Våra syskon i rymden

Nyheten att jesuitprästen som basar för Vatikanens observatorium "tror på" utomjordiskt liv uppmärksammas i bloggosfären.

Katoliken Tuve reflekterar över Funes ord att det kunde vara möjligt att de utomjordiska varelserna inte lever i en fallen värld och säger att det är en intressant tanke.
Charlotte Therese, även hon katolik, konstaterar att det inte är något kontroversiellt egentligen:
"Bara det vi länge har vetat - att tro och vetenskap inte motsäger varann."

Själv tror jag att det är ganska osannolikt att det finns liv på andra planeter. Ungefär lika osannolikt som att liv har uppstått på jorden och att jag sitter här och tänker och skriver. Av en slump alltså. Eller olycka, som Funes uttrycker sig.
Skämt åsido, prästen ifråga, José Gabriel Funes, uttalar sig ganska vettigt.

Någon som inte riktigt hänger med i resonemanget är Birger Schlaug. Han antar att tanken om utomjordingar, som skulle kunna vara mer högtstående än människan, ställer till det för sk. "bibeltroende".
Men jag antar att man borde räkna katolikerna till bibeltroende. Liksom vissa andra. Att de tror som de gör (i alla fall fader Funes), eller vi gör, det ställer tydligen till det för Schlaug.
Jag tycker det är ganska kul att ställa till det för Schlaug. Kasta omkull lite av hans fördomar om kristna. Och jag vet att han inte har något emot det. (Nu ska jag ju inte ta åt mig äran, det var ju Fader Funes som satte igång det hela).

Hur ställer det nu till det för bibeltroende? Att det inte står något i Bibeln om utomjordingar?
Det är mycket som inte står i Bibeln. För den skull betyder det ju inte att det inte finns. Som tur är. Annars skulle världen allt vara bra konstig.

CS Lewis skrev en gång en Science Fiction triologi. Funderade också på denna fråga. Till och med Lewis.
Men det vågar jag inte säga till Birger.
Det är så enormt länge sedan jag läste dessa romaner, jag minns faktiskt väldigt lite om dem. Någon annan kanske vet mer?

Jag var som tonåring väldigt intresserad av SF. Trodde bokstavligen att jag skulle få se ett UFO landa bakom huset vilken dag som helst.
Skrev spännande SF epos, drömde om att skapa ett nytt StarWars. Älskade Star Trek och liknande.
Det gick över, det där intresset. I alla fall blev det inte så extremt. Jag funderar fortfarande på om jag skulle kunna klara att att skriva SF. Bara ett litet epos...

Slutligen måste jag hålla med Tuve. Det är en intressant tanke.
Om utomjordingar en gång anländer till jorden, så är det kanske inte för att äta upp oss, göra hemska medicinska experiment på oss, suga ut jordens tillgånger i ett nafs, eller göra oss till slavar.

Nej, de kanske kommer för att frälsa oss...

Pastorsgrodor

Birger Schlaug frågar i samtalet med Niklas Piensoho:
"Är det inte så att ni själva blir så upphetsade av en massa smågrejer."

Så här i efterhand klingar det nästan profetiskt. En liten groda hoppar ur en högprofilerad pastorsmun och det ropas redan efter hans avgång.
Missförstå mig rätt, det är ingen liten groda för en del, speciellt inte för Åke Green.
Jag citerar Elisabeth Sandlunds ledare idag;
"Åke Green är besviken och ledsen över pastorskollegan Piensohos formuleringar. Det förstår jag. Skulle en journalist som ogillar något jag skrivit förklara att han eller hon inte vill ha mig i närheten och att jag är en skam för journalist­kåren skulle jag också bli sårad."

Jag håller helt med. Just detta med att inte vilja ha någon "nära" är en olycklig formulering. Kanske till och med så olycklig att Piensoho borde be om ursäkt för den. En pastor borde inte säga så. Punkt.

Sandlund fortsätter:
"För att ta "underlivsteologin" först är det snudd på komiskt att just den varning som Piensoho vill utfärda mot att frågor om sexualitet blir alltför dominerande på bekostnad av andra problemställningar får precis den effekt han varnar för."

