Skönhetsbubblan. Eller fällan

Någon som såg Skönhetsbubblan på TV häromdagen? Jag såg det på Svtplay och blev faktiskt riktigt ledsen och upprörd, å tjejernas vägnar. Som denna Jane. Jag vet hon inte vill att man ska tycka synd om henne, och hon är vuxen. Hon gör som hon vill.
Men jag frågar mig; har hon inte en lika störd verklighetsuppfattning som någon med anorexia? Jag tyckte personligen inte att hon var vacker. Hon hade säkert varit vacker (man fick se ett foto från studenten, där såg hon "normal" ut och var jättesöt).
Hur många ingrepp hon än gör så är hon inte nöjd (trots att hon säger att hon mår bättre pga av dem) utan vill göra fler. Nästa på tapeten var blygdläppsförminskning.
Jag säger bara; här förfasar vi oss över att tjejer i Afrika tvingas till omskärelse, men i Sverige gör tjejer det frivilligt (ja, jag vet, de skär inte av sig klitoris, men...).
Jane hade en del omkring sig, familj och vänner, som förfasade sig över hennes inställning. En av dem fick faktiskt henne att tänka efter, lyckligtvis, och vänta en tid med blygdläppsförminskningen. (I SVT Debatt talar hon också om att hon numera ifrågasätter intimoperationer och tycker att man måste dra en gräns någonstans).

Foto: SVT

Jane har, tycker jag, ett porrfilmsideal som kroppsideal. Om man ska vara krass (och alla vet vad jag menar, även ni som aldrig skulle erkänna att ni någon gång sett en porrfilm!). Stora putande läppar, som ibland är snyggt, men i Janes fall såg överläppen mer ut som hon hade fått ett slag på gympan av brännbollsslagträ. Jag har fått det en gång och minns än idag hur jag såg ut. Det såg bara någorlunda normalt ut när hon log och svullnaden spändes ut.
Porrstjärnenaglar, sådana där som är så långa att de börjar böja sig inåt och som jag tror har blivit populära för att de ser häftigt ut när kvinnan runkar av mannen i porrfilmen. (Fast jag mår mest illa, jag tycker sådana naglar med påminner om någon konstig indier jag minns stod med i Guinness rekordbok för att han hade två meter långa naglar).
Och babymuff (Janes egna ord, hennes bekant som hon talade med höll på att smälla av), drömde hon om att få. Alltså en blygd som ser ut som hos ett barn, inte som sticker ut lite som på en fullvuxen kvinna. Men hjälp, den liknar ju mest ett slags... pedofilideal, eller... Det är ju nästan som att säga att karlar kanske helst ligger med prepubertala flickor, innerst inne. Det är ju en fruktansvärd anklagelse. Jag mår illa igen.
För att inte tala om brösten, som ser ut som ballonger och som står rätt ut/upp oavsett om man står, ligger på rygg eller står på alla fyra.

Men visst har inte bara unga tjejers och killars kroppsideal förändras pga av porr och glansiga tidningar.
Allas ideal förändras. Alla verkar raka sig därnere nu för tiden, även de kvinnor på gymmet som mest liknar mig och som aldrig skulle drömma om att förstora brösten. Ingen skulle drömma om att visa upp ett par långhåriga ben. Karlar rakar sig också därnere, och hela kroppen (vilket slit...) många gånger.
Vad håller vi på med egentligen? När ska vi våga vara de vi är egentligen, innerst inne?

Jag blir lite rädd. Vilken kroppsbild ger vi vidare åt nästa generation? Vad förväntas av kvinnor (och män) då? Vad ska de operera bort då? Eller operera in?

Det handlar om självbild. Och rädslan för det som inte är perfekt. Och om tillgänglighet givetvis. Förr fanns inte alla dessa ingrepp tillgängliga. Men det kostar fortfarande. Inte klokt egentligen. Kvinnor i Europa och USA förminskar blygdläpparna, när tjejer i många andra delar av världen knappt får går i skolan och ofta blir mammor redan som tonåringar. Tänk så många tjejer som hade fått gå i skolan för de 200.000 kr som Janes skönhetsoperationer hittills kostat.

Halva himlen

Även om USA lyckas få fram maktpersoner som ger en skrämselhicka, så här på Kvinnodagen (som han den där Santorum, eller vad han heter), så finns det ju andra som har en del gott att säga.
Som New York Times kolumnisten Nick Kristof och hans fru Sheryl WuDunn.
Boken Half the Sky är en omtumlande och hemsk redogörelse om kvinnoförtryck världen över. Och samtidigt hoppfull, läsaren får också se hur kvinnor tagit sig ut ur förtrycket.

På svenska heter boken Halva Himlen och är utgiven av Daidalos.

I båda fallen syftar titeln på ett kinesiskt ordspråk som säger att "kvinnor håller upp halva himlen."

Jag har recenserat här.

Women hold up HALF THE SKY

Half the Sky heter en alldeles exceptionellt viktig bok som jag läste under semestern.

Den är skriven av New York Times kolumnisten Nicholas D. Kristof och hans fru Sheryl WuDunn, också hon journalist.
Det är i kort en bok om kvinnoförtryck i dess mer extrema former; om trafficking, prostitution, våldtäkter, mödradödlighet och fattigdom. Kristof och WuDunn skildrar många gripande kvinnoöden, från Cambodja till India och Pakistan, till Kongo och  Somalia.

Men det är också en bok om hopp. Hur kvinnor världen över lyckas vända sitt elände till något bättre.

Jag har skrivit en längre recension på min bokrecensionsblogg.

Women hold up half the sky, är ett kinesiskt ordspråk.
----------------------------------------------

En artikel om boken i the Guardian:
Half the Sky: how the trafficking of women today is on par with genocide

Half the Sky - hemsida.
Nicholas D. Krystof- blog

Lite mer om pengabränningen

Det är svårt att hitta stöd i bloggvärlden för Gudrun Schymans pengabränning. Jag skrev om det här.
Men en del finns:
Birger Schlaug, känd reklamhatare, tycker det var helt rätt, föga förvånande.
Clara Lidström, Underbara Clara, tycker att Gudrun är ett PR-geni.
Leo Holtter har en bra reflektion på sin blogg.
Anna Wester skriver om det där med att man inte SER pengarna brinna när de satsas på vanlig reklam.
Jag tror att det där med att bränna pengar, bokstavligt, är väldigt tabu. Men det är lätt att glömma de enorma summor som bränns bildligt varje dag, bara på reklam.

Och så gott som alla, högt och lågt, glömmer att det var en PR-grej. För att väcka uppmärksamhet.
Och uppmärksamhet fick de. Långt utanför Sveriges gränser. Det hade de inte fått om de hade satsat samma summa på en reklamkampanj. Det hade inte ens räckt till en kampanj, bara till en enda helsidesannons i en större dagstidning i lilla Sverige.
Och jag undrar om Gudrun bryr sig om att bli kallad pucko, när hon fick de uppmärksamhet hon ville ha.

Jag tycker att Tomas Mazetti på Studio Total (reklambyrån som stod för de 100 000) ger bra svar på kritiken.
Skänk FPs valbudget till fattiga småflickor

Bränna 100 000 spänn

Vid första åtanke känns det givetvis helt fel. Man bränner inte pengar.

Men sedan när jag tänker efter, och inser att det handlar om reklam (spektakulär sådan) och publicitet, så...

Enligt uppgift kostar en helsidesannons i en större dagstidning också 100 000 kr. Tänk så mycket pengar som bildligt går upp i rök varje dag i annonskostnader! Utan att det ifrågasätts av speciellt många.

