Halva himlen

Även om USA lyckas få fram maktpersoner som ger en skrämselhicka, så här på Kvinnodagen (som han den där Santorum, eller vad han heter), så finns det ju andra som har en del gott att säga.
Som New York Times kolumnisten Nick Kristof och hans fru Sheryl WuDunn.
Boken Half the Sky är en omtumlande och hemsk redogörelse om kvinnoförtryck världen över. Och samtidigt hoppfull, läsaren får också se hur kvinnor tagit sig ut ur förtrycket.

På svenska heter boken Halva Himlen och är utgiven av Daidalos.

I båda fallen syftar titeln på ett kinesiskt ordspråk som säger att "kvinnor håller upp halva himlen."

Jag har recenserat här.

Women hold up HALF THE SKY

Half the Sky heter en alldeles exceptionellt viktig bok som jag läste under semestern.

Den är skriven av New York Times kolumnisten Nicholas D. Kristof och hans fru Sheryl WuDunn, också hon journalist.
Det är i kort en bok om kvinnoförtryck i dess mer extrema former; om trafficking, prostitution, våldtäkter, mödradödlighet och fattigdom. Kristof och WuDunn skildrar många gripande kvinnoöden, från Cambodja till India och Pakistan, till Kongo och  Somalia.

Men det är också en bok om hopp. Hur kvinnor världen över lyckas vända sitt elände till något bättre.

Jag har skrivit en längre recension på min bokrecensionsblogg.

Women hold up half the sky, är ett kinesiskt ordspråk.
----------------------------------------------

En artikel om boken i the Guardian:
Half the Sky: how the trafficking of women today is on par with genocide

Half the Sky - hemsida.
Nicholas D. Krystof- blog

Lite mer om pengabränningen

Det är svårt att hitta stöd i bloggvärlden för Gudrun Schymans pengabränning. Jag skrev om det här.
Men en del finns:
Birger Schlaug, känd reklamhatare, tycker det var helt rätt, föga förvånande.
Clara Lidström, Underbara Clara, tycker att Gudrun är ett PR-geni.
Leo Holtter har en bra reflektion på sin blogg.
Anna Wester skriver om det där med att man inte SER pengarna brinna när de satsas på vanlig reklam.
Jag tror att det där med att bränna pengar, bokstavligt, är väldigt tabu. Men det är lätt att glömma de enorma summor som bränns bildligt varje dag, bara på reklam.

Och så gott som alla, högt och lågt, glömmer att det var en PR-grej. För att väcka uppmärksamhet.
Och uppmärksamhet fick de. Långt utanför Sveriges gränser. Det hade de inte fått om de hade satsat samma summa på en reklamkampanj. Det hade inte ens räckt till en kampanj, bara till en enda helsidesannons i en större dagstidning i lilla Sverige.
Och jag undrar om Gudrun bryr sig om att bli kallad pucko, när hon fick de uppmärksamhet hon ville ha.

Jag tycker att Tomas Mazetti på Studio Total (reklambyrån som stod för de 100 000) ger bra svar på kritiken.
Skänk FPs valbudget till fattiga småflickor

Bränna 100 000 spänn

Vid första åtanke känns det givetvis helt fel. Man bränner inte pengar.

Men sedan när jag tänker efter, och inser att det handlar om reklam (spektakulär sådan) och publicitet, så...

Enligt uppgift kostar en helsidesannons i en större dagstidning också 100 000 kr. Tänk så mycket pengar som bildligt går upp i rök varje dag i annonskostnader! Utan att det ifrågasätts av speciellt många.

Gudrun Schyman tog hjälp av reklambyrån Studio Total för att få uppmärksamhet för mäns och kvinnors ojämlika löner. Hon säger också att hon inte idkar välgörenhet, utan vill ha publicitet, och tycker att det var en bra investering.
Det har hon onekligen fått, och mycket mer än vad en helsidesannons i en dagstidning skulle inbringa, men får hon fram vad hon vill ha sagt ordentligt? Ser folk bara pengabränningen och inte budskapet bakom? Det återstår att se.

Favorit i repris 7 - Gladdumma tjejer och fräscha killar

Det här inlägget hittar läsare fortfarande till.
Jo, jag är ganska mycket feminist i den meningen att jag tror att mycket av våra könsroller skapas i det sociala sammanhang vi är uppvuxna i. Visst är män och kvinnor olika, men kanske inte så olika.
Och mycket av de könsroller som kristna "bekänner sig till" och hävdar har sitt ursprung i skapelseordningen, har i själv verket sitt ursprung i syndafallet.
Men i alla fall, det här skrev jag om ett sk. jämställdhetsdagis.
---------------------------------------
Gladdumma tjejer och fräscha killar.

Jo, lite så beskriver 17-årige Niklas dagens tjej- resp. killideal. Tjejerna ska alltid vara glada och lite halvdumma, så att killarna kan känna sig överlägsna och omhändertagande. Killarna ska vara vältränade och "fräscha". En pojkflicka accepteras, men en "flickpojke" absolut inte. Då är man ju "bögig"!

SvD har en underbar artikel med en intervju med en tjej och en kille som tillhörde första kullen som "utsattes" för förskolan Tittmyrans jämställdhetsprojekt. Två ungdomar med stor insikt och bestämda åsikter. De har mycket intressant att säga både om sina erfarenheter från dagiset och dagens könsroller. Båda är positiva över sin dagistid och vad de lärde sig.

"En del verkar ju tro att vi som gick på jämställdhetsdagis blev hjärntvättade, men kolla på de sjuka ideal som pumpas ut dagligen genom medierna. Snacka om hjärntvätt!"

Tala om hjärntvätt vill de absolut inte, utan är snarare stolta över att ha varit med i "jämställdhetsprojektet". Att det fortfarande efter 20 år tjatas om frågan förstår det inte. Niklas säger:

"Om inte jämställdhetsdagis är en självklarhet när jag får barn så kommer jag faktiskt att bli förbannad. I sådana fall har vi ju snackat i minst 20 år utan att det har hänt något."

Erfarenheterna från Tittmyrans projekt är överväldigande positiva. Tjejerna upplevs som med frimodiga och killarna som lugna och med mer välutvecklat språk än jämåriga killar. Lärarna på högstadiet reagerade till och med och tyckte att tjejerna "tog för mycket plats". Något som Niklas inte själv minns, men han antar att lärarna helt enkelt var vana vid att "ge killarna utrymme." Nu var man plötsligt tvungen att ge tjejerna utrymme också. Snacka om att lärarna sitter fast i könsroller.

Det får mig att tänka på ett annat "förskoleexperiment". En förskola gick med på att hänga upp en kamera i kapprummet för att kunna studera om pojkarna och flickorna behandlades olika. Personalen gick glatt med på experimentet, fast övertygade om att de behandlade alla barn jämlikt. Och visst blev de chockade över vad de fick se. De gav pojkarna mycket mer utrymme och tolerans än flickorna. Följden blev att det dagiset ändrade sina rutiner.

