Annonserar bloggpaus

April har varit en usel bloggarmånad. Fem inlägg. Förskräckligt lite.

Och det dröjer innan det blir mer. Har besök av de kära föräldrarna just nu. Försöker catcha upp med det lokala gossipet från världsmetropolen Ödsmål. Det är inte så enkelt som en del av er kanske tror.

På söndag bär det av till Schweiz och sedan till Liguren, Italiens riviera. Förhoppningsvis ska vädret vara hyfsat, vi har i alla fall med oss tältet. Är man viking ska man väl kunna kampa i Norditalien runt 1 maj, eller?

På hemvägen passerar vi Alsace och ska bunkra upp med vitt vin. Så fromma är vi. Alltså inte nykterister. Att vi hade vin kvar i tio år från förra Alsace trippen är en annan historia.

Vi ska i alla fall bo på någon bondgård i Vosgeserna (bergen väster om Alsace), det låter kul.

Vi hörs någon gång i maj.

Cinqueterre, Ligurien, Italien

Sätta synder mot varandra?

Har egentligen inte tid att blogga nu och kommer inte att ha så mycket tid den närmaste veckorna.

Men jag kan ändå inte låta bli att skriva om debatten om Saronkyrkans ändrade medlemsregler på Stefan Swärds blogg. Även här.

Jag har ställt några frågor om varför kristna inte är konsekventa. Accepterar en del synder men inte andra (tex omgifte är okej men inte utlevd homosexualitet). Jag har varit inne på detta förut i Var ska den "syndige" finnas med sitt liv? (mest i kommentarerna).

Någon kommenterade detta med att påpeka: 

"Det här sättet att argumentera, att ställa olika synder mot varandra är ganska vanligt i kristna sammanhang. Det är inget annat än ett sätt att säga att man inte tar så allvarligt på frågan om det är synd eller inte." 

Jag kan förstå att mina frågor tolkas som att jag stöder Sarons synsätt och vill omkullkasta kritikernas argument. Men egentligen har jag inte tagit ställning. Jag skulle vilja sätta mig in i Sarons sätt att argumentera lite bättre.

Men med utgångspunkt från bla 1 Kor 6:9

Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män, inga som är tjuvaktiga eller själviska, inga drinkare, ovettiga och utsugare - ingen sådan får ärva Guds rike.

så undrar jag, varför accepterar vi vissa av dessa synder och inte andra?

Varför är utlevd homosexualitet så mycket viktigare än andra?

Om det räknas som en pågående och medveten synd, varför är då inte att vara omgift och leva med sin nya make/maka en pågående och medveten synd?

När jag ställer frågan om tex. omgifte, så slingrar sig debattörerna. I alla fall uppfattar jag det så när man anklagas för att sätta synder mot varandra för att "släta över synden".

Någon som har tankar om detta?

Liten påskbetraktelse

Måste pressa ur mig något. Stilla veckan blev för min del mest snörvlig. Känner mig dessutom lite stressad, med tanke på allt jag skulle ha gjort denna vecka. Och jag hade planerat att besöka flera av de aftongudstjänster som kyrkorna här erbjuder, men det blev inget med det. Som näsa och ögon rinner lär det inte bli någon nattvardsmässa i kväll heller.

Det blev inget inlägg i humorfastan, sorry, Charlotte och Mackan. Det går inte att pressa fram kul grejer. Skulle aldrig ha lovat...

Apropå humor, en del kristna har ingen humor, och då tänker jag inte i första hand på att min humorinspiration verkade ha lämnat mig denna fasta.  Kombinationen humor och sex är extra tabu, det skrev jag om här. Vi minns också Emanuel Karlstens Betnér inlägg. Nu reageras det igen på Emanuels blogg, men lyckligtvis skrattar de flesta, tror jag. Att vissa kristna ska ha så dålig självdistans, jag förstår faktiskt inte det. Vad vittnar det om? Otrygghet i sig själv eller sin tro?

Vad tror ni?

Och dessutom ger det mig dåliga vibbar och påminner mig om det som hände i och med Muhammedkarikatyrerna.

Ibland kan det vara lite klurigt att få grepp om vad som är meningen med påsken (eller snarare med Jesus död, att han uppstod är för mig lättare att förstå). Jonas Melin filosoferar över detta i Meningen med Jesus död  och jag tror jag köper hans teori; de olika modellerna behöver inte motsätta varandra. Mer kloka påskord av Melin här.

Och Emanuel har ett påsktest. Jag fick 12 av 13. Men testet var inte helt enkelt, jag måste erkänna att jag chansade på mer än en.

Själv har jag ägnat mina snörvliga timmar i sängen åt att lyssna på Åsa Larssons senaste deckare Till dess din vrede upphör. Lite utöver det vanliga. Annorlunda berättarperspektiv och på slutet blir en av the bad boys frälst. Lämnade jag ut för mycket av handlingen där? Ajaj, läs inte det här... SPOILERALERT heter det på engelska.

Boken rekommenderas varmt.

Vad mer? Inget tror jag.

GLAD PÅSK!

Svampig hjärna

En vårförkylning slår till som en blixt från klar himmel.

