måndag 17 oktober 2016

Presidentvalet i USA

Jag måste säga att jag följer USA-valet med skräckblandad förtjusning. Har till och med hållit mig vaken och lyssnat på de två debatterna.
Men nu är det som om allt står mig upp i halsen. Speciellt när jag läser sådant här. Jag vet att en gubbsjuk halvgalning riskerar att väljas till Amerikas president, men jag ORKAR INTE läsa eller höra mer om det just nu!

Så jag försökte bota mig med lite feelgood-amerikas president-film/TV-serier. Började med romantiska The American President med Michael Douglas och Annette Bening och upptäckte att flera skådespelare runt Michael Douglas återkommer i West Wing. Inte så konstigt kanske, båda är en skapelse av Aaron Sorkin.
Så då började jag titta på West Wing. Snacka om "binge"-tittande. Hur många säsonger finns det inte? Jag är bara inne på första, som jag upptäckte att jag aldrig hade sett.

tisdag 11 oktober 2016

Nobelpriset i litteratur

Jag brukar inte gissa i förväg. Men eftersom bokhyllan är fylld med egyptisk litteratur (jag funderar på att ägna min kandidatuppsats i litteraturvetenskap åt egyptisk litteratur eller dito från Mellanöstern), så tippar jag Nawaal El Sadaawi. 
Så var det sagt.
Eller så blir det Adonis. Fast han är för kontroversiell. Men honom hade jag förmånen att se i januari i år, då han besökte Haag.

onsdag 21 september 2016

Bloggrunda nr femtioelva

Jag försöker ofta få igång bloggandet igen, men misslyckas för det mesta. Beundrar de som lyckas blogga varje dag, eller flera gånger per vecka. I våras försökte jag mig på Blogg100 igen, men stupade vid dag 50, efter ett ilsket inlägg om Miljöpartiet. Jag var arg för att de inte förstod att en kandidat de hade i åtanke för partistyrelsen som inte tog kvinnor i hand kunde göra folk upprörda. Jag såg det som oerhört naivt.

Det tycker jag fortfarande.

Men det det finns andra saker att vara upprörd över. Att idioter till krigsförbrytare bombar sjukhus och Rödakors/halvmåne-konvoyer. Att kvinnor isolerar sig på asylboenden och inte ens vill äta i matsalen. Varför? På grund av männen, förstås. Och så blir jag arg för att de flesta inte vet att hazarer är en extremt utsatt grupp i Afghanistan och att det till stor del är de som flyr, vad jag förstår. Är man hazar och kvinna är man extra utsatt.
Ibland blir jag så himla arg på MÄN.
Men inte alla män. Det vore att generalisera...

Jag är lite småarg nu för tiden. Sover dåligt (maken jagar mygg jämt, trots myggnät för fönstren lyckas de bestarna ta sig in, och då vaknar jag också). Drömmer konstigt och ligger och funderar på hur jag ska komma igång och skriva synopsis, nytt sådant, på mitt favoritmanus. Då somnar man inte heller.

För övrigt är det kandidatkurs i litteraturvetenskap som gäller. Just nu tuff läsning av litteraturteori. Lukacs, Adorno och Gadamer. Och så har jag fått en ny idol. Han heter Edward Said. Amerikansk litteraturkritiker med palestinsk och kristen bakgrund. Postkolonialismens fader, säger en del. Inte helt okontroversiell, men en mycket intressant man. Synd att han gick bort lite i förtid. Hans mest berömda bok heter Orientalism. De håller jag på att sakta ta mig igenom. Man måste liksom ta en mening i taget, därför tar det tid.

onsdag 20 april 2016

Blogg100 #50 - Ajöss Miljöpartiet!

Jag har helt tappat förtroendet för Miljöpartiet.
En gång, för inte så värst länge sedan, röstade jag på dem i riksdagsvalet. Imponerad av deras miljöfrågepolitik. Och jag tyckte de hade en bra jämställhetspolitik (det stod mellan dem och Feministiskt initiativ...).
Först Kaplan, som umgås med turkiska regimrepresentanter, äter middag med högerextrema turkar och även har setts med islamister. Sedan Åsa Romson, som återigen verkar tala överlagt och säger att 11 september var en "olycka".
Och så Yasri Khan, som ville bli del av styrelsen, som inte vill ta kvinnor i hand, därför att det handlar om "intimitet" för honom (och inte vanlig artighet och svensk vana, antar jag att han menar).
Detta visar att Miljöpartiet inte har förmåga att tackla frågor som hur ser vi på kulturella och religiösa vanor, och vad vi kan acceptera i Sverige. Inte är inte okej för ett feministiskt parti.
För mig är det självklart; i Sverige hälsar man i hand, kvinnor och män, men jag kan naturligtvis inte tvinga någon att hälsa på mig. Men har man en officiell ställning, till exempel i en partistyrelse, så är det inte acceptabelt och inte heller representativt för ett demokratiskt parti att inte ta kvinnor i hand. Ta vanan dit man kommer är ett väldigt slitet uttryck, men i det här fallet tror jag att det gäller.