Gudrun Schyman tog hjälp av reklambyrån Studio Total för att få uppmärksamhet för mäns och kvinnors ojämlika löner. Hon säger också att hon inte idkar välgörenhet, utan vill ha publicitet, och tycker att det var en bra investering.
Det har hon onekligen fått, och mycket mer än vad en helsidesannons i en dagstidning skulle inbringa, men får hon fram vad hon vill ha sagt ordentligt? Ser folk bara pengabränningen och inte budskapet bakom? Det återstår att se.

Favorit i repris 7 - Gladdumma tjejer och fräscha killar

Det här inlägget hittar läsare fortfarande till.
Jo, jag är ganska mycket feminist i den meningen att jag tror att mycket av våra könsroller skapas i det sociala sammanhang vi är uppvuxna i. Visst är män och kvinnor olika, men kanske inte så olika.
Och mycket av de könsroller som kristna "bekänner sig till" och hävdar har sitt ursprung i skapelseordningen, har i själv verket sitt ursprung i syndafallet.
Men i alla fall, det här skrev jag om ett sk. jämställdhetsdagis.
---------------------------------------
Gladdumma tjejer och fräscha killar.

Jo, lite så beskriver 17-årige Niklas dagens tjej- resp. killideal. Tjejerna ska alltid vara glada och lite halvdumma, så att killarna kan känna sig överlägsna och omhändertagande. Killarna ska vara vältränade och "fräscha". En pojkflicka accepteras, men en "flickpojke" absolut inte. Då är man ju "bögig"!

SvD har en underbar artikel med en intervju med en tjej och en kille som tillhörde första kullen som "utsattes" för förskolan Tittmyrans jämställdhetsprojekt. Två ungdomar med stor insikt och bestämda åsikter. De har mycket intressant att säga både om sina erfarenheter från dagiset och dagens könsroller. Båda är positiva över sin dagistid och vad de lärde sig.

"En del verkar ju tro att vi som gick på jämställdhetsdagis blev hjärntvättade, men kolla på de sjuka ideal som pumpas ut dagligen genom medierna. Snacka om hjärntvätt!"

Tala om hjärntvätt vill de absolut inte, utan är snarare stolta över att ha varit med i "jämställdhetsprojektet". Att det fortfarande efter 20 år tjatas om frågan förstår det inte. Niklas säger:

"Om inte jämställdhetsdagis är en självklarhet när jag får barn så kommer jag faktiskt att bli förbannad. I sådana fall har vi ju snackat i minst 20 år utan att det har hänt något."

Erfarenheterna från Tittmyrans projekt är överväldigande positiva. Tjejerna upplevs som med frimodiga och killarna som lugna och med mer välutvecklat språk än jämåriga killar. Lärarna på högstadiet reagerade till och med och tyckte att tjejerna "tog för mycket plats". Något som Niklas inte själv minns, men han antar att lärarna helt enkelt var vana vid att "ge killarna utrymme." Nu var man plötsligt tvungen att ge tjejerna utrymme också. Snacka om att lärarna sitter fast i könsroller.

Det får mig att tänka på ett annat "förskoleexperiment". En förskola gick med på att hänga upp en kamera i kapprummet för att kunna studera om pojkarna och flickorna behandlades olika. Personalen gick glatt med på experimentet, fast övertygade om att de behandlade alla barn jämlikt. Och visst blev de chockade över vad de fick se. De gav pojkarna mycket mer utrymme och tolerans än flickorna. Följden blev att det dagiset ändrade sina rutiner.

Dagens könsroller bland unga grundläggs alltså i unga år. Självklart går en del av sig självt. Min dotter blev hästgalen helt på egen hand. Jag var visserligen hästgalen som barn, men det gick över och jag har egentligen aldrig talat om det med henne. Men tar jag med de två yngre bröderna när dottern har ridlektion, så står de och tittar på stallets traktorer, vad trodde du? Att de skulle stå och glo på hästarna? Inte har vi pumpat i dem att traktorer är något av det mest coola i världen!

Men ändå, vad har det att göra med om tjejer "tar plats" eller inte?
Dagens könsroller, är de egentligen annorlunda än förut? Tjejer ska vara lite dumma och ska tas om hand, killar ska vara fräscha, det vill säga manliga och inte "bögiga".
Suck, man blir lite uppgiven. Jag hade också varit stolt om jag hade varit ett "tittmyrebarn", med lite annan syn på världen.
Niklas ser krasst på verkligheten:

"Samtidigt tar det förstås tid. En del äldre är så fundamentalistiska och vill hålla fast vid de gamla könsrollerna. De kanske helt enkelt måste dö innan det kan bli någon riktig förändring."

Visst är han positiv, egentligen. Om alla vore som han så vore det kanske sant. Men nu är fortfarande de unga fast i samma könsroller som de äldre, och kommer det verkligen att förändras? Dagens tjejer pumpas ju fortfarande med bilden i media att en tjej ska vara "gladdum"! Och allt kan numera göras för att behaga killarna. Killarna i sin tur präglas fortfarande av den urgamla föreställningen att tjejerna är en knullhåll, helst med en snygg kropp och helst med ganska lite hjärna. Är det kanske biologiskt betingat? En tjej med hjärna, som "tar plats", accepterar inte att "bara" vara knullhål och då hotas släktens fortbestånd. En kille som inte ser som sin främsta uppgift att sprida sin säd så mycket han kan, hotar också släktens fortbestånd.
Eller för att koppla tillbaka till Paulus och hans ord om att kvinna ska vara tyst under gudstjänsterna och fråga sin man hemma. Leo skriver mer om detta, i sitt inlägg utifrån SvDs artikel. En kvinna skulle föda barn och ta hand om familjen. Så mycket mer innehöll den tidens kvinnobild inte.

Nu är jag kanske elak och överdrivet pessimistisk. Jag vill gärna tro att det går framåt lite.
Därför blir jag ännu mer arg när jag läser ytterligare än artikel i SvD, där en Kd politiker invänder mot genuspedagogik. Jag undrar bara, vad grundar han sin filosofi på? Jag menar, jag tror inte att varje barn är ett oskrivet blad, men jag tror vi ska fundera rejält på vad vi krafsar dit på det halvskrivna blad som finns!
Är det egentligen bibliskt att låta killar ta mer plats och att tjejer ska vara lite gladdumma?

Tack och lov var Jesus mer feministisk än Paulus.
-------------------------

Tillägg: Jag vet inte om det var Tittmyran jag hänvisade till med kameran i kapprummet. Tittmyran har i alla fall använt sig av kameror för att kunna analysera hur de arbetar.
---------------------------------

Uppdatering:
Läs mitt inlägg Om Jordklumpen, Revbenet, Paulus och könsroller, där jag funderar lite på skapelseordningen enligt Bibeln, Paulus ord och könsroller. Ett bibliskt feministiskt perspektiv!

Qvinnodagstankar 2010

Det är Internationella Kvinnodagen och jag brukar min vana trogen skriva något om kvinnofrågor denna dag.

Jag tror att jag skulle kunna beteckna mig själv som någon slags kristhumanistfeminist. Vad det nu betyder. Ska försöka förklara mig lite.

Jag tror nämligen att många av våra könsmönster är något som är inlärt och inte nödvändigtvis något som har att göra med att vi är kvinnor och män. Med det vill jag inte påstå att kvinnor och män inte är olika, eller inte kan komplettera varandra. Men det där med könens olikhet överlappar ibland det som egentligen är personlighetsdrag eller har med karaktären att göra. Det kan ibland också vara svårt att bestämma ifall tex självsäkerhet är något nedärvt eller om det är en socialt arv, något inlärt.

