Bokrekommendationer: Läs Susan Howatch!

Det var ett tag sedan jag skrev om något jag har läst, men det betyder inte att jag inte läser. Den senaste tiden har jag beställt böcker över internet som en liten galning, och jag har upptäckt Amazons välsignade begagnade boksäljarvärld. Främst gällande Susan Howatch romaner om präster och biskopar (och några lekmän) i den Anglikanska kyrkan. Går nästan inte att få tag på i nyskick, men begagnat går bra.

Hennes nyaste serie, oftast kallad "St Benet" efter det själavårdscentrum som de tre senaste romanerna cirkulerar runt, går däremot utmärkt att få tag på. "A question of Integrity", "The Highflyer" och den senaste "The Heartbreaker" rekommenderas varmt! Spänningsromaner och psykologiska thrillers i ett. Och Howatch är inte rädd för att blanda in kyrka och tro, helande och psykisk sjukdom i sina böcker. Präster med äktenskapsproblem, präster som är inbitna kvinnoprästmotståndare, präster som både står för en konservativ kristendom och för en liberalare syn, präster som kämpar med sin sexuella läggning, personer som söker Gud och kämpar med dåligt självförtroende, olycklig kärlek, sexuella frestelser och övernaturliga gåvor.

Allt finns i Susan Howatch´ böcker! Tyvärr inte översatta till svenska, men om du är hemma i engelska och tycker om romaner med en öppen och insiktsfull relation till kristen tro, utan att vara överdrivet evangeliserande, läs dem!

Dessutom är de riktiga bladvändare.

Men som sagt, de Howatch-romaner som jag har plöjt igenom den senaste tiden är de äldre romanerna, som skildrar präster och biskopars liv och leverne i fiktiva Starbridge.

En av karaktärerna i "St Benet",Nick Darrow, dyker upp i denna serie som ung. Han är då en osäker prästson och präststudent, som liksom sin far har övernaturliga gåvor som han dåligt bemästrar. Senare i "St Benet"-trilogin, har han mognat något, men inte helt, och driver ett själavårdscentrum. De jobbar efter en helhetssyn; andlig och psykisk hälsa är viktig, men de är inte främmande för att låta gudomligt helande spela en stor roll. Präster, läkare och psykologer jobbar ihop. Men det är personerna som mer eller mindre av en slump kommer i kontakt med St Benet, som driver berättelserna framåt.

Bladvändare, jag säger det igen.

Den som gifter sig med den rådande tidsandan blir snart änkling

Jag ska vara ärlig, jag har varit borta från den svenskkyrkliga verkligheten ett bra tag. Först den senare tiden har jag kunnat, och orkat ta del allt som händer. Tack vare Internet hänger man med också i utlandet.

När jag lämnade Sverige var Ulf Ekman en utböling, en pastor med rött kort, som resten av den svenska kristenheten inte ville ha med att göra.

På agendan var fortfarande kvinnoprästfrågan och Missionsprovinsen hade ännu inte bildats. Göteborgs stift hade precis fått en biskop som vigde kvinnliga präster.

Nu är tongångarna något annorlunda. Ekman har anlagt skägg och ser ut som Peter Halldorf. Han ser numera ganska trevlig ut, inte så skräckinjagande amerikansk som förr. (För att vara ärlig igen; jag var närmast livrädd för Ulf Ekman och Livets ord, trots att jag var, och är, karismatiskt "lagd"). Blicken är mildare, och jag får ett intryck om att han har fötterna lite mer på jorden än förut.
Mycket av det han säger håller jag fortfarande inte med om, men jag upplever ändå att han har en utsträckt hand, på ett sätt som han inte hade förut. Måhända en utsträckt hand till bara en del av svenskkyrkligheten, men en ekumenisk gest, det är det, otvivelaktigt. Vem hade förväntat att Ekman skulle börja och närma sig den liberala falangen?

Läste någonstans i en bok att den som gifter sig med den rådande tidsandan blir snart änkling.
Funderade ett tag på det.

Många anklagar Svenska Kyrkan för att ständigt flörta med den rådande tidsandan. Vända kappan efter vinden är ett annat slitet uttryck.

Kanske flörtar även Ekman med den rådande tidsandan. En lång tid av isolering har tvingat Livets Ord att söka inspiration från annat håll.
Tror de att alla som har farit illa i deras fotspår ska förlåta dem omedelbart och ta dem i sin famn?
Flörta lite med den rådande tidsandan "ekumenik" och kanske även med tidsandan "politisk korrekthet" och alla dörrar kommer att öppnas?

Det behövs nog lite mer än en flört för att Livets Ord ska accepteras.
Ånger, kanske?...

Jag är medveten om att jag också flörtar vilt med den rådande tidsandan. Det kombinerat med att jag alltid är rädd för att stöta mig med andra, och inte vill exkludera någon, gör att att jag snärjer in mig själv.
Då måste jag påminna mig om att jag inte ska flörta med någon, utan måste vara min älskade trogen.

"Varför är vi sekulariserande, om kristendomen är så bra?"

Jag läste en kommentar på en blogg, ja, egentligen var det en fråga;
"Om det nu är så himla bra med din gud och din kristendom - varför tappar religionen mark? Varför är vi sekulariserade?" Svaret blev;
"Ett av svaren är nog att man inte riktigt vet vad man säger nej till..."

Det fick mig faktist att börja fundera ordentligt. Nog är det sant, vad personen sade, att varför är vi sekulariserande, om kristendomen är så bra?
När man läser en del bloggar och kommentarer, så funderar man ju, hur i hela världen har folk fått en så totalt snedvriden bild av kristendomen?
Är det så att de bara ser de inomkyrkliga striderna, förut dominerade kvinnoprästfrågan, nu handlar det om synen på homosexualitet?
Eller har de dåliga erfarenheter av kristna? Skrämdes de av en konfirmationspräst med helvetet? Ser de hur en kristen amerikansk president har orsaker kaos i Irak och att människor där lider på grund av det?
Listan kan säkert göras mycket lång.

Men det slår mig ibland hur dåligt folk känner Bibeln. Allt de ser är alla hemskheter (och det finns många!).
Personligen har jag aldrig haft några problem med Bibeln hemskheter. Visst har jag kämpat med berättelsen om när Abraham skulle offra Isak, tex., men många andra råheter som det berättas om, de går mig förbi.
De har liksom inte mycket med den röda tråden att göra, förutom att de skildrar människosläktets eviga förmåga att göra sina egna illa och därför pekar på varför Gud måste sända sin Son för att dö för människosläktets synder.

