Efterlysning - läsvärd modern nordisk litteratur

Eftersom temat för bokmässan 2012 är Norden och nordisk litteratur tänkte jag, som en av bokmässans bloggambassadörer, (bokbloggen), att det är dags att uppdatera sig på god nutida nordisk litteratur. Jag är rätt nollställd på detta område, anglofil som jag är.

Så jag vill gärna ha tips för att sammanställa en läslista.
Skriv om dina favoriter i kommentarerna.

Ge ut en bok på egen hand

Är det något för dig?

Här kan man vinna en kurs i att ge ut en bok själv.

Bokmässans bloggambassadör 2012

...och så lite goda nyheter:

Läs vidare på min bokrecensionsblogg Bokläsardagbok

Half the Sky finns nu på svenska!

New York Times-krönikören Nicholas D. Krystof och hans fru Sheryl WuDunns fantastiska men samtidigt upprörande bok finns nu på svenska: Halva Himlen, utgiven av Daidalos.

På förlagets hemsida kan man läsa:  Jag har recenserat det engelska originalet på min recensionsblogg.


Med Halva himlen vill journalisterna Nicholas D. Kristof och Sheryl WuDunn föra upp könshandeln och andra former av global och lokal kvinnoförnedring på den politiska dagordningen och belysa de bakomliggande orsakssammanhangen. Läsaren får möta en rad drabbade kvinnor från olika länder, kvinnor som dessutom har det gemensamt att de – med stöd av andra kvinnor i sina egna och andra länder – lyckats göra någonting åt sin situation och börja om på nytt. ”Många av berättelserna i den här boken är plågsamma”, påpekar de båda författarna i bokens inledning, ”men håll denna sanning i minnet: Kvinnorna är inte problemet utan lösningen. Flickors svåra belägenhet är inte bara en tragedi utan också en möjlighet”.

Jag har recenserat det engelska originalet på min recensionsblogg och är oerhört glad att denna mycket viktiga bok nu finns på svenska.

Adlibris.
Bokus.

På olästhyllan

Jag gillar som de flesta vet att läsa och att skriva, och jag har ett problem; jag hinner inte att läsa det jag vill läsa. Varenda semester i Sverige lovar jag mig själv att INTE köpa fler pocketböcker förrän jag läst ut de jag har. Det är sällan jag lyckas hålla det löftet. Jag har ungefär två IVARhyllplan olästa böcker. Där finns böcker av författare jag verkligen gillar. Andre Brink, William Boyd, Kate Atkinson, John Irving, samt en hop böcker av författare jag skulle vilja lära känna. Petina Gappah, FAy Weldon, Wally Lamb, Anders de la Motte,
Dessutom krånglar Elib till det. Denna fantastiska möjlighet att låna böcker hemma på biblioteket och ladda ned dem till läsplattan (så länge denna service kommer att bestå, den kostar för mycket för biblioteken). Och förlagen har blivit allt bättre på att lägga ut sina nya böcker snabbt. I början var det bara Piratförlaget som hade ute sina böcker på recensionsdatum, men nu (idag) har tex Bonnier redan nya Keplerdeckaren ute.
Det kliar i läsarfingrarna. Det är så lätt att ladda ned och böckerna på hyllan får vänta.

Jag recenserar böcker här.

Intervju med Paul Young- författare till "The Shack"

Många av er har säkert läst The Shack av Paul Young (Ödehuset). The Shack syftar till "the Shack around your heart" och man behöver ha läst boken för att förstå vad som menas. Romanen handlar om en man som förlorat sin lilla dotter ett antal år tidigare, och hur han möter Gud (ganska bokstavligt, i form av en svart kvinna, eller black american, som amerikanarna helst säger).

En mycket debatterad bok, mycket på grund av att många evangelikala och konservativa kristna anser att Gudsbilden i The Shack inte är biblisk. Andra har fått mycket tröst och uppmuntran när de har läst romanen. Själv tycker jag att den är mycket läsvärd, och gripande. Gudsbilden som presenteras är i korthet en som älskar, och inte dömer.
Rekommenderas.

