söndagen den 17:e augusti 2008

14 år till salu

För första gången har jag fått en bok i min hand innan officiellt publiceringsdatum, direkt från förlaget.
Jag kände att jag helt enkelt var tvungen att läsa 14 år till salu. (Bokens egen blogg ).

Boken handlar om tonåriga Tessans liv som prostituerad och den är skriven med hjälp av journalisten Caroline Engvall (Kalla Kulor Förlag). Förlaget säger att boken är deras viktigaste någonsin.

Och jag kan förstå att de säger så. Berättelsen om Tessan skakar om en. Mycket.
Man känner sig ömsom upprörd, ömsom äcklad. Jag sov helkasst natten efter jag hade läst boken. Och jag hade sträckläst den.

14 år gammal blir Tessan våldtagen av en kille hon känner, men inte har haft någon närmare relation med.
Hon reagerar som så många våldtäktsoffer; skyller på sig själv, skäms, känner sig smutsig och "brukad". Och säger ingenting till någon.
När sedan kompisen Jenny slänger ur sig att de kanske skulle "hora" för att få lite pengar, så hänger Tessan på.
"Det kändes inte som en så stor grej. Jag kunde inte förlora mer än vad jag redan hade förlorat."

Kompisen äcklades och drog sig ur efter två möten med torskar, som Tessan och Jenny fått kontakt med via nätet och som inte hade några betänkligheter om att ha sex med två underåriga tjejer.
Men Tessan fortsatte. Och fastnade i nätprostitutionen. Under flera år. Och det utan att familjen, vänner eller någon annan visste.

Som läsare sitter man hela tiden och vill ropa:
Varför?!
Och hur kan det vara möjligt att ingen förstod vad som var på gång?

Tessan säger själv att hon var världens bästa skådespelare. Levde i två världar. Föräldrarna fanns där hela tiden, men hon stötte bort dem.
Där är Tessans levnadsöde inte unikt. Anorektiker är också ofta experter på att dölja, liksom ungdomar som hamnar i drogmissbruk. Och efter självmord eller självmordsförsök säger ofta omgivningen; jag hade ingen aning om att hon/han mådde så dåligt!

Och Tessan har paralleller med många av dessa. Istället för att skära sig hade hon sex mot betalning. Det var egentligen ingen skillnad.
En anorektiker strävar ofta efter kontroll. Det ville Tessan också ha.
Och samtidigt ville hon "straffa sig själv".

Som socionom har jag ibland stött på uttrycket: hellre negativ bekräftelse än ingen alls. Alla vill bli sedda. Och hellre på ett negativt sätt än inte alls.
Så var det med Tessan också.
"Eftersom de hade sex med mig trots att de hade familj blev det någon slags bekräftelse på att jag dög, i alla fall till att ha sex med. Jag var inte helt värdelös. - - - Sex var det enda jag kunde, det enda jag var bra på."

Att prostituera och förnedra sig blir som en drog för Tessan. Hon talar om "suget" efter att kontakta sina kunder, precis som en missbrukare talar om suget efter droger. Hon får "återfall" efter ett långt uppehåll.
"Och ju sämre det blev, desto mer bekräftelse sökte jag av männen. Det blev som en ond spiral."

Till slut lyckas Tessan ta sig ur prostitutionen, med hjälp av familjen, socialtjänst, lärare, psykologer och familjehem.
Boken avslutas med en rad tips vad man som anhörig eller annan närstående ska göra om man tycker att ett barn eller tonåring mår dåligt på något sätt.

Boken är ett definitivt MÅSTE för tonåringar och deras föräldrar, lärare, kuratorer, socialsekreterare, och alla andra som jobbar med ungdomar.

Läs Aftonbladets artikel om boken. En artikel som tydligen skakade om vissa bloggläsare så att de tvivlade på om historien är sann, se bloggkommentarerna.
För mig är det obegripligt att säga "skyll dig själv" eller "hon gjorde det frivilligt".
Om det var din egen dotter, skulle du säga "skyll dig själv"?
Skulle inte tro det.

6 kommentarer:

  1. Tack för att du tog bort min missformulerade kommentar här ovan Monica!

    Man blir verkligen upprörd i sitt innersta när man påminns om sådana här saker.

    Nej självklart är inte offren skyldiga. Alla prostituerade borde betraktas som offer - och som människor.

    SvaraRadera
  2. Det var alltså på Johans egen begäran som hans första kommentar togs bort.

    Jo, jag ser också Tessan som ett offer, även om hon gjorde det "frivilligt".
    Någon som hon i boken ständigt påpekar själv, den sk. frivilligheten, och som hon mår förfärligt dåligt av,dvs att hon gör sig själv illa, utan att stoppa det.

    Men det gör en anorektiker också, alltså "frivilligt" svälter sig, eller en alkoholist eller drogmissbrukare.

    Samtidigt var det ju hon själv som tog sig ur det, och sanningen är ju att ingen annan skulle ha lyckats hjälpa henne om hon inte själv ville.
    Som i så många andra liknande situationer.

    Vad vi måste fråga oss är givetvis vad kan JAG göra om någon mig närstående hamnar i en liknande situation.

    SvaraRadera
  3. MEN BRA ATT DU SKRIVER VAD SOM HÄNDER I SLUTET I BOKEN, EXTREMT ROLIGT ATT LÄSA BOKEN DÅ NÄR MAN VET VAD SOM KOMMER HÄNDA!

    SvaraRadera
  4. Åandrasidan är det något som alla som tar reda något mer om boken (läs Aftonbladets artikel eller Kalla Kulors egna ord länkade härovan) vet på förhand. Tessan tog sig upp ur helvetet och ville berätta sin historia.
    Det är ingen roman utan en verklig historia. En roman ska man inte skriva om slutet om.

    Kanske var jag lite för detaljerad. Men att Tessan nu har det bra är ingen hemlighet.
    Boken är precis lika läsvärd trots att man vet att det går bra på Tessan. Det är ju hennes berättelse i sig som är viktig.

    SvaraRadera
  5. Ps 14 år till salu har en ny snygg website
    http://www.14artillsalu.se/

    Läser man den får man dock veta på hur det går, där också.
    Vill man inte veta något om en bok ska man nog inte googla om den...

    :)

    SvaraRadera
  6. Jeg kjøpte denne boka i Stockholm da jeg bestemte meg for å lese en bok på svensk. Det viste seg å bli en av de beste bøkene jeg noen gang har lest. Den var skrevet så bra. Alt virket så ekte. Man forstod hvordan Tessan hadde det og ble veldig rørt.

    Synes ikke det gjør noe at du skrev hva som skjer på slutten. Det står jo også i begynnelsen av boka at Tessan har det bra nå.

    Få oversatt boka til norsk så har jeg mange venner som sikkert kunne tenke seg å lese den :)

    SvaraRadera