onsdag 21 september 2016

Bloggrunda nr femtioelva

Jag försöker ofta få igång bloggandet igen, men misslyckas för det mesta. Beundrar de som lyckas blogga varje dag, eller flera gånger per vecka. I våras försökte jag mig på Blogg100 igen, men stupade vid dag 50, efter ett ilsket inlägg om Miljöpartiet. Jag var arg för att de inte förstod att en kandidat de hade i åtanke för partistyrelsen som inte tog kvinnor i hand kunde göra folk upprörda. Jag såg det som oerhört naivt.

Det tycker jag fortfarande.

Men det det finns andra saker att vara upprörd över. Att idioter till krigsförbrytare bombar sjukhus och Rödakors/halvmåne-konvoyer. Att kvinnor isolerar sig på asylboenden och inte ens vill äta i matsalen. Varför? På grund av männen, förstås. Och så blir jag arg för att de flesta inte vet att hazarer är en extremt utsatt grupp i Afghanistan och att det till stor del är de som flyr, vad jag förstår. Är man hazar och kvinna är man extra utsatt.
Ibland blir jag så himla arg på MÄN.
Men inte alla män. Det vore att generalisera...

Jag är lite småarg nu för tiden. Sover dåligt (maken jagar mygg jämt, trots myggnät för fönstren lyckas de bestarna ta sig in, och då vaknar jag också). Drömmer konstigt och ligger och funderar på hur jag ska komma igång och skriva synopsis, nytt sådant, på mitt favoritmanus. Då somnar man inte heller.

För övrigt är det kandidatkurs i litteraturvetenskap som gäller. Just nu tuff läsning av litteraturteori. Lukacs, Adorno och Gadamer. Och så har jag fått en ny idol. Han heter Edward Said. Amerikansk litteraturkritiker med palestinsk och kristen bakgrund. Postkolonialismens fader, säger en del. Inte helt okontroversiell, men en mycket intressant man. Synd att han gick bort lite i förtid. Hans mest berömda bok heter Orientalism. De håller jag på att sakta ta mig igenom. Man måste liksom ta en mening i taget, därför tar det tid.

onsdag 20 april 2016

Blogg100 #50 - Ajöss Miljöpartiet!

Jag har helt tappat förtroendet för Miljöpartiet.
En gång, för inte så värst länge sedan, röstade jag på dem i riksdagsvalet. Imponerad av deras miljöfrågepolitik. Och jag tyckte de hade en bra jämställhetspolitik (det stod mellan dem och Feministiskt initiativ...).
Först Kaplan, som umgås med turkiska regimrepresentanter, äter middag med högerextrema turkar och även har setts med islamister. Sedan Åsa Romson, som återigen verkar tala överlagt och säger att 11 september var en "olycka".
Och så Yasri Khan, som ville bli del av styrelsen, som inte vill ta kvinnor i hand, därför att det handlar om "intimitet" för honom (och inte vanlig artighet och svensk vana, antar jag att han menar).
Detta visar att Miljöpartiet inte har förmåga att tackla frågor som hur ser vi på kulturella och religiösa vanor, och vad vi kan acceptera i Sverige. Inte är inte okej för ett feministiskt parti.
För mig är det självklart; i Sverige hälsar man i hand, kvinnor och män, men jag kan naturligtvis inte tvinga någon att hälsa på mig. Men har man en officiell ställning, till exempel i en partistyrelse, så är det inte acceptabelt och inte heller representativt för ett demokratiskt parti att inte ta kvinnor i hand. Ta vanan dit man kommer är ett väldigt slitet uttryck, men i det här fallet tror jag att det gäller.

Dessutom vet jag, efter att ha bott i ett antal muslimska länder, att vanan att inte hälsa på en kvinna om man är man, och vice versa, inte alls är något som är vedertaget i alla länder. Det har med kultur och vanor att göra, inte så mycket om islam, snarare tolkningar av islam. Ungefär som om man ska huvudduk, heltäckande abaya eller inte. Ingen av de länderna jag har bott i var det vanligt med abaya, trots närheten till Saudiarabien. Jag har mycket sällan inte blivit hälsad på.
Så att börja prata om islamofobi och rasism, både vad det gäller Khan och Kaplan, som jag har hört vissa företrädare för Miljöpartiet göra, är en snedskott. Kritiken mot Khan har inte att göra med att han är muslim, den har att göra med att han uppför sig på ett sätt som inte är acceptabelt om man vill sitta i Miljöpartiets styrelse.
Men heder åt vissa enskilda Miljöpartister, som Jabar Amin, själv muslim, som högljutt har protesterat mot Khans kandidatur (intervjuad på TV4, kan dock inte hitta något länk ännu). Som Khan nu har dragit tillbaka....

tisdag 19 april 2016

Blogg100 #49 - Blev inget inlägg igår heller...

Orkade inte. Magknipet från helgen gick inte över, så jag cyklade till doktorn, fem minuter hemifrån (var alltså inte så sjuk), som skickade mig till sjukhuset (ytterligare fem minuter bort på cykel) för att ta blodprov, för att på eftermiddagen konstatera att jag antagligen har divertikulit, inflammerade tarmfickor. Jaha. Ett arv från min pappa, konstaterade jag.

Så du ska jag äta lite försiktigt, röra på mig, försöka gå ned i vikt och samtidigt skriva uppsats. Just nu är den det rörigaste jag har sett i skrivväg, skapat av min hand. Fy...

söndag 17 april 2016

Blogg100 #48 - Blir inget inlägg idag...