Men det kanske är det som är den röda tråden?
Att Gud genom historien gör allt för att vi ska vara med honom, men allt vi gör är att falla för frestelsen att följa den andra vägen?
Så till slut ger han upp, för att använda mänskliga termer, och sänder sin egen son.
Då är det ganska logiskt att den Gud vi ser i Gamla testamentet är ganska annorlunda från den vi ser i Nya testamentet: Sonen, Inkarnationen.

För att ta ett exempel; Om man bara ser hur kvinnorna behandlades i Gamla testamentet, och inte ser hur Jesus behandlade kvinnor, tex. äktenskapsbryterskan och kvinnan vid Sykars brunn, då är det klart att man tar miste.
Eller om man fastnar i berättelsen om hur Abraham uppmanades av Gud att offra sin son, och inte ser hur Jesus tog barnen i famnen, då är det klart att man tar miste.
Och om man tolkar berättelserna så, att man måste utföra samma hemskheter om man tror på Bibeln, då är det ju självklart ingen, nej, ingen, vill vara kristen.
Jesus är Bibelns nyckel, utan honom förstår man ingenting.

Gamla testamentet, med alla sina konstigheter, handlar ju egentligen om en enda sak. Från profetian om att kvinnans avkomma ska trampa på ormens huvud, via patriarkerna och hela vägen fram till Jesus.
Det handlar egentligen om en enda sak;
Om varför Gud var tvungen att sända sin egen son för att dö för våra synder.
Så att han kunde sluta oss i sin fadersfamn igen. Eller för uttrycka det Genesis-bibliskt; så att vi kan vandra nakna i Eden utan att blygas för varandra, och att Gud vandrar med oss.

1,7 miljoner för The Edges gitarr

U2 har sålt sina instrument till förmån för Katrina offren.
(Tipstack till Madicken, my partner in crime, i alla fall när det gäller att digga U2).
Saxat ur Expressen:

"The Edges gitarr blev dyrare än Bonos. 1,7 miljoner gick U2-medlemmens favoritinstrument lös på.
The Edge har använt sin benvita Gibson Les Paul på varje U2-turné sedan 1985. Nu har han sålt sitt favoritinstrument på auktion. Priset för guran: 240 000 dollar, motsvarande ungefär 1,7 miljoner kronor.
Därmed slog gitarristen kollegan, U2-sångaren Bono. En av hans signerade gitarrer kostade ”bara” 180 000 dollar, eller 1,2 miljoner kronor.Pengarna går till offer för orkanen Katrina, rapporterar BBC:s nätupplaga."

Det hade varit en stor skandal om Bonos gitarr hade inbringat mer än Edge´s. Bono kan ju inte alls spela gitarr. Tur att han kan sjunga, men rösten kan man ju inte sälja.

Stor skandal är däremot att världens största rockband måste agera där världens rikaste nation har misslyckats, att hjälpa offren för orkanen Katrina.
Jodu, Mr George W Bush, jag antar att "you still haven´t found what you´re looking for..."

En kristen i mittenfåran går och lägger sig...

Det har varit en ganska bra dag. Trots en gudstjänst med en ganska tråkig präst och med psalmer som var så tråkiga. Kaffesugen hela predikan...

Jag hade hemläxa. Skriv en text på 300 ord (på holländska) och jämför avfallshanteringen i ditt land och Holland.
Avfallshanteringen!
Puu!

Det har ändå varit en ganska bra dag.
Ungarna har haft besök av kusinerna och de lekte hund hela dagen.

I ett email till mig skrevs det att jag hade hjälpt till att få en fördom hos brevskrivaren krossad. Brevskrivaren hade upptäckt att jag var djupt kristen... och kollade in Al Jazeera! Personen ifråga var imponerad!

Jag är glad om jag kan krossa en del fördomar om kristna.
Tack för mailet! My friend, you sort of made my day!

God natt!

Mittenfårans kristna funderar...

Allas vår bloggande diakon "kyrksyster" skriver klokt i sitt senaste inlägg, apropå Ulf Ekmans debattartikel i SvD. (Det rör sig på Svenska Dagbladet, den saken är klar).
Kyrksyster säger bland annat;
"Bibelordet kan inte strykas när det blir obekvämt, men det måste alltid läsas i sitt sammanhang för att vi ska förstå. Kristen etik är en situationsetik inte en regeletik. Kärleken kommer alltid i första hand, därför kan inte lagboken tillämpas utan reflektion först."

Läs hela inlägget i sitt sammanhang, det är mycket bra.

Vidare säger Helle Klein i sin blogg om att Ekmans ekumenik
"mer handlar om likriktning och murbyggeri mot dem som inte "tror rätt" (även mot andra religioner som Islam exempelvis) än om respekt för olikheten och ett bejakande av mångfalden."

Tycka vad man vill om Ekman, han och hans kyrka har jag i allmänhet svårt för, de är helt enkelt för fundamentalistiska för min smak, men jag tycker att Helle Klein borde akta sig för att säga något sådant om en annan kyrkoledare. Hennes ord stämmer nämligen lika bra in på Svenska Kyrkan, tycker jag.
Respekt för olikheten och bejakande av mångfalden är inget som jag tycker att Svenska Kyrkan är speciellt bra på.
Jag har skrivit om det förut, kolla gärna in mina inlägg om Svenska Kyrkan.

Kyrksyster nämner mittenfåran.

Jag är nog en kristen i mittenfåran.
En kristen som inte vågar ta ställning?
En mes?

Jag vill för allt i världen inte vara mesig, utan rakryggad!
Allt jag vill är ju att på något sätt ge min tro ett språk och gestalt som andra kan förstå!

Kanske borde det startas en ny rörelse inom Svenska Kyrkan?
"Mittenfårekristna i Guds kyrka i Sverige".
I så fall vad tror mittenfårekristna på?

Holland-Sverige 2-0

Läser i dagens De Volkskrant (dagstidning med tydlig vänsterprofil, trots det den bästa dagstidningen i Holland enligt min make, som är mer blå politiskt, än röd) att Holland och Sverige har västvärldens liberalaste abortpolitik.
Intressant.
Enligt holländska folkhälsoinspektionen (fritt översatt...) var antalet aborter i Holland år 2003 8,5 per 1000 kvinnor. (Totalt knappt 33000 aborter 2005).
Motsvarande siffra för Sverige är 20,2! Andra länder har 17,2;Storbritannien(har striktare abortlagsstiftning!), USA 21,9, Norge 12,9. Ryssland ligger i topp med 55,3.
I Holland sker alltså ungefär lika många aborter som i Sverige, men Holland har över 16 miljoner invånare.

