När sanning upphör att vara sanning

Jag har hamnat i en skrivar binge, och har svårt att att blogga för tillfället. Mer om mitt skrivande här.

Men en sak dök upp i kommentarerna på Varför är det tabu att ställa frågor?, som  jag vill ta upp. Peter skriver så här:

"Jag tolkar det som att det vi uppfattar som "sant" i princip slutar vara sant när det inte sägs i kärlek.Mottagandet av ett budskap är lika viktigt som innehållet. Om innehållet är sant, men formen är arrogans och avsnäsande, förändras innehållet för personen som tar emot."

Nu är det inte så att jag tror att många blogginlägg och kommentarer som där skribenten vill tillrättavisa "villolärare" inte skrivs i kärlek (men det förekommer nog, jag tror att kärleken ofta svalnar hos den som ger sig på påstådda villolärare).
Däremot om de präglas av arrogans och snäser av den andre (som man ofta inte känner och inte vet vilka behov den har; kanske går motståndaren igenom en troskris tex.) så kan kan effekten av tillrättavisningen bli totalt den motsatta, och budskapet man vill få fram når döva öron.
Formen förändrar innehållet, som Peter säger.

Kloka ord. Värda att fundera på för oss alla.

Varför är det tabu att ställa frågor?

Inom en stor del av den konservativa kristenheten är det tabu att ställa frågor om svåra delar av den kristna tron. Som himmel och helvete, vem blir frälst, varför måste Jesus dö på korset, osv.
Allra tydligast är det inom den sk. kristna högern, eller den konservativa kristenheten, i USA.
Det är säkert därför Love Wins av Rob Bell skapar sådan kontrovers, redan innan den är publicerad. Det är nu Rob Bell som får ta emot de mentala örfilar som den konservativa motståndarna utdelar. Tidigare var det Brian McLaren. Båda ställer frågor. Båda undrar om man inte kan tänka på något annat sätt. Båda får stämpeln liberalkristen, vilket är en genväg ut för motståndarna, eftersom en liberalkristen egentligen inte räknas som kristen och därför inte nödvändigtvis måste diskuteras med.
Sverige är ganska annorlunda. Men alla som har ena eller båda fötterna förankrade i konservativkristen mylla, eller har haft det, känner nog igen sig.

När man tar upp liknande frågor som Rob Bell tar upp, tex. om helvetet, i den sk. kristna bloggosfären så delas de mentala och virtuella örfilarna ut höger och vänster. Villolärare är en populärt epitet som används. Det är också en genväg ut, kallar man någon villolärare undviker man den personens frågor och behöver inte svara.

Jag har alltid funderat på varför det är tabu att ställa frågor?
Är det för att tvivel (som kan ge upphov till frågor) är så skrämmande för många?
Varför är det legalt att ge sig på någon som blottar sig och ställer frågor? Speciellt på en blogg, där man kan vara anonym. I verkliga livet skulle man nog akta sig för att vara så burdus, ja, rentav elak.

Några av mest lästa sk. kristna bloggarna i dag fokuserar på att dela ut virtuella örfilar (gärna till katoliker) eller att lägga fram vad de tycker är den "rätta läran". Det senare har jag egentligen inget problem med, men jag tycker att den där omedvetna självgodheten gör att helhetsintrycket inte blir trovärdigt. Aldrig blotta sitt innersta, inte ens lite; bara skriva om vad som är klassisk kristen tro, vad man gör för banbrytande evangeliserande arbete i sin församling osv. Gärna lägger man till något att det är församlingarna som står för en "klassisk kristen tro" som växer (och man skulle aldrig fundera på hur många människor liknande kyrkor har skrämt bort från kyrkan).
Aldrig något om tvivel.
Kommentarerna kommer i stora klasar där många tackar bloggaren för att han/hon (den är oftast en han...) lägger korten på bordet och tar itu med villoläror (eller villolärarna). Försöker man komma in med lite frågor eller ifrågasättande bland kommentarerna så får man oftast en virtuell örfil av någon annan, eller man ignoreras totalt.
Varför är det så?


En av orsakerna till att jag slutade blogga för en halvår sedan var att  det inte verkade finns plats för någon som ställde frågor. Ingen hade intresse i det.
Jag slutade upprörd, och besviken. Det var kanske ogenomtänkt. Med uppehållet har varit nödvändigt.
Jag fick en del reaktioner på att jag slutade. Jag hade misstagit mig. Det finns intresse, men många läser i tystnad. Ger sig inte in i debatter.
Jag hoppas att jag ska kunna ge röst åt alla dessa som känner samma behov som jag.
Behov att fråga. Ifrågasätta. Våga ställa de svåra frågorna.
Utan att riskera bli kallad villolärare.
Varför?
Hur?
Vem? 
Vad?

Jag var (är) själv rädd för att blotta mig. En sak som jag var rädd för var; vad ska den som är sökare säga om mitt tvivel? Den som jag kanske har försökt övertyga. Om jag blottar mig; skrämmer jag inte iväg den andre från kristen tro då?

Eller är det kanske tvärtom? Blir det mer trovärdigt?

I mitt i allt; Gud var står Du i det här? Vad vill Du med mig?


--------------


Ps. I sin recension av Love Wins i Dagen tackar Carl-Henric Jaktlund Rob Bell för att han ställer frågor.
Jag har bara hunnit till de första kapitlen, där frågorna ställs. De slog an hos mig, måste jag erkänna. Ordentligt. Som om de hade varit min egna.
Jag läser vidare, med stor iver. Återkommer om Love Wins

Är Guds skapelse verkligen god?

Låt oss hoppa på de svåra frågorna nu.

Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. 1 Mos 1:31

Är Guds skapelse verkligen god ?

Jag är säker på att jag inte är den enda som funderar på det, speciellt en dag som denna när nyheten om en ny massiv jordbävning med efterföljande tsunami drabbar Japan och Stilla Havets länder.
Och om man begrundar mindre delar av Guds skapelse, som den Birger Schlaug berättar om här, så blir man också fundersam.

Med detta som bakgrund skulle man ju kunna säga att Guds skapelse är ond. Eller i alla fall att den har tvivelaktig moral.

Jag har alltid försökt förklara det med att i samband med människans olydnad mot Gud, det som vi kallar syndafallet, så skadades inte bara människans relation med Gud. Också skapelsen drogs med i fallet.

Så när Gud till sist ska återupprätta sitt rike, kommer han då också att ställa allt tillrätta i skapelsen? Se till att inga fler jordbävningar sker och inga vulkaner får utbrott. Att sjukdomar försvinner och inga kometer faller ned från himlen. Att konstiga parasiter inte längre kryper in i myrors hjärnor och gör dem galna?

Vad tror du ?

Smygbloggar

Jag bloggar i smyg. 
Antagligen läser ingen detta. Men om någon gör är ni välkomna.
Jag vet inte om jag kommer att återuppta bloggandet på denna blogg igen, så jag skriver lite i smyg. Det kliar lite i fingrarna.
Och jag behöver mjuka upp dem ibland. Jag hade tänkt uppmärksamma