Här kan ni se en intervju med Paul Young, som kanske kan förklara lite varför Young skrev boken (som inte är självbiografisk).
DEL 1


DEL 2


--

Women hold up HALF THE SKY

Half the Sky heter en alldeles exceptionellt viktig bok som jag läste under semestern.

Den är skriven av New York Times kolumnisten Nicholas D. Kristof och hans fru Sheryl WuDunn, också hon journalist.
Det är i kort en bok om kvinnoförtryck i dess mer extrema former; om trafficking, prostitution, våldtäkter, mödradödlighet och fattigdom. Kristof och WuDunn skildrar många gripande kvinnoöden, från Cambodja till India och Pakistan, till Kongo och  Somalia.

Men det är också en bok om hopp. Hur kvinnor världen över lyckas vända sitt elände till något bättre.

Jag har skrivit en längre recension på min bokrecensionsblogg.

Women hold up half the sky, är ett kinesiskt ordspråk.
----------------------------------------------

En artikel om boken i the Guardian:
Half the Sky: how the trafficking of women today is on par with genocide

Half the Sky - hemsida.
Nicholas D. Krystof- blog

Läst i sommar

Jag antar Bokhoras utmaning och skriver lite om vad jag har läst under semestern;

1. Bäst i sommar?

Simona Ahrnstedts Överenskommelser, helt klart. Den har jag recenserat här. Kan få vem som helst att "komma ut" och erkänna att jag älskar romantiska berättelser (speciellt om det är förpackade i en välskriven och driven (läs görspännande) berättelse som Simonas).
Carina Burmans Babylons Gator var också en positiv överraskning.

2. Sämst i sommar?

Vet egentligen inte vad som var sämst. Anne Holts Det som aldrig sker grep inte riktigt tag. Föregångaren gillade jag, så jag blev lite besviken.

3. Vad har du helst läst på stranden?

Klipporna vid havet, annars var det rätt. Den boken jag för tillfället höll på med. De blev lite audiobooks också, man blir slö i solen ibland, då är MP3-spelaren bra.

4. Var har du läst mest?

I trädgården vid stugan i Bohuslän. Och på klipporna vid havet.

5. Har du haft något läsprojekt under sommaren som du lyckats eller misslyckats med?

Jag har inte hunnit (orkat?) igenom Brian McLarens A new kind of Christianity.
Däremot har jag lyckats ta mig igenom mitt eget råmanus. Plus en massa non-fiction relaterat till detta manus, som research.

6. Nämn en ny bok som du har köpt i sommar!

Ny, som i nyutgiven? Jag kör mest med pocket. Hittade en del på loppis också. Udda av Sara Lövestam, De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg och Ordinary Thunderstorms av William Boyd är något som jag har införskaffat mig.

7. Vad ser du fram emot att läsa i höst?

Se ovan. Dessutom kommer en ny Michael Connelly-deckare där Harry Bosch och Mickey Haller möts igen, samt en ny Kenzie-Gennaro-deckare av Dennis Lehane. Det ni!

Om att introducera en ny litterär genre

Är Litteratursverige redo för en ny genre?

Det tyckte i alla fall Simona Ahrnstedt, och satte igång att skriva en svensk romance, eller en historisk romantisk roman, om man översätter lite snabbt. Historisk chicklitt för att vara lite vanvördig.

Vägen till publicering har inte varit helt spikrak för Simona, många förlag tyckte om romanen, men vågade inte satsa på den. Till slut fick hon napp, och sedan några veckor ligger Överenskommelser hos bokhandlarna.

Vad är då en romance? Sliskig romantik med uselt språk som i Harlekin? Mja, inte riktigt, romance håller definitivt avsevärt högre litterär klass. I utlandet säljer författare som Eloisa James och Julia Quinn mångmiljonupplagor och romance är lika populärt som deckare.