Just när jag har så mycket att göra:

A. Vill få huset lite vår- och påskfint.

B. Pyssla i trädgården

C. Förbereda mina föräldrars besök efter påsk

D. Planera bilsemestern runt 1 maj, då barnen har en vecka ledigt.

C. Skriva klart min bok (men det har jag sagt sedan juli förra året, så det går ingen på längre...)

Med andra ord. Jag är frustrerad till max.

Det blir inte bättre av att familjen inte tar minsta hänsyn till att jag är sjuk och har en svampig hjärna som glömmer hälften.

Det slutade med att jag igår vrålade (nåja, hostvrålade): Lämna mig i fred, jag är sjuuuuuuk!! (underförstått: jag är sjuk och ledsen och vill bli ompysslad, inte få frågan varför jag inte köpte 5 liter olja till terrassen i stället för 1 liter...)

och stängde in mig i sovrummet hela kvällen. Funderade en stund på att ta mitt manus, beställa en resa till Tjotahejti och sitta under en palm och redigera. Så kunde de pyssla om varandra bäst de ville här hemma.

Mår lite bättre idag. Kurerar mig med kaffe, alvedon, clarityn och ska stryka tvätt och lyssna på Åsa Larssons senaste bok. Så fantastiskt hon skriver!

Andra april

Hur många undrar inte vad första kyssen i slutändan leder till?

Speciellt om man måste leta sig ned till Victoria Falls i Zimbabwe för att hitta någon att ge en första kyss.

Mer om den historien här.

Det var i november 1992.

Idag har vi varit gifta i femton år. Sjutton månader efter första kyssen gifte vi oss. Tre ungar senare, många upplevelser senare, många flyttlass, många länder, många hem.

Det är skönt att ha en fast punkt i tillvaron; familjen.

Jag känner mig rikt välsignad.

I kväll ska vi fira, bara vi två, Inshallah, på en liten restaurang i en by på cykelavstånd, inklusive överraskningsmeny och goda viner. 

Adjö till Salander

Jag har just avslutat sista delen av Millenium-serien av Stieg Larsson. Lite sen, jag vet, men jag vet också att många liksom jag har undvikit att läsa dessa böcker på grund av den stora hypen runt böckerna (nu filmen...)

Stieg Larssons alltför tidiga bortgång är givetvis en stor förlust för alla älskare av spänningslitteratur. Man kan ju inte låta bli att fantisera om hur en fortsättning skulle se ut. 

Vi kommer aldrig att få veta.

Klart är att Larsson skapade karaktärer som kommer att leva kvar. Karaktären Lisbeth Salander var ett nyskapande, det är jag helt på det klara med. Samtidigt vet jag att alla nya udda karaktärer hos nya författare alltid kommer att jämföras med Salander. Och det kommer att bli bleka kopior.

Samtidigt har böckerna många brister, som man märkligt nog har överseende med. Allvarlig adverbsjuka och Larsson förklarar alldeles för mycket. Upprepningarna är många. Jag är övertygad om att en okänd debutant som lider av så stor adverbsjuka aldrig skulle bli utgiven.

Samlar på anklagelser om villolära

Mackan samlar på hatbrev. Varför vet jag inte riktigt, jag antar att han tycker det är en kul grej.

Själv har jag beslutat på att börja samla på länkar där jag anklagas för att stå för en villolära. Alternativt där jag i andra ordalag anklagas för att sprida en lära som skulle kunna kallas något liknande.

En hittar ni här och en här.

Nu tar jag knappast dessa villoläroanklagelser på så himla stort allvar. Jag har nämligen ofta känslan av att de som är kritiska till tex. Emergent Church-konversationen ofta är ganska luddiga  och har svårt att formulera kritiken med egna ord. Helst lutar de sig på vad andra har sagt. Ibland har de inte ens läst böckerna av de författare de kritiserar. Eller så citerar de uppåt väggarna.

Dessutom har jag svårt att ta någon på allvar som citerar Mark Driscoll, ni vet han som antydde att Ted Haggard gick och hade sex med en man därför att hans fru "inte släppte till"(kan inte hitta direktlänken till Driscoll, någon som vet...), eller John McArthur, som anser att kvinnan inte ska arbeta utanför hemmet förrän barnen har vuxit upp och om "hon har tid över" och som tycker att man ska strunta i allför energisk miljöhänsyn, eftersom jorden ändå ska gå under.

McArthur har länge kritiserat Emerging Church, men läser man hans hemsida är det fullt förståeligt. Hans teologi ligger ju väldigt långt från EC. En del som man läser där blir man nästan mörkrädd av...

Förlåt den lilla utspåringen, men i alla fall...

Jag har börjat samla. Någon annan som börjar dyka upp i "villolärosammanhang" på andra bloggar?

-----

Uppdatering:

Snart kommer även Aletheia att hamna på villolärarlistorna, om de inte passar sig riktigt noga.

Kropp-och själsbyggande på lika villkor

Jag är fullständigt övertygad om att mitt gym är både mer jämställt och mer Gudslikt än vissa andras kyrkliga idealförsamlingar.