Samma abortlagar, helt olika abortsiffror. Varför?
Intressant är också att Storbritannien har nästan lika höga abortsiffror som Sverige, trots striktare abortlagar (läkaren har sista ordet, vad jag kan komma ihåg). Så där har abortpolitiken också misslyckats.
Var har Holland gjort rätt och Sverige fel? Mer förebyggande arbete?
Folk ligger inte med varandra utan skydd? Planerar sitt sexliv bättre? Tenderar att se annorlunda på oönskade graviditeter? Använder i mindre utsträckning abort som ett slags preventivmedel?

Jag vet inte, men jag skulle gärna vilja veta mer.

Holland-Sverige 1-0 (?)

Häromdagen hade skolan där mina barn går en officiell öppningsceremoni med anledning av utbyggnaden av skolan. Fint väder och festligt. Efteråt hade skolledningen mottagning för sina lärare, föräldrarådet, representanter från kommunen och givetvis byggjobbarna.

Det bjöds på både vin och öl.

En typisk holländsk "borrel" (omöjligt att översätta: "mottagning där det bjuds på vin och öl och lite tilltugg, oftast för att fira något" är nog det närmaste jag kan komma).

Skulle väl aldrig ha hänt i Sverige? Att man bjuder på alkohol när en skola firar en tillbyggnad? Med kommunalrådet som anvarar för skolfrågor som en av de inbjudna? Och därtill en friskola (inget konstigt i Holland, där friskolor nästan är i majoritet) med starkt kristen profil.

Skulle aldrig ha hänt i Sverige. Eller?

Bra eller dåligt?

Jag stöder i princip en liberalare alkoholpolitik. Människor måste själva ta ansvar för sin alkoholkonsumtion.

Samtidigt sneglar Holland på Sverige för att se hur Sverige tacklar ungdomsfylleri. Holland sneglar ofta på Sverige i samhällsfrågor. Den svenska modellen ligger fortfarande högt i kurs här, speciellt i vänsterkretsar.

Till min förvåning måste jag erkänna.

Att göra för mycket eller för lite

Socialtjänsten är i blåsväder igen. Nu handlar det om socialtjänsten i Vetlanda.
I allmänhetens ögon är det oftast så att socialtjänsten gör för lite eller för mycket. Vad som sker däremellan, det slitsamma, eviga arbetet för att stötta människor med sociala problem, uppmärksammas nästan aldrig.
Socialen har sekretess och därför får man ju nästan aldrig veta vad som egentligen hände. Om det blev fel, och var det blev fel.Vi får bara TV- och tidningsversionen och som vi ser, det skiftar där också. Till försvar för socialtjänsten skriver en debattör på SvDs Brännpunkt idag.
I fallet Vetlanda ser det nu ut som om reportrarna i "Uppdrag granskning" inte har brytt sig om att skildra vad socialen hade satt in för insatser och att flickan i fråga mest hade bott hos sin farföräldrar.

Arbetet som socialsekreterare är definitivt ett av det mest krävande i samhället. Socialtjänstlagen hänger över en varenda sekund och utomståendes åsikter är nästan alltid fördömande. Klienterna vill inte att man blandar sig deras liv och de som anmäler tycker att man inte gör någotting alls. Man slår nästan alltid ur underläge.

"Låt livet komma till en"

Ibland hittar man lite olika intressanta saker när man googlar och använder bloggsök.
När vi ändå är inne på abortfrågan och sexualmoralfrågor så vill jag hänvisa till en kolumnist på Aftonbladet och något hon skrev för över ett år sedan. Anna Ekelund skriver mest om p-piller, intressant i sig, vi som har använt p-piller vet hur de vänder upp och ned på kroppen, minskar sexlusten, ger migrän, gör en deprimerad... Kort sagt, preventivmedlet fungerar (om man inte glömmer att ta det) men är i övrigt inget jag skulle lovprisa. Och för att vara ordentligt ärlig och mycket personlig, att sluta med p-piller var det bästa jag (och min man) har gjort för vårt samliv.
Men Anna Ekelund fortsätter, och jag tycker det är kul när jag upptäcker att andra tycker som jag:
"Kanske är det dags att ta ansvar på riktigt, se till att bojkotta p-piller och sluta ligga och leva med män som man inte helt och fullt gillar. Och blir det barn så blir det, det är faktiskt ingen katastrof. De förstör inte livet, tvärtom. Varför inte skaffa barn först och förverkliga sig själv i efterhand? Sluta planera in i minsta detalj och i stället låta livet komma till en."

Bojkotta p-pillret är kanske att ta i, det är ändå det effektivaste preventivmedlet, vad jag vet, men hon säger egentligen samma sak som jag i ett tidigare blogginlägg: Ha inte sex med någon som du inte kan tänka dig att få barn ihop med.
Och att göra abort därför att tidpunkten var fel? Om man planerar livet så in i minsta detalj borde man kanske kunna planera sitt sexualliv också? Om man nu lever ihop med någon som det inte är något större fel på, varför är det då inte okej med barn? Andelen personer som aktivt väljer bort barn är enormt liten, så kom inte med det argumentet.
Är jag nu sexualmoralkonservativ? (Finns det ett sådant ord?)
Kanske. Men jag är i alla fall inte ensam om att tycka som jag gör.

Kyrkornas marginalisering är värre

Dagens debattredaktör Thomas Österberg skriver i dag om att kyrkornas marginalisering är värre än hetsjakten utifrån.
Han påpekar, liksom jag har varit inne på i min inlägg om Schlaug och CS Lewis-debatten, att Schlaug "lyfter fram flera relevanta frågor: analyserar gudsbilden, funderar över trons följdverkningar i samhällslivet, reagerar mot det han inte gillar och funderar över ondskans relation till skapelsen."

Jag håller med om att kyrkans problem inte är attacker utifrån. Inte heller är besvärliga frågor från sökare ett problem, de är tvärtom nödvändiga.
Schlaug och andra pressar oss att tänka efter: vad tror jag på egentligen?
Och jag måste ju på något sätt kunna gestalta det, så att den som frågar bättre kan förstå, om han nu tar till sig eller inte, det är en annan fråga.
Österberg säger "Det värsta är troligtvis om de möter ett ljumt och flummigt budskap som varken utmanar till radikalitet eller ställningstagande."

Håller helt med.

Rop uppe på barrikaderna liknande Assarmos och Skyttes i SvD, behövs kanske för att skaka om oss kristna, men jag tror ändå att de håller med Österbergs avslutande ord, (jag vet ganska lite om Assarmo, men jag är ganska övertygad om att Göran Skytte håller med):
"Den största faran för kristenheten är inte hårda angrepp från ateister eller besvärliga frågor från sökare, utan en kyrka som i gudstjänster och personliga kontakter inte presenterar Jesus Kristus och evangeliet. En kyrka som ålägger sig självcensur och försöker anpassa sig till strömningar i tiden, men som till slut inte lockar någon."