Så rätt igen. Någon som minns något annat av det Piensoho och Schlaug talade om?
Det sades en hel del vettigt. Som det här med förpackningsfrågan. Underlivsteologin är en förpackning, döljer innehållet, skulle jag vilja säga. Eller den förpackning som gör att ickekristna endast ser att "religion är bara elände som kan få folk att göra vad som helst" (Schlaug i samma samtal).

Jodå, kyrkan har en viktig roll vad det gäller sexualmoral och det negativa inflytande som vårt sexualfixerade samhälle har på människor, speciellt unga.

Men det finns ju så mycket mer att diskutera.
Jag konstaterar att en groda hoppar ut och den slukas genast av hungriga käftar.

Konstaterar också att Schlaug beklagar att de inte"hann" in på de djupare frågorna. I all ödmjukhet undrar jag vad Schlaug hade velat komma in på?

Till sist åter det härliga orden om att störa (eller inte). Kan inte riktigt släppa dem. Konstaterar att om jag slår CS Lewis i huvudet på Birger Schlaug, så blir han väldigt störd. Antagligen inte om jag gör samma sak med Shane Claiborne eller Brian McLaren (vet inte om han har läst dem, med ni som har vet vad jag menar). Skulle jag däremot slå Claiborne eller McLaren i huvudet på George W Bush, så antar jag att jag skulle få en annan reaktion...
Allting är relativt...
Utom möjligen Gud själv...
-----------------------------
Uppdatering 20 mars:
Vi konstaterar att Niklas Piensoho idag i Dagen har både bett om ursäkt och förtydligat sig.
På ett bra sätt dessutom. Tack Niklas!
-------------
Mer om detta i Är det medias fel?

Kyrkornas marginalisering är värre

Dagens debattredaktör Thomas Österberg skriver i dag om att kyrkornas marginalisering är värre än hetsjakten utifrån.
Han påpekar, liksom jag har varit inne på i min inlägg om Schlaug och CS Lewis-debatten, att Schlaug "lyfter fram flera relevanta frågor: analyserar gudsbilden, funderar över trons följdverkningar i samhällslivet, reagerar mot det han inte gillar och funderar över ondskans relation till skapelsen."

Jag håller med om att kyrkans problem inte är attacker utifrån. Inte heller är besvärliga frågor från sökare ett problem, de är tvärtom nödvändiga.
Schlaug och andra pressar oss att tänka efter: vad tror jag på egentligen?
Och jag måste ju på något sätt kunna gestalta det, så att den som frågar bättre kan förstå, om han nu tar till sig eller inte, det är en annan fråga.
Österberg säger "Det värsta är troligtvis om de möter ett ljumt och flummigt budskap som varken utmanar till radikalitet eller ställningstagande."

Håller helt med.

Rop uppe på barrikaderna liknande Assarmos och Skyttes i SvD, behövs kanske för att skaka om oss kristna, men jag tror ändå att de håller med Österbergs avslutande ord, (jag vet ganska lite om Assarmo, men jag är ganska övertygad om att Göran Skytte håller med):
"Den största faran för kristenheten är inte hårda angrepp från ateister eller besvärliga frågor från sökare, utan en kyrka som i gudstjänster och personliga kontakter inte presenterar Jesus Kristus och evangeliet. En kyrka som ålägger sig självcensur och försöker anpassa sig till strömningar i tiden, men som till slut inte lockar någon."

Kan inte låta bli att avsluta med texten från en av Six Pence None the Richters (mest kända för Kiss Me och gudbevaremigväl, deras namn är hämtat från en av CS Lewis böcker.Måhända Kan man vara kristen...?) bästa låtar I Need Love:

"I need love
Not some sentimental prison
I need God
Not a political church
I need fire
To melt this frozen sea inside me
I need love"
--------------------------------------------

Läs också: "Det finns ingen gräns där nåden upphör"

"Det finns ingen gräns där nåden upphör"

Birger Schlaug sticker ut hakan igen. Jag trodde att han skulle vara så chockad över vilken uppmärksamhet hans debattartikel om CS Lewis fick, att han inte skulle våga yttra sig igen. Men inte.
Hans nya inlägg på sin blogg får en att sätta morgonkaffet i vrångstrupen, nästan i alla fall. I alla fall hoppar man till när man ser rubriken.