Dagens könsroller bland unga grundläggs alltså i unga år. Självklart går en del av sig självt. Min dotter blev hästgalen helt på egen hand. Jag var visserligen hästgalen som barn, men det gick över och jag har egentligen aldrig talat om det med henne. Men tar jag med de två yngre bröderna när dottern har ridlektion, så står de och tittar på stallets traktorer, vad trodde du? Att de skulle stå och glo på hästarna? Inte har vi pumpat i dem att traktorer är något av det mest coola i världen!

Men ändå, vad har det att göra med om tjejer "tar plats" eller inte?
Dagens könsroller, är de egentligen annorlunda än förut? Tjejer ska vara lite dumma och ska tas om hand, killar ska vara fräscha, det vill säga manliga och inte "bögiga".
Suck, man blir lite uppgiven. Jag hade också varit stolt om jag hade varit ett "tittmyrebarn", med lite annan syn på världen.
Niklas ser krasst på verkligheten:

"Samtidigt tar det förstås tid. En del äldre är så fundamentalistiska och vill hålla fast vid de gamla könsrollerna. De kanske helt enkelt måste dö innan det kan bli någon riktig förändring."

Visst är han positiv, egentligen. Om alla vore som han så vore det kanske sant. Men nu är fortfarande de unga fast i samma könsroller som de äldre, och kommer det verkligen att förändras? Dagens tjejer pumpas ju fortfarande med bilden i media att en tjej ska vara "gladdum"! Och allt kan numera göras för att behaga killarna. Killarna i sin tur präglas fortfarande av den urgamla föreställningen att tjejerna är en knullhåll, helst med en snygg kropp och helst med ganska lite hjärna. Är det kanske biologiskt betingat? En tjej med hjärna, som "tar plats", accepterar inte att "bara" vara knullhål och då hotas släktens fortbestånd. En kille som inte ser som sin främsta uppgift att sprida sin säd så mycket han kan, hotar också släktens fortbestånd.
Eller för att koppla tillbaka till Paulus och hans ord om att kvinna ska vara tyst under gudstjänsterna och fråga sin man hemma. Leo skriver mer om detta, i sitt inlägg utifrån SvDs artikel. En kvinna skulle föda barn och ta hand om familjen. Så mycket mer innehöll den tidens kvinnobild inte.

Nu är jag kanske elak och överdrivet pessimistisk. Jag vill gärna tro att det går framåt lite.
Därför blir jag ännu mer arg när jag läser ytterligare än artikel i SvD, där en Kd politiker invänder mot genuspedagogik. Jag undrar bara, vad grundar han sin filosofi på? Jag menar, jag tror inte att varje barn är ett oskrivet blad, men jag tror vi ska fundera rejält på vad vi krafsar dit på det halvskrivna blad som finns!
Är det egentligen bibliskt att låta killar ta mer plats och att tjejer ska vara lite gladdumma?

Tack och lov var Jesus mer feministisk än Paulus.
-------------------------

Tillägg: Jag vet inte om det var Tittmyran jag hänvisade till med kameran i kapprummet. Tittmyran har i alla fall använt sig av kameror för att kunna analysera hur de arbetar.
---------------------------------

Uppdatering:
Läs mitt inlägg Om Jordklumpen, Revbenet, Paulus och könsroller, där jag funderar lite på skapelseordningen enligt Bibeln, Paulus ord och könsroller. Ett bibliskt feministiskt perspektiv!

När naken sanning blir porr

Jag läser i dagens de Volkskrant om hur en vågad förstasida på den marockanska feministiska tidskriften Femme de Maroc väcker protester bland landets islamister.
Det är TV-programledaren Nadia Laguet som gör en "Demi Moore", dvs porträtteras naken med sin gravidrunda mage (Demi Moore gjorde det i Vanity Fair, en bild som ofta kopierats och även parodierats).

Vågad i deras mening, alltså. Den är i alla fall mindre vågad än Demi Moores förstasida, där man även såg underkanten av magen och låren. Brösten och underlivet täckte hon med handen.

Islamisterna talar till och med om porr, med det fick andra att reagera. Bland annat Ahmed Benchemsi på tidskriften TelQuel:

"De som tycker att bilden är pervers är de som verkligen är perversa för de ser sex där det inte finns."

Benchemsi anser också att islamisterna skapar en paradox:

"Ju mer man beslöjar, gömmer och förnekar kvinnokroppen, ju mer erotiserar man den för att sedan i hemlighet kunna drömma om den."

Det får mig att tänka på att egentligen är det inte "det svaga könet" som islamisterna försöker skydda, dvs kvinnan, utan mannen, det verkliga svaga könet, i alla fall vad det gäller sexualitet och förmågan att hålla isär sex i fantasin och sina egna handlingar.
Därför har jag alltid tyckt att krav på tex burka egentligen är lika förnedrande för mannen. För egentligen säger man att mannen inte alls har någon makt över sina egna lustar. En liten blick på naken hud eller kurviga former och mannen förvandlas per automatik till våldtäktsman, eller åtminstone äktenskapsbrytare. Det om något är en förvriden människosyn.

Femme de Marocs "Demi Moore"-aktion är en led i en kampanj mot hög mödra- och barndödlighet i Marocko. Där dör 227 av 1000 kvinnor under förlossningen och det är förutom en hög siffra en som inte har gått ned på många år.

"Är det inte tid att vi slutar tolerera denna nakna sanning?"   

säger Femme de Marocs redaktör Myriam Jebbor.

Bild från Femme de Maroc.
Uppgifterna i inlägget grundar sig på en artikel i de Volkskrant.
--------------------
Demi Moore originalet och Britney Spears efterapning:

Kristna ledare utan insikt

Ibland kan det var bra att ta reda på lite mer om dem som tycker annorlunda än en själv.

Jag gör det ibland, för jag vill förstå hur andra tänker.

Och ibland kan man då få ett bättre och rättvisare bild av motståndaren.

Men tyvärr kan man ibland också få rena skrämselhickan, eller i alla fall sina fördomar bekräftade.

En känd amerikansk kristen ledare som ofta dyker upp som kritiker av bland annat Emergent Church är John MacArthur.

Jag visste ju på förhand att han tillhör den mer konservativa skaran, men att läsa en del av hans texter gör mig nästan till en militant (kristen) feminist.

Hans kvinnosyn är oerhört konservativ och i vissa fall skrämmande.

På sidorna Q&A svarar han på vad kvinnan ska prioritera. Föga förvånande; hemmet, enligt MacArthur. Även om hon inte har barn eller barnen är utflugna.

In fact, from a parental perspective it is difficult to see how a mother could possibly do all that needs to be done in the home with the upbringing of children, hospitality, care of the needy, and work for the Lord (cf. 1 Timothy 5:3-14) and still work in an outside job. Indeed, any wife who fulfills God's priorities in her life and home will be a busy lady. However, her children and her husband will rise up and call her blessed, and a woman who fears the LORD shall be praised (Proverbs 31:28,30).

