söndag 15 juli 2007

Struntar kristna i miljön?

Jag slänger ut en fråga mitt i bloggtorkan. Jag upplever i alla fall att det är lite torka i bloggosfären, men jag ska inte klaga, snart ska jag också ta semester.
Men om någon läser, nu eller under återstoden av sommaren, så slänger jag ut en fråga, att fundera på ett tag.
Kommentera gärna!

Jag ställer frågan med anledning av något som Birger Schlaug sade under seminariet i Almedalen "G som i Gud" se Dagens WebbTv 10 juli.
Han berättade att samarbetet mellan miljörörelsen och kyrkorna hade varit närmast omöjligt, på grund av de olika kulturerna. Även i frågor som borde beröra båda läger.
I en artikel i Borås Tidning, där han talar om Kristdemokraternas världfrånvändhet, undrar han om KDs och Görans Hägglunds dåliga miljöengagemang beror på att de stödjer vissa amerikanska högerkristnas åsikter om att "klimatförändringarna är okej därför att de påskyndar den yttersta dagen".

Jag, som i min naivitet helt hade missat detta, reagerade och berättade för min man att: Vet du att i USA finns det kristna som...
Jodå, det var ingen nyhet för honom och han tillade; Det är därför som samma kristna grupperingar stödjer Irakkriget, de tror att det ingår i Guds plan inför den yttersta tiden och det kommer att påskynda Jesus återkomst.
Tappad haka, bokstavligen, från min sida. Att högerkristna grupper stödjer judar som vill köpa upp egendom tillhörande arabiska kristna i gamla Jerusalem, av samma orsak, hade jag hört, men detta med Irakkriget var väl magstarkt.

Tillbaka till miljöengagemanget från kristnas sida, jag reagerade på vad Birger Schlaug sade, därför att jag inte känner igen mig själv och inte heller de kyrkor jag har varit med om genom åren. Och då har jag erfarenhet från både "höger och vänster". Självklart kan vi göra mer, men är kristna sämre än andra på att vårda vår miljö?
Brian McLaren har ett kapitel i sin bok Generous Orthodoxy (Generös radikalitet på svenska?) kallat: Why I am Green.
Intressant eftersom han skriver utifrån ett amerikanskt perspektiv. Och han delar i mycket Schlaugs åsikter.
När McLaren har engagerat sig i vissa miljöprojekt som han är intresserad av så har han fått förvånade kommentarer. De hade inte förväntat sig en kristen pastor vandra runt i lera i en nationalpark för att leta efter utrotningshotade sköldpaddor (ett av McLarens särintressen, nåja, det är inte bara jag som har udda intressen). Istället var ofta reaktionen:
"Christians are part of the problem, not part of the solution---they focus on the family and the military, not the environment."
Med andra ord, de lyssnar hellre på Jerry Falwell än Al Gore (den senare grundar sitt miljöengagemang i sin kristna tro, enligt McLaren). Hellre är konservativa kristna kapitalismens "happy mistress" och satsar hellre på en ekonomi baserad på "exclusive ownership" än på"stewardship".

Är det någon som känner igen sig? Struntar kristna i miljön? I så fall varför?
Inte? Vad gör kyrkan?
----------------------------------

Uppdatering:
Birger Schlaug har inte bara kommenterat detta inlägg, han biter till i sin egen blogg också.
Jag vet att en del antagligen inte håller med mig men jag skulle aldrig kunna säga att "Birger Schlaug utmanar oss kristna på ett tarvligt sätt och har gjort så länge" (kommentar på hans blogginlägg).
Nej, jag tror att Birger funderar ordentligt, sitter inte tyst (antagligen något som han inte kan), utan skakar om ordentligt. Förhoppningvis kommer något bra ut av den omskakningen. Jag är kanske också en mjäkig och feg kristen, står inte på barrikaderna, har inte gjort det förut i alla fall, men Birger utmanar mig och det är uppfriskande. Det är inte alltid som det är någon bra predikant eller kristen skribent som får en att fundera över sin tro. Ofta är en utomstående ifrågasättande person minst lika bra på det.