Bildligt talat alltså, för den som inte fattar det, jag har ingen aning om graden av användarnas hedniskhet. Men eftersom jag bor mitt i holländska bibelbältet (och det ska ni veta, är betydligt konservativare än det svenska) så kanske en och annan from typ har råkat ta sig in.

Här får alla plats på lika villkor; män och kvinnor, unga och gamla, friska och sjuka, smala och feta. Alla är vi ett i…

Vi använder samma redskap, har samma coacher. Enda skillnaden mellan oss användare är att vissa män klarar av större tyngder än kvinnor. Men det betyder ju inte att vi inte kan använda samma redskap och samma tekniker, för att nå samma mål; vi gör med kalorier och bygger upp muskler och kondition. Ut med det dåliga och in med det som är bra.

***

Jag har motsatt mig all sport under långa tider. Har egentligen alltid hatat sport, alltifrån skolgympan. Långa promenader och cykelturer går an, och jag kan ta mig nedför en blåstämplad skidbacke.

Men sakta har jag blivit medveten om att man måste sköta om kroppen för att själen ska må bra.
Och faktum är, efter ett par veckors träning; jag tycker om det. Varför? För att musklerna ömmar? Nej, för att jag känner mig så fantastiskt duktig. Det är en boost för självförtroendet, denna aktivitet.

Men visst har jag upptäckt muskler jag inte trodde fanns. Och jag har upptäckt att en del muskler antagligen saknas. Mina biceps har jag till exempel inte hittat. Nåt fel måste det ha blivit när Gud karvade mig ut ur Adams revben. Så går det när man inte skapar kvinnan efter sin egen avbild, utan ger sig på att använda en prototyp.

 

Om att fastna i hat

Tessan, som som tonåring fastnade i nätprostitution, och som har förmedlat sitt levnadsöde i boken 14 år till salu av Caroline Engvall, fick frågan om hon inte hatar dem som gjort henne så illa.

En del av Tessans svar:

Men att fastna i hat är inte nyttigt, det är jag övertygad om. Den enda som lider av det är man själv. Mats, Niklas eller de andra skulle inte lida av att jag hatade. Det skulle tvärtom kännas som att de vann, att de fortfarande styrde över en del av mig.

Jag har recenserat boken här. Den finns nu som pocket och har redan sålt 50 000 ex. Grattis Tessan, Caroline och Kalla kulor förlag!

Egenhändigt ihopsnickrade bilder av Jesus

"Frågan är hur mycket man kan ändra i Bibeln för att försvara sin egen livsstil",

säger Ulf Ekman i sin blogg angående Jonas Gardells bild av Jesus.

Frågan är intressant, men läser man noga vad där står, så kan man ju lätt komma fram till ett svar.

Det går inte att ändra i Bibeln alls, vad som står där står där.

Vad man däremot anpassar för att försvara sin egen livsstil är tolkningen av bibelordet.

Det är ju det Gardell sysslar med. Han tolkar. Och ignorerar i viss mån. För att det ska passa honom. 

Men det gör väl alla? Kristna som ickekristna.

Speciellt kristna. Även Ulf Ekman.

De som anser sig hålla sig till en sk. klassisk kristendom tolkar också.

Jag anser mig tillhöra ovan nämnda grupp, men jag tolkar också. Och ignorerar.

Det finns "klassiskt kristna" som inte har några problem alls med att skicka ut soldater i krig i en annan världsdel, under täckmanteln "krig mot terrorismen".

Det finns "klassiskt kristna" som anser att man kan utnyttja jordens resurser hänsynslöst, därför att jorden ändå ska gå under.

Och att ekonomiskt välstånd är ett tecken på Guds välsignelse.

Det finns "klassiskt kristna" som anser att kvinnan inte är en direkt avbild av Gud, utan en avglans av mannen.

Andra kristna anser att det är klassiskt kristet att vara vegetarian. Och/eller pacifist. Eller miljöaktivist. Och att en enkel livsstil, utan rikedom, är klassiskt kristet. De grundar sig också på Bibelns ord.

Göran Greider berättade på Bokmässan 2008 om sitt omtumlande Jesusmöte, men sade samtidigt "jag ger fan i treenigheten" (han ville inte tala om Gud, bara Jesus).

Alla ovanstående gör en tolkning. De tar till sig vissa delar av bibelordet och ignorerar andra.

Men gör vi inte alla det?

Anpassar tolkningen av bibelordet efter vår egen livsstil?

Vare sig vi heter Jonas Gardell, Göran Greider, Ulf Ekman eller bara Monica Kolkman.

Jag måste säga att jag har börjat bli så innerligt trött på kristna som hävdar att andra kristna inte lever och lär i enlighet med Bibelns ord.

När de egentligen kritiserar andra för att inte leva efter deras tolkning av bibelordet.

Och när det egentligen är så att det är omöjligt att läsa Bibeln utan att tolka, utan att låta våra erfarenheter, känslor och kunskaper färga läsningen.

Faktum är att det inte går att läsa någon text neutralt, utan att tolka.

Innan vi kritiserar Gardell, eller Ekman, så borde vi kanske fundera på hur vår egen "ihopsnickrade avbild" av Jesus ser ut.