"Det finns ingen gräns där nåden upphör"

Birger Schlaug sticker ut hakan igen. Jag trodde att han skulle vara så chockad över vilken uppmärksamhet hans debattartikel om CS Lewis fick, att han inte skulle våga yttra sig igen. Men inte.
Hans nya inlägg på sin blogg får en att sätta morgonkaffet i vrångstrupen, nästan i alla fall. I alla fall hoppar man till när man ser rubriken.

Nu är jag tillbaka där jag har varit förut, i blogginlägg och i bloggkommentaren.
Lägg märke till att Stefan Gustavsson säger "som jag ser det...". Det är hans åsikt.
Att andra kristna tycker annorlunda, ser man om man läser vidare i Dagen, med utgångspunkt från intervjun med Gustavsson.
Dagen intervjuar även en annan teolog, Sigfrid Deminger, som tycker helt annorlunda. Han säger bland annat; "Bara Gud har herraväldet över människans slutliga öde", samt "Det finns ingen gräns där nåden upphör", för att nu rycka citat ur intervjun.
Vad jag förstår publicerades dessa båda intervjuer i början av året, det vill säga strax efter avrättandet av Saddam Hussein.

Birgers debatt om CS Lewis ord verkar har lagt sig något. Libris förlagschef har sagt att ett förord kommer i nästa upplaga och Schlaug att inte inte tycker att boken inte ska ges ut.
Att debatten blev så het kan förklaras på många sätt. Schlaug är fortfarande en "offentlig" person, och när en sådan börjar tala om sig själv som sökare, så börjar öronen fladdra hos många. Att han sedan ifrågasätter en "helig ko" för många (CS Lewis är en auktoritet för många kristna), pekar på svåra frågeställningar och uttrycker att han kanske var naiv i sitt sökande, då är givetvis debatten i full gång.
Debattörerna polariserar sig, liberala ser en chans att säga sitt ( CS Lewis är ju inte precis liberalkristnas gullegris), konservativa vänder ut och in på sig för att försvara CS Lewis (ja, jag föll själv i fällan, men, Gode Gud, kalla mig inte konservativ för det!).
Samtidigt som jag tycker att det senaste inlägget var lite väl vinklat och enkelspårigt, så måste jag säga att det är intressant att läsa mellan raderna och fundera på vad Schlaug egentligen vill säga.
Det är kanske sökaren Schlaug som lyser igenom.
Vad tycker kristna i dessa frågor?
Varför försvarar så många Lewis skrivningar om rätten att döda, "snarare än de försvarar kristendomen i sina inlägg"?
Vad tycker Gud?
Är inte frågan om dödsstraff viktigare än tex. frågan om kvinnliga präster?
Hur kan det vara möjligt att kristna skickar email till Schlaug och önskar honom "till helvete", vilket kändes "lite snopet" enligt Schlaug.

Har Birger Schlaug varit naiv? Kanske. Kanske inte.
Modig? Definitivt.

Slutligen, jag reflekterar igen och säger (och jag tror att Schlaug håller med...):
Kristna är kristendomens bästa, och sämsta, reklam.