där kommentaren: "Homosexuella lever ett syndigt liv! Wohooooo! Let's go! för 149kr + frakt"

För den som undrar så suckar Emanuel över en bok kallad "Homosexualitet är synd" av en viss Maria Hallman och hennes sätt att göra reklam om den.

Jag tycker det är pinsamt att kristna bara kan komma på tanken av göra något sådant, och nu talar jag främst om reklamfilmen (boken har jag ju inte läst).

Kristna är kristendomens bästa och sämsta reklam.
Hmm...
Har jag sagt det förut...?

Domprost i Visby

Ja, debatten om domprosttillsättningen i Visby letade sig in på SvD Brännpunkt. Biskop Koskinen och kyrkorådets ordförande svarade.
Egentligen tycker jag det är närmast genant att debatten har förts i en svensk morgontidning. För det borde vara en inomkyrklig debatt och hör hemma på Kyrkans Tidnings debattsidor. För visst tål det är debatteras! Och det har det gjorts, i bloggosfären!
Lars B Stenström tycker att Karin Långström Vinge ser ner på dem som sökande därför att de är äldre. Karin påpekar dock att hon inte syftade på Lars och den medsökande (tillika författare till debattartikeln i SvD).

Karin säger vidare, och jag håller med (utan att peka ut Lars och hans kollega, som jag inte känner) : "Dessutom är det inte säkert att man är bättre på ledarskap för att man har varit ute i många år."
Många år som kyrkoherde betyder inte att man är bra arbetsledare, och jag hänvisar tillbaka till ett tidigare inlägg. Läs förresten också Kyrksysters inlägg, om de stackars prästerna som ska kunna allt.

Jag "testade" den här historien på min man och frågade hur de rekryterar folk på hans företag (megastort internationellt sådant) och tittar de i första hand på hur många år i arbetslivet den sökande har? Nej, blev svaret, det tittar vi nästan inte alls på, vi vill ha en som kan göra jobbet.
Nu är det kanske inte rättvist att jämföra dem med en domprosttillsättning i lilla Visby.
Jag vet inte detaljerna till tillsättningen. Jag tror att Mats Hermanssons ålder kanske var lockande, kanske kändes han som en ung frisk fläkt.
Också äldre kan vara friska fläktar. Det måste väl ändå handla om personligheten.
Visby ville ha en coach. Det tycker de att de har funnit i Mats Hermansson.
Han passade också bäst in i deras sökbild.

Jag tycker att man borde acceptera deras val, man måste väl ändå lita på att de visste vad de sökte och att de är säkra på att de har funnit det.
Och som "förlorare" får man bita ihop och gå vidare.

---------------

Liten fotnot och anekdot om rekrytering:

Jag har också fallit på mållinjen en gång. Jag sökte mitt drömjobb i en organisation närstående Svenska Kyrkan och föll bokstavligen på mållinjen. Man jag förstod varför den andre personen fick jobbet, jag hade nog tagit samma beslut om jag hade varit dem, med visst kändes det närmast snopet. Besviken var jag, enormt besviken!
Men när jag blickar tillbaka, så vet jag ju att det antagligen inte var meningen av jag skulle ha det jobbet, om vi nu ska blanda in Gud i det här.
När jag något senare fick erbjudandet från samma organistion att åka på en stor konferens i Zimbabwe, så kändes det lite som om de ville be om ursäkt och ge mig plåster på såren.
I alla fall, för att göra en mycket lång historia kort; jag åkte till Harare, var med om en intressant konferens (fick bland annat se en Desmond Tutu i högform, mycket givande!) och flög sedan till Victoria Falls för att vila ut.
Där träffade jag den man som senare skulle bli min bättre hälft.
Så det kan gå och vilka vägar Gud stakar ut!
-----------------------------------------------------------
Uppdatering:

Till alla oss som någon gång snubblat på mållinjen och missat drömjobbet. Ibland känns det verkligen som om man har dumpats på någon bakgata någonstans. Men...
"And if the night runs over
And if the day won't last
And if your way should falter
Along the stony pass
It's just a moment
This time will pass."

Gorilla på rymmen III - Nyhet! Bokitoglasögon!

Jag kan inte låta bli att skriva om gorillan Bokito igen. En dokusåpa som fortsätter här i Holland.

Det ser ut som ett dåligt aprilskämt, men det är faktiskt sant!
Besökare som kommer till Rotterdams djurpark Blijdorp får specialglasögon om de ska titta på den numera berömda rymlingen gorillan Bokito.