Låter vackert, men hur vore det om make och barn lättade moderns börda rent praktiskt? Jag vet att MacArthur refererar till Bibelns ord, men jag frågar mig: i vilken utsträckning kan vi totalt flytta över Bibelns sociala förhållanden till vår tid? Kvinnor var ju varken utbildade eller förväntades jobba utanför hemmet på Bibelns tid. Är det rimligt att Paulus och andra skulle hävda något annat?

I vår tid är vi ju ganska övertygade om att mannen är precis lika bra som kvinnan på att ta hand om hem och barn och att kvinnan också kan vara brödvinnaren.

Nåja, MacArthur är inte ensam om sina åsikter.

Men följande citat är de som ger mig skrämselhicka. Han talar om vad en kvinna ska göra om hennes man fysiskt misshandlar henne.

Divorce is not always an option, either--Scripture does not automatically permit divorce in the case of a physically abusive husband.

Still, while Scripture does not specifically instruct the battered wife, it gives principles that certainly apply to her. Proverbs 14:16 says, "A wise man is cautious and turns away from evil" (NASB). God gives us wisdom to be defensive and cautious. We duck when something flies through the air at our heads. Common sense tells us to avoid situations where we're placed in physical danger. And I believe that is what God expects of us.

Vidare:

My advice to women who are in danger of physical injury from their husbands is first of all to try to defuse the situation. Be careful not to provoke any circumstances that will make your husband become violent. Proverbs 15:1 says, "A soft answer turns away wrath."

Och:

Of course, pray for your husband, submit to him in every way you can, encourage him to seek advice and counsel from other biblically-knowledgeable men--and do everything you can to heal the problems that cause him to be angry or abusive.

Som socionom är det fullkomligt chockerande att höra något sådant här från känd kristen ledare. Även om han säger att det inte är kvinnans fel utan mannens, så är det ju indirekt precis det han menar genom att uppmana hustrun att inte provocera sin make och "göra allt för att hela de problem som får honom att bli arg och våldsam".

Den gamla klassiska myten igen att det är kvinnans fel om mannen slår henne.

John MacArthur borde kanske praktisera några veckor på en kvinnojour.

De flesta socialarbetare vet att de kvinnor som inte lämnar sin man efter första slaget ofta är kvinnor som har stora problem själva. Ofta har de upplevt våld i sitt barndomshem. Ofta lämnar de mannen och kommer tillbaka igen och igen. Inte sällan är det oerhört svårt att övertyga henne om att det bästa för henne är att lämna mannen.

Inte sällan är hon övertygad om att det är hennes fel att han slår henne.

Skulle hon dessutom av sin pastor uppmanas stanna kvar, ducka och akta sig för att provocera mannen, så bidrar det ju bara till att bekräfta en redan usel självbild.

Är det verkligen det som Jesus vill?

------

John MacArthurs hemsida är väldigt dålig. Inget enskilt svar på Q&A har en egen länk.

Första exemplet hittar man under What should a wife´s priorities be?, det andra under Answering Questions about the Family

Lite länktips och annat...

Jag har inte riktigt inspiration att skriva blogginlägg (har lyckligtvis hamnat i en creative high, samt att jag sitter och planerar en vecka campingsemester i England), men man kan ju alltid länka till något bra eller tänkvärt.
Dagens Håkan Arenius skriver om Obama (visste inte att Obama var socialarbetare i ett tidigare liv, han stiger i aktning hos mig, Barak!).

Gudmundson uppmärksammar en artikel i Arena (finns inte på webben tyvärr) om två muslimska kvinnor som slängde slöjan. Tankeväckande intervju med två framstående muslimer, en av dem lärare på socionomutbildningen i Malmö. Frågan och slöjor och huvuddukar är inte helt enkel, även om jag själv inte kan förstå varför bärandet av huvudduk är så kontroversiellt. Jag har väl bott för länge i Mellanöstern. Däremot tror jag att ansiktstäckande slöja gör det svårt, om inte omöjligt för kvinnor att integreras (detta slitna ord!) i det sekulerade väst.

Ur Arena-intervjun:

"Blir man inte utesluten i samhället som slöjbärande kvinna?

Roald: I det svenska samhället finns det faktiska problem med att kvinnor med slöja inte får jobb. Men det är viktigt att påpeka att det inte handlar enbart om att det svenska samhället diskriminerar. Det är, allvarligt talat, främst den här gruppen som isolerar sig. Det har att göra med föreställningarna om att vara i minoritet - minoritet i ett globalt sammanhang grundat i tanken att muslimer är en utsatt grupp, även om muslimer är miljoner och miljarder. I Sverige finns det ett starkt minoritetstänkande bland muslimer. Nu läser jag Doris Lessings böcker om Martha Quest. Tredje boken handlar om mötet med kommunismen. Hon skiljer sig och går in i en kommunistisk grupp. Det är som att läsa om mig själv och min historia med islam. Man är i minoritet och isolerar sig."

Där fick ni ett Doris Lessing-boktips på köpet också. Jag har redan satt böckerna på min vad-jag-måste-köpa-i-Waterstones-bokhandel-när-vi-reser-till-England-i-juni-lista.


Slutligen ber jag er hålla ögonen öppna. I morgon börjar Dagens artikelserie Dokument Livets Ord med anledning av att församlingen fyller 25 år. Med tanke på den höga kvalitet som Dagens artikelserier haft på sistone, så ser jag oerhört fram emot denna. Det ska bli intressant.
Själv har jag en oerhört kluven inställning till Livets Ord. Det kanske blir en rad på denna blogg om det också.

Ska dessutom testa om nya ping-tjänsten RSS/Ping fungerar så bra som Emanuel påstår.

"Tack för moralfri sex..."

... men be mig inte ta ansvar!...

Jag har redan skrivit spaltmeter om detta, och har egentligen inget mer att säga, men ibland måste jag bara reagera.
Varför att det så att när någon kommer in på moralfrågor om den sk. "fria sexualiteten" så stormar alltid någon annan fram om skriker högt om att man vill "tillbaka till en tid då bögsex och p-piller var olagligt och sexualiteten hörde hemma i den äkta sängen - där det fram till 1965 för övrigt också var lagligt för män att våldta sina fruar."
Varför är det alltid så att man råkar säga något om att "människor blir inte lyckliga i ett samhälle som ständigt uppmuntrar till promiskuitet, sexuell utlevelse och experimenterande", så blir man alltid stämplad som motståndare till fri abort och kvinnans frigörelse.
Om man förespråkar en inställning till sex, som även många unga verkar idealisera, (även om den inställningen bli mindre dominerande) nämligen att sex hör hemma i en trogen relation och ska inte delas av hur många som helst, så får man höra att det fortfarande finns ett behov av en "sexuell revolution". Inte ett ord om kärlek och ansvar. Bara om rättighet.

