Kristnas inskränkthet

Jag håller med Helle Klein i hennes blogg, att reaktionerna över kyrkans beslut över homovigsel, inte lät vänta på sig. Jag håller med om att Jesus säkert gråter, men snarare mer över kyrkans splittring.
Svenska Kyrkan är en trossamfund, med många strömningar som tolkar Bibeln olika. Jag tycker att det är olyckligt om vi inte kan ge varandra lite mer spelrum än vad som nu är fallet.
Många kristna och många präster har oerhört svårt för kyrkliga samkönade vigslar, och det är ett faktum som inte bums försvinner i och med att Svenska Kyrkans lednings ändrar reglerna.

Det är fortfarande en trosfråga och en tolkningsfråga, och alla parter ska ha "rätt" att ha "fel".
Många säger då; "Men lämna Svenska Kyrkan då!", men det tycker jag skulle vara väldigt olyckligt, att människor ska tvingas ut ur sin kyrka pga ett trosfråga. Att till exempel gå med i Katolska Kyrkan är för många prostestanter trots allt en oerhört stort steg. Jag tror också att många som är emot homovigslar faktiskt är för kvinnliga präster, så då känns också katolska kyrkan främmande.
Och det faktum att Svenska Kyrkans ledning mer och mer tycks ha en tendens att bestämma hur man ska tro och hur man ska tolka svåra trosfrågor, gör att jag tycker att det mer påminner om påvens allmakt.
Det säger påven/Svenska kyrkans ledning och så måste man tro!

Svenska Kyrkan måste också lämna principen med enbart territoriella församlingar och göra det möjligt för folk att vara medlem i den kyrka där de känner sig hemma.
Vi tycker olika, tolkar olika, tyvärr, kanske man ska säga; men låt för Guds skull människor gå till en konservativ kyrka om de vill det, eller till en liberal, om de vill det (eller pingstkyrkan, eller missionskyrkan...).
Och som jag har sagt i ett tidigare inlägg; kyrkan borde inte ha civil/juridisk vigselrätt.
Då kanske den här diskussionen hade kunnat undvikas.

Om nu någon undrar var jag står så erkänner jag villigt att jag inte vet. Jag tycker det är en enormt svår fråga och jag måste ha rätt att erkänna att jag inte vet.
När jag vet vad jag tycker, så ska jag tala om det. Om det finns någon mer som inte vet, så skulle jag gärna vilja ha kommenterarer, jag vill gärna veta att jag inte är ensam. Alla runtomkring mig tycks veta vad de tycker, åt ena eller andra hållet, och jag kämpar för att förstå alla sidor.