Läs mer i Struntar kristna i miljön? Del 2
Struntar kristna i miljön? Del 3

14 kommentarer:

  1. Bra, Monica, att du "tar tag i" skapelsen och den kristnes ansvar för den. Vi är satta att "råda över" jorden och allt vad på den är (Gen 1:26).

    Uttalanden som "klimatförändringarna är okej därför att de påskyndar den yttersta dagen" torde vara främmande för normalkristna.

    Att satsa på en ekonomi baserad på "exclusive ownership" i stället för "stewardship" måste väl också vara långt från normalkristen hållning.

    Huvudordet för mig som kristen måste väl vara "stewardship".

    SvaraRadera
  2. Jag har överhuvudtaget svårt att se att jag egentligen äger någonting. Jag kan äga mina tillgångar, men om huset brinner ner är de borta.
    Jag kan inte äga naturen runt mig, inte ens mitt lilla grönsaksland, men jag kan visa omsorg för den.
    Jag kan inte äga min familj, men jag kan visa omsorg för den.
    Jag kan inte äga kärlek, vänskap, respekt, men jag kan visa omsorg så att de tre underhålls och utvecklas och blir till glädje för min granne.

    SvaraRadera
  3. Ps 24.1, ja, så är det.

    SvaraRadera
  4. I den krets där jag rör mig så är de flesta av oss väldigt miljömedvetna. Vi sopsorterar och ser till att vi släcker våra lågenergilampor vi inte använder. Jag har en del vänner som väljer ett vegetariskt liv, också det av miljöskäl. Vi inspirerar varandar och andra i vår närhet att tänka på hur vi lever.

    I USA dyker det upp många nya kristna kommuniteter. Ett av dessa är Shane Claibornes kommunitet som heter Simple Way i Philadelfia. De väljer att leva bland hemlösa och lever miljömedvetet. Jag måste rekommendera hans bok "Den oemotståndliga revolutionen" (cordia). Där tar han bland annat upp vårt ansvar som kristna för miljön, men han utmanar oss verkligen att leva ut evangeliet praktiskt. Att släppa vår, som han kallar det, vår "myskristendom" och leva efter Jesu exempel. En bok väl värd att läsas!!
Kan vara en bra bok för Birger så kan han få en annan syn på kristna.

    Simple Ways hemsida

    http://www.thesimpleway.org/

    //macco

    SvaraRadera
  5. Jag har läst om Claiborne (i Trots Allt??) tror jag.

    Fler boktips?
    Både för mig och Birger? :)

    Satt just och funderade, om alla kyrkor, församlingshem och kapell hade solfångare, hur mycket energi skulle man spara då?
    Någon som vet mer om det är jag?

    SvaraRadera
  6. Har ingen artikel attlänka till i Kyrkans Tidning, men har för mig att det inte är så lätt att installera solfångare på kyrktak - länsstyrelser säger nej. Många kyrkobyggnader är mer kulturminnesmärken än levande Guds hus.
    I vår församling satsade vi på jordvärme med gott resultat.

    SvaraRadera
  7. Jag har någon gång lovat att skriva ett eget inlägg om detta, men det har inte blivit av.

    En viktig förklaring är nog att många kristna ser sin framtid i himlen och inte på jorden. Tänk bara på alla psalmer som handlar om att vi är gäster och främlingar här på jorden och att himlen är vårt hemland. Varför skall man då vårda den fallna jorden om den ändå snart skall kastas på sophögen? Om man dessutom tror att domedagen infaller inom vår livstid så finns det andra saker som är viktigare att jobba med än den förgängliga miljön.

