Hemma igen. Jag har varit ute och flugit och farit i februari. Dels en helg i Göteborg för Bokmässans bloggambassadörer och sedan en veckas skidåkning i "vår" lilla by i Österrike. Toppen, förutom att "vårt" hotell alltmer börjar likna Fawlty Towers (inkl dåligt med varmvatten två dagar). Nästa år har vi bokat in oss i en annan lägenhet.
Vansinnigt mycket snö, har aldrig sett så mycket, men oroa er inte, ingen av oss gjorde en "Johan Friso" (nytt talesätt bland holländarna som syftar på att åka offpist trots lavinvarning 4, så som holländske prinsen gjorde, han som nu antagligen är hjärndöd). En tragisk historia, givetvis, men inga holländska tidningar vågar skriva att prinsen och hans kompisar var oförsiktiga. Inga experter rekommenderar offpiståkning när det är lavinvarning 4. (Även Expressen faller i denna fälla, och försöker skylla på skidorten som marknadsför sig som "offpistparadis". Fånigt av Expressen, offpist har alltid varit riskfyllt, det dör folk i laviner varje år, men det är fallskärmshoppning också. Och annat).
Hemma i vardagen igen, med brevbärarjobb och allt. I allt inbegriper jag att jag smått chockerande fått respons från ett förlag på mitt romanmanus. Inget ja, men heller ingen refusering, utan en uppmaning att skriva om. Så jag har massa jobb framför mig! Glädjande, men omtumlande, eftersom jag i ren besvikelse över alla intetsägande refuseringarna som jag fått sedan oktober hade bestämt mig för att lägga skrivandet på hyllan och satsa på bokbloggandet. Åtminstone till efter bokmässan.