Kan inte låta bli att avsluta med texten från en av Six Pence None the Richters (mest kända för Kiss Me och gudbevaremigväl, deras namn är hämtat från en av CS Lewis böcker.Måhända Kan man vara kristen...?) bästa låtar I Need Love:

"I need love
Not some sentimental prison
I need God
Not a political church
I need fire
To melt this frozen sea inside me
I need love"
--------------------------------------------

Läs också: "Det finns ingen gräns där nåden upphör"

Man är två om att ha sex, liksom man är två om att bli gravid.

Jag följer med intresse abortdebatten, som blivit aktuell igen genom Stefan Swärds debattartikel i SvD. Repliken kom snabbt från Josefin Brink, vänsterpartist. Med direkt svar av Swärd.

Med risk att upprepa vad jag har sagt förut, och bli tjatig, så vill jag ändå reagera.
Jag måste först säga att jag tycker att alla riskfyllda illegala aborter som utförs i världen varje dag är en stor tragedi.
Jag håller med Brink på en punkt, att abortförbud inte hjälper. Jag är inte emot fria aborter.

Men att inte få prata om sexualmoral i en abortdebatt utan att bli kallad konservativ och moralpredikant, det är tråkigt.

Jag reagerar på att man inte kan tala om att förebygga aborter. Och hur förebygger man om man inte kan tala om sexualmoral? Handlar det bara om att man måste se till att använda preventivmedel?
Preventivmedel fungerar uppenbarligen inte, eftersom 30000 aborter genomförs varje år. (Hur många graviditeter som förhindras vet vi givetvis inte, det går ju liksom inte att räkna ut…)
Jag har själv använt preventivmedel i många år, liksom de flesta kvinnor som har en sexuell relation. Att det inte alltid är så himla enkelt vet de flesta. Antingen är det avtändande för den ena parten eller den andra, eller får man migrän eller så är andra medel är mindre tillförlitliga eller rentav moraliskt tvivelaktiga. Ingen lätt ekvation att få att gå ihop.

Sex har alltid och kommer alltid att vara förknippat med barnalstrande. Det kommer vi inte ifrån. Sex är härligt och fördjupar en kärleksrelation, men jag, och mannen jag ligger med, måste ta ansvar för det. Konsekvenserna av ett oskyddat samlag kommer man inte ifrån, det går inte över efter ett par timmar som en baksmälla.
Men för mig hade ett oplanerat barn inte varit en katastrof. Där skiljer jag mig från många andra, mindre priviligerade.

I världen i stort, där mannen och kvinnan inte är så jämlika som i Sverige, handlar det inte om att kvinnan njuter av sin sexualitet och sin kropp, utan om att kvinnan utnyttjas sexuellt och att mannen inte tar sitt ansvar för sin sexualitet. Ord som kondom eller sterilisering är något som många män inte skulle ta i sin mun, än mindre låta de två ens komma i närheten av deras manlighet.
Illegala aborter är i många länder ett moraliskt problem, ett samhällsproblem och ett jämlikhetsproblem.

Man är två om att ha sex, liksom man är två om att bli gravid.
Man är två om att skydda sig. Men när det gäller att bli gravid, så har mannen faktiskt ett extra ansvar, en skyldighet att vara försiktig, det är ju faktiskt inte han som blir tvungen att föda det oönskade barnet.
Man är två om att bli föräldrar också, om det får komma så långt.

--------------

Tidigare inlägg:

Perspektiv i abortdebatten

Abort-aldrig ett svartvitt val

Post scriptum:

Apropå bilden. Jag har inget emot erotik. Därav en erotisk bild på min blogg.

Det är porr jag kritiserar. (Se tidigare inlägg).

Kränkande porr stannar kvar

Av någon anledning får hela diskussion om Biblarnas vara eller icke vara på Scandics hotellrum mig att tänka på uppståndelserna runt Muhammed-karikatyrerna.
Jag inser, när jag hör och läser alla nedvärderande ord som många har att säga om Bibeln, att jag är glad för att jag bor där jag bor.
Jag menar, jag blir upprörd när man talar så om Bibeln, som för mig är en helig skrift, men ändå är jag glad för att man kan, säga så.
Jag är glad att Sverige är ett fritt land, där man får säga så. Trots att det inte är kul att höra det. Jag kan inte säga att jag känner mig kränkt, detta ord som vi ska vara försiktiga med att använda, jag har ju hört det så många gånger förut.

I samband med karikatyrerna var det tydligt i många länder, att officiellt kunde man inte säga något nedvärderande om Koranen eller Muhammed. Vad som sade under ytan är en annan historia, i Syrien träffade man faktist på en och en annan som hade roligt åt skämtteckningarna. De tog inte åt sig personligen. Ett undantag, jag vet, jag såg ju kravallerna med egna ögon.

Med det menar jag inte att man ska sitta still och acceptera när det hälls skit över en, för att använda Skyttes ord i hans kolumn i SvD.
Att kristna reagerar tror jag är ett friskhetstecken för kristenheten.

Men för mig handlade det inte så mycket om att Bibeln slängdes ut, men mer om att porren stannar kvar.
"Fritt val" att titta på porr på betalTV på hotellen, jag vet.
"Porren fyller en funktion", är ett slitet argument i samhället, men det är argumentet för prostitution också. Faktum är att de inblandade i båda fallen oftast är trasiga människor, som har ett så trassligt liv bakom sig att de inte har något emot att förnedras och sälja något av det heligaste som Gud har givit dem; sin sexualitet.
Jag har inget emot erotiska scener på film, jag tycker till och med att de är nödvändiga i sitt sammanhang för att föra en berättelse framåt.
Men porr är något annat, det sker inte på lika villkor och är för det mesta kvinnoförnedrande.
Där kan man verkligen tala om kränkande. Kvinnan är objekt, mannen är subjekt, i alla fall i majoriten av porrfilmerna.
Ska vi titta på porr för att vi har ett behov av det, samtidigt som de inblandade i filmerna förnedras?

Samtidigt som jag är tacksam för jag lever i ett fritt land, så vill jag inte glömma baksidorna av det, baksidorna av vårt fria val. Möjligheten att välja, också den gudagiven, precis som sexualiteten.
---------------
Relaterat:
Inga svartvita svar
Ekonomiska konsekvenser för Scandic?
Intolerant humanist
Lägg porren i receptionen...

Citerad igen!