Det är också vanskligt att generalisera över könsmönster.
Och att tex säga att "män lär sig visa hänsyn genom att umgås med kvinnor eller att kvinnor blir tryggare genom att umgås med män", som Jakob E. Söderbaum skriver på bloggen Tradition och Fason och även i Världen Idag, är inte bara grova generaliseringar, utan dessutom helt taget ur luften.
Jag skulle tro att hur många som helst känner kvinnor som inte är speciellt hänsynsfulla och män som är otrygga. Om jag vågar mig på att generalisera.

Könsmönster är inte alltid något gott.

Sedan händelsen som beskrivs i 1 Mos kap 3, den som vi kallar syndafallet, skedde har mänskligheten varit väldigt upptagen med det där med könsmönster. Vad menar vi egentligen med könsmönster? Är det något som ursprungligen är nedlagt i skapelsen eller är det ett resultat av syndafallet?
Som kristna tror jag att det är vår plikt att komma till det klara med det.

Själv tror jag att mannen och kvinnor var totalt jämlika innan syndafallet och hade ett gemensamt ansvar för att ta hand om skapelsen. Det står att kvinnan skapades som hjälp till mannen, men skulle det göra mannen till överhuvud? Det gäller att komma ihåg att Jesus faktiskt var den som tvättade lärjungarnas fötter som en undergiven slav. Inte tvärtom.
Och som anhängare till Jesus är det vår plikt att eftersträva ett könsmönster som det Gud ursprungligen skapade, inte det som var en följd av synden.


------------------

Burka, överlevnadssex och annat elände

Burka- eller niqabförbud är på tapeten igen, eftersom Frankrike diskuterar att förbjuda ansiktstäckande klädnad på offentliga platser.

Låt mig först säga att få saker är så stötande för mig som burka- eller niqab (nu diskuterar jag inte alls huvudduk som bara täcker håret, det har jag inte alls något problem med). Jag har bott sju år i muslimska länder, Oman och Syrien, där niqab (den svarta saudiarabiska helttäckande klädnaden) var ganska ovanligt. Jag vet att detta sätt att klä sig har litet eller inget stöd alls i Koranen. I princip tror jag att den har sitt ursprung i ett land där man måste skydda sig mot sol och sandstormar, på samma sätt som nordbor känner sig manade att täcka ansiktet i en kall snöstorm. Men det gäller ju både män och kvinnor.
Burka eller niqab är inte bara kvinnoförnedrande, utan också mansförnedrande. För egentligen säger man ju att det är mannen som är den svagare, eftersom han inte kan "kontrollera sina lustar". En total förnekelse av människans förmåga och vilja att säga nej.
Och genast kommer vi in på det här med frivillighet och det fria valet.
Jag tror inte på burkaförbud på allmän plats. Vi ska inte lagstifta om klädsel. Inför man burkaförbud kan man ju börja ifrågasätta andra sätt att klä sig, inte bara med religiösa symboler. Borde man då inte också lagstifta mot halvnakna tonåringar, motbjudande tatueringar, medelålders män med rund mage som går utan tshirt på ICA, uteliggaren i sketna kläder och som luktar illa...??
Om en kvinna frivilligt täcker ansiktet, vad kan jag göra åt det? Uppröras, men inte mer. En konsekvens av det fria valet.

Däremot tycker jag det är helt rätt att förbjuda burka i skolor (både hos elever och lärare), bland sjukhuspersonal, inom kommunal- och statlig förvaltning mm och inom yrken där de utgör en säkerhetsrisk.

Och jag kommer osökt in på det här med mannens sk. oförmåga att kontrollera sina lustar. Många såg och upprördes över Uppdrag Gransknings reportage (vilket för övrigt var ett utmärkt reportage) om FN- och biståndsmedarbetare som har sexuella relationer med lokala kvinnor i Kongo-Kinshasa.
Efter programmet följde en chatt på hemsidan, och där kom åsikter upp som "man kan väl inte begära att män ska leva i avhållssamhet i 6 mån?"

För mig är svaret mycket enkelt: Jo, det kan man visst begära, och om personen inte kan det, ska han inte ge sig ut i utlandstjänst på ställen som Goma i östra Kongo.
Den här formen av sexuella relationer mellan fattiga kvinnor och rika män kallas överlevnadssex och är en form av sexuellt utnyttjande. Ännu allvarligare är det i platser som Goma, där oerhört många kvinnor har utsatts för våldtäkter.
För även om kvinnorna har sex med männen helt frivilligt och utan att få betalt, så gör de ofta det på grund av att de drömmer om ett bättre liv och en framtid, helst i ett rikare land. Visst förekommer det är riktig kärlek uppstår, men i det flesta fall handlar det om att ha en "lokal flickvän" (som ett slags eget märkligt biståndsprojekt), som man inte planerar ta med sig hem till hemlandet.
Jag har bott många år utomlands och har sett fenomenet, även om det inte handlade om FN eller biståndsorganisationer, utan privata företag.
Det är sexuellt utnyttjande, ingenting annat. Det kan aldrig bli ett jämbördigt förhållande mellan en kvinna, som kanske inte har någon inkomst alls, och en man som har en inkomst på kanske 70 000 kr i månaden.
-----
Uppdatering: Att många har svårt att se att det här med överlevnadssex är moraliskt fel kan man också se i kommentarerna till detta inlägg på Dagens ledarblogg.
-----
Uppdatering II: Jag berör faktiskt detta i min novell Elefantkurvan, som finns att läsa på Issuu eller som e-bok här.
-----------
Uppdatering III: Jag skriver mer här: Om att ignorera lidande.
------------------

Och för att avsluta, igår såg jag en film om en man som heller inte kunde kontrollera sina lustar ordentligt. Holländska filmen Komt en vrouw bij de dokter, som baseras på bästsäljaren med samma namn av Ray Kluun, på svenska En sorts kärlek.
Den märkliga kärlekshistorien mellan Stijn och Carmen, det framgångsrika och vackra paret. Han är notoriskt otrogen, med hennes goda minne. Men så drabbas Carmen av cancer. Och Stijns behov av andra kvinnor verkar eskalera. Men till slut tvingas han välja. 100% för sin dödssjuka fru, eller inget alls.

Behöver jag lägga till att det är en tårdrypare? Stijn är en otrevlig man, som man älskar att tycka illa om, ändå är han så bra spelad av skådespelaren att man inte kan låta bli att känna sympati för honom.

Och väl hemma hade man ett enormt behov av att kura ihop sig med bättre hälften och gå igenom filmens budskap en gång till.

Forntidens gamla jägare var inte sexiga nog

Läste en ganska kul artikel om vårt genetiska arv. Forskare har tydligen kommit fram till att europeiska män härstammar från jordbrukare som flyttade in från Mellanöstern. Europeiska kvinnor däremot härstammar från stammar som var jägare och samlare.
Inte för att jag fattar hur de har kommit fram till detta (borde inte generna vara uppblandade nu?), men visst är det intressant.
Kvinnfolket föredrog invandrande bönder från Eufrat och Tigrisregionen framför istidens jägare. Araber framför vikingar. Ja, fast de folken fanns väl inte då.
Bönder var sexigare  än jägare. Hellre Abel än Kain. (Var det därför Kain slog ihjäl sin bror? Ren och skär svartsjuka?)
Eller så var det så att en regelbunden (?) inkomst från jordbruk var attraktivare än den som jägaren släpade hem med ojämna mellanrum. Diamonds are a girls best friend - årgång 7000 fKr, ungefär.

Liten uppdatering: Fyra av fem europeiska män härstammar från Mellanösterns bönder, säger vetenskapsmännen.
Den där femte, jägaren, överlevde kanske därför att bönderna behövde någon som höll borta vargarna. Eller....?