Jag borde kanske inte reagera igen, men debattartikeln i Expressen idag är ett sådant hopplöst exempel på extremreaktion, så jag reagerar igen (och nu börjar väl ni klaga på att det enda ord jag kan är reagera...)
Debattören Kristina Lindqvist talar om sex som något man har rätt till, men inte behöver ta ansvar för.
Jag kan också säga att jag har rätt till olika saker. Jag har rätt till mat till exempel, ska inte behöva svälta. Men för mycket mat och fel sorts mat kan få ödesdigra konsekvenser. Fetma är ett stort hälsoproblem.
Jag tycker också att jag har rätt att dricka alkohol ibland. Gott till mat och trevligt som avkoppling. Men för mycket alkohol är inte bra.
Jag kan måhända tycka att jag har rätt att köra bil. Gasa på lite ibland också. Men kör jag för fort kan det vara för farligt, både för mig och andra.

Men sex? Är det bara att köra på och tycka att jag har "rätt" till sex, ungefär som om jag har rätt att läsa vilken bok jag vill?
Som om det skulle vara lika riskfritt.

HIV ökar, klamydia ökar, aborttalen är dubbelt så höga som i tex Holland, och högst i Norden, (det sista enligt socialstyrelsens statistik för 2006), det är ju helt uppenbart att något inte fungerar.
Vilken värld lever Lindqvist i?

Inte min i alla fall. Jag tror att ta ansvar för sin kropp och hälsa och sexualitet inte bara handlar om att akta sig för det ohälsosamma, genom att skydda sig, utan att också att till och med avhålla sig från det ohälsosamma ibland.

Sex är inte ett självändamål. Sex fulländar en kärleksrelation.

Simply Red sjunger:

"Last night I made love for the first time
She gave me her soul,
I surely gave her mine
We lay there just crying with both joy and gloom
The joy of what we had and the pain left

Where love lays its tune
Love tears you down

Oh turns you round
My heart bears the scars of emotional wounds
I'm scared so it's hard to give myself to you
Hurt builds a wall round our hearts it's true
The brave learn to live with the good and bad
Where love lays its tune"

Det handlar om att dela sin själ med sin älskade.
Vad tjänar det till att trampa på och förakta detta faktum?

Dog Jesus också för förtrycket av kvinnor?

Nja, det ska inte bli någon feministiskt brandtal idag.

I stället länkar jag till en bra insändare i Dagen. Julia Forssmed får stå för det (krist)feministiska brandtalet. På sin blogg länkar hon till den undervisning om sex och samlevnad i Jönköpings pingstkyrka, som hon talar om. Lyssna om ni orkar.
Så där spontant tycker jag att delar av undervisningen är rent pinsam (och som Julia säger, inte speciellt bibelförankrad). Julia frågar:
"Den vane bibelläsaren vet att Eva åt av frukten och att Gud senare ställer henne till ansvar. Det är inte så att Adam fått ett speciellt ansvar för Eva som översatt till vår vardag kan tolkas som att alla män har huvudansvar för de kvinnor de lever med. En sådan underordning går inte att finna i Bibeln, utan det vi hittar är ett ömsesidigt beroende och ett ömsesidigt ansvarstagande. Genom ätandet kommer synden in i människans liv. En av konsekvenserna därav är som sägs i 1 Moseboken 3:16 att mannen ska råda över kvinnan. Ensidig underordning är alltså en konsekvens av syndafallet och således också något som Jesus tar på sig i sin död på korset. Huruvida ensidig underordning predikas är inte en liten fråga utan berör ytterst sett hur man ser på Jesu gärning. Dog Jesus också för förtrycket av kvinnor?"

Nej, det verkar sitta så djupt i många kristna sammanhang att det här med att kvinnans underordning går att hitta i skapelseberättelsen.
Jag har skrivit mycket om detta förut, jag ska inte tjata.

Men varför är det så att när man kommer in på mans- och kvinnoroller så blandar man ihop rent fysiska/intellektuella skillnader och frågan om underordning?
Ja, jag håller med om att män och kvinnor är olika, på många konkreta sätt, och nej, jag tror inte att Gud ursprungligen ville att kvinnan skulle vara mannen underordnad ("hjälp" som en underordnad tjänare). Varför fastnar man i att mannen behöver hjälp och glömmer vad som står i 1 Mos. 26-27 (där texten är helt "underordningsneutral").
Helhetssyn, please....

Jaa, jag är fullständigt övertygad om att Jesus också dog för förtrycket av kvinnor! Och även för konsekvensen av syndafallet: Kvinnans underordning.

En annan läsvärd insändare i Dagen. Alf Claesson frågar ironiskt och träffsäkert om ikonbrasor ska lysa upp vårt andliga mörker.

Genusförskolor = sudda ut könen?

Genusförskolor ska det tydligen kallas nu. Jag skrev tidigare om "jämställdhetsdagis" i Gladdumma tjejer och fräscha killar. Igår debatterades det i Argument om samma fråga.
Min reflektion är att Kd:s Anders Sällström gav ett ganska luddigt intryck.
Vad menar han med balans? Att man skulle rubba balansen i samhället?
Sedan började han virra om att vi måste värdera hemarbetet. Så att hemmamammor skulle känna sig mer jämlika?
Varför snackas det aldrig om att värdera mannens hemarbete? Är det inte mannen vid spisen som behöver uppvärderas?

Det flesta av oss kan nog hålla med om att män idag är bättre på omvårdnad än deras fäder. Min pappa har nog aldrig bytt en blöja, men få ifrågasätter idag att nyblivna pappor, byter blöjor, badar bebisen och värmer välling. Har det rubbat balansen i familjen?

Balansen i samhället? Jag tror att de flesta är ense, det handlar inte om att sudda ut skillnaderna mellan könen. Det handlar inte om att tvinga killar att leka mer tjejleksaker och vice versa. Det är skillnad på oss, och inte bara fysiskt.
Det handlar om att fundera på vilka roller och vilken makt vi uppfostrar vår barn att leva efter.
Som i SvD artikeln om förskolan Tittmyran, resultaten var bland annat att tjejerna när de kom i högstadiet "tog mer plats", var mer självsäkra helt enkelt. Killarna hade också kvalitéer som normalt inte räknades som typiskt "manliga".
Kanske är Kd och Sällström rädda för att tjejer och kvinnor ska ta mer plats. De verkar ju ligga i mänsklighetens natur att män dominerar och kvinnor är mer tillbakadragna. (Jag anser ju att det är en konsekvens av syndafallet, men låt oss inte tolka det här religiöst just nu). Om kvinnor dominerar mer, så hotas ju balansen. Skulle det vara farligt för samhället, eller vad menar Sällström? Att kvinnor och män är olika och därmed säger man att typiskt manliga karaktärsdrag, som "att ta plats" och "ta för sig", inte är något som kvinnor bör ägna sig åt.