Det är väl i det närmaste högmodigt att googla på sitt eget namn. Men jag gjorde det ändå, men ursäkten att jag ville se hur bra Google.se fungerar (ja, det där gick ni väl inte på...).
Upptäckte att min blogg var citerad på Sveriges Televisions hemsida, med anledning vad jag hade sagt om att präster inte har vigselplikt. Med en länk hit. Tack för reklamen SVT!

"Det finns ingen gräns där nåden upphör"

Birger Schlaug sticker ut hakan igen. Jag trodde att han skulle vara så chockad över vilken uppmärksamhet hans debattartikel om CS Lewis fick, att han inte skulle våga yttra sig igen. Men inte.
Hans nya inlägg på sin blogg får en att sätta morgonkaffet i vrångstrupen, nästan i alla fall. I alla fall hoppar man till när man ser rubriken.

Nu är jag tillbaka där jag har varit förut, i blogginlägg och i bloggkommentaren.
Lägg märke till att Stefan Gustavsson säger "som jag ser det...". Det är hans åsikt.
Att andra kristna tycker annorlunda, ser man om man läser vidare i Dagen, med utgångspunkt från intervjun med Gustavsson.
Dagen intervjuar även en annan teolog, Sigfrid Deminger, som tycker helt annorlunda. Han säger bland annat; "Bara Gud har herraväldet över människans slutliga öde", samt "Det finns ingen gräns där nåden upphör", för att nu rycka citat ur intervjun.
Vad jag förstår publicerades dessa båda intervjuer i början av året, det vill säga strax efter avrättandet av Saddam Hussein.

Birgers debatt om CS Lewis ord verkar har lagt sig något. Libris förlagschef har sagt att ett förord kommer i nästa upplaga och Schlaug att inte inte tycker att boken inte ska ges ut.
Att debatten blev så het kan förklaras på många sätt. Schlaug är fortfarande en "offentlig" person, och när en sådan börjar tala om sig själv som sökare, så börjar öronen fladdra hos många. Att han sedan ifrågasätter en "helig ko" för många (CS Lewis är en auktoritet för många kristna), pekar på svåra frågeställningar och uttrycker att han kanske var naiv i sitt sökande, då är givetvis debatten i full gång.
Debattörerna polariserar sig, liberala ser en chans att säga sitt ( CS Lewis är ju inte precis liberalkristnas gullegris), konservativa vänder ut och in på sig för att försvara CS Lewis (ja, jag föll själv i fällan, men, Gode Gud, kalla mig inte konservativ för det!).
Samtidigt som jag tycker att det senaste inlägget var lite väl vinklat och enkelspårigt, så måste jag säga att det är intressant att läsa mellan raderna och fundera på vad Schlaug egentligen vill säga.
Det är kanske sökaren Schlaug som lyser igenom.
Vad tycker kristna i dessa frågor?
Varför försvarar så många Lewis skrivningar om rätten att döda, "snarare än de försvarar kristendomen i sina inlägg"?
Vad tycker Gud?
Är inte frågan om dödsstraff viktigare än tex. frågan om kvinnliga präster?
Hur kan det vara möjligt att kristna skickar email till Schlaug och önskar honom "till helvete", vilket kändes "lite snopet" enligt Schlaug.

Har Birger Schlaug varit naiv? Kanske. Kanske inte.
Modig? Definitivt.

Slutligen, jag reflekterar igen och säger (och jag tror att Schlaug håller med...):
Kristna är kristendomens bästa, och sämsta, reklam.

Inga svartvita svar på svåra frågor

Det debatteras livligt i olika moraliska frågor. Varför slänger en hotellkedja ut Bibeln från rummen men inte porren? Vad görs för att få ned antalet aborter? Var står kristenheten i fråga om dödsstraff?
De som står i frontlinjen med dessa frågor har fått det hett om öronen. Emanuel Karlsten uttrycker att han rentav fick "hjärnsläpp" i en radiointervju och Birger Schlaug förvånades över att det blev ett sådant "Herrans liv".

Senast i dag finns ytterligare ett debattinlägg om aborter i SvD Brännpunkt. Säkert kommer den artikeln att få många att gå i taket. Jag har skrivit om aborter förut, om hur det aldrig finns några svartvita svar om abort, samt om perspektiv i abortdebatten.

Jag håller med Birger Schlaug, det finns frågor som är viktigare än frågan om kvinnliga präster.

"...if only we could be a bit more like Him..."

Jesu uppståndelse enligt Majdalani, ung ikonmålare i Beirut.

---------------------------------------------------------------------

Dags att sjunka tillbaka i en påskbetraktelse. Eller i alla fall något som liknar en.
Jag tror inte på någon psykofysisk uppståndelse. Jag tror inte att Jesus uppstod så där lite halvt.
Jag tror att han uppstod helt och fullt. Annars är min tro inte mycket värd, eller vad var det Paulus sade.
Men ingen uppståndelse utan döden på korset. Ingen teologisk utläggning får dissekera sönder vad som hände då.
Det som hände då var att Guds nåd bröt igenom världens lagar, de lagar som säger att till slut kommer jag att naglas fast för det jag har gjort.
Jag tror inte att Jesus gav sitt liv lite så där halvt, utan helt och fullt, för oss alla.

Nu ska jag citera någon annan, någon som inte alls är präst eller teolog eller som ser sig som ovanligt from. Han säger att om inte nåden fanns... "I´d be in deep shit."

"...if only we could be a bit more like Him, the world would be transformed.
All I do is get up on the Cross of the Ego: the bad hangover, the bad review.
When I look at the Cross of Christ, what I see up there is all my shit and everybody else´s.
So I ask myself a question a lot of people have asked:
Who is this man?
And was He who He said He was, or was He just a religious nut?
And there it is,
and that´s the question.
And no one can talk you into it
or out of it."

Och vem har nu sagt detta?
Den som känner min blogg borde veta.
I alla fall,
kanske är han ännu bättre på att sjunga...

"All debts are removed
Oh can’t you see what love has done?" U2

Inspirera författare

Beware,
Inlägg endast för invigda Michael Connelly fans.

Vem vet, kanske kommer en framtida deckare med Harry Bosch innehålla något som författaren fick en idé om när han läste ett mail från en svensk läsare, (undertecknad).
Och kom sedan inte och säg att författare inte kommunicerar med sina läsare.