Don´t even bother...

--------

När naken sanning blir porr

Jag läser i dagens de Volkskrant om hur en vågad förstasida på den marockanska feministiska tidskriften Femme de Maroc väcker protester bland landets islamister.
Det är TV-programledaren Nadia Laguet som gör en "Demi Moore", dvs porträtteras naken med sin gravidrunda mage (Demi Moore gjorde det i Vanity Fair, en bild som ofta kopierats och även parodierats).

Vågad i deras mening, alltså. Den är i alla fall mindre vågad än Demi Moores förstasida, där man även såg underkanten av magen och låren. Brösten och underlivet täckte hon med handen.

Islamisterna talar till och med om porr, med det fick andra att reagera. Bland annat Ahmed Benchemsi på tidskriften TelQuel:

"De som tycker att bilden är pervers är de som verkligen är perversa för de ser sex där det inte finns."

Benchemsi anser också att islamisterna skapar en paradox:

"Ju mer man beslöjar, gömmer och förnekar kvinnokroppen, ju mer erotiserar man den för att sedan i hemlighet kunna drömma om den."

Det får mig att tänka på att egentligen är det inte "det svaga könet" som islamisterna försöker skydda, dvs kvinnan, utan mannen, det verkliga svaga könet, i alla fall vad det gäller sexualitet och förmågan att hålla isär sex i fantasin och sina egna handlingar.
Därför har jag alltid tyckt att krav på tex burka egentligen är lika förnedrande för mannen. För egentligen säger man att mannen inte alls har någon makt över sina egna lustar. En liten blick på naken hud eller kurviga former och mannen förvandlas per automatik till våldtäktsman, eller åtminstone äktenskapsbrytare. Det om något är en förvriden människosyn.

Femme de Marocs "Demi Moore"-aktion är en led i en kampanj mot hög mödra- och barndödlighet i Marocko. Där dör 227 av 1000 kvinnor under förlossningen och det är förutom en hög siffra en som inte har gått ned på många år.

"Är det inte tid att vi slutar tolerera denna nakna sanning?"   

säger Femme de Marocs redaktör Myriam Jebbor.

Bild från Femme de Maroc.
Uppgifterna i inlägget grundar sig på en artikel i de Volkskrant.
--------------------
Demi Moore originalet och Britney Spears efterapning:

Neverending story-om kvinnliga ledare i kyrkan

Det kommer nog aldrig att slutas diskutera om det här med kvinnor som präster/pastorer/församlingsledare/undervisare/äldste.

Jag har redan sagt så mycket tidigare, bland annat här och här och här... Jag ska inte tjata igen.

Jag delar Håkan Kennes syn som det står om i Dagen. Han var en gång i urtiden ledare för vår ungdomsgrupp och det var en ganska dominant åsikt vid den tiden och i den omgivningen att kvinnor inte skulle bli präster.
Men tiden har både jag och han gått emot den uppfattningen, utan att rucka på bibeltroheten.
Jag tycker att han redovisar bra hur han har kommit fram till sin åsikt. Ett citat gillar jag:

"Läser man Bibeln som tysk grammatik, ser man vissa regler utan undantag och andra vars undantag bekräftar regeln. Men det går att läsa Bibeln på annat sätt, och då faller allt på plats på ett logiskt sätt".

Håkan har tyskt påbrå, kan jag avslöja, och dessutom hade vi samma stränga tysklärare på gymnasiet, så jag anar lite vad som kan läsas mellan raderna i dessa ord.
Med det handlar ju om det han säger på ett annat ställe i intervjun; "ingen läser Bibeln förutsättningslöst" och det beror mycket på "vilka glasögon man tar på när man läser texterna".

Läs även övriga artiklar i Dagens serie.
Linda Bergling har också kloka, i Bibeln grundade åsikter:

Linda Bergling talar om "biblisk jämställdhet". Hon menar att Gud visade sin plan för man och kvinna innan syndafallet, då han skapade människan till sin avbild och gav dem ett gemensamt uppdrag. Syndafallet ledde till den maktkonstruktion där mannen råder över kvinnan, och det har blivit bilden för hur förhållandet mellan man och kvinna ska vara, hävdar hon.

- Jag tror att i Jesus är maktkampen över, och Gud för oss tillbaka till tiden före syndafallet, där vi kan stå sida vid sida i ett ömsesidigt underordnande för att ge varandra plats och utrymme, säger Linda Bergling.

Satir, hemmamän och fördomsfulla svenskar

Jag kommenterade inte Anna Ankas Newsmillsinlägg häromveckan, mest för att jag tyckte det var så dumt. Nu framgår det att den är en satir, kanske för att locka fram det fördomsfulla hos svenskarna. Jag har faktiskt lite svårt att ha en åsikt om den inställningen. Men de klipp man har sett på bla. Aftonbladet, har de också varit satir? Jag fick nämligen nästan magont av dem, eftersom Anna Ankas människosyn var så hemsk (speciellt syntes det i pratet om andra äldre och fulare väninnor, förhållandet till tjänstefolket och även till barnen). Tex. när hon skrattar åt barnens lärare (tror jag att det var) och undrar hur hon "kan leva på sin lön". Vad jag gärna skulle vilja veta är om Anna Ankas maid kan leva på sin lön. 
Om det också var satir... jag då har jag ganska svårt att se det roliga i det. Och jag tål det mesta inom humor.
Tilläggas bör att jag har mött "riktiga" Anna Anka många gånger. Folk som tycker som hon. Utan att det är satir. Riktigt läskigt, faktiskt.


En sak som jag däremot håller med om är det felaktiga i att kritikerna inte respekterar de val Anka och Poirier Martinsson har gjort. Bloggvärldsbloggen skriver också om detta, och i princip håller jag med. Även om man tycker att valen är fel, så bör man respektera att andra gör val som man själv inte skulle göra.
Men i slutändan tror jag att många reagerar negativt för att de själva inte har några val (skulle ha velat stanna hemma, men ekonomin tillåter inte) och känner sig orättfärdigt kritiserade av en rik hollywoodfru, vars liv skiljer sig ljusår från deras.
Och egentligen hånar Anna Anka svenskornas livsval. Hon reagerar på när de hånar hennes val, men egentligen gör hon precis samma sak. Hånar svenskorna för deras livsval, som oftast inte är något val. Vad skulle valet vara i så fall? Emigrera?


Inte heller här i Nederländerna har genomsnittskvinnan några val, de tvingas tillbaka i jobb efter 16 veckors föräldraledighet. Boende är svindyrt i västra delen av landet och de flesta måste jobba, i alla fall deltid. Man ser också många män som går ned till fyra dagar i veckan, för att få ned barnens tid på dagis.
Men det finns fler hemmafruar än i Sverige och det är ingen som ser det som något konstigt. Jag tror det har med den korta föräldraledigheten att göra. Holländarna brukar tycka det är fantastiskt med det långa föräldraledigheten i Sverige, men allra mest är de imponerade av det faktum att man har rätt att komma tillbaka till jobbet efteråt.


Och ja, jag håller med om att det finns fördomar om hemmafruar i Sverige. Och om att ha hjälp i hemmet. Delvis tror jag att det beror på avundsjuka. Hur många gånger har jag inte mött vänner och släktingar som gärna hade velat stanna hemma längre med barnen? Både män och kvinnor, bör jag tillägga.


Jag tycker det är tragiskt att de flesta föräldrar i Sverige inte har något val. 


Men jag frågar mig samtidigt, medveten att jag spårar ur lite nu;
Varför diskuteras aldrig hemmamän?


