C.S Lewis bok skrevs i en annan tid

Birger Schlaug, fd. språkrör i Miljöpartiet, har satt i gång en diskussion om C.S Lewis bok "Kan man vara kristen?" (Eng. Mere Christianity).
Han hade blivit rekommenderad att läsa boken i samband av en Alpha-kurs.
Han uttrycker i Kyrkans tidning och på sin blogg hur chockad han blev över att läsa att Lewis skriver att kristna ska kunna döda med "munterhet och hängivenhet". Att C.S Lewis också stödjer dödsstraff, tycker han också är chockerande.
Men mer chockad är han kanske över att bokförlaget ger ut boken utan förord, ett förord som borde diskutera Lewis ståndpunkter.

Läser man citatet ensamt, utryckt i sitt sammanhang är det givetvis chockerande, speciellt i skuggan av Bush´ Irak-krig, dokumentärer om hur barn rustas till soldater för Kristus och övrig kristen fundamentalism, oftast USA-inspirerad.

Men man måste inte glömma bort när boken skrevs, mitt under brinnande andra världskrig. England befann sig omringat av ett av Nazityskland ockuperat Europa.
Det var säkert få engelsmän som då ifrågasatte dödsstraff. Säkert höll de också med om att unga män inte skulle ge sig ut i krig och skämmas över att de måste döda fienden. Det var ju krig och fienden porträtterades säkert ofta som Djävulen själv.
Att vara pacifist just då var nog väldigt ovanligt och var man det så sågs man nog som mycket udda.
Jag tror att de flesta läsare under den tiden inte hade något att invända om C.S Lewis åsikter om dödsstraff och dödande.
Om han hade skrivit böcker idag hade han nog skrivit annorlunda. Men det vet vi ju inte och kommer aldrig att få veta.

Nu tycker vi annorlunda. Tiderna har förändrats.
För den skull tycker jag inte att man behöver kasta ut all C.S Lewis litteratur, som man har i bokhyllan.
Om varje bok som har några år på nacken måste förses med någon slags varningsskrift, därför att den uttrycker åsikter som idag är ålderdomliga, eller inte politiskt korrekta, då tror jag också att vi är fel ute.
Man måste kunna lita på att läsaren läser med förnuft och själv kan se sanningen och det som inte är sanningen. Normala människor, troende eller inte, inklusive sökare, läser väl kritiskt och med eftertänksamhet och slukar inte allt?

Jag blev faktist lite förvånad över att Birger Sclaug inte själv forskade vidare och tog reda på vad det var som hade kunnat göra att C.S Lewis uttryckte sig som han gjorde!
Jag reagerade direkt; när skrevs boken? Var det inte krig?

Att rycka citat ur sitt sammanhang och inte diskutera när det skrevs är också farligt, enligt min mening.
Kan man förstå varför C.S Lewis skrev som han skrev, så kanske man kan läsa hans alster på ett annat sätt. Många människor har haft glädje av hans böcker.

Annars skulle vi vara tvungna att sätta varningstext på mycket; Bibeln, Augustinus, Martin Luther, befrielseteologernas skrifter, för att ta några exempel. Vad kan vi inte där hitta om krig, dödande, synen på kvinnor och homosexuella?
Även ickekristen litteratur har förändrats. Kurslitteratur i psykologi som vi använde när vi gick på socialhögskolan i slutet av 80-talet, får man också läsa med en nypa salt idag, den ger tex. annan syn på homosexualitet. Och vi ska inte tala om vad våre käre vän Sigmund Freud skrev...

Jag tror inte att vi hittar fram till "sanningen" genom att sätta varningstext på böcker. Att nämna något i ett förord kan kanske vara en idé, men för mig känns det lite som "storebrorsmentalitet". Någon uppifrån talar om hur jag ska tycka!
Nej, jag vill själv läsa med förnuft, hålla mitt kritiska tänkande levande och själv bestämma vad jag tycker är "fel".

Vad som däremot är viktigt, och där håller jag med Schlaug, vi måste diskutera vad som är kristen etik och vad vi tycker idag.
Diskussionen om kristen etik, speciellt i samband med krig, är mer aktuell än någonsin!
------------------------------------------------

Jag har skrivit mer om dödsstraff tidigare.