tisdagen den 16:e oktober 2007

Struntar kristna i miljön? Del 2 - "Vår andlighet i en bubbla"

Jag har skrivit om detta förut, en inlägg som föddes ur tankarna om något som Birger Schlaug sade och även skrev om. (Se mitt tidigare inlägg.) Även några ord från Brian McLarens Generös Radikalitet fick mig att fundera, han mötte ofta miljöengagerade som hävdade att kristna var ett del av problemet.

Magnus Malm skriver i sin gästkrönika idag i Dagen (Schlaugs ord går igen):
"Var finns kyrkorna i klimatkrisen? Sägs det något i förkunnelsen? I så fall vad?
---
Vi odlar vår andlighet i en bubbla, och aktar oss för alltför närgången kontakt med omvärlden som skulle kunna spräcka bubblan."

Att kristna struntar i miljön därför att de tror att ju snabbare det går åt h-e, ju snabbare kommer Jesus tillbaka, liknar samma konspirationsteorier som gjorde att kristna inte engegerade sig i kampen mot kärnvapen under det kalla kriget, som Malm också skriver om.

Mer från krönikan:

"Vad säger vi då? Att upprepa samma tips på energisnålare hem och ekologisk mat som alla andra ger, känns som en alltför välbekant variant på det gamla temat ”kyrkan säger samma sak som alla andra, fast lite senare och mesigare”. Finns det ett unikt kristet budskap, ett avgörande bidrag till den kamp vi alla står inför? Här tvingar klimatkrisen upp en annan kris i dagen, nämligen förkunnelsens kris. "

Malm frågar efter mer. Kristendomen är inte bara grädden på moset. Men vi har lyckats förvandla budskapet till "ett mervärde ovanpå allt det andra goda i livet".

Kanske är det så, att vi kristna är ett miljöproblem. På vilket sätt ska vi omvända oss?

2 kommentarer:

  1. "Att kristna struntar i miljön därför att ju snabbare det går ..." är väl inte relevant faktiskt sett, eller hur? Men formuleringen är ju slående. 1-0 till författaren.

    "Kristendomen är inte bara grädden på moset". Ytterligare en smart formulering ;-) 2-0 till skribenten.

    Undrar om inte felet finns att söka i att kristenheten söker leva i världen så tätt och nära att hon smittas av den rådande världsbilden . Kristen tro och lära kan aldrig bli nåt extra tillbehör som dimljuset på bilen.

    Däremot är det kyrkans ansvar att leva så profetiskt att hon ger alternativa sätt att vara och leva på. Då behöver heller ingen Malm-kritik som ges helt befogat.

    Kruxet är hur kristenheten valt och väljer ATT VARA KYRKA.

    SvaraRadera
  2. Dag!
    Första formuleringen du nämner bör jag inte ta åt mig äran för. Lånat (men något omskrivet), av Birger Schlaug, se länken till förra inlägget.

    SvaraRadera