Orsaken till att han rymde och anföll en kvinna tros nämligen vara att han kände sig utmanad på något sätt av henne. Hon kom nämligen på besök tre-fyra gånger per vecka och hade enligt andra trogna Bokito-besökare (han hade en sorts fanclub) ett speciellt förhållande till honom. Enligt uppgift satt hon och såg honom i ögonen och kastade slängpussar genom glaset.
Men tydligen har Bokito tolkat det som om hon inte var tillräckligt underdåning (=inte ville gå med i hans "harem") och därmed ett hot mot honom. Därför blev han arg och...

Nu kan alla besökare titta Bokito i ögonen med hjälp av ett par specialglasögon. De ska vara utformade så att Bokito inte kan se att någon tittar honom i ögonen.
Jag frågar mig om han inte blir vettskrämd och aldrig kommer och tittar på folk igen.

Bokito-inlägg nummer 1.

Ayaan Hirsi Ali

Björn Ulveaus och Ayaan Hirsi Ali i samma svenska underhållningsprogram. Två ateister tillsammans! Under Stinas ledning förstås.

Jag tittar gärna på SVT.se på webben, ofta lite i efterskott. Stina!, sista programmet, har jag inte hunnit se förrän nu.

Ayaan är en av Björn Ulveaus favoriter. Min också måste jag erkänna, trots att hon är ateist.

Björn gav en ganska bra förklaring till sin inställning till religioner, måste jag erkänna, men det där med att hålla religionen på plats i samhället... Det har diskuterats i många blogginlägg, i mina också.

Ayaans resa genom livet är fascinerande. Hon är ungefär lika gammal som jag, men har varit med om så mycket mer. Mycket tragiskt, tyvärr.

Men ändå är det fascinerande att se hur hon lyckades göra det som hennes mamma och mormor endast hade drömt om; hon tog sitt liv i sina egna händer och förändrade det.

Hon har mycket att säga om islam, speciellt fundamentalism. Och hon vet vad hon talar om, hon är ju växt upp i det. Många lyssnar på henne, men hon har också många fiender. Eftersom hon hamnade i Holland, och är holländsk medborgare, så finns det nog inte någon i detta land som inte har en mening om henne.

Numera bor hos i USA och jobbar för en konservativ tankesmedja.

Kontroversiell, javisst. För många muslimer är hon en avfälling, vilket är värre än att vara en otrogen (=vi som inte är muslimer), precis som Björn Ulveaus påpekade.

Personligen tycker jag att det är tråkigt att hon har blivit ateist. Jag tror att hon hade betytt mer för islams reformering om hon fortfarande var troende. Det är svårt för mer liberalt sinnade, troende muslimer att ta henne på allvar, därför att hon inte tror längre. Hon har blivit en av alla de andra, som kritiserar islam och vill reformera en religion som inte är hennes.

Jag kan ju också få tycka, som kristen, att islam bör reformeras, speciellt kvinnans ställning. Men jag tror inte att en reformation kommer om den inte kommer inifrån islam, från de troende muslimerna själva.

Obligatorisk utbildning av kyrkoherdar

En gång i urtiden skrev jag C-uppsats på socialhögskolan i Göteborg. Eftersom jag hade specialiserat mig på psykosociala arbetsmiljöfrågor (tror jag det hette), så bestämde jag mig för att skriva om något jag kände till; Svenska kyrkan och dess församlingsassistenter (det heter numera pedagoger, förstår jag).
En lång aktiv tid i kyrkan; i Kyrkans Unga, i kyrkokör, som diakonalare, kyrkvärd, kyrkvaktmästare och ledamot av kyrkorådet (ja, jag lyckades till och med slinka in som elektor i biskopsvalet efter Bertil Gärtner), samt massor av frivillighetstimmar med konfirmander, samtalsgrupper med mera, med mera, så tyckte jag att jag kände Svenska Kyrkan utan och innan. Alltså lämpligt att skriva om den. Det fick bli något om våra stackars församlingsassistenter. Jag vill minnas att uppsatsen hette "Församlingsassistenter-församlingens slasktratt eller största resurs?"

Jag intervjuade ett antal församlingsassistenter, som nyligen hade slutat eller bytt jobb. Vi samtalade bland annat om varför.
Vad jag skrev om i slutändan minns jag dåligt. Min egen kopia har försvunnit någon gång under någon flytt, eller så ligger den på vinden i stugan i Bohuslän.
Däremot har jag en del pressklipp, från bl. a Kyrkans Tidning.
Uppsatsen fick en del uppmärksamhet.

Jag minns däremot att kyrkoherdarnas arbetsledarförmåga kritiserades av nästan alla jag intervjuade.

Jag läser nu i Kyrkans tidning och i diverse bloggar att kyrkoherdeutbildning ska bli obligatorisk. Äntligen!

Det är tjugofem (25!) år sedan jag skrev min uppsats.
Svenska Kyrkan rör på sig... Låååångsaaaamt....
------------------------------------------------------

Rättelse:
Jag har inte bara fyllt fyrtio, jag har börjat bli förvirrad också. Det är givetvis femton (15) år sedan jag skrev min uppsats, inget annat...