Nu är jag tillbaka där jag har varit förut, i blogginlägg och i bloggkommentaren.
Lägg märke till att Stefan Gustavsson säger "som jag ser det...". Det är hans åsikt.
Att andra kristna tycker annorlunda, ser man om man läser vidare i Dagen, med utgångspunkt från intervjun med Gustavsson.
Dagen intervjuar även en annan teolog, Sigfrid Deminger, som tycker helt annorlunda. Han säger bland annat; "Bara Gud har herraväldet över människans slutliga öde", samt "Det finns ingen gräns där nåden upphör", för att nu rycka citat ur intervjun.
Vad jag förstår publicerades dessa båda intervjuer i början av året, det vill säga strax efter avrättandet av Saddam Hussein.

Birgers debatt om CS Lewis ord verkar har lagt sig något. Libris förlagschef har sagt att ett förord kommer i nästa upplaga och Schlaug att inte inte tycker att boken inte ska ges ut.
Att debatten blev så het kan förklaras på många sätt. Schlaug är fortfarande en "offentlig" person, och när en sådan börjar tala om sig själv som sökare, så börjar öronen fladdra hos många. Att han sedan ifrågasätter en "helig ko" för många (CS Lewis är en auktoritet för många kristna), pekar på svåra frågeställningar och uttrycker att han kanske var naiv i sitt sökande, då är givetvis debatten i full gång.
Debattörerna polariserar sig, liberala ser en chans att säga sitt ( CS Lewis är ju inte precis liberalkristnas gullegris), konservativa vänder ut och in på sig för att försvara CS Lewis (ja, jag föll själv i fällan, men, Gode Gud, kalla mig inte konservativ för det!).
Samtidigt som jag tycker att det senaste inlägget var lite väl vinklat och enkelspårigt, så måste jag säga att det är intressant att läsa mellan raderna och fundera på vad Schlaug egentligen vill säga.
Det är kanske sökaren Schlaug som lyser igenom.
Vad tycker kristna i dessa frågor?
Varför försvarar så många Lewis skrivningar om rätten att döda, "snarare än de försvarar kristendomen i sina inlägg"?
Vad tycker Gud?
Är inte frågan om dödsstraff viktigare än tex. frågan om kvinnliga präster?
Hur kan det vara möjligt att kristna skickar email till Schlaug och önskar honom "till helvete", vilket kändes "lite snopet" enligt Schlaug.

Har Birger Schlaug varit naiv? Kanske. Kanske inte.
Modig? Definitivt.

Slutligen, jag reflekterar igen och säger (och jag tror att Schlaug håller med...):
Kristna är kristendomens bästa, och sämsta, reklam.

Birger Schlaug om CS Lewis i Dagen

Dagen uppmärksammar också idag debatten om CS Lewis som sattes igång av Birger Schaugs debattartikel (publiceras också på hans blogg).
Han får frågan om han har blivit klokare av sökandet; "Ja, klokare blir man ju alltid."
Sedan får han frågan om det här en brottning med den klassiska frågan ”Hur kan Gud vara god i en ond värld?”? "Jo, det är det väl egentligen. Birger Schlaug tycker att han mest har ett utifrånperspektiv på de teologiska frågorna, men också ett visst inifrånperspektiv. Frågan om ondska i förhållande till skapelsen har han sysselsatt sig med en del.
- Kanske även Gud blev frälst av Jesus, säger han, och förtydligar sig:
Den Gud som beskrivs i Gamla testamentet är en helt annan än den som han hittar i Nya testamentet."

Det nämns inte i artikeln på vilket sätt Schlaug har blivit klokare. Att kristenheten inte är enig i frågan om dödande och dödsstraff har han antagligen lärt sig.