Romance har också mycket gemensamt med deckare. En hel del vet läsaren på förhand. I deckaren åker alltid the bad guy fast på slutet och i en romance får de alltid varandra.
Men vägen dit är ganska krokig.

Romance är liksom deckaren också ofta en genre som litteraturvärlden ser ned på. Därför är det inte förvånande att Simona Ahrnstedts roman inte har recenserats av en enda större dagstidning. Eftersom förlagen inte vågade satsa på att ge ut romanen kan man inte heller förvänta sig att De Stora Viktiga Recensenterna kommer att recensera den. Men å andra sidan är det väldigt få romaner som recenseras i dagspressen.

Romance har också liknats vid Jane Austen, men i modern tappning, med betoning på modern. Tex är sexskildringarna en stor skillnad. För sex har hjälten och hjältinnan i en romance. Så den som har nolltolerans mot sex i böcker ska inte läsa (nu har jag säkert lockat några läsare...)

Men alla ni andra, ni som älskar Jane Austen, böcker/filmer som A Room with a View och liknande, och har tröttnat på all litteratur i spänningsromanklassen; detta är något för er.

Om du vill läsa mer om vad jag har skrivit om Simona Ahrnstedts roman, som är så spännande att man inte kan lägga den ifrån sig, gå till min bokrecensionsblogg

Bokmässan 2010- valet av tema

Bokmässan 2010 har temat Afrika, något som har kritiserats kraftigt. Det är "snudd på oförskämt" säger en angolansk författare, han är trött på att Afrika ses som ett land. Det "klumpas ihop" tycker en kolumnist i Expressen  och talar om "i det mörkaste Göteborg" (den där titeln på artikeln tycker jag som fd. göteborgare givetvis var lite onödig, måste givetvis säga det.  ;)   )

Först vill jag säga att jag skulle gärna vilja gå på bokmässan just på grund av valet av tema, jag är intresserad av många delar av Afrika. Och skriver en roman som utspelar sig i Afrika. (Men det blir nog ingen bokmässa, kostar för mycket med resa, inträde och seminariepass. För att inte tala om alla böcker man köper...)

Men jag kan samtidigt förstå kritiken.

Det är typiskt västerländskt att klumpa ihop och se en kontinent som ett homogent område, som ett land. Vi talar gärna om den muslimska världen som "ett", eller Mellanöstern som ett muslimskt område (även om det bor miljoner kristna där). På samma sätt är Europa för många amerikaner ett land och i många länder talar man om Skandinavien som ett land, inte minst vad det gäller litteratur. (Scandinavian Crime tex)

Hoppas ändå bokmässan blir givande. Skulle som sagt gärna vilja vara där.

Bokrecensioner, Afrika och lite annat

Lite kort bra, jag har sysslat med lite annat än bloggande på denna blogg på sistone.

Researchar om Afrika på grund av boken jag skriver, läs mer här. Lite om att verkligheten överträffar dikten.

Bokbloggar om Jo Nesbös senaste Pansarhjärta, läs mer här. En roman som inte passar den med svaga nerver, men definitivt läsvärd för alla spänningsälskare. En riktig Harry Hole bok.

Slutligen, äntligen verkar sommarvärmen ha nått Holland. Solbränd och grann blir man.

Om att uppmana andra bränna böcker

Under min bortavaro utan internetförbindning (skönt emellanåt att vara helt offline) ser jag att en viss pastor Holger Nilsson i Vetlanda har gjort ett sista försök att jaga bort vinterkylan och även eventuella häxor med att uppmana andra till bokbål.

Bokbål får nog de flesta att associera till nazismen och deras bokbränneri.