Det är givetvis också intressant att diskutera vad det egentligen innebär att kvinnor och män är olika. Vad betyder det egentligen? Förutom att kvinnor blir gravida, föder barn och ammar och att mannen står och tittar på. Han kan ju liksom inte göra så mycket annat, i alla fall inte i de tre avseendena.

På vilket sätt är vi olika?

Om Jordklumpen, Revbenet, Paulus och könsroller

Efter att ha halvt lovat på olika ställen, så känner jag att jag nu faktiskt måste skriva om det här med könsroller inom Kristi Kyrka.

Inte så mycket om kvinnoprästmotstånd (har jag varit inne lite på nyligen), men det är klart att det gränsar.

Jag är inte alls teolog, så jag ger inte anspråk på någon teologisk korrekthet. Jag är bara en vanlig bibelläsande lekman.

Jag dras inte heller till feministteologin, det vill säga, jag har inte några problem med att tala om Gud som Fader och Herre.

Kanske har jag feministiska böjelser, jag måste erkänna att på senaste tiden har jag varit lite extra rabiat och även lite manskritisk. Lite så där i allmänhet. Som socionom blir man nog lite sådan för alltid.

Men en varning innan jag börjar: jag kommer att ifrågasätta en av Bibelns stora, nämligen Paulus.

Låt oss börja från början, från allra första början.
Låt oss också var bokstavstrogna en stund, oavsett hur vi läser Bibeln i vanliga fall.
Låt oss läsa vad det verkligen står, i begynnelsen...

"Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem." (1 Mos 1:27).

I 1 Mos 2, som innehåller den andra varianten av skapelseberättelsen, berättas i mer detalj om hur människan skapas; mannen (människan) ur jord från marken och kvinnan av ett revben från mannen:

"...då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse." (1 Mos 2:7)

”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp.” (1 Mos 2:18)

"Då försänkte Herren Gud mannen i dvala, och när han sov tog Gud ett av hans revben och fyllde igen hålet med kött.
Av revbenet som han hade tagit från mannen byggde Herren Gud en kvinna och förde fram henne till mannen.
Då sade mannen: ”Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött. Kvinna skall hon heta, av man är hon tagen.”
Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett." 1 Mos 2: 21-24

I mer konservativa kristna kretsar kan det låta ungefär här: "Det naturliga är att mannen är ledare, så var det redan innan syndafallet, det tillhör skapelseordningen."

Skapelseordningen, det är ett uttryck som ofta kommer tillbaka. Vad menar man med det egentligen? Och har man verkligen läst sin Bibel om man säger att "så var det redan innan syndafallet"?
Det står faktiskt bara i vilken ordning allt skapades. Det står att Gud tyckte att det inte var bra att mannen var ensam och att han behövde hjälp. Jag kan inte läsa in någon hierarkisk ordning i detta. Inte heller i att kvinnan skapades av mannen och att hon skapades efter mannen. Mannen skapades ju av en näve jord, var det så mycket bättre? Och man tittar till i vilken ordning allt skapades, då kan man ju dra den slutsatsen, om man vill, att om mannen är förmer än kvinnan, därför att han skapades före henne, då är faktiskt apan och alla andra djur förmer än mannen, de skapades ju före honom! (Tänk om vi har fått allt om bakfoten!...)

Att kvinnan skapades av en del av mannen ser jag som väldigt symboliskt. Att hon är en del av mannen och inte någon slags självständig djurart som Gud skapade för att mannen skulle ha att förlusta sig med och som skulle åka och handla och laga mat och föda barn åt honom.
Nej, mannen och kvinnan är människan.

Ganska snart går det käpprätt ut helvete, nästan i alla fall. Människan blir utslängd ur Eden. Vad som hände ska jag inte gå in på här, de flesta känner till berättelsen om syndafallet.
Efteråt skyller mannen på "kvinnan som du har ställt vid min sida", redan då ser man splittringen. Mannen talar om kvinnan som något som Gud "ställt" bredvid honom. Det verkar alltdeles glömt det där vackra med "kött av mitt kött", den där eviga enheten är borta.
Konsekvenserna av syndafallet känner vi till: död, osämja, slit, smärtsamt barnafödande.
Och ojämlikhet mellan könen.
Oavsett kultur och religion, ojämlikhet mellan könen finns överallt, i varierande grad. En konsekvens av syndafallet.
I årtusenden har man (män) först tillskriva "det naturliga" i att mannen ska leda, inte kvinnan. Andra snedvridningar och skapelsen/syndafallet gällande förhållandet mellan man och kvinna har också förekommit (och förekommer). Bland annat Augustinus trodde av den sexuella lusten var en konsekvens av syndafallet, och att man endast skulle ha sex för att alstra barn.

Så var det vår käre vän Paulus. Hade han fått saker om bakfoten han också? Jag är djärv nog att påstå det. Paulus har skrivit mycket fantastiskt, men han var också barn av sin tid, och han var inte Jesus.

"Nu vill jag att ni skall veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud." (1 Kor 11:3)

Paulus försöker förankra sig i skapelseberättelsen:

"Men kvinnan är en avglans av mannen,
ty mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen,
och mannen skapades inte för kvinnan utan kvinnan för mannen." 1 Kor. 11:7-9).

Behöver jag tillägga att jag tror att Paulus var fel ute. Jag har redan gjort min tolkning av skapelseberättelsen. Paulus gjorde sin. Men han var ett barn av sin tid. Det står inget om avglans i skapelseberättelsen.
Däremot tror jag att Paulus var på rätt väg. Det låter nästan som om han biter sig i tungan. Som om han inser att han har fel. Alldeles efter ovanstående ord säger han:

"Och ändå: i Herren kan inte kvinnan tänkas utan mannen och inte heller mannen utan kvinnan.Ty liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan, och allt kommer från Gud." 1 Kor 11:11-12

Paulus hajar till och säger: "Och ändå... Kära nån, vad står jag och säger! Gud skapade mannen och kvinnan helt jämlik..."

Det var det gamla förbundet. Vi lever under det nya. Om vi levde efter det gamla, att mannen är överhuvudet, måste vi inte då också leva efter alla andra regler som finns i Gamla Testamentet? Ni vet allt det där med att kvinnan är oren när hon har mens, småpojkar måste omskäras, vi kan inte äta griskött...

Jag vill påstå att Jesus försoningdöd har löst oss från den boja som ojämlikheten mellan könen innebär. Hans försoningsoffer har löst oss från den och många andra bojor.

Våra könsroller idag är annorlunda än för 100 år sedan. Tack och lov har det blivit bättre, i alla fall i vårt land och i stora delar av västvärlden. Men ändå kan man se konsekvenserna av den där stunden där mannen skyllde på henne som Gud hade ställt vid hans sida.