Utdrag från Message Board på Michael Connellys hemsida:

"By Monica Olskolk on Wednesday, January 31, 2007
Dear Michael,
I must admit I’m a bit addicted to your books and especially the one’s about Harry Bosch.
As a social worker I can’t help analyzing Harry Bosch´ childhood and how it was possible for him to become a (fairly) normal person, despite his troubled childhood and youth.
Most children growing up in youth halls and foster homes grow up to be very egoistic and insensitive adults, certainly not with a life mission like Harry’s, believing that “Everybody counts or nobody counts”.
In Swedish we have an expression, a dandelion child, referring to the dandelion plant breaking through the tarmac, no matter how hard it is, and managing to flower. A child, who despite the troubled childhood, manages to become an (fairly) normal adult. But often a dandelion child has had someone, a distant relative, teacher, friend’s parents, etc, who has helped on the way.
So I’m wondering, who was this someone, helping the dandelion child Harry Bosch to hang on to the great values of life and break through the tarmac, or had simply his mother’s love, taught him enough to hang on?
Thanks for great books, Monica
By Michael Connelly on Monday, April 09, 2007
That’s a good question and it plants a seed. Maybe I need to explore this in Harry’s childhood. It could be very interesting. Thank you."

Kristendomens bästa, och sämsta, reklam

Kristna är kristendomens bästa, och sämsta, reklam.
Kristna är de bästa, och de sämsta, förebilderna för Jesus.
Kristna är de mest effektiva, och de mest ineffektiva, vittnena om Jesus.

Eller som Coldplay sjunger;

"Am I part of the cure
Or am I part of the disease?"

Video från Coldplays Clocks

Birger Schlaug om CS Lewis i Dagen

Dagen uppmärksammar också idag debatten om CS Lewis som sattes igång av Birger Schaugs debattartikel (publiceras också på hans blogg).
Han får frågan om han har blivit klokare av sökandet; "Ja, klokare blir man ju alltid."
Sedan får han frågan om det här en brottning med den klassiska frågan ”Hur kan Gud vara god i en ond värld?”? "Jo, det är det väl egentligen. Birger Schlaug tycker att han mest har ett utifrånperspektiv på de teologiska frågorna, men också ett visst inifrånperspektiv. Frågan om ondska i förhållande till skapelsen har han sysselsatt sig med en del.
- Kanske även Gud blev frälst av Jesus, säger han, och förtydligar sig:
Den Gud som beskrivs i Gamla testamentet är en helt annan än den som han hittar i Nya testamentet."

Det nämns inte i artikeln på vilket sätt Schlaug har blivit klokare. Att kristenheten inte är enig i frågan om dödande och dödsstraff har han antagligen lärt sig.

Ekonomiska konsekvenser för Scandic?

Jag har ett par dagar gått och funderat på vad för ekonomiska konsekvenser den sk. bibelborttagningshistorien för Scandic kommer att få. Jag undrade om Scandic verkligen hade tänkt efter, innan de handlade. Jag hade redan tidigt känslan av att hotellkedjan kanske skulle känna av sitt agerande på grund av att kristna gäster i framtiden kommer att välja ett annat hotell. Vi vet det ännu inte, men kanske när Scandics bokslut kommer senare.
Nu har det också uppmärksammats av Göran Skytte som skriver i en debattartikel i Dagen idag. Har har helt enkelt försökt räkna ut vad Scandic kommer att förlora. Han frågar: "Vet ni på Scandic vad ni gör?"
-----------------

Samtidigt har jag hamnat i diskussion med en kommentator på min blogg och på gudmundssons, om nu Sydsvenskan har citerat Humanisternas Stefan Jansson korrekt. Denne Fredrik hävdar att ordet "kränkt" inte kommer från Jansson, utan från Emanuel Karlstens blogg (som för övrigt bloggar privat, vad jag har förstått, inte som respresentant för Frälsningsarmen). Men Sydsvenskans artikel med citat från Jansson, är publicerat 4 april, uppdaterat 6 april. Karlsten skrev sitt inlägg 5 april.
Det är synd att Sydsvenskan inte uppger på websidan när artiklar publiceras, de anger bara när de uppdateras. Men kollar man via sökfunktionen så hittar man rätt.

Så nyheten om den "kränkte" humanisten, kommer ursprungligen från Sydsvenskan, ingen annanstans ifrån.

--------------

Karlstens blogginlägg uppmärksammas också i Dagen, tillsammans med flera av "våra" kommentarer.

C.S Lewis bok skrevs i en annan tid

Birger Schlaug, fd. språkrör i Miljöpartiet, har satt i gång en diskussion om C.S Lewis bok "Kan man vara kristen?" (Eng. Mere Christianity).
Han hade blivit rekommenderad att läsa boken i samband av en Alpha-kurs.
Han uttrycker i Kyrkans tidning och på sin blogg hur chockad han blev över att läsa att Lewis skriver att kristna ska kunna döda med "munterhet och hängivenhet". Att C.S Lewis också stödjer dödsstraff, tycker han också är chockerande.
Men mer chockad är han kanske över att bokförlaget ger ut boken utan förord, ett förord som borde diskutera Lewis ståndpunkter.

Läser man citatet ensamt, utryckt i sitt sammanhang är det givetvis chockerande, speciellt i skuggan av Bush´ Irak-krig, dokumentärer om hur barn rustas till soldater för Kristus och övrig kristen fundamentalism, oftast USA-inspirerad.

Men man måste inte glömma bort när boken skrevs, mitt under brinnande andra världskrig. England befann sig omringat av ett av Nazityskland ockuperat Europa.
Det var säkert få engelsmän som då ifrågasatte dödsstraff. Säkert höll de också med om att unga män inte skulle ge sig ut i krig och skämmas över att de måste döda fienden. Det var ju krig och fienden porträtterades säkert ofta som Djävulen själv.
Att vara pacifist just då var nog väldigt ovanligt och var man det så sågs man nog som mycket udda.
Jag tror att de flesta läsare under den tiden inte hade något att invända om C.S Lewis åsikter om dödsstraff och dödande.
Om han hade skrivit böcker idag hade han nog skrivit annorlunda. Men det vet vi ju inte och kommer aldrig att få veta.

Nu tycker vi annorlunda. Tiderna har förändrats.
För den skull tycker jag inte att man behöver kasta ut all C.S Lewis litteratur, som man har i bokhyllan.
Om varje bok som har några år på nacken måste förses med någon slags varningsskrift, därför att den uttrycker åsikter som idag är ålderdomliga, eller inte politiskt korrekta, då tror jag också att vi är fel ute.
Man måste kunna lita på att läsaren läser med förnuft och själv kan se sanningen och det som inte är sanningen. Normala människor, troende eller inte, inklusive sökare, läser väl kritiskt och med eftertänksamhet och slukar inte allt?

Jag blev faktist lite förvånad över att Birger Sclaug inte själv forskade vidare och tog reda på vad det var som hade kunnat göra att C.S Lewis uttryckte sig som han gjorde!
Jag reagerade direkt; när skrevs boken? Var det inte krig?