Därför blir jag egentligen lite besviken när Roland Poirier Martinsson berättar att han undvek att berätta att han har varit hemmaman i sammanlagt sju år och att frun tjänade bättre än honom när hon valde att stanna hemma med barnen. Varför han undvek att tala om det förstår jag, men samtidigt undrar jag; varför talar man aldrig om män som stannar hemma med barnen? Är det ännu mer tabu än hemmafruar?
Det hade varit intressant att höra hans version av hur vänner och släkt, gamla kollegor och andra, reagerade när han sade att han varit hemma med barnen. Nytt inlägg på Newsmill, kanske? Poirier Martinsson säger också att han "tror att de flesta som skulle stanna hemma skulle vara kvinnor", om föräldrarna skulle ha ett val, alltså. Och jag undrar varför han tror det?



---
Tidigare skrivet om samma ämne:
Ingenting går upp mot en riktig hemmaman
Inlägg i pigdebatten

Kristna ledare utan insikt

Ibland kan det var bra att ta reda på lite mer om dem som tycker annorlunda än en själv.

Jag gör det ibland, för jag vill förstå hur andra tänker.

Och ibland kan man då få ett bättre och rättvisare bild av motståndaren.

Men tyvärr kan man ibland också få rena skrämselhickan, eller i alla fall sina fördomar bekräftade.

En känd amerikansk kristen ledare som ofta dyker upp som kritiker av bland annat Emergent Church är John MacArthur.

Jag visste ju på förhand att han tillhör den mer konservativa skaran, men att läsa en del av hans texter gör mig nästan till en militant (kristen) feminist.

Hans kvinnosyn är oerhört konservativ och i vissa fall skrämmande.

På sidorna Q&A svarar han på vad kvinnan ska prioritera. Föga förvånande; hemmet, enligt MacArthur. Även om hon inte har barn eller barnen är utflugna.

In fact, from a parental perspective it is difficult to see how a mother could possibly do all that needs to be done in the home with the upbringing of children, hospitality, care of the needy, and work for the Lord (cf. 1 Timothy 5:3-14) and still work in an outside job. Indeed, any wife who fulfills God's priorities in her life and home will be a busy lady. However, her children and her husband will rise up and call her blessed, and a woman who fears the LORD shall be praised (Proverbs 31:28,30).

Låter vackert, men hur vore det om make och barn lättade moderns börda rent praktiskt? Jag vet att MacArthur refererar till Bibelns ord, men jag frågar mig: i vilken utsträckning kan vi totalt flytta över Bibelns sociala förhållanden till vår tid? Kvinnor var ju varken utbildade eller förväntades jobba utanför hemmet på Bibelns tid. Är det rimligt att Paulus och andra skulle hävda något annat?

I vår tid är vi ju ganska övertygade om att mannen är precis lika bra som kvinnan på att ta hand om hem och barn och att kvinnan också kan vara brödvinnaren.

Nåja, MacArthur är inte ensam om sina åsikter.

Men följande citat är de som ger mig skrämselhicka. Han talar om vad en kvinna ska göra om hennes man fysiskt misshandlar henne.

Divorce is not always an option, either--Scripture does not automatically permit divorce in the case of a physically abusive husband.

Still, while Scripture does not specifically instruct the battered wife, it gives principles that certainly apply to her. Proverbs 14:16 says, "A wise man is cautious and turns away from evil" (NASB). God gives us wisdom to be defensive and cautious. We duck when something flies through the air at our heads. Common sense tells us to avoid situations where we're placed in physical danger. And I believe that is what God expects of us.

Vidare:

My advice to women who are in danger of physical injury from their husbands is first of all to try to defuse the situation. Be careful not to provoke any circumstances that will make your husband become violent. Proverbs 15:1 says, "A soft answer turns away wrath."

Och:

Of course, pray for your husband, submit to him in every way you can, encourage him to seek advice and counsel from other biblically-knowledgeable men--and do everything you can to heal the problems that cause him to be angry or abusive.

Som socionom är det fullkomligt chockerande att höra något sådant här från känd kristen ledare. Även om han säger att det inte är kvinnans fel utan mannens, så är det ju indirekt precis det han menar genom att uppmana hustrun att inte provocera sin make och "göra allt för att hela de problem som får honom att bli arg och våldsam".

Den gamla klassiska myten igen att det är kvinnans fel om mannen slår henne.

John MacArthur borde kanske praktisera några veckor på en kvinnojour.

De flesta socialarbetare vet att de kvinnor som inte lämnar sin man efter första slaget ofta är kvinnor som har stora problem själva. Ofta har de upplevt våld i sitt barndomshem. Ofta lämnar de mannen och kommer tillbaka igen och igen. Inte sällan är det oerhört svårt att övertyga henne om att det bästa för henne är att lämna mannen.

Inte sällan är hon övertygad om att det är hennes fel att han slår henne.

Skulle hon dessutom av sin pastor uppmanas stanna kvar, ducka och akta sig för att provocera mannen, så bidrar det ju bara till att bekräfta en redan usel självbild.

Är det verkligen det som Jesus vill?

------

John MacArthurs hemsida är väldigt dålig. Inget enskilt svar på Q&A har en egen länk.

Första exemplet hittar man under What should a wife´s priorities be?, det andra under Answering Questions about the Family

Samlar på anklagelser om villolära

Mackan samlar på hatbrev. Varför vet jag inte riktigt, jag antar att han tycker det är en kul grej.

Själv har jag beslutat på att börja samla på länkar där jag anklagas för att stå för en villolära. Alternativt där jag i andra ordalag anklagas för att sprida en lära som skulle kunna kallas något liknande.

En hittar ni här och en här.

Nu tar jag knappast dessa villoläroanklagelser på så himla stort allvar. Jag har nämligen ofta känslan av att de som är kritiska till tex. Emergent Church-konversationen ofta är ganska luddiga  och har svårt att formulera kritiken med egna ord. Helst lutar de sig på vad andra har sagt. Ibland har de inte ens läst böckerna av de författare de kritiserar. Eller så citerar de uppåt väggarna.

Dessutom har jag svårt att ta någon på allvar som citerar Mark Driscoll, ni vet han som antydde att Ted Haggard gick och hade sex med en man därför att hans fru "inte släppte till"(kan inte hitta direktlänken till Driscoll, någon som vet...), eller John McArthur, som anser att kvinnan inte ska arbeta utanför hemmet förrän barnen har vuxit upp och om "hon har tid över" och som tycker att man ska strunta i allför energisk miljöhänsyn, eftersom jorden ändå ska gå under.

McArthur har länge kritiserat Emerging Church, men läser man hans hemsida är det fullt förståeligt. Hans teologi ligger ju väldigt långt från EC. En del som man läser där blir man nästan mörkrädd av...

Förlåt den lilla utspåringen, men i alla fall...

Jag har börjat samla. Någon annan som börjar dyka upp i "villolärosammanhang" på andra bloggar?

-----

Uppdatering:

Snart kommer även Aletheia att hamna på villolärarlistorna, om de inte passar sig riktigt noga.

Kropp-och själsbyggande på lika villkor

Jag är fullständigt övertygad om att mitt gym är både mer jämställt och mer Gudslikt än vissa andras kyrkliga idealförsamlingar.

Bildligt talat alltså, för den som inte fattar det, jag har ingen aning om graden av användarnas hedniskhet. Men eftersom jag bor mitt i holländska bibelbältet (och det ska ni veta, är betydligt konservativare än det svenska) så kanske en och annan from typ har råkat ta sig in.

Här får alla plats på lika villkor; män och kvinnor, unga och gamla, friska och sjuka, smala och feta. Alla är vi ett i…

Vi använder samma redskap, har samma coacher. Enda skillnaden mellan oss användare är att vissa män klarar av större tyngder än kvinnor. Men det betyder ju inte att vi inte kan använda samma redskap och samma tekniker, för att nå samma mål; vi gör med kalorier och bygger upp muskler och kondition. Ut med det dåliga och in med det som är bra.