"Vissa saker bör man göra själv, även om andra möjligen kan göra det bättre..."

Från mina barns skola i Holland

Jag har hittat ett bra citat i Dagen. Deras reporter Anders Gustavsson citerar i en intervju med Olle Häggström (en av författarna till debattartikeln där religionsfrihetslagstiftningen ifrågasattes) Sven Lindqvist:

"Finns det inte vissa saker man bör göra själv, även om andra möjligen kan göra det bättre: Till exempel uppfostra sina barn, ligga med sin fru och styra sitt land, för att citera Sven Lindqvist. Om samhället går in och säger åt föräldrarna hur de ska uppfostra sina barn, leder inte den vägen lätt i en totalitär riktning?"
(Jag undrar först vilken Sven Lindqvist det är, om citatet är korrekt och var jag kan finna det?)

Jag har svårt att hitta bättre ord för att försvara hur jag uppfostrar mina barn (kristen uppfostran, kristen skola bland annat. Kristna friskolor är för övrigt inget konstigt här i Holland, de har alltid funnits.)

Barnuppfostran i första hand föräldrarnas ansvar och där ska egentligen inte någon lägga sig i med vissa undantag, till exempel; barnet far illa (faller under socialtjänstlagen och andra lagar). Jag kan inte sätta igång att slå mitt barn, gifta bort det som fjortonåring, eller förhindra det från att gå till skolan, med hänvisning till min religion.

Läs också: Religionsfrihet-livsåskningsfrihet

Läs också Thomas Österbergs ledare i Dagen.

Tragiskt att konvertering är nödvändigt

Hos bland annat Bonum Commune hittar jag ett inlägg gällande rykten att Tony Blair tänker konvertera till katolicismen när han slutar vara premiärminister.

Per Ericsson tycker givetvis att Blair är den som vinner på en konvertering, inte förvånande, eftersom han själv har konverterat.

Om Blair konverterar så hoppas jag att han gör det av övertygelse och inte för att det är “mer praktiskt”, med en i övrigt katolsk familj.

Men jag tycker egentligen att det är tragiskt att någon ska behöva konvertera, på samma sätt som jag tycker det är tragiskt att någon ska behöva “döpa om sig”, för att gå med i en del frikyrkor.Att protestanter inte får ta emot nattvarden i katolska mässor är också tragiskt. Tragiskt för kristen enhet.

Vi tillhör alla Kristus kyrka på jorden och det är inte bra att inte alla kristna samfund kan se det.

Jag reagerar när katoliker ibland talar om att konvertiter "kommer tillbaka" till katolska kyrkan. Vadå tillbaka? Som om man hade varit icketroende innan?

Att konvertera, eller döpa om sig, är för mig som om jag skulle gifta om mig med den man jag redan är gift med. Det går ju inte!

Jag har bott länge utomlands och har lärt känna kristna från många olika sorters samfund. Min man är reformert och jag går numera till en holländsk reformert kyrka.

Jag känner gemenskap med alla kristna och sörjer över att kyrkan är splittrad.

Om Blair konverterar är kanske han en vinnare, om det passar honom bättre och han gör det pga övertygelse. Jag är trots allt övertygad om att man ska vara medlem i den kyrkan man känner sig hemma i.

Men jag tror att Kristus världsvida kyrka är förlorare, och ekumeniken. Kyrkans splittring lyser i så fall ännu mer i ögonen på dem som kritiserar den.

Sätt upp på väl synlig plats!

Jag kan bara inte låta bli att ta med dagens teckning från de Volkskrant, en av Nederländernas morgontidningar.
Michael Moore är ju aktuell igen och de Volkskrant tycker kanske att han borde presenteras så här.

Kommentar överflödig.

I övrigt har jag precis fått hem Magnus Malms Viskningar från katakomberna.
Ett av kapitlen heter Att följa Kristus i skuggan av George W Bush.
Jag brinner av nyfikenhet.

När vi bodde i Syrien kändes det faktist som om man var tvungen att följa Kristus i skuggan av George W Bush. Tillsammans med alla Mellanösterns kristna.

För faktum är; vilken otroligt dålig reklam för kristendomen som Mr Bush är i Mellanöstern.

Och sedan spelar det ingen roll hur många gånger frälst och omvänd han är, det är något mellan honom och Gud (och jag respekterar hans tro). Men...
Jag säger bara men... och suckar... och deppar över att det är oroligt i Libanon igen.
---------
Post scriptum:
Jag fick ta fram ordboken för att översätta det allra översta på annonsen. Med andra ord:
Sätt upp på väl synlig plats!

Det har jag nu gjort...