    Mer finns att säga om vår syn på himlen och jorden och konsekvenserna av detta synsätt. Vi protestanter har en ganska "katolsk" syn på himlen som är ganska obiblisk. Men nog om det - den här kommentaren har redan blivit för lång ändå.

    SvaraRadera
  8. Jag delar Johan Stenbergs analys, har skrivit en del om detta dilemma i några av mina böcker. Återkommer i slutet av detta inlägg i den frågan.

    Själv kan jag bara konstatera att jag redan under tidigt 80-talet hade åtskilliga debatter med kyrkan om hur man skötte sina skogar. Försvaret av besprutning och kalhyggesbruk, med vidhängande kväveläckage, var starkt... Och nog var det pinsamt vanligt att kyrkan arrenderade ut jordbruksmark till konventinell odling mitt under den stora debatten om ekologiskt jordbruk. "Vi följer lagen, och det är inte olagligt att spruta", var ett argument i en debatt som jag minns som ett hån.

    Var fanns kyrkan när den avgörande debatten om gentekniken hölls? Nog stod miljörörelsen ensam då. Nu, när frågan är avgjord genom icke-beslut, börjar man här och var ifrågasätta en del tillämpningar. Men då, när frågan avgjordes, var det så tyst, så tyst från det håll där den verkligt tunga kritiken hade kunnat komma. Det gäller inte bara miljöaspekterna, utan minst lika mycket de sociala aspekterna. Nu är det försent - den debatt som avgjorde frågan avhölls för tjugo år sedan.

    I snart 25 år har klimatfrågan diskuterats - inte har jag hört den kristna rörelsen speciellt högt i den debatten förrän mycket, mycket sent, när det blivit allmängods. Jodå, enskilda företrädare för kyrkor har agerat, men i samhällsdebatten i stort har det varit pinsamt tyst.

    Själv har jag tvingats se den kristna rörelsen som en motspelare när det gället de stora avgörande miljöfrågorna. Trögare till aktivt omtänkande än många företag och fackföreningar till och med. Ja, ibland har det varit mer bekvämt för lokala kyrkliga företrädare att försvara jobben än att ta bort klor från pappersindustrin.

    Jag,och många med mig,har upplevt kyrkornas tystnad som liktydlig med den tystnad som legitimerar den pågående miljöförstöringen.

    Det är svårt att placera solfångare på kyrkorna, skriver Leoh. Har hört den undanflykten många gånger förr - som om det inte fanns församlingshem, prästgårdar och annat. Som om alla frikyrkornas lokaler var K-märkta.

    Självfallet finns det kristna människor som sorterar sopor och kör så kallade miljöbilar. Självfallet, Marcus. Kristna är ju inte sämre än andra. Självfallet finns det präster, pastorer och kyrkobesökare som är engagerade. Men som institutioner är det dåligt, enligt min uppfattning. Och som rörelse har det varit minst lika dåligt. Ur ett grönt perspektiv räcker det inte med att be om jordens räddning,även om det kanske också kan bidra...

    För mig och många i den gröna rörelsen är följande tanke vägledande: "Hur skulle du vilja att jorden såg ut om du visste att du skulle bli återfödd just här på denna planet? Men du skulle inte veta var på jorden du skulle födas, inte om du hamnar i ett rikt eller fattigt land, i en rik eller fattig familj, som man eller kvinna, frisk eller sjuk. Så som du vill att världen skall se ut under dessa förutsättningar så skall du också försöka göra den".

    Ursäkta längden på detta inlägg, Monica!

    SvaraRadera
  9. Det här inlägget blir också långt.
    Jag skulle inte ha sagt något om bloggtorka.
    KOMMENTERA MERA!
    Det är ett intressant och viktigt ämne!