***

Jag har motsatt mig all sport under långa tider. Har egentligen alltid hatat sport, alltifrån skolgympan. Långa promenader och cykelturer går an, och jag kan ta mig nedför en blåstämplad skidbacke.

Men sakta har jag blivit medveten om att man måste sköta om kroppen för att själen ska må bra.
Och faktum är, efter ett par veckors träning; jag tycker om det. Varför? För att musklerna ömmar? Nej, för att jag känner mig så fantastiskt duktig. Det är en boost för självförtroendet, denna aktivitet.

Men visst har jag upptäckt muskler jag inte trodde fanns. Och jag har upptäckt att en del muskler antagligen saknas. Mina biceps har jag till exempel inte hittat. Nåt fel måste det ha blivit när Gud karvade mig ut ur Adams revben. Så går det när man inte skapar kvinnan efter sin egen avbild, utan ger sig på att använda en prototyp.

 

Om att fostra kvinnor som ledare och förkunnare

Jag hade lovat mig själv att hålla käften, men det är så himla svårt ibland.

Nu vet jag att jag inte borde ta åt mig, men jag blir ändå upprörd.

Bloggosfären är totalt öppen, för alla, inklusive mig och andra, även de med mycket märkliga, och jag skulle vilja tillägga; avskyvärda åsikter.

Nåja; min idiotiska diskussion på Dagens Carl-Henrik Jaktlunds blogg med en man som på allvar inte tror att kvinnor är Guds avbild har jag avslutat. En annan bloggare, John Nilsson, vars inlägg jag ofta läsare och med intresse, har tagit över. Hittills gör han det bättre än jag. 

John är genusvetare, kristen och dessutom har han starka band till Livets ord.

I ett blogginlägg som från början handlade om att Livets ord knappast kan kallas en oas för kvinnliga förkunnare (enligt Carl-Henrik), har kommentarerna handlat om allt från ifall kvinnor ska förkunna överhuvudtaget, till om de alls är Guds avbild, vidare till feminism och jämlikhet.

Men John Nilsson återgår i en kommentar till huvudfrågan och formulerar det på ett lysande sätt: 

De mekanismer som styr representationen i församlingen är i mångt och mycket samma som påverkar den i samhället. I samhället fostras kvinnor och män mer eller mindre för att kunna fungera politiskt. I församlingen fostras kvinnor och män mer eller mindre för att kunna fungera som ledare (eller inte) i församlingen. Hur systemet ser ut påverkar huruvida det är fler kvinnor eller fler män på vissa poster

Med andra ord: församlingen är i högsta grad ansvarig för om kvinnor släpps fram som ledare och förkunnare. Och för om män släpps fram.

Med släpps fram menar jag inte bara att släppa fram de goda ledare och förkunnare som redan finns, utan också hur församlingen ska bära sig åt för att identifiera och fostra framtidens dito.

Man kan inte sitta och förvänta sig att ledarna dyker upp av sig själva. Det vet att som har varit aktiva i församlingsledning. Det gäller att uppmuntra, pusha och ibland knuffa fram folk.

Det är hur församlingen gör detta som är den intressanta frågan. Om en församling inte har något emot kvinnligt ledarskap och kvinnor som förkunnare rent principiellt, men det ändå inte finns några sådana, då är väl något allvarligt fel?

Jag vill avslutningvis säga att jag tycker att könskvotering till kyrkornas talarstolar är fel, valet av talare ska alltid bygga på kompetens.

Carl-Henrik Jaktlund har tagit upp frågan i ett nytt blogginlägg, diskussionen fortsätter...

John Nilsson kommenterar också på sin egen blogg.

Och så en liten fotnot:

När jag funderade på den där diskussionen med honom som på allvar tror att kvinnan inte är Guds avbild (var kommer de ifrån, de som tolkar bibeln på så märkliga sätt?) så kom några ord från Elin Wägner till mig. Elinindoktrinering från Birger Schlaug, jag vet, men jag har faktiskt köpt Väckarklocka, och har börjat läsa den. Hennes ord om en bibeltolkning med en vidrig kvinnosyn (som jag trodde var utdöd...)  och som enligt min mening är helt obiblisk lyder som följer:

...den tiden då kvinnorna huvudsakligen läste biblisk historia, undgick det inte en enda av dem att få höra att kvinnornas första historiska insats var att ha förverkat paradiset. Varenda barn lärde sig utantill det bud där Gud själv antages sätta kvinnan näst före oxen och åsnan och övrig lös egendom som män inte fick stjäla av varandra. I den kristna epoken följde denna formulering med, och till yttermera visso fick kvinnan höra att hennes ställning till mannen var densamma som mannens till Gud. Eftersom det redan var långt från mannen till Gud, borde det ha varit betydligt längre för kvinnan...

Nu hör jag till skaran som tror att evangeliet och den kristna kyrkans tid var oerhört radikalt ur kvinnofrigörelsesynpunkt, men att det sedan "föll i glömska", eftersom patriarkatet slog tillbaka. Men det får jag utveckla en annan gång.

Vad jag vet däremot är att OM det var så att jag som kvinna inte var Guds avbild, utan bara en avglans av mannen, så skulle jag inte vara intresserad av någon närmre relation med Gud.

Då skulle jag nog säga att Han fick ta sitt pick och pack och flytta ut. 

Men nu ÄR det inte så.

Och kärleksrelationen fortsätter. Starkare och intimare än någonsin.

Isgata, jämställd blogglista och kristet miljöengagemang

Hade varit bättre transportmedel idag

Att ta sig till skolan idag var ett mindre äventyr. Dottern skickade ett SMS vid åttatiden och sade att det inte gick att cykla, hon fick gå halva vägen. Så jag och yngste sonen lämnade hemmet till fots (äldste sonen låg kvar i sängen, sjuk). En kvart att gå normalt, men idag hade skridskor varit det bästa transportmedlet. På gatorna gled bilarna tvärs och cyklisterna föll som käglor i varje gatukorsning.

Igår kväll fryste det på och regnade senare. Och salt och sand-killarna i Holland är inte de mest effektiva. Eller så gick de ur sängen för sent. Inte ens gatan där lokalbussen går var saltad.

Undrar hur många hjärnskakningar, brutna armar och knäckta höfter som sjukhusen får ta emot idag?

Men yngste sonen tyckte det var jättekul. Man kunde glida till skolan.

------------

Efter Johans genusundersökning av Dagen har jag tittat igenom min blogglista (alltså den som står lite längre ned till vänster) och nu är borde den hålla för en granskning. Har kanske en viss kvinnlig övervikt eftersom en av bloggarna skrivs av ett antal kvinnor.

 Mina andra listor är lite svårare att ge sig på eftersom de är indelade i intresseområden (kan inte hjälpa att jag läser mer manliga författare än kvinnliga. Varför? Borde jag kanske skriva ett nytt inlägg om).

----

Till sist:

Jag hinner inte kommentera Dagens miljöartiklar i någon större omfattning. Men intressant är det.

Dagens artikel om när Holger Nilsson möter unga kristna på miljöprofilerad bibelskola är värd att läsas.

Det gamla möter det nya, kan man väl säga.

Snabb slutsats, utan att jag har hunnit reflektera ordentligt; De unga i samtalet är definitivt klokare än den äldre. Och de kan sin bibel och sin historia. 

"Vi lever i en Noa-tid", säger Holger Nilsson. 