Det tryckta ordet, och numera även det digitala, har alltid varit skrämmande. När vanligt folk fick en tryckt Bibel på sitt eget språk i sin hand såg de också till att lära sig läsa samma skrift, och i slutändan även tolka den. Samt en massa andra skrifter som fanns. Bra och dåliga.
Och splittrade folk, som de tyska, fick ett gemensamt språk att samlas runt.
Reformationen har också det tryckta ordet att tacka för sin framgång.
Det är bara en av följderna som det tryckta ordet fört med sig.

Vad en nyfrälst människa gör med de böcker han eller hon har i sin besittning, har ingen annan med att göra. Jag har säkert själv gjort med av med en och annan bok som jag ansåg var "dålig" (dålig språk, dåligt budskap; välj själv). Kanske till och med bränt i öppna spisen.
Jo, det finns visst stöd i Bibeln att bränna "olämplig" litteratur, jag tror att det berättas i Apostlagärningarna att nyfrälsta som sysslat med trolldom brände sina böcker.
Jag kan förstå handlingen till viss del. Om man är frestad att ta till sina gamla trolldomsböcker i tider av tvivel, så kan det ju vara bra att inte ha dem kvar.

Men att översätta det till att gälla en författare vars åsikter man inte delar är ganska långsökt.

Och att uppmana andra att bränna "dåliga böcker" är fel och kan inte annat än förknippas med historiens illdåd.

För jag tror precis som Dagens Håkan Arenius att "man kan inte elda upp åsikter". Man kan motsätta sig dem, men inte bränna upp dem i meningen att förinta dem. Nazismens syfte med bokbålen var ju att se till att folket inte hade tillgång till "fel" litteratur (en åtgärd som i dag skulle vara totalt omöjlig).

Arenius igen;

"Bokbål är inte bara ett sätt att säga emot en författares åsikt, det är ett sätt att angripa hans rätt att framföra den, vilket är något helt annat."

Så ta avstånd från Holger Nilssons uppmaning (men bränn inte hans böcker...)

Till Inspiration

Ibland vet jag inte var jag ska posta mina inlägg om de handlar om skrivande, här eller på min skrivarblogg, men eftersom jag försöker reservera skrivarbloggen enbart för mitt eget skrivande, så hamnar en del svårplacerade inlägg här. Men eftersom många av mina läsare läser båda bloggarna, så spelar det kanske inte så stor roll.

Det handlar lite om att bryta ny mark vad det gäller skrivande, och om vad social media kan göra för en författare, speciellt en som ger ut sina böcker själv.

Min författarcoach Ann Ljungberg ska ge ut en bok med titeln Min kompis är författare! Socialt nätverkande för författare och förlag.
Där kommer hon att intervjua ett antal personer med erfarenheter om detta, bla Daniel Åberg (som nyligen beslutade sig för att lämna sitt förlag och ge ut sin andra roman helt på egen hand) och Mattias Boström (produktionsansvarig på Piratförlaget och som i princip lever sociala media dygnet runt). Läs mer här.

Johanna Wistrand, också hon författarcoach, har publicerat en podradiointervju som hon och författaren Inga-Lina Lindqvist hade med snart publicerade författaren Simona Ahrnstedt.
Simona här nämligen gett sig på att skriva en riktig romance. Ja, vad är då det? Många tänker Harlekin och kiosklitteratur. Delvis, men som jag har fått det förklarat för mig är detta romance med högre litterär klass. Stor genre i engelskspråkiga världen, men i Sverige ser man ned på denna. Ungefär som deckare ses som "sämre" litteratur, medan det inte riktigt är så i utlandet. För övrigt insåg jag i London hur STOR tex Henning Mankell är i England, ja, annars skulle man väl inte göra en Wallander-remake med Kenneth Branagh i huvudrollen.

Men tillbaka till romance. Historien bakom Överenskommelser, som kommer ut på Damm Förlag i sommar, är intressant. Vad jag har förstått var det många på de olika förlagen som Simona skickade sitt manus till som fullkomligt ÄLSKADE romanen, men ingen ville ge ut. Nej, romance kunde man ju inte ge ut. Så var det bara.