    Leo!
    Säkert en förklaring. Men väldigt många kyrkor, tex i Göteborg är byggda de senaste 50 åren och är knappast K-märkta. Andra äldre krykobyggnader har ibland nya tillbyggnader eller så har man ett nyare församlingshem i samma församling. Och jag får väl äta upp min egna ord nu, när jag sade att jag inte kände igen mig själv och de kyrkor jag har varit med i. Jag har "varit med om" att bygga en kyrka i södra Göteborg i början av nittiotalet, och jag kan inte komma ihåg att det installerades solfångare... (berg eller jordvärme hoppas jag, minns inte...).

    Johan!
    Bara en fråga till dig eller någon annan som vet; är där en skillnad i katolsk/protestantiska synsättet jämfört med det ortodoxa?
    Brian McLaren antyder det i sin bok. Han nämnde något om en ortodox syn på en pågående skapelse, men jag får läsa mer...

    Hur man ser på den "fallna jorden" beror väl på hur man tolkar vissa bibeltexter.
    De första kristna trodde att den yttersta dagen var nära. Jag skulle tro att människor som genomlevde digerdöden trodde att den yttersta dagen var nära. Själv trodde jag att 80-talet i skuggan av det kalla kriget var slutet.
    Nu tror jag annorlunda, främst tror jag att vi inte kan förutsäga någonting.

    Skriv gärna mer om miljö på din blogg, Johan!

    Birger!
    En "kristen" variant på den gröna tanken är givetvis: Vilken jord ger jag till mina barn (och barnbarn, barnbarnsbarn)? En tanke som givetvis inte fungerar om man är övertygad om att yttersta dagen kommer att inträffa inom min livstid. Att jag tycker det är en obiblisk och orimlig inställning behöver jag väl egentligen inte tillägga, men jag gör det ändå!

    Hörde en intervju med Al Gore och han sade något som liknar mitt motto (kanske kommer det från honom från början):
    I framtiden kommer våra ättlingar att ställa en av följande frågor:
    Vad tänkte ni på egentligen och varför gjorde ni inget? Eller:
    Hur lyckades ni samla er så att ni fick en förändring till stånd innan det var försent?

    Får väl halvt försvara kyrkans medlemmar med att de ansvariga för kyrkans jordegendomar inte var mycket annorlunda än "vanliga" jord-och skogsägare. Inte rotade i en miljömedveten kristen tro i alla fall...
    Som gräsrot i den statliga svenska kyrkan fanns inte så mycket att säga till om.

    Men ändå, att den kristna rörelsen är så trög är väl ganska oförlåtligt. Det är ju VI som ÄR den kristna kyrkan.

    För att anknyta till det som Marcus nämnde, engagerade individer finns givetvis. Om alla gjorde något borde man ju kunna ändra på något i alla fall. Förvandling underifrån, precis som många väckelser har börjat underifrån, bland gräsrötterna.
    Och alla kyrkor är inte kolosser, utan fristående församlingar.

    Vill slutligen tillägga att jag tycker det är jättebra att du slår fakta i huvudet på oss kristna, Birger, och ifrågasätter det vi gör. Fortsätt med det! Vi måste släppa vår "myskristendom" för att använda ord från Marcus inlägg.


    Hur går vi vidare nu?

    SvaraRadera
  10. Orkar inte skriva något eget miljöinlägg. Mitt humör är just nu för glättigt för djupa ämnen, men jag stjäl lite utrymme här i din blogg för att åtminstone ge en aptitretare:

    Jag tror inte att den ortodoxa synen skiljer sig från den katolska. Bartholomeus brukar ju iofs kallas "den gröne patriarken" pga sitt miljöengagemang http://nicaea.wordpress.com/2007/02/26/pave-benedikt-lika-gron-som-bartholomeus/

    NT talar dock om att skapelsen skall "pånyttfödas" och att det skall komma en ny "born again" jord och en ny himmel. (Rom 8:22, Upp 21:1). Den holländske(!) karismatiske filosofen/teologen Albert Hoekstra menar att det utifrån en protestantisk bibeltolkning borde vara självklart att de återuppståndna människorna kommer bo på den pånyttfödda jorden som i sin tur kommer vara omgiven av den nya himlen (total närhet till Gud). Han menar även man utifrån en protestantisk bibelsyn måste utgå från att det finns en kontinuitet mellan vår nuvarande planet och den nya jorden enligt förvaltarskapsprincipen. Detta stämmer ganska dåligt med den katolska ängla-andliga synen på "himmelriket" som Luther inte brydde sig om att reformera.