"Kristna i alla tider har förstått Uppenbarelseboken som att Jesus kommer tillbaka nu, vi lever i vedermödan nu."  

menar Annika, men det ser Holger Nilsson som en "borttolkning".

Har jag inte hört det förut?

När kristna ledares tolkningar av profetior ifrågasätts, då får man höra att man tolkar bort det som är obekvämt. Men alla tolkar ju? Hur ska man veta vem det är som tolkar bort?

Objektifieringen av kvinnokroppen

En barnmorska vinklar hela debatten om myten om mödomshinnan på SvD-Brännpunkt lite grann.
Först måste jag säga att jag har svårt att se hur man kan försvara en enda hymenoperation. Fara för kvinnans liv? Ja, men det tragiska är väl att hon överhuvudtaget måste gifta sig med någon som är så extrem att han hotar döda henne om hon inte blöder på bröllopsnatten. För om åtminstone mannen stod på sin kvinnas sida, oavsett vad släkten tycker, så är det ju inga problem att fixa lite blod på annat sätt än att operativt återställa något som egentligen inte finns.
Men barnmorskan Pia Höjeberg påminner oss om att vi kanske inte ska slå oss för bröstet så mycket. Det är inte så länge sedan som vi hade en sorts hederskultur i vårt land. Det var för inte så länge sedan en skam för familjen om en kvinna fick barn utan att vara gift. Lyckligtvis är den tiden förbi.
Dessutom är dagens objektifiering av kvinnokroppen något som drabbar alla kvinnor, inte bara invandrarkvinnor.
Höjeberg skriver:
"Privatpraktiserande plastikkirurger opererar för att till exempel minska blygdläppar, ett nytt fenomen.Det är upprörande att läkare skär i friska normala könsorgan utan uppföljning och kunskap om vilka konsekvenser det får för till exempel flickans sexualitet. Det är ju trots allt nervändar man skär av.
Vi barnmorskor på ungdomsmottagningarna menar att detta går stick i stäv mot yrkesetik och frågar oss om detta är förenligt med lagen om förbud mot könsstympning som förbjuder operation i friska könsorgan.
Det går också stick i stäv mot barnmorskornas budskap till unga kvinnor: du duger som du är!"

Jag har skrivit om detta förut. Blygdläppsoperationer är något som har smugit sig hit från USA, där det och andra ingrepp ingår i plastiskkirurgin.
Och detta utsätter kvinnor sig för. Frivilligt! Utan att vara hotad av någon hederskultur.
Vad är kvinnan rädd för i detta fall? Att mannen ska göra slut därför att han tycker att hon har blygdläppar som hänger ut för mycket?
Eller för att hon inte har bröst som liknar Playboytjejernas?

Jag mår illa.

Borde kanske tillägga att jag uppskattar både mina och makens kroppsliga skavanker. De är en del av oss. Sedan ska jag inte förneka att jag försöker gå ned ett kilo eller två ibland. Men det handlar mer om att leva hälsosamt.

- - - -
Uppdatering och liten eftertanke:
Själva debatten om myten om mödomshinnan tycker jag är lite märklig. Alla kvinnor vet ju att det inte finns någon hinna, som täcker hela öppningen in till slidan. De män som har haft sex med en oskuld borde veta det också.
Det förvånar mig att det behöver debatteras, det vet ju alla. Eller?
Det är givetvis olyckligt att det kallas hinna.
Men vad det egentligen handlar om är ju myten om att man ska blöda första gången. De kvinnor flesta blöder, men inte alla. Av den enkla anledningen att hymen ser olika ut på olika kvinnor. Och så har det att göra med hur sexuellt upphetsad kvinnan är, hur försiktig mannen är etc etc.
Och de flesta kvinnor kan väl vittna om att första samlaget oftast inte är en höjdare, på grund av att det gör ont. På grund av att hymen går lite sönder.
Så man bör väl vara lite försiktig med att totalt avfärda myten om mödomshinnan, som om ingenting skiljer första gången från andra samlag. Något händer ju i alla fall första gången.

"Tack för moralfri sex..."

... men be mig inte ta ansvar!...

Jag har redan skrivit spaltmeter om detta, och har egentligen inget mer att säga, men ibland måste jag bara reagera.
Varför att det så att när någon kommer in på moralfrågor om den sk. "fria sexualiteten" så stormar alltid någon annan fram om skriker högt om att man vill "tillbaka till en tid då bögsex och p-piller var olagligt och sexualiteten hörde hemma i den äkta sängen - där det fram till 1965 för övrigt också var lagligt för män att våldta sina fruar."
Varför är det alltid så att man råkar säga något om att "människor blir inte lyckliga i ett samhälle som ständigt uppmuntrar till promiskuitet, sexuell utlevelse och experimenterande", så blir man alltid stämplad som motståndare till fri abort och kvinnans frigörelse.
Om man förespråkar en inställning till sex, som även många unga verkar idealisera, (även om den inställningen bli mindre dominerande) nämligen att sex hör hemma i en trogen relation och ska inte delas av hur många som helst, så får man höra att det fortfarande finns ett behov av en "sexuell revolution". Inte ett ord om kärlek och ansvar. Bara om rättighet.

Jag borde kanske inte reagera igen, men debattartikeln i Expressen idag är ett sådant hopplöst exempel på extremreaktion, så jag reagerar igen (och nu börjar väl ni klaga på att det enda ord jag kan är reagera...)
Debattören Kristina Lindqvist talar om sex som något man har rätt till, men inte behöver ta ansvar för.
Jag kan också säga att jag har rätt till olika saker. Jag har rätt till mat till exempel, ska inte behöva svälta. Men för mycket mat och fel sorts mat kan få ödesdigra konsekvenser. Fetma är ett stort hälsoproblem.
Jag tycker också att jag har rätt att dricka alkohol ibland. Gott till mat och trevligt som avkoppling. Men för mycket alkohol är inte bra.
Jag kan måhända tycka att jag har rätt att köra bil. Gasa på lite ibland också. Men kör jag för fort kan det vara för farligt, både för mig och andra.

Men sex? Är det bara att köra på och tycka att jag har "rätt" till sex, ungefär som om jag har rätt att läsa vilken bok jag vill?
Som om det skulle vara lika riskfritt.

HIV ökar, klamydia ökar, aborttalen är dubbelt så höga som i tex Holland, och högst i Norden, (det sista enligt socialstyrelsens statistik för 2006), det är ju helt uppenbart att något inte fungerar.
Vilken värld lever Lindqvist i?

Inte min i alla fall. Jag tror att ta ansvar för sin kropp och hälsa och sexualitet inte bara handlar om att akta sig för det ohälsosamma, genom att skydda sig, utan att också att till och med avhålla sig från det ohälsosamma ibland.

Sex är inte ett självändamål. Sex fulländar en kärleksrelation.

Simply Red sjunger:

"Last night I made love for the first time
She gave me her soul,
I surely gave her mine
We lay there just crying with both joy and gloom
The joy of what we had and the pain left

Where love lays its tune
Love tears you down

Oh turns you round
My heart bears the scars of emotional wounds
I'm scared so it's hard to give myself to you
Hurt builds a wall round our hearts it's true
The brave learn to live with the good and bad
Where love lays its tune"

Det handlar om att dela sin själ med sin älskade.
Vad tjänar det till att trampa på och förakta detta faktum?

Inför kvinnodagen

Eftersom jag reser till solen (förhoppningsvis) och en vecka ohejdat och hängivet ägnande åt min stora passion, skrivande, så skriver jag om kvinnodagen en dag för tidigt. Jag svävar ut en hel del, men så blir det i bland när man bara skriver och inte tänker efter. (Har inte lust att tänka efter just nu).

Skummar tidningarna och plockar upp ett par saker.

