måndag 24 augusti 2015

Tillfällighet?

Min kusin med familj bilar tillbaka från Kroatien till Sverige, med stopp i bland annat Prag. De har hundar med sig och när de stannar till vid en restaurang i Prag för att äta måste de sitta ute på terrassen, men alla bord är upptagna. Då säger några holländare till dem att de snart är klara och att min kusin med familj och hundar kan ta deras bord. De börjar småprata och upptäcker att holländarna kommer från den stad där jag, kusinen, bor .

Det visar sig att det är paret vi köpte vårt hus av för nästan tio år sedan (mannen jobbar dessutom på samma företag som min man).

Världen är i bland extremt liten. Hur stor är chansen att man stöter på någon i Prag som kommer från Holland och som ens kusin köpte ett hus av för tio år sedan?

söndag 16 augusti 2015

Sommarsegt...

Jag hade ju lovat att sparka igång den här bloggen igen. Men det har inte blivit så. Just nu njuter jag att sommarvädret (vi är fortfarande i stugan!) och är nöjd med allt vi hunnit med hittills. Umgåtts med familjen, träffat vänner, seglat Tjörn Runt (maken och sonen, inte jag...), varit på Nordens Ark, fiskat i Svartedalen, läst flera böcker (så skönt att läsa underhållningslitteratur efter att ha bara läst kurslitteratur i ett år), badat i havet en massa gånger, promenerat med hunden, lagat god mat....

©adriaankolkman

fredag 26 juni 2015

Sparkar liv i bloggen igen!

Jag har tagit en paus från skrivarbloggen, men vill inte sluta blogga, så jag tänkte sparka liv i den här bloggen. Att skriva på bloggen är också ett sätt att hålla igång skrivandet.

Det är tio på morgonen här i Holland och redan 20 grader. Äntligen har sommaren kommit. Den här varit sen här också. Vi haft en solig och extremt torr maj och början av juni, men väldigt kall.

Nu kan vi njuta av vår trädgård som fått en ansiktslyftning i form av nya träverandor och fler rabatter för mina blommor och kryddor.


Den här broccolin ska bli middag idag

fredag 6 december 2013

Nelson Mandela 1918-2013

Alla skriver om Mandela idag, antar jag.
Mandela är också en orsak till att jag bryter bloggtystnaden på denna blogg och skriver lite igen.

Alla har vi våra förebilder i livet. Ofta är de människor som står en ganska nära. Ibland är de också stora ledare, musiker eller författare.
Jag har några ur den senare kategorin också och Nelson Mandela är en av dem, vid sidan av hans landsman Desmond Tutu (som gjorde ett oförglömligt intryck på mig när jag mötte honom på en konferens för över tjugo år sedan).

Mandela är en annorlunda hjälte. Efter nästan 30 år inspärrad av en grym diktatur hade man förväntat sig en bitter och hämndlysten man. I stället uppenbarar sig en stark och vis äldre herre, som helst vill försoning. Fångenskapen hade inte knäckt honom, utan i stället på ett outgrundligt sätt skapat en mognare och klokare människa. Otroligt.
Sedan är det tråkigt att Sydafrika efter Mandela inte verkar gå framåt, folk lever fortfarande i stor fattigdom och under hot omvåld (speciellt mot kvinnor), medan ledningen verkar vara ungefär lika korrupt som i de flesta afrikanska länder.

Mandela fick ett långt liv. Han har säkert längtat efter den långa vilan ett tag.
Världen sörjer, men det är det starka minnet av en stor och ödmjuk man som som vinner.

tisdag 3 september 2013

Kyrkovalet 2013 - Gå och rösta!

Partipolitik hör inte hemma i kyrkovalet

Ja, jag vet, jag är inte den första som säger detta. Men jag säger det i alla fall.
Om du har fått röstkort till kyrkovalet, gå och rösta och rösta på partipolitiskt obundna representanter. Se till att, en gång för alla, få bort partipolitiken ur Svenska Kyrkan.

Missförstå mig inte, jag tycker inte att kristna inte ska vara politiskt aktiva. Det är helt i sin ordning att vara politiskt aktiv i ett parti och samtidigt vara aktiv i en kyrka. Men man ska inte vara med och styra Svenska Kyrkan för att man är politiskt aktiv och vill ha inflytande över kyrkan, utan för att man är kyrkligt aktiv och vill ha inflytande över kyrkans verksamhet.

Funderar du på att lämna Svenska Kyrkan? Gör det, om det känns rätt för dig, men gå först och rösta bort partipolitiken ur Svenska Kyrkan.

Har du inga planer på att lämna Svenska Kyrkan, men planerar ändå att inte rösta? Gör det i alla fall, och se till att rösta bort partipolitiken ur Svenska Kyrkan?

Är du medlem i en annan kyrka, men har medlemskapet kvar? Gå och rösta och se till att rösta bort partipolitiken ur Svenska Kyrkan.