Att rycka citat ur sitt sammanhang och inte diskutera när det skrevs är också farligt, enligt min mening.
Kan man förstå varför C.S Lewis skrev som han skrev, så kanske man kan läsa hans alster på ett annat sätt. Många människor har haft glädje av hans böcker.

Annars skulle vi vara tvungna att sätta varningstext på mycket; Bibeln, Augustinus, Martin Luther, befrielseteologernas skrifter, för att ta några exempel. Vad kan vi inte där hitta om krig, dödande, synen på kvinnor och homosexuella?
Även ickekristen litteratur har förändrats. Kurslitteratur i psykologi som vi använde när vi gick på socialhögskolan i slutet av 80-talet, får man också läsa med en nypa salt idag, den ger tex. annan syn på homosexualitet. Och vi ska inte tala om vad våre käre vän Sigmund Freud skrev...

Jag tror inte att vi hittar fram till "sanningen" genom att sätta varningstext på böcker. Att nämna något i ett förord kan kanske vara en idé, men för mig känns det lite som "storebrorsmentalitet". Någon uppifrån talar om hur jag ska tycka!
Nej, jag vill själv läsa med förnuft, hålla mitt kritiska tänkande levande och själv bestämma vad jag tycker är "fel".

Vad som däremot är viktigt, och där håller jag med Schlaug, vi måste diskutera vad som är kristen etik och vad vi tycker idag.
Diskussionen om kristen etik, speciellt i samband med krig, är mer aktuell än någonsin!
------------------------------------------------

Jag har skrivit mer om dödsstraff tidigare.

Påsk 2007

Maalula, arameisktalande by i Syrien

----------------------------------------------------------------

Påskens budskap kommer vi inte ifrån och hela vår tro hänger på den.

Jesus dog och uppstod för vår skull, för att bana väg till Gud för oss vanliga dödliga.

Det är Jesus jag tror på,

inte något som en kristen författare skrev för 60 år sedan,

eller något som prästen försöker predika om på söndag,

utan det som fick MLK att ropa "I have a dream",

ochU2 att sjunga;

"The rule has been disproved

The stone it has been moved

The grave is now a groove

All debts are removed

Oh can’t you see what love has done?"U2

Min tro kan jag inte dela,

jag inte öppna mitt hjärta och be människor titta in och se.

Men jag hoppas jag kan spegla något...

Intolerant humanist...

Jag ska gräva ned stridsyxan, jag lovar.

Jag vill bara citera Per Gudmundsson, ateist och en ganska klok sådan.

Han säger, angående att det var en medlem i Humanisterna som bad Scandic ta bort Biblarna yr hotellrummet:
"Känner man sig kränkt av att andra får möjlighet att utöva sin religion är man inte humanist.
Då är man intolerant."


"I don’t know if I can take it
I’m not easy on my knees
Here’s my heart you can break it
I need some release, release, release

We need
Love and peace
Love and peace" U2

Långfredag 2007

Jag ska gräva ned stridsyxan ett tag, inte klippa sönder några Hilton kort som jag inte har, inte försöka vara ironisk när ändå ingen förstår att jag skämtar.
Jag ska bara deppa lite och fundera på att det är långfredag.
Sedan blir det nog bättre.

Meditera lite över vad Jesus gjorde för oss på långfredagen.
Jesus, navet i min tro. Min motor, mitt segel, mitt hjärta, vad du vill...
Om jag glömmer honom så spårar det snart ur, Bibeln blir en konstig bok, kyrkan blir en konstig samling människor och jag blir en människa som inte är trovärdig.

Jag är ingen evangelist, jag är inte en person som alltid har svar på tal, har hela Bibeln i huvudet och är duktig på att försvara min tro. Jag är egentligen ganska blyg, försiktig och är livrädd för att stöta mig med andra.
Jag gömmer mig ofta bakom det skrivna ordet, genom det får jag lite mer mod. Men ibland är jag lite naiv vad det gäller vad man egentligen kan åstadkomma med ord. Egentligen skriver jag nog mest för mig själv...

Lägg porren i receptionen också - så att man får fråga efter den

Bloggdebatten med anledningen att hotellkedjan Scandic tar bort sin biblar från hotellrummen, är läsvärd och underhållande. Jag länkar både till Per Westberg (som klipper sitt Hilton Honourskort mitt itu med en sax för vänsterhänta) och Emanuel Karlsten (som tycker att porren också borde läggas i receptionen).

Stjäl Pers bild, precis som Karin Långström-Vinge gjorde, ursäkta Per.

Skärtorsdagen 2007 - "Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!"

Man kan nästan höra desperationen i Petrus röst.Jesus svarar att Petrus inte har någon gemenskap med honom om han inte får tvätta Petrus fötter.
Det finns mycket symbolik i evangelietexten för Skärtorsdagen. Man kan tolka den på olika sätt. Att förstå att vad Jesus gjorde, att tvätta sina lärjungars fötter, var något unikt, det förstår man. Vanligtvis tvättade husets tjänare, slaven, gästernas fötter. Nu satte sig Jesus och gjorde det.

Inte förrän jag bodde i Mellanöstern fick denna text en djupare mening för mig. Jag kunde tidigare inte riktigt se hur speciellt det var med att tvätta fötter. Jag visste att det var en sedvänja på Jesus tid och att han levde i ett dammigt land, men helt och fullt förstod jag inte.
Att leva i öknens närhet är dammigt. Smutsen når in över allt och man drar alltid med sig den in i huset med fötterna. Resten av kroppen är ren, men fötterna förblir alltid smutsiga.
Barnen tyckte om att leka i trädgården när vi bodde i Damaskus och svarta fotspår inomhus lämnade de alltid efter sig.
Att få tvätta fötterna innan man gick och lade sig på kvällen var härligt. Det spelade ingen roll om man var ren för övrigt, om fötterna inte var tvättade så var det rent ut sagt äckligt att gå till sängs.

Vem är den siste jag skulle kunna tänka mig att tvätta fötterna på?
Jag antar att det är den personen Jesus vill att jag ska tvätta fötterna på.

Pride - in the name of love

Och nu över till något helt annat...

Tack till Madicken som fick mig att inse vilken dag det är. 4 april, den dag då Martin Luther King mördades, 39 år gammal tror jag att han blev. Se U2:s video Pride, som handlar om MLK.

Viga eller inte viga samkönade par?

Varning: Icke (kyrko)politiskt korrekt inlägg. Och lite ironi.

