Jag tror de flesta är överens om att Katolska kyrkan skulle vinna på att påven tog tag i det här lite mer, ännu mer vad han har gjort tidigare. Verkligen en miss att han inte nämnde något om det i sin påsktal. Förstod han och hans rådgivare inte att så gott som hela världen förväntade sig det?
Det behövs en offentlig ursäkt, en tydlig strategi om hur det här ska förhindras i framtiden. Precis hur detta ska ske ska jag inte gå in på.
Men det är rentav pinsamt när kyrkans män börjar värja sig och skylla på att det minsann sker övergrepp mot barn i andra institutioner också.
Det är ganska ointressant i sammanhanget att det sker övergrepp utanför kyrkan (vilket det givetvis gör och är lika hemskt det), det enda som är intressant är att kyrkan vågar erkänna att den handlat fel.
Sedan har jag sett att det finns en tendens hos folk, även mig närstående, att nämna celibatet i samma andetag som pedofilskandalen. Som om celibatet skulle vara orsaken.
Jag tror inte för en sekund att celibat gör någon till pedofil.
Pedofili är en svår störning som uppstår och består oavsett vilket förhållande man lever i.
(Det påminner mig om när en amerikansk pastor, eller var det hans fru, påstod att en pastorskollega, Ted Haggard, köpte tjänster från en homosexuell prostituerad, därför att Haggards fru "inte släppte till" ordentligt sexuellt, dvs gav sin make det han behövde. Lika galet det, man blir ju inte homo-eller bisexuell därför att frugan inte tillfredsställer ens sexuella behov...)
Däremot kan man ju fråga sig vad kyrkan gör för att förhindra att pedofiler blir präster. Att pedofiler ofta söker sig till sammanhang där de kommer i kontakt med barn, tex undervisning, är ju redan känt.
Kan det vara så att män med pedofil läggning söker sig till kyrkan pga av detta?
Biskop Arborelius är inne på detta också (han har för övrigt en bra inställning om vad Katolska kyrkan måste göra just nu)
Man kan inte utesluta att personer som kämpar med en sådan här läggning söker sig just till kyrkan i tron att de kan få hjälp av Gud och i den miljön, men i stället blir det tvärtom.
Annars förespråkar jag inte celibat för alla präster. Att kräva att alla präster lever i celibat har ingen biblisk grund. Däremot tror jag att Gud kallar vissa människor till att leva i celibat (nunnor och munkar givetvis, men också vissa präster och vissa lekmän). Ofta är dessa medvetna om sin kallelse till celibatet långt innan de vet vilken övrig kallelse i livet de har.
Jag kan se många fördelar med celibatet för präster. Du kan ägna all din tid åt Gud och kyrkan. Jag tror faktiskt att även protestantiska kyrkor skulle vara mer öppna för att ha präster/pastorer som lever i celibat (även kvinnliga sådana!).
Men samtidigt tror jag att Katolska kyrkan skulle vinna på att ha präster som vet vad det innebär att ha en partner och barn.
I vilket fall som helst, för att avsluta;
biskop Arborelius önskar att hela Katolska kyrkan går igenom en "reningsprocess", med allt vad det kan innebära.
Enda vettiga vägen ut ur detta, tycker jag.