Jesus har vi nästan glömt bort. Jesus kvinnosyn förtjänar ett eget tillägg. Jag måste bara säga att det där med Jesus nya revolutionerande syn på kvinnan inte blev till fullo uppenbart för mig förrän jag hade bott sju år i Mellanöstern. Jesus var kanske den första feministen.
Jag ska berätta mer om det senare.
-----------------------

Uppdatering:
Hade Paulus fel och jag rätt, eller jag fel och Paulus rätt? Kanske är det så att jag har missuppfattat Paulus? I de verser jag har använt talar kanske Paulus inte alls om kvinnans plats och eventuellt underkastelse, utan kanske var det helt enkelt en ordningsfråga?
Och Paulus rättar inte sig själv, inte heller motsäger sig själv, utan tillrättalägger orden för att folk inte ska missförstå honom och tro att han verkligen talar om kvinnans underkastelse.
Jag har kallat in det tunga artilleriet, det visade sig att jag hade en riktig Paulus-expert på nära håll.
Jag återkommer (jag har nämligen ställt så kluriga frågor till denne Paulus-expert att han har fått bett om att återkomma till mig...)

Gladdumma tjejer och fräscha killar

Jo, lite så beskriver 17-årige Niklas dagens tjej- resp. killideal. Tjejerna ska alltid vara glada och lite halvdumma, så att killarna kan känna sig överlägsna och omhändertagande. Killarna ska vara vältränade och "fräscha". En pojkflicka accepteras, men en "flickpojke" absolut inte. Då är man ju "bögig"!

SvD har en underbar artikel med en intervju med en tjej och en kille som tillhörde första kullen som "utsattes" för förskolan Tittmyrans jämställdhetsprojekt. Två ungdomar med stor insikt och bestämda åsikter. De har mycket intressant att säga både om sina erfarenheter från dagiset och dagens könsroller. Båda är positiva över sin dagistid och vad de lärde sig.

"En del verkar ju tro att vi som gick på jämställdhetsdagis blev hjärntvättade, men kolla på de sjuka ideal som pumpas ut dagligen genom medierna. Snacka om hjärntvätt!"

Tala om hjärntvätt vill de absolut inte, utan är snarare stolta över att ha varit med i "jämställdhetsprojektet". Att det fortfarande efter 20 år tjatas om frågan förstår det inte. Niklas säger:

"Om inte jämställdhetsdagis är en självklarhet när jag får barn så kommer jag faktiskt att bli förbannad. I sådana fall har vi ju snackat i minst 20 år utan att det har hänt något."

Erfarenheterna från Tittmyrans projekt är överväldigande positiva. Tjejerna upplevs som med frimodiga och killarna som lugna och med mer välutvecklat språk än jämåriga killar. Lärarna på högstadiet reagerade till och med och tyckte att tjejerna "tog för mycket plats". Något som Niklas inte själv minns, men han antar att lärarna helt enkelt var vana vid att "ge killarna utrymme." Nu var man plötsligt tvungen att ge tjejerna utrymme också. Snacka om att lärarna sitter fast i könsroller.

Det får mig att tänka på ett annat "förskoleexperiment". En förskola gick med på att hänga upp en kamera i kapprummet för att kunna studera om pojkarna och flickorna behandlades olika. Personalen gick glatt med på experimentet, fast övertygade om att de behandlade alla barn jämlikt. Och visst blev de chockade över vad de fick se. De gav pojkarna mycket mer utrymme och tolerans än flickorna. Följden blev att det dagiset ändrade sina rutiner.

Dagens könsroller bland unga grundläggs alltså i unga år. Självklart går en del av sig självt. Min dotter blev hästgalen helt på egen hand. Jag var visserligen hästgalen som barn, men det gick över och jag har egentligen aldrig talat om det med henne. Men tar jag med de två yngre bröderna när dottern har ridlektion, så står de och tittar på stallets traktorer, vad trodde du? Att de skulle stå och glo på hästarna? Inte har vi pumpat i dem att traktorer är något av det mest coola i världen!

Men ändå, vad har det att göra med om tjejer "tar plats" eller inte?
Dagens könsroller, är de egentligen annorlunda än förut? Tjejer ska vara lite dumma och ska tas om hand, killar ska vara fräscha, det vill säga manliga och inte "bögiga".
Suck, man blir lite uppgiven. Jag hade också varit stolt om jag hade varit ett "tittmyrebarn", med lite annan syn på världen.
Niklas ser krasst på verkligheten:

"Samtidigt tar det förstås tid. En del äldre är så fundamentalistiska och vill hålla fast vid de gamla könsrollerna. De kanske helt enkelt måste dö innan det kan bli någon riktig förändring."

Visst är han positiv, egentligen. Om alla vore som han så vore det kanske sant. Men nu är fortfarande de unga fast i samma könsroller som de äldre, och kommer det verkligen att förändras? Dagens tjejer pumpas ju fortfarande med bilden i media att en tjej ska vara "gladdum"! Och allt kan numera göras för att behaga killarna. Killarna i sin tur präglas fortfarande av den urgamla föreställningen att tjejerna är en knullhåll, helst med en snygg kropp och helst med ganska lite hjärna. Är det kanske biologiskt betingat? En tjej med hjärna, som "tar plats", accepterar inte att "bara" vara knullhål och då hotas släktens fortbestånd. En kille som inte ser som sin främsta uppgift att sprida sin säd så mycket han kan, hotar också släktens fortbestånd.
Eller för att koppla tillbaka till Paulus och hans ord om att kvinna ska vara tyst under gudstjänsterna och fråga sin man hemma. Leo skriver mer om detta, i sitt inlägg utifrån SvDs artikel. En kvinna skulle föda barn och ta hand om familjen. Så mycket mer innehöll den tidens kvinnobild inte.

Nu är jag kanske elak och överdrivet pessimistisk. Jag vill gärna tro att det går framåt lite.
Därför blir jag ännu mer arg när jag läser ytterligare än artikel i SvD, där en Kd politiker invänder mot genuspedagogik. Jag undrar bara, vad grundar han sin filosofi på? Jag menar, jag tror inte att varje barn är ett oskrivet blad, men jag tror vi ska fundera rejält på vad vi krafsar dit på det halvskrivna blad som finns!
Är det egentligen bibliskt att låta killar ta mer plats och att tjejer ska vara lite gladdumma?

Tack och lov var Jesus mer feministisk än Paulus.
-------------------------

Tillägg: Jag vet inte om det var Tittmyran jag hänvisade till med kameran i kapprummet. Tittmyran har i alla fall använt sig av kameror för att kunna analysera hur de arbetar.
---------------------------------

Uppdatering:
Läs mitt inlägg Om Jordklumpen, Revbenet, Paulus och könsroller, där jag funderar lite på skapelseordningen enligt Bibeln, Paulus ord och könsroller. Ett bibliskt feministiskt perspektiv!

