He is here

Yes!

He is here. With me.

Blinded by the light...

Känner inte alls för att vara seriös just nu.

Vet bara att jag skulle ha kunnat sälja min själ för att ha fått vara med på den här konserten (fick jag alla tempus rätt där?):

Nästan i alla fall. Och den som lade in eftertexterna just i det här klippet skulle ha en rejäl näsbränna.

But Mama, that´s where the fun is,
liksom... ( ca 4.20 in i videon)

Tidernas bästa version av Kyrkans barntimmars stora megahit Det lilla Ljus jag har finns också med i denna konsert. Jag har haft med den förut på bloggen, men som jag påpekade i ett tidigare inlägg, jag har så lite att säga just nu att jag börjar upprepa mig.


Jo, en sak till, den där Katrin Zytomierska, skulle också ha en rejäl näsbränna. Får jag säga så på en så här from blogg?
Jo, jag fattar att folk har problem och separerar. Men när hon ger folk som kämpar sig igenom sjuårskriser och tioårskrister och tjugofemårskriser och jag vet inte vad... en sådan rejäl spark i mellangärdet, då kan jag väl få ge henne en rejäl...
Nåja, detta inlägg får etiketten oseriöst, det missar ni väl inte?
En liten näsbränna till Expressen också. Ge inte en person som just har separerat så mycket utrymme. Det fattar ju alla att hon går igenom en kris och inte tror på långa förhållanden just nu. Fullt mänskligt!

Och så tycker jag lite synd om henne. För att hon inte vet att sexet blir bättre ju äldre man blir och ju längre man har varit ihop. Men det tar ett tag att upptäcka det. 

Oj, där blev jag kanske lite för personlig...

Helkväll med Hoppande Stenen

Det finns bättre sätt att tillbringa kvällen än att se Sverige försvinna ut ur EM. Jag är glad att jag missade den matchen. (Och jag är glad att familjen Kolkman slipper lojalitetskonflikten på lördag.)
För inte kände man sig mör, döv, glad och nyförälskad och mer efter den föreställningen, antar jag.
Det gjorde dock jag, så mör att språngmarchen för att hinna med tåget hem, var en pina.
Det går nog inte att få något vettigt ur mig på längre.

Helkväll med Hoppande Stenen (översättning av Springsteen, jodå, Bruce berättade att han har holländskt påbrå, precis som jag trodde). Inte satt han still, inte! Och spelade i nästan tre (3) timmar! Jag menar, han och killarna i E Street Band är inte riktigt purunga.

Öppnade som väntat med Radio Nowhere, men tog fyr i publiken gjorde det inte riktigt förrän Promised Land, och det höll i till allra sista numret, American Land.

Bruce Springsteen Amsterdam Arena

Ikväll. Live. Pure Magic, hoppas jag. Smakprov här och här.
Och jag ska vara där.

Missar Sverige-Ryssland matchen, men Bruce bokade vi för ett halvår sedan eller så.









Bild: Bruce Springsteen.net

-----
Och mer om hur det var i Amsterdam Arena här.

Bruuuuuuuce.... here we come...

Jag har haft dålig dag i bloggosfären.
Jag ska lägga till en ny regel till mina bloggregler. Jag ska sluta blogga och kommentera om Mellanöstern-problematiken, främst Israel-Palestina konflikten. Vad tjänar det till egentligen?
Suck, säger jag bara!
Hur kan man bara jämföra nutida svenskars emigrerande till Thailand med arabers månghundraåriga väl dokumenterande boende och ägande av egendom i det som en del kallar Västbanken och som andra kallar Judea-Samaria?
Nej, inga mer ord om Mellanöstern-problematiken på min blogg. Till vidare i alla fall...
Kanske ångrar jag mig i framtiden...

Jag läste Sigrids kloka ord om bloggande och funderade på varför håller jag på med bloggandet egentligen? Varför? Vad tjänar det till?

Dessutom var det min dag att stå i cafeterian på min dotters ridskola, och det är visserligen kul, men varför röker hästfolk alltid så förskräckligt?? Det dricker kaffe och röker oavbrutet. Så var det när jag red för ljusår sedan, och så är det nu också. Trots att jag bor i ett annat land...
När jag kom hem luktade jag som en skorsten och gick direkt i duschen. Kläderna slängdes omedelbart i tvättmaskinen.
-----------------------------------------------

Så jag behöver muntra upp mig själva genom att tänka på något KUL!!
Jag har nämligen beställt biljetter till Bruce Springsteens konsert i Amsterdam Arena (Globen eller Ullevi, släng dig i väggen!) den 18 juni 2008.
Hjälp, det är en halvår dit...

BRUUUUUUUUUUUCE, HERE WE COME.....

This little Light of Mine...

... ger mig minnen från unga år i kyrkan. Alla ni som är uppväxta i kyrkan, eller har gått i barntimmar, juniorer etc. ni har alldeles säkert sjungit Det lilla ljus jag har.
Ett riktigt puttenuttig supergullig liten kristen barnsång.

Nu till något helt annat. Eller?

Häromdagen kom bättre hälften hem med en par nya CD-skivor, varav två med Bruce Springsteen. Jag har aldrig riktigt upptäckt Springsteen, men vet vem han är, hans hits känner jag igen, ni vet; han går liksom inte att missa!
En CD var från en liveinspelning i Dublin och i paketet ingick en DVD från framträdandet.
Så, hur tillbringar vi söndagen? Jo, DVDn på TV, stereon inkopplad, hög volym, Bruce Springsteen. Whaao! Jag blev alldeles matt!

Vad har detta med inledningen med mitt blogginlägg att göra?
Jo, vad får man om man plussar ihop Springsteen och hans suveräna medmusikanter med Det lilla ljus jag har?
Jo, man får This little Light of Mine, med Bruce Springsteen och the Sessions Band.

Och sedan kan vi hålla på att diskutera i evighet om vad det handlar om att vara missional, post-traditionell, post-modern, evangeliserande...
Vi kan grubbla hur mycket som helst om vad det innebär att vittna om sin tro.
Egentligen är det så enkelt... Att jag alldeles hade glömt det...

Lyssna och njut, sjung med, fall på knä, så upp och skrik, bli frälst, vad ni vill...