Jag är inte längre formellt medlem i Svenska Kyrkan, eftersom jag bor utomlands och är medlem i en annan protestantisk kyrka. Som är helt fri från staten och där folk tittar konstigt på mig om jag berättar hur det fungerar i Svenska Kyrkan. Här är det den gudstjänstfirande församlingen (och de registrerade medlemmarna) som väljer sin ledning. Här gifter sig folk inte i kyrkan om man inte är kyrkligt aktiv (kyrkan har inte heller vigselrätt) och man döper inte sina barn om man inte själv är medlem och aktiv i kyrkan. Ingen konfirmerar sig för presenternas skull utan för att man vill ta ett medvetet beslut att tillhöra Gud och bli aktiv medlem i kyrkan. (Jag är ingen större anhängare av den svenska sk. folkkyrkotanken, som ni kanske förstår, även om jag kan se vissa positiva grundtankar i den).
Min kyrka här är ingen perfekt kyrka, men jag tror att styrelsesättet ligger närmare den första kristna kyrkan. Den kyrka som man blev medlem i på grund av ett aktivt val och inte för att det var tradition.
När kristendomen blev statsreligion började det gå fel.

Gustav Vasa slängde ut katolska kyrkan för att han själv ville ha kontroll över kyrkan (och dess rikedomar). Det är inte så värst annorlunda i Svenska Kyrkan i dag. Politiska partier vill hålla koll på kyrkan, delvis för dess rikedoms skull, trots att den är fri från staten sedan flera år. Församlingar slås ihop till större, så att antalet valda ledamöter till kyrkofullmäktige och kyrkoråd blir färre, för annars kan inte de politiska partierna hosta fram tillräckligt med folk som kan stå på valbar plats. Det är direktval till kyrkomötet i stället för att församlingar/stift väljer sina egna representanter.

Och vad som är läskigast av allt, i skuggorna lurar Sverigedemokraterna, (vilka inte tycks veta att Jesus var en svartmuskig man i Mellanöstern) som nu uppmanar sina sympatisörer att rösta i kyrkovalet. Om Svenska Kyrkans sympatisörer inte aktar sig har SD snart mycket mer inflytande i Kyrkan än vad som kan återfinnas i våra värsta mardrömmar. (Det är mycket läskigare än det där med äggen i sockerkakan...)

Gå och rösta bort partipolitiken! Det finns tillräckligt med partipolitiskt obundna alternativ för att hitta något som passar just dig!





Och när du ändå är i gång....




onsdag 31 juli 2013

Father Paolo från Mar Musa kidnappad i Syrien?

Jag nåddes av nyheterna från Reuters i går kväll att father Paolo Dall´Oglio, blivit kidnappad av en Al Queda-grupp i staden Raqqa i Syrien. Rejält chockad givetvis.
Jag mötte father Paolo för ett antal år sedan; en karismatisk och fascinerande man, jesuit från början, men numera tror jag att han är ortodox präst, som restaurerat den gamla klostret Mar Musa norr om Damaskus (med fantastiska frescos från 1400-talet!) och gjort det till en mötesplats för kristna och muslimer. Han jobbade med religionsdialog och kampen för att Syriens olika befolkningsgrupper ska kunna leva tillsammans i fred och samförstånd låg honom varmt om hjärtat.
Förra året tvingades han lämna Syrien eftersom han blivit allt för regimkritisk. Men han återvände för några dagar sedan, gick över gränsen från Turkiet i rebellkontrollerat land.

Nu gör vissa källor gällande att han kidnappats, andra att han frivilligt gått med på att möta Al Queda-gruppen Islamic State of Iraq and the Levant för att förhandla fram frisläppande av gisslan.
Father Paolo tillsammans
med min man och yngste son
Låt oss be för att han är välbehållen. Om Syrien någonsin ska kunna få slut på kriget och resa sig ur askorna är father Paolo en av få som skulle kunna spela en viktig roll i försoningsarbetet.


Bilder från Mar Musa-klostret,
norr om Damaskus



Father Paolo intervjuades i maj i år av France 24:


tisdag 25 juni 2013

Aldrig för gammal för att lära

Lyssnade, eller var det läste, någonstans på någon som tog upp berättelsen om Marta och Maria och hur man tolkar den.
Han, eller var det hon, talade om att man oftast pratar om konflikten mellan att ta hand om allt det praktiska, som Marta gjorde, och det faktum att man behöver kontemplation och andlig undervisning.
Det är vår moderna tolkning och det är klart; den är inte helt galen.

Men om man ser på de historiska och kulturella omständigheterna så var det något helt annat som var kontroversiellt med Jesus uppmaning att låta Maria sitta vid hans fötter och lyssna.

Det var bara män som satt vid sin mästares/lärares/rabbis fötter och lyssnade. Kvinnor förväntades inte alls var där bland dem. Snacka om upprättelse av kvinnan.

(Liknar en annan berättelse som fortfarande upprör många; att Paulus säger att kvinnan ska tiga i församlingen. Det är lätt att glömma hur totalradikalt det var att kvinnor överhuvudtaget satt med i församlingen och lyssnade på undervisningen. En tolkning av Paulus ord kan vara att kvinnorna, ovana vid att vara med i sammanhangen, satt och tjattrade så mycket att undervisningen stördes... En tolkning som kanske klingar en smula naiv i mångas öron, men jag tror faktiskt att den kan vara helt sann.)
Christus bei Maria en Martha. Konstnär: Jan Vermeer van Delft,
målad runt 1655.
Källa: Wikipedia.