Dagens kvinnoideal, kosmetisk kirurgi och science fiction

Jodå, visst hänger det i hop. (Varning, här kommer ett argt inlägg som i det närmaste är feministiskt!)
Dagens idealbild av hur kvinnan ska se ut är inte verklighetsförankrad. Det finns idag inte en bild i stora glansiga tidsskrifter som Cosmopolitan, och för den delen; Playboy, som inte är digitalt förändrad. I princip skulle kan kunna säga att modellerna i Playboy inte skulle behöva raka bort könshåret, det går ju att ta bort digitalt från den tagna bilden efteråt.

Igår visades en dokumentär och kvinnoideal och kosmetisk kirurgi på holländsk TV. Jag blev emellanåt bokstavligt illamående, speciellt när de visade hur ett kosmetiskt ingrepp för att förminska blygdläppar går till.

Intervjuerna med unga kvinnor som hade gjort, eller ville göra kosmetiska ingrepp, i ansikte, i underliv, fettsugning och så vidare, visade på samma sak: De hade en idealbild av kvinnan som finns i modevärlden och porrvärlden. De ville att kroppen skulle se ut som en fotomodells och att underlivet som en porrstjärnas. Vindtunnelansikte och ett underliv som ser ut som om det tillhör en tjej som inte har nått puberteten. De ansåg att det var något fel på dem, och det gjorde dem till "a candidate" för en kirurgiskt ingrepp. Så att de skulle kunna skulpteras om till idealkvinnan.
En sådan kvinna finns inte! Alla bilder är ju digitalt förändrade.
Varför? Jag frågar mig; varför? För att behaga mannen? Kvinnan har i alla tiden velat behaga mannen, det är ingen nyhet. Nu är det praktiskt möjligt att kirurgiskt förändra sin kropp, därför gör man det. Varför? För att maken, pojkvännen vill det?
Mannens idealbild av kvinnan har givetvis också förändrats genom tidsskrifter och lättillgänglig porr på internet. Men varför vill man ligga med en tjej som ser ut som ett barn? Har män något dolt pedofilt drag, jag bara undrar. (Min man undrar också...)
Programmet visade också Playboy bilder från sjuttiotalet, då var idealet sannerligen annorlunda. Snygga tjejer, självklart, men med naturliga underliv. Inte ens rakade!

Raka bikinilinjen och benen i all ära, men det här går för långt. Vilka tjejer utsätter sig för detta? De med taskig självkänsla? Eller är vi så hjärntvättade idag med dagens kvinnoideal att vi inte vet vad som är normalt längre.

När den holländska kvinnliga reportern frågade den amerikanske kosmetiske kirurgen om inte de delar av blygdläpparna som han skar bort egentligen var en viktig erogen zon för kvinnan, svarade han glatt: "Vi har aldrig fått några klagomål!"
Tror jag det. Skulle han ha sagt något annat? Skulle han ha sagt att en del kvinnor upplever mindre lust när de har sex? Det hade ju varit dålig reklam för hans företag.

Han tjänade över $300 000 i månaden!

Starka afrikanska kvinnor

Jag har tillbringat totalt drygt fyra år av mitt liv i Afrika.

Sex månader i Uganda, som stipendiat en gång när jag var mycket ung, och tre och ett halvt år i Gabon, som medföljande fru till en man som ägnade sig åt att hämta upp det svarta guldet ur den röda marken.
Två fundamentalt olika erfarenheter, men gemensamt är att jag kommer att minnas Afrika på grund av deras starka kvinnor.

Visst har jag mött trevliga, kunniga, kanske även färgstarka personer av det manliga könet, men de går ändå inte att jämföra med kvinnorna. Kanske är jag orättvis och fördomsfull mot afrikanska män (läs ett av mina inlägg om abort, där hänvisar jag mest till afrikanska män, när jag påstår att de inte tar ansvar för sin sexualitet därför att kondomanvändande inte är etablerat praxis)?
Ni märker att jag generaliserar... Visst generaliserar jag vilt!

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om starka afrikanska kvinnor, men jag ska koncentrera mig på en som jag inte har mött, men beundrar.
Wangari Maathai är i Holland, bland annat för att göra reklam för sin självbiografi Unbowen, men självklart också för att tala om sina andra hjärtebarn, däribland trädplanteringskampanjerna.

Wangari Maathai fick Nobels fredspris 2004. I de Volkskrant intervjuas hon idag.
Tyvärr (?) bekräftar hon mina fördomar om Afrika. Eller är det helt enkelt så att hon och jag tycker likadant?
Att Afrika är fattigt på grund av att afrikanerna inte förmår att ta sig själv i kragen. Både vad det gäller att bekämpa fattigdomen och AIDS
Halva sanningen, jag vet, skuldbördan är ett gissel, och även andra saker. Men sanningen är att Afrika skulle inte mjölkas på sina rikedomar om inte det lokala ledarskapet ger sin välsignelse.

Med anledning av G8 mötet säger hon: "Det är inte riktigt att peka på världsledarna som just nu samlas och säga att det är deras skuld."
Naturligtvis är deras beslut viktiga för Afrika, men att skylla ifrån sig, det är något som Maathai inte tycker att Afrika bör göra.
"Låt oss först få ordning på vårt eget hus."
Hon ger afrikanska ledare en rejäl känga och säger att de inte har rätt att tala (klaga?), därför att de inte har försökt göra något åt Afrikas problem själva.
"Säg en afrikansk ledare som utmärker sig som en riktigt bra ledare?"

Kenya, Maathais hemland, har tagit några bra steg på vägen, bland annat genom att slänga ut före ledaren Arap Moi. Numera är fri grundskola införd och Maathai är numera miljöminister. I Kenya måste nu varje hektar land ha minst 25 träd.

Trädplantering, ja, det är ju Wangari Maathais signum. Organisationen The Green Belt Movement, som bildades av henne 1977, har planterat 30 miljoner träd.
"Om vi inte planterar träd, så gräver vi vår egen grav."
Bokstavligen; Sahara kommer att möta Kalahari, om inget görs.
Trädplantering kostar nästan ingenting, en frö ska sås och plantan ska sedan sättas ut. Enda nackdelen tycker Maathai, är att det antagligen blir kvinnor som måste göra det, det är ju redan kvinnorna som gör det mesta fysiska arbetet i Afrika (förutom att de föder barn och fostrar dem). Kvinnan sliter, mannen sitter under en träd och dricker alkohol. En förfärlig cliché, men enligt Maathai är den ofta sann.
Hon kommer ofta i konflikt med män. Ex-maken sade; "Hon är envis och svår att få under kontroll." Före detta presidenten Arap Moi sade: " Kvinnor måste tiga när män har talat."

Wangari Maathai avslutar: "Ja, den afrikanske mannen har lång väg att gå!"
Och tillägger med en skratt: " Men vi ska gärna hjälpa honom!"