C.S Lewis bok skrevs i en annan tid

Birger Schlaug, fd. språkrör i Miljöpartiet, har satt i gång en diskussion om C.S Lewis bok "Kan man vara kristen?" (Eng. Mere Christianity).
Han hade blivit rekommenderad att läsa boken i samband av en Alpha-kurs.
Han uttrycker i Kyrkans tidning och på sin blogg hur chockad han blev över att läsa att Lewis skriver att kristna ska kunna döda med "munterhet och hängivenhet". Att C.S Lewis också stödjer dödsstraff, tycker han också är chockerande.
Men mer chockad är han kanske över att bokförlaget ger ut boken utan förord, ett förord som borde diskutera Lewis ståndpunkter.

Läser man citatet ensamt, utryckt i sitt sammanhang är det givetvis chockerande, speciellt i skuggan av Bush´ Irak-krig, dokumentärer om hur barn rustas till soldater för Kristus och övrig kristen fundamentalism, oftast USA-inspirerad.

Men man måste inte glömma bort när boken skrevs, mitt under brinnande andra världskrig. England befann sig omringat av ett av Nazityskland ockuperat Europa.
Det var säkert få engelsmän som då ifrågasatte dödsstraff. Säkert höll de också med om att unga män inte skulle ge sig ut i krig och skämmas över att de måste döda fienden. Det var ju krig och fienden porträtterades säkert ofta som Djävulen själv.
Att vara pacifist just då var nog väldigt ovanligt och var man det så sågs man nog som mycket udda.
Jag tror att de flesta läsare under den tiden inte hade något att invända om C.S Lewis åsikter om dödsstraff och dödande.
Om han hade skrivit böcker idag hade han nog skrivit annorlunda. Men det vet vi ju inte och kommer aldrig att få veta.

Nu tycker vi annorlunda. Tiderna har förändrats.
För den skull tycker jag inte att man behöver kasta ut all C.S Lewis litteratur, som man har i bokhyllan.
Om varje bok som har några år på nacken måste förses med någon slags varningsskrift, därför att den uttrycker åsikter som idag är ålderdomliga, eller inte politiskt korrekta, då tror jag också att vi är fel ute.
Man måste kunna lita på att läsaren läser med förnuft och själv kan se sanningen och det som inte är sanningen. Normala människor, troende eller inte, inklusive sökare, läser väl kritiskt och med eftertänksamhet och slukar inte allt?

Jag blev faktist lite förvånad över att Birger Sclaug inte själv forskade vidare och tog reda på vad det var som hade kunnat göra att C.S Lewis uttryckte sig som han gjorde!
Jag reagerade direkt; när skrevs boken? Var det inte krig?

Att rycka citat ur sitt sammanhang och inte diskutera när det skrevs är också farligt, enligt min mening.
Kan man förstå varför C.S Lewis skrev som han skrev, så kanske man kan läsa hans alster på ett annat sätt. Många människor har haft glädje av hans böcker.

Annars skulle vi vara tvungna att sätta varningstext på mycket; Bibeln, Augustinus, Martin Luther, befrielseteologernas skrifter, för att ta några exempel. Vad kan vi inte där hitta om krig, dödande, synen på kvinnor och homosexuella?
Även ickekristen litteratur har förändrats. Kurslitteratur i psykologi som vi använde när vi gick på socialhögskolan i slutet av 80-talet, får man också läsa med en nypa salt idag, den ger tex. annan syn på homosexualitet. Och vi ska inte tala om vad våre käre vän Sigmund Freud skrev...

Jag tror inte att vi hittar fram till "sanningen" genom att sätta varningstext på böcker. Att nämna något i ett förord kan kanske vara en idé, men för mig känns det lite som "storebrorsmentalitet". Någon uppifrån talar om hur jag ska tycka!
Nej, jag vill själv läsa med förnuft, hålla mitt kritiska tänkande levande och själv bestämma vad jag tycker är "fel".

Vad som däremot är viktigt, och där håller jag med Schlaug, vi måste diskutera vad som är kristen etik och vad vi tycker idag.
Diskussionen om kristen etik, speciellt i samband med krig, är mer aktuell än någonsin!
------------------------------------------------

Jag har skrivit mer om dödsstraff tidigare.