    Om man utifrån NT alltså tänker sig en pånyttfödd jord och att vårat förvaltarskap här på jorden på något sätt har betydelse för denna så borde detta höja motivationsnivån för oss kristna att miljöarbeta mera.

    Jämför med en pånyttfödd knarkare som har missbrukat i 30 år. När han blir pånyttfödd blir han annorlunda, men spåren av hans forna missbruk består i hans kropp även efter pånyttfödelsen.

    Djupare än så här går jag inte, eftersom jag kommer få på käften av dem som är mer teologiskt kunniga än jag. Men ett tips kan ju vara att studera Albert Hoekstras teologi lite närmare.

    SvaraRadera
  11. Birger:
    Jag delar din uppfattning om att den kristna rörelsen behöver vakna upp. Vi kristna borde vara de som ropar först och högst när svaga människor blir förtyckta, eller när Guds skapelse skändas. Och vår livstil i västvärlden är på bekostnad av de fattigare länderna som får ta nästan all konsekvens av vår själviska levene.
    Jag passar på att skicka med ett citat från Kaj Munk, en präst som mördades av gestapo 1944, som jag lade upp på min blogg för några veckor sedan. Det kanske är bra att detta citatet syns så mycket det går! :)

    ”Vilken är alltså vår uppgift idag? Ska jag svara: Tro, hopp och kärlek? Det låter ju vackert. Men istället säger jag – mod. Nej inte ens det är utmanande nog för att vara hela sanningen. Vår uppgift idag är oräddhet. Det vi kristna saknar är nämligen inte psykologi eller litteratur… vi saknar heligt raseri när rättvisan ligger slagen på gatorna, och när lögnen väller fram över jordens yta… en helig vrede över de ting som är fel i världen. Att rasa mot plundringen av Guds jord och förstörelsen av Guds värld. Att rasa över att små barn måste dö av hunger, när de rikas bord dignar av mat. Att rasa mot det meningslösa dödandet av så många och mot militärens galenskap. Att rasa mot den lögn som kallar dödshotet och förstörelsestrategin för fred. Att rasa mot liknöjdheten. Att rastlöst söka den oräddhet som utmanar och försöker förändra människans historia tills den anpassar sig till Guds rikes normer. Och kom ihåg att den kristna kyrkans tecken har varit Lejonet, Lammet, Duvan och Fisken… men aldrig kameleonten.”

    Vad vill ag då säga? Jo, att även jag känner stark frustration över likgiltigheten för miljön i den stora kristna rörelsen!

    Mvh
    /mac

    SvaraRadera
  12. Johan!
    Jag ska kolla in Hoekstra.

    Macco!
    Frustration kan omvandlas i vilja att handla.
    Ta med dig det till teologstudierna och Johannelund.
    Någonstans måste man ju gå vidare.

    Jag funderar själv på hur jag bäst ska omsätta alla tankar i handling.
    Och det gäller inte bara miljöfrågor...

    SvaraRadera
  13. Hej, jag går i kyrkan om söndagarna och är högeligen engagerad för miljön! Kolla in min blogg: http://miljoinnovator.blogspot.com eller min hemsida: http://www.skurupsborren.se

    Bästa hälsningar från Börje Gustavsson, miljöinnovatör och rekordodlare i Skurup

    SvaraRadera
  14. Börje!
    Tack för din kommentar! Ska läsa mer på din blogg och webbsida, men det jag har sneglat på är synnerligen intressant och helt nytt för mig.

    SvaraRadera