Dessutom vet jag, efter att ha bott i ett antal muslimska länder, att vanan att inte hälsa på en kvinna om man är man, och vice versa, inte alls är något som är vedertaget i alla länder. Det har med kultur och vanor att göra, inte så mycket om islam, snarare tolkningar av islam. Ungefär som om man ska huvudduk, heltäckande abaya eller inte. Ingen av de länderna jag har bott i var det vanligt med abaya, trots närheten till Saudiarabien. Jag har mycket sällan inte blivit hälsad på.
Så att börja prata om islamofobi och rasism, både vad det gäller Khan och Kaplan, som jag har hört vissa företrädare för Miljöpartiet göra, är en snedskott. Kritiken mot Khan har inte att göra med att han är muslim, den har att göra med att han uppför sig på ett sätt som inte är acceptabelt om man vill sitta i Miljöpartiets styrelse.
Men heder åt vissa enskilda Miljöpartister, som Jabar Amin, själv muslim, som högljutt har protesterat mot Khans kandidatur (intervjuad på TV4, kan dock inte hitta något länk ännu). Som Khan nu har dragit tillbaka....

tisdag 19 april 2016

Blogg100 #49 - Blev inget inlägg igår heller...

Orkade inte. Magknipet från helgen gick inte över, så jag cyklade till doktorn, fem minuter hemifrån (var alltså inte så sjuk), som skickade mig till sjukhuset (ytterligare fem minuter bort på cykel) för att ta blodprov, för att på eftermiddagen konstatera att jag antagligen har divertikulit, inflammerade tarmfickor. Jaha. Ett arv från min pappa, konstaterade jag.

Så du ska jag äta lite försiktigt, röra på mig, försöka gå ned i vikt och samtidigt skriva uppsats. Just nu är den det rörigaste jag har sett i skrivväg, skapat av min hand. Fy...

söndag 17 april 2016

Blogg100 #48 - Blir inget inlägg idag...

Nej, nu ger jag upp och kryper till kojs. Har mitt första utkast till uppsatsen i huvudet, innan onsdag ska det vara på print och skickas till handledaren, tror att jag ska hinna det.
Men idag har jag haft magknip hela dagen (inte av nerverna, har nog ätit något olämpligt) och nu är det dags för sängen.
Men jag har i alla fall lyckats promenera minst en halvtimme med hunden i dag igen, ingår i min plan för hälsosammare liv; om jag inte simmar eller är på gymmet ska jag promenera minst en halvtimme.

lördag 16 april 2016

Blogg100 #47 - Påven på Lesbos



Jag tror aldrig jag skulle kunna bli katolik, av en antal anledningar, jag är protestant in i märgen (visserligen en ekumenisk sådan), men...
jag måste erkänna att jag gillar påven skarpt.

fredag 15 april 2016

Blogg100 #46 - Carl Bernstein och Nora Ephron

Jag har just sett en intressant intervju med Carl Bernstein, en av de två "Watergatejournalisterna", eller snarare var det det ofta så givande College Tour, ett holländskt program där studenter får fråga ut en känd person.

Jag måste ärligt erkänna att jag aldrig riktigt fattat vad Watergateskandalen handlade om, men filmen All the Presidents Men kommer på TV senare ikväll så jag får väl titta på den. Enligt Bernstein är filmen trogen verkligheten, förutom att den berömda frasen "follow the money" aldrig uttalades sav Bernstein och hans kollega Woodward.

Inte heller visste jag att Bernstein under fyra år var gift med nyss avlidna Nora Ephron och att han bedrog henne med den brittiske ambassadörens fru (och tillika dotter till fd premiärministern James Callaghan). Något som gav upphov till en bok av Ephron och senare filmen Heartburn, med Meryl Streep i rollen som Ephron och Jack Nicholsson som Bernstein.

Nora Ephron, en gigant inom amerikansk romantisk film, står bakom berömda verksom When Harry met Sally, Sleepless in Seattle, You´ve got Mail och Julie and Julia, både som regissör och filmmanusförfattare.

onsdag 13 april 2016

Blogg100 #44 - Bästa skolbiblioteken

Tydligen är det så att skolbiblioteket på mitt gamla gymnasium finns med bland landets bästa.

Det biblioteket har jag tillbringat otaliga timmar i. Ofta pluggandes på ett litet undanskymt bord mitt emellan skönlitteraturhyllorna. Jag minns också att jag istället för att plugga ofta studerade böckerna i hyllorna och drömde om alla böcker jag ville läsa (men inte hann).

Fortfarande är det så; det finns så många böcker jag vill läsa, men inte hinner.