I DN-debatt skriver Sabuni med flera folkpartister om att de tycker att man ska avskaffa rätten till befrielse från idrottstimmar och sex- och samlevnadsundervisning i skolan. Även Dagen uppmärksammar detta. Och tror sjutton inte att Birger-herregud-han tycker-samma-som Björklund hinner före mig igen. Vi tycker inte lika om allt i skolfrågor, men här är vi båda ense med folkpartiet.
"Det blir upp till Skolverket att titta på om regeln missbrukas i dag", står det i DN idag. Men hjälp, jag blir nästan arg, det är väl helt uppenbart att lagen missbrukas. Mer än vart fjärde utlandsfödd flicka får inte delta i ämnen som idrott, simning och sexualkunskap, enligt "Utbildning på (o)lika villkor", doktorsavhandling av Sara Högdin.

I princip håller jag med, alltså. Varför ska man få "befrias" från viktiga ämnen (säger jag som hatade gympa, men som sannerligen fattar hur viktigt det är)?

Sedan har jag svårt för det där med tvång. När jag gick i högstadiet hade tjejer och killar inte gympa ihop. Med vilken motivering det var så, vet jag inte. Jag minns att jag tyckte det var skönt att slippa killarna. I gymnasiet var det mix. Jag kan inte minnas att jag tyckte det var jobbigt med killar, förutom att de alltid var större och snabbare i olika sporter. Kanske var vi som 16-18 åringar lite tryggare i vår kropp än som högstadieungar.
Kanske finns det mer praktiska lösningar. Dela upp klassen i tjejer och killar när man pratar om sex- och samlevnad. Låt en kvinnlig lärare undervisa tjejerna. (Uppdatering; det finns ju skolor där det fungerar.)

Men befria inte elever.

Jag har som det flesta av mina regelbundna läsare vet, bott flera år i Mellanöstern, så jag vet en hel del om skillnaden i behandlingen av flickor och pojkar, kvinnor och män i dessa, till största delen muslimska länder. Pojkar har större friheter, punkt.
Så i jämlikhetens namn, om flickor med utländsk bakgrund inte får simma, varför får då killar med samma utländska bakgrund simma? Tjejer hålls borta från allmänna badplatser, men inte killar.
Jag minns att jag alltid hade svårt för att bada på allmänna stränder i Mellanöstern, eftersom det alltid fanns så många lokala män som kom för att titta på alla västerländska kvinnor i bikini.

Tjejer behöver skyddas, är en motivation. Men killarna då? Ska inte de skyddas? De som man verkar anta inte kan kontrollera sina begär? Egentligen handlar det väl om ett underkännande av mannens förmåga att hålla koll på sin sexualitet, inte kvinnans. Men det är ju kvinnan som får lida för detta.

Nåja, jag är lite cynisk. Jag vet inte om den generaliserande bilden av killar med invandrarbakgrund skiljer sig så mycket från den generaliserande bilden av svenska "stureplanskillar". I alla fall tror jag inte att synen på kvinnor är så olika. Lägg märke till att jag GENERALISERAR!!

Jag tror i alla fall att det är viktigt att vi står upp för sunda principer i vår samlevnad, och då vill jag motarbeta både det översexualiserade samhälle våra ungdomar växer upp i, och den ojämlika synen på män och kvinnor som dominerar i många andra länder, och som en del av våra invandrare gärna vill hålla fast vid.

Ta ansvar för din egen sexualitet, så kanske vårt samhälle blir lite bättre, skulle jag nog säga till mina barn, som närmar sin tonåren med stormsteg.
Och till de som kommer från en annan kultur; samma sak. Och respektera att andra kulturer kanske har en annan syn, och respektera att det land du nu bor i har lite annan syn än det du kommer ifrån.

Vidare på ämnet sex, kan inte låta bli dagen för kvinnodagen, och nu kommer jag att sväva ut lite, och en lite gammal artikel ur Expressen. Ämnet är erotisk litteratur för kvinnor.
Enligt en förläggare vill "kvinnor vill få ett pirr i magen, hellre än att titta på nakna killar i en tidning."
Jaha, säger jag, är det så? Att branchen inte riktigt är erkänd tror jag säkert. Så fort kvinnor vill läsa böcker med lite mer intima berättelser, så talas det om "tantsnusk". Är är det "chic lit" kombinerat med "tantsnusk", så blir det ännu värre, enligt kritikerna.

En sak vet jag; att skriva bra om kärleksstunder är vansinnigt svårt. Antingen blir det sentimentalt eller så blir det för porrigt, tror jag att det var Kajsa Ingemarsson som sade.

Och så tillbaka till kvinnorna igen, fast jag egentligen aldrig har lämnat dem;
Inga-Lina skrev mycket bra i Aftonbladet häromdagen, lysande rentav:
"I flera månader har jag läst nyutkomna populära böcker skrivna av svenska kvinnor om svenska kvinnor – nu har min hjärna kortslutits och jag förstår inte längre vad jag lever i för land.
Globalt sett erbjuder Sverige sådana sociala, juridiska och ekonomiska villkor att varje kvinna som bor här har största möjliga chans att uppnå sin fulla mänskliga potential. Inga lagar, inga politiska beslut och inga traditioner står i vägen för kvinnornas självförverkligande.
Men när Medlingsinstitutet och SCB i början av förra året presenterade lönestrukturstatistik för 2006 kunde man av siffrorna dra slutsatsen att Sverige har en extremt könssegregerad arbetsmarknad. 96 procent av alla elektronikreparatörer är män, 97 procent av alla distriktssköterskor är kvinnor. 90 procent av alla barnskötare är kvinnor, 99 procent av alla byggnadsarbetare är män. Ingen lagstiftning förbjuder män att jobba inom barnomsorgen, eller hindrar kvinnorna från att reparera elektronik. Ändå avstår de.
Vad är det som händer?"

Jag måste erkänna, jag har nog frågat mig lite samma fråga. Nu har Inga-Lina och jag något gemensamt, ett utanförperspektiv. Inga-Lina är invandrare, jag är utvandrare. Tro nu inte att jag vill säga; vi vet bättre.

Men vi undrar. Och socionomer är vi båda två. Typiska kvinnoyrken.
Så kan det gå.

Äsch, vad ska vi med männen till egentligen? Kvinnor har alltid klarat sig bra på egen hand.

"And a woman needs a man
like a fish needs a bicycle" U2
----------------------------------------
Så, mina vänner... Över till något helt annat. Om ni har orkat läsa ända hit...

Jag reser en vecka till solen (jag antar att solen tittar fram) och jag vet inte hur det blir med bloggandet. Kanske lika bra det, att inte blogga alltså, jag borde inte ha tid.

Ska ägna mig åt att studera hur man skriver spänningslitteratur, ta emot lite författarcoaching, umgås med likasinnade (alltså sådana som har har utrustats med den något udda gåvan passion för skrivande), äta tapas och dricka sherry eller vad är det man brukar göra i Spanien? Har aldrig varit där.

För första gången på sisådär 12 år ska jag resa helt på egen hand. Utan extra barnkläder och barnmat i handbagaget (bärbar dator i stället, väger mer...), utan att vara rädd för att tappa bort någon på en okänd flygplats (ja, det har faktiskt nästan hänt en gång), beväpnad med böcker och ipod mot eventuell uttråkning (eller flygrädsla, den brukar infinna sig när jag inte är upptagen med att ta hand om flyguttråkade barn)...

Uppdatering;
Med risk att trötta ut er, men det finns nytt att läsa på skrivarbloggen...
Om ni skulle vilja veta mer om vad det är jag ska slita mitt hår med på skrivarkursen i Sevilla...