Till slut fick Simona dock napp och det ska bli intressant att se hur boken tas emot.
Hon annonseras som Sverige Jane Austen. Det ni!

Jag ser fram emot att få läsa den. Jag skulle vilja våga be om ett recensionsex, men det vore kanske att förhäva sig. Så många läsare har min blogg ju inte...

Lyssna på intervjun här. Mycket underhållande. Tack Johanna, Inga-Lina och Simona!

Interaktiv deckare

Boken, och deckaren, som vi känner den, behöver utvecklas i den nya digitala tidsåldern.

Nu har Karin Wahlberg, känd deckarförfattare, reklambyrån Studio Total och Lokaldelen.se skapat en interaktiv deckare. Utan läsarens medverkan når man helt enkelt inte slutet på berättelsen (och mördaren åker inte fast!)

Karin Wahlberg är just nu aktuell med Matthandlare Olssons död, och reklambyrån Studio Total har tidigare gjort sig kända för okonventionella reklammetoder, tex. bloggen Black Ascot för Malmö Opera.

Gå direkt till deckaren genom att klicka på bannern högst upp i högerspalten härintill!

Skiljevägar av André Brink - ett stycke modern afrikansk historia

Jag har de senaste dagarna fastnat i en bok, trots att jag egentligen borde jobba med de första 100 sidorna av mitt nya romanmanus, som ska skickas till coachen före skrivarkursen i London.

Men boken handlar om Afrika och eftersom mitt nya romanprojekt utspelas i Afrika så må det vara hänt.

För jag kunde inte lägga ned André Brinks självbiografi A Fork in the Road (Skiljevägar).

Läsandet tog mig tillbaka till åttiotalet och minnena av min ungdomstid, då intresset för Sydafrika och kampen mot apartheid upptog mycket av min tid. Självklart läste jag alla André Brink-romaner som jag kunde komma över.

Jag skriver mer om boken på min bokrecensionsblogg.

-----

Biskopar av kött och blod

När man läser sådant här, och dessutom gillar att skriva och gärna om kyrkan (nu menar jag rent skönlitterärt), då är det klart att fantasin sätter igång.
Vad ligger bakom? Hur blev det så där?

Någon som är väldigt bra på att skildra kyrkans män (och kvinnor) som människor av kött och blod är den engelska författarinnan Susan Howatch. Jag har skrivit om henne förut, men tjatar på.
Hennes sk. Starbridge-serie är berömd i England och USA, men i Sverige översattes bara ett par romaner, innan det projektet lades ned. Synd!
Jag har hört rykten att det finns förnyat intresse att återutge Susan Howatch, och hoppas innerligt att det kommer att lyckas.
Den som är haj på engelska kan beställa från Amazon. Starbridge-serien kan vara lättare att få tag på via amerikanska Amazon. Svenska översättningar finns på vissa bibliotek, om man gräver, eller från antikvariat. Den uppföljande serien, den sk St Benet-serien, är lättare att hitta på Amazon.co.uk.

Det här är extremt läsvärda romaner! Howatch tvekar inte att ta upp kärlek och lust, otrohet, homosexualitet, teologiska frågor, arbetsmiljöproblem, you name it.


Mer om Susan Howatch på min Bokläsardagbok

----

Jag vill ha boktips inför jullovet!!

Eftersom inte alla mina läsare har sett min uppmaning på Twitter och Facebook, så upprepar jag den här:

Jag vill ha bra boktips.

Snart går ordern till Bokus alt. Adlibris inför jullovet då jag ofta läser oförskämt mycket.

Jag efterlyser SVENSKA skönlitterära böcker i POCKET (dvs billigare...). Även tips om faktaböcker i pocketupplaga mottages tacksamt. Bokhyllan hemma är fylld av engelsk oläst pocket, så det efterlyser jag inte just nu.