I en intervju, som finns på Green Belts hemsida, säger Maathai, som är katolik:

"For the last few years, I have been trying to communicate with leaders of various Christian churches to urge them to bring protection and conservation of the environment into the mainstream of their faith and their teachings.
I have been suggesting that Easter Monday could be a very good day for the entire Christendom to plant trees.
If we could make that Monday a day of regeneration, revival, of being reborn, of finding salvation by restoring the Earth, it would be a great celebration of Christ’s resurrection.
After all, Christ was crucified on the cross. In a light touch, I always say, somebody had to go into the forest, cut a tree, and chop it up for Jesus to be crucified. What a great celebration of his conquering [death] it would be if we were to plant trees on Easter Monday in thanksgiving. "

------------------

SvD:s Brännpunkt har i dag, söndag 10 juni, en debattartikel som handlar lite om detta.

Skilj på ansiktstäckande slöja och huvudduk!

Pia Kjärsgaard, ledare för Dansk folkeparti, vill totalförbjuda muslimska sjalar, enligt SvD. SvD nämner inte varför Kjärsgaard vill förbjuda sjalar.
SvD skriver vidare att "för hennes del är likgiltigt om det är fråga om ett plagg som bara täcker håret eller ett som också täcker ansiktet."
Likgiltligt?
Enligt min uppfattning är det en stor skillnad om sjalen täcker ansiktet (=slöja) eller om den bara täcker håret (=huvudduk).

Jag har inga problem med huvudduken. Den täcker bara håret. Jag har kanske bott för länge i Mellanöstern, jag är så att säga van.

Huvudduken har sina fördelar, man koncentrerar sig på kvinnans ögon och ansikte när man pratar med henne.

Men ansiktsslöja och andra beklädnader, typ afghanistanska burkas och den svarta saudiska abayan, det har jag väldigt svårt för. Att inte få visa sitt ansikte, själens spegel, är för mig ett av det mest utstuderade sätten att förtrycka kvinnor.

Jag kan inte se hur kvinnor anställda i tex offentlig förvaltning skulle kunna ha ansiktstäckande slöja. Jag skulle inte heller, om jag var lärare, kunna acceptera elever med det. Ansikts- och ögonkontakten är nödvändig.

Men att förbjuda huvudduk, det är för mig att gå alldeles för långt.

Glöm inte, för hundra år sedan förväntades gifta kvinnor i Sverige också bära en sjalett runt håret när de gick ut. Jag bor mitt i holländska bibelbältet (gammalkyrkligt reformert bibelbälte) och här finns kyrkor som förväntar sig att deras kvinnliga medlemmar bär kjol (byxor är manskläder och det är inte tillåtet i Bibeln, enligt dem) och de har alltid hatt på sig när de går på gudstjänst.

Thomas Gür skrev för ett tag sedan i SvD om slöjförbud. Rekommenderad läsning!

------------------------

På bild: (vä) Jihad Alariachi, holländsk ung debattör, som gillar att sticka ut hakan, men som aldrig skulle tänka sig att ta av sig sin huvudduk. Jag vet inte om hon skulle hålla med om jag kallade henne muslimsk feminist, men en sak är klar, det behövs mer muslimska kvinnor som hon, inte minst som förebild för unga.

(hö) Burka som i Afghanistan

Mer muslimer i debatten!

Jag tror att vi först måste inse att man har alltid hittat stöd i religionen, (kristendom, islam, hinduism etc) för att förtrycka kvinnor. Det erkänner jag som troende kristen villigt. Det är människor som gör det, inte religionen. Det är ett lika stort faktum som att människor har alltid hittat stöd i religionen för att slå varandra på käften. Religionskrig existerar inte, anser jag, det är bara en ursäkt.
Jag tror att jag och debattatören i SvDs Brännpunkt; Aseel M Shakfah, är överens om huvudpunkterna; "hedersmord, tvångsgifte, incest, våldtäkt, misshandel och mord är alla, utan undantag, förkastade och allvarliga synder i islam." Och i kristendomen.

Att vara troende muslim är inte lika med att vara förtryckt! Jag har bott i muslimska länder i många år och har träffat många frigjorda, frimodiga troende muslimska kvinnor.

Men vi måste kunna reagera mot det som är fel utan att bli kallades islamofober. Det tror jag alla är överens om. Se mitt tidigare inlägg.

Ofta tas extremfallen upp i media och debatteras; importbrudar, hedersrelaterade brott osv. Givetvis ger de en snedvriden bild och spär på islamofobin. De flesta "vanliga" svenskar vet mycket lite om islam (lika lite som de vet om kristendom, dagens genomsnittssvensk vet ganska lite om kristendom också, vill jag påstå). Muslimer i Sverige har ett ansvar att presentera sig och sin religion så att svenskar kan förstå lite bättre! Glöm inte bort att många svenskar har en snedvriden bild av troende kristna också! Där har jag som troende kristen också ett ansvar, att räta ut frågetecknen.

Jag efterlyser mer medverkan av muslimer i media, och att muslimer även reagerar på det som är fel i deras egen gemenskap. Det är tråkigt att de få gånger som vi hör från troende muslimer är när de måste försvara sig själva, när de måste slå ur underläge. Vi måste kunna diskutera på lika villkor. Och utan att "slå Bibeln och Koranen i huvudet" på varandra!
Jag menar; jag "slår ju inte Bibeln i huvudet" på min icketroende granne, varför skulle jag göra det på min muslimske granne?

Jesus - sann feminist

Jag är säkert inte den förste som säger att Jesus var feminist. Men jag är inte kristen feminist i de klassiska betydelsen.
Jag vill bara säga att efter ett antal år i Mellanöstern tror jag att jag förstår den semitiska (arabiska/judiska) kulturen som Bibeln skildrar bättre än förut. Kvinnan var förtryckt på Jesus tid, och faktum är, i många fall, fortfarande i Mellanöstern. Det var tufft att inse det när man bodde där och det var tufft att se konflikterna mellan det traditionella samhället i Mellanöstern och vårt samhälle i väst. En konflikt som var extra tydlig i Syrien och Libanon, där närheten till Israel, samt den stora kristna minoriteten, gjorde att det kulturella inflytandet från väst var extra stark.
Kvinnan stod lågt i samhället på Jesus tid och det faktum gör att jag nu läser om Jesus möten med kvinnor i evangelierna med en annan insikt. Jag inser att Jesus var mycket radikal. Att tex. som man tala med en ensam kvinna utomhus var otänkbart på den tiden.

Kristen, judisk och muslimsk religion, och andra, har alltid hittat en orsak i sina heliga skrifter och traditioner att förtrycka kvinnor. Det är väl en konsekvens av syndafallet antar jag.
Med Adam och Eva, mannen och kvinnan, var skapade jämlika, ojämlikheten, kvinnoförtrycket, kom efter syndafallet, inte före!
Och vi, som kristna, lever i det nya förbundet, vi måste gå tillbaka till skapelsens faktum; kvinnan och mannen är jämlika!

"Jesus, Jesus help me
I'm alone in this world
And a fucked-up world it is too.
Tell me, tell me the story
The one about eternity
And the way it's all gonna be." U2