Nej, nu ger jag upp och kryper till kojs. Har mitt första utkast till uppsatsen i huvudet, innan onsdag ska det vara på print och skickas till handledaren, tror att jag ska hinna det.
Men idag har jag haft magknip hela dagen (inte av nerverna, har nog ätit något olämpligt) och nu är det dags för sängen.
Men jag har i alla fall lyckats promenera minst en halvtimme med hunden i dag igen, ingår i min plan för hälsosammare liv; om jag inte simmar eller är på gymmet ska jag promenera minst en halvtimme.

lördag 16 april 2016

Blogg100 #47 - Påven på Lesbos



Jag tror aldrig jag skulle kunna bli katolik, av en antal anledningar, jag är protestant in i märgen (visserligen en ekumenisk sådan), men...
jag måste erkänna att jag gillar påven skarpt.

fredag 15 april 2016

Blogg100 #46 - Carl Bernstein och Nora Ephron

Jag har just sett en intressant intervju med Carl Bernstein, en av de två "Watergatejournalisterna", eller snarare var det det ofta så givande College Tour, ett holländskt program där studenter får fråga ut en känd person.

Jag måste ärligt erkänna att jag aldrig riktigt fattat vad Watergateskandalen handlade om, men filmen All the Presidents Men kommer på TV senare ikväll så jag får väl titta på den. Enligt Bernstein är filmen trogen verkligheten, förutom att den berömda frasen "follow the money" aldrig uttalades sav Bernstein och hans kollega Woodward.

Inte heller visste jag att Bernstein under fyra år var gift med nyss avlidna Nora Ephron och att han bedrog henne med den brittiske ambassadörens fru (och tillika dotter till fd premiärministern James Callaghan). Något som gav upphov till en bok av Ephron och senare filmen Heartburn, med Meryl Streep i rollen som Ephron och Jack Nicholsson som Bernstein.

Nora Ephron, en gigant inom amerikansk romantisk film, står bakom berömda verksom When Harry met Sally, Sleepless in Seattle, You´ve got Mail och Julie and Julia, både som regissör och filmmanusförfattare.

onsdag 13 april 2016

Blogg100 #44 - Bästa skolbiblioteken

Tydligen är det så att skolbiblioteket på mitt gamla gymnasium finns med bland landets bästa.

Det biblioteket har jag tillbringat otaliga timmar i. Ofta pluggandes på ett litet undanskymt bord mitt emellan skönlitteraturhyllorna. Jag minns också att jag istället för att plugga ofta studerade böckerna i hyllorna och drömde om alla böcker jag ville läsa (men inte hann).

Fortfarande är det så; det finns så många böcker jag vill läsa, men inte hinner.

tisdag 12 april 2016

Blogg100 #43 - Skolor anmäler till socialen för att "hämnas"?

Jag måste säga att jag inte är speciellt imponerad av Sveriges "nya" skolsystem, med risk för att bli sedd som klagande utlandssvensk. Hela friskolesystemet verkar har införts så där över en höft, utan att någon verkar ha tänkt på följderna.
En sak som inte fungerar är att företag med vinstintressen får driva skolor. Alltså om skolan går med vinst (notera: inkomsten är skolpengen, det vill säga skattepengar) kan företaget stoppa pengarna i egen ficka. Helt förkastligt tycker jag.
Och sedan verkar det som om föräldrarna har fått för mycket makt. Inte bara att det har makt att påverka genom att "hota" med att ta sina barn från skolan (vilket man som konsument av det skolan erbjuder har full rätt att göra, inget ont i det), utan också att många försöker lägga sig i hur enskilda lärare sköter sitt jobb, till exempel genom att försöka påverka betygssättningen.

Men man ser också en "baksida". P1 Morgon berättade idag om att föräldrar som klagar på vad skolorna gör (eller snarare) inte gör för deras barn, till barn met autism, upplever att skolorna "ger igen" genom att hota att anmäla till socialen att de inte tar hand om sina barn ordentligt. Ibland har även anmälan skett. Det verkar alltså som att det satts i system; hotar föräldrarna med att anmäla till skolinspektionen så svarar skolan med att hota med att anmäla till socialen.
Det verkar ju helt sjukt, men är kanske bara tecken på ett sjukt system.

Jag bor i Holland, som är friskolesystemets paradis. Här har friskolesystemet funnits i all evighet, och jag vet inget land som har fritt system. Men, det är inte tillåtet att driva skolor i vinstsyfte. Och skolorna är noggrant kontrollerade, samt betygssättningen är väldigt transparant eftersom det finns det utbrett system med "nationella prov" och nationella tester, ända ner på lågstadienivå. Det är alltså svårt för en lärare att helt "flippa ut" och sätta helgalna betyg.
Jag är inte nöjd med allt på mina barns skolor, inget system är perfekt, men jag föredrar det holländska framför något annat. Främst för att jag vet att skolpengen går till skolan, ingen annan.



måndag 11 april 2016

Blogg100 #42 - Postretreat

När jag är på retreat och har möjlighet att verkligen leva i tystnad (alla vardagligheter stör inte; maten sätts på bordet framför en, sängen är bäddad när man kommer dit etc) får jag alltid en massa idéer. Romanidéer, idéer hur jag skulle vilja utveckla en redan påbörjan dito, ställen dit jag vill resa och...så...vidare.

Ledaren på retreaten tillhör en lekmannaorden, The Third Order of Unity, som är kopplad till nunneklostret Grandchamp i Schweiz. Det är ett protestantiskt kloster och även ett "systerkloster" till Taize i Frankrike (som bara har munkar i sin orden). Men det är ganska okänt, kanske främst för att de inte tar emot så många gäster åt gången.
Vi är nu några som gärna skulle vilja besöka Grandchamp, kanske nästa vår. Nu är jag i full färd med att planera...
Nunnorna i Grandchamp