---

Novell i eboksformat

Nu kan man publicera sina alster gratis i eboksform. Det vill säga så att den kan läsas med tex Mobipocket eller Adobe Digital Edition (EPub), på läsplatta eller med dator. Ni som har iPhone vet om det fungerar på telefonen också.

Jag har lekt lite med programmet och lagt in min gamla novell, Elefantkurvan, på Feedbook.
Gå in och läs om du inte har läst förut.
Klicka på valfri download. Allt är gratis (jag man blir inte fet på skrivandet, snarare mager).
Hoppas att det fungerar.

--

För er som inte alls har hängt med i ebok- och läsplatteutvecklingen, HÄR är en bra sammanfattning av den amerikanske litteräre agenten Nathan Bransford. Vissa av hans punkter är anpassade till amerikanska förhållanden, men annars är det en innehållrik summering.

Varför pimplar bokpoliser så mycket kaffe?

Jag har faktiskt funderat på det också, men det är Piratförlaget som slänger ut frågan.
Om alla kaffeautomater på polisstationerna i Sverige och Norge skulle paja skulle Nordens mördare löpa amok, tror de också.

Ännu mer fundersam blir jag när jag läser amerikanska deckare. Jag tror både Lee Child och Michael Connelly låter sina hjältar Jack Reacher resp. Harry Bosch påstå att koffeinet "kickar in" och får igång dem fysiskt och mentalt.
Med tanke på hur blaskigt amerikanskt kaffe är så undrar jag om det är fysiskt/medicinsk/kemiskt möjligt.

---

Bra karaktärer är nyckeln till bra romaner

Stieg Larsson-hysterin har nått Holland. Ja, det var faktiskt ett tag sedan, men Milleniumserien ligger fortfarande på topp tio hos bokhandlarna. Även filmversionen ligger numera på topp tio.

Den kommersiella lilla biografen i min stad har inte nappat, men det mer "seriösa" Filmhuset ska låta Salander och Blomqvist synas på vita duken i oktober.

Överallt prisas Larssons skapelse Lisbeth Salander (Mikael Blomqvist kommer i skymundan). Hon är helt enkelt en osannolikt bra karaktär (även om karaktären kanske är osannolik ibland, men vem vill läsa om "vanligt folk"?).

Spänningslitteraturen översvämmas av karaktärsskapelser där författarna försöker överträffa varandra. Själv kan jag inte peka på vad det är som gör en karaktär bra.

Men kanske är nyckeln att en bra karaktär vill man veta mer om. Lisbeth Salander är fascinerande och ännu mer fascinerande är det att man vet att man aldrig mer kommer att få veta mer om henne. Av förklarliga skäl.

På Michael Connellys hemsida finns ett läsarforum och en frågelåda, där Connelly svarar sina läsare. Läsarna diskuterar Connellys karaktärer, speciellt kriminalpolisen Harry Bosch, som om de vore verkliga personer.

Jag erkänner själv att min favorit Harry Bosch liksom lever med mig som en fiktiv vän. Högt upp på listan av kändisar som jag skulle vilja äta lunch med. Om han fanns i verkligheten alltså.

Nästa bok i serien kommer att handla om Bosch och hans dotter, och Connelly har lovat att den kommer att bli den mest personliga för karaktären Bosch, och alla fans väntar.

Jag också.

För mig är det ändå det som fascinerar mig mest med böcker, deras förmåga att dra in mig i deras fiktiva värld, så att jag känner mig som en fullständig medborgare, en som i morgon kanske skulle kunna möta Harry Bosch på fiket inne i stan. Eller Lisbeth Salander någonstans i en bar. Hungrande efter att få veta mer om dem. Mer. Och förälskad i hemlighet.

Böcker som inte lyckas "dra mig in" går mig förbi. Sedan kan de ha ett "vackert språk" eller fantastiska intrigupplägg, det hjälper inte.

Jag måste sugas in.

Hur mycket betyder karaktärerna för dig? Vad måste en roman ha för att suga in dig? Dela gärna med dig i kommentarerna.