Kyrkans Tidning har gjort en enkät där de har frågat 100 slumpmässigt utvalda kyrkoherdar, inklusive 13 domprostar, om de skulle kunna tänka sig att förrätta vigslar av samkönade par. (75 valde att deltaga i enkäten)
Två tredjedelar svarade ja, en tredjedel svarade nej.
Om det nu är ett respresentativt utval, så betyder det att drygt 300 av landets kyrkoherdar är emot samkönade vigslar. Det är mycket!
Där fick Svenska Kyrkan något att bita i. Inte visste jag att Svenska Kyrkans kyrkoherdar var så konservativa!
Hur har den demokratiskt styrda Svenska Kyrkans ledning lyckats anställa så konservativa präster? Någonstans måste det väl ha gått fel?

Glöm inte bort ekumeniken

I sin iver att vara föregångare verkar det som om Svenska Kyrkan glömmer bort ekumeniken. Att sätta ekumeniken mot frågan om samkönade äktenskap är fel, så som i debattinlägget i SvD idag. Det borde inte vara ett motsatsförhållande.
Att vara föregångare innebär inte att glömma bort, eller förneka, eller fördöma, de som inte "hänger med".
Att vara föregångare är just att vara föregångare, precis som Jesus var, han fördömde inte någon.
Svenska Kyrkan har hittills varit ganska bra på att glömma bort, ja, rentav kasta ut, de som inte "hänger med". Svenska Kyrkan är ganska dålig på att vara en inkluderande kyrka. Den inkluderar endast de som tycker likadant. Karaktärsdrag som också är typiska för religiösa sekter.
Här kommer ekumeniken in. Majoriteten av kristenheten är emot samkönade äktenskap och prästvigning av kvinnor. En stor del av kristenheten godkänner inte heller omgifte.
Om ekumeniken ska ha en chans, så måste man erkänna att alla tycker inte som vi. Det betyder ju inte att man håller med dem.
Men om man säger att man erkänner att andra kyrkor ser annorlunda på dessa svåra frågor, men samtidigt inte accepterar att det finns troende i ens eget samfund, som har en annorlunda uppfattning, då är ekumeniken dömd på förhand. Ekumenik handlar ju ändå om samarbete, där man måste koncentrera sig på det som man har gemensamt, nämligen tron på Jesus Kristus. Det måste ju vara som att sitta i en regering eller en kommunstyrelse, med flera olika partier, alla tycker inte lika, men man tycker lika i mycket. Ska man få något vettigt gjort så måste man samarbeta. Jag skulle inte bli så glad om vänsterpartisten och moderaten i skolstyrelsen bara satt och grälade om hur olika de tyckte, i stället för att samarbeta om att få till en så bra skola som möjligt i min kommun.
Och jag måste ju kunna arbeta tillsammans med någon som inte alls delar min tro. Jag utesluter ju inte heller min ickekristne granne eller släkting från gemenskapen, bara för att han inte tycker som jag.

Och jag tjatar vidare; inga kyrkor borde ha juridisk vigselrätt, då hade kanske denna diskussion fått en annan ton, och framför allt, den hade varit en kyrklig diskussion. Det är ju trots allt en trosfråga, egentligen.

Se också tidigare inlägg, här och här och här...

Tid att blogga

Jag har nog blivit lite bloggberoende. Det är kul att skriva, kul att läsa.

Idag har det blivit många inlägg. Jag sitter ensam, maken är på resa i jobbet. Trist, för att det är vår bröllopsdag. Han sitter och smådeppar på ett Hiltonhotell i Algiers, jag sitter här och bloggar. Hade varit trevligare med en romantisk kväll här hemma.

"From the cruel sun
You were shelter
You were my shelter and my shade

If you go there with me
Wild honey
You can do just what you please
Wild honey
Yeah, just blowing in the breeze
Wild honey
Wild, wild, wild

I'm still standing, I'm still standing
Where you left me
Are you still growing wild
With everything tame around you?
I send you flowers
Cut flowers for your hall
I know your garden's full
But is there sweetness at all" U2

Religionskrig en myt?

Många har hävdat det förut. Jag hävdar det enträget. Orsaken till krig är att man känner sin tillvaro hotad, och vill försvara sig. Ibland försöker man hitta stöd i en helig skrift, ofta Koranen, Bibeln eller Torah.
Ofta försöker man legitimera sin politik med stöd av religion, vare sig man du heter George Bush eller Kung Abdullah av Saudiarabien.

Holländske arabisten Leo Kwarten, som jag hade förmånen att få lyssna till för några år sedan (han lyckades halvt skrämma livet ur oss innan vi gav oss iväg till Syrien...) har läst en bok av en Saudisk dissident, kvinna och lärare i antropologi på Kings college i London, Madawi Al-Rasheed. Boken heter Contesting the Saudi State-Islamic voices from a new generation. Familjen Rasheed är sedan gammalt ärkerivaler till huset Saud, den familj som härskar i Saudiarabien.
Wahhabism, den muslimska strömning som dominerar i Saudiarabien, härstammar från en muslimsk predikant från 1700-talet, Wahhab. Huset Saud slöt upp med Wahhab, som till att börja med kallades islams Luther eller Calvijn."Lyd Gud och Gud allena", predikade han.
Rasheed hävdar att "Saudiarabien inte är någon wahhabitisk stat, så som många säger. Saudisk politik bestäms av en liten grupp människor som använder wahhabismen som ett medel för att svepa in sina politiska aktiviteter" (fritt översatt från holländskan).
Intressant, jag måste läsa denna bok och se vad Rasheed säger mer.

Men detta korta citat får mig ändå att känna att jag har rätt när jag säger att det inte finns några "riktiga" religionskrig.

Läst bok: ECHO PARK av Michael Connelly

Alla som har läst min blogg någorlunda noggrant har inte kunnat undvika att jag är lite svag för några olika saker. En svaghet är U2, en annan är Michael Connellys deckare och då speciellt de om den egensinnige Los Angeles-polisen Harry Bosch.
Nu har jag läst alla Connellys böcker. Som vanligt drabbas jag av en lättare depression varje gång en bok tar slut. Echo Park ingen undantag. En skickligt berättad spänningsroman, som alltid med Connelly.
Och som vanligt suckar alla Harry Bosch-fans och undrar om han någonsin ska lyckas hålla kvar en kvinna i sitt liv. Han närmar sig sextio, för guds skull, Connelly, give him a break! Men vi har hopp, alla vi som är lite hemligt förälskade i denna fiktiva polis, Connelly har på sin hemsida erkänt att han känner sig redo för att skriva en bok där Bosch har ett mer stadigt kärleksförhållande.
Se gärna filmen som gjordes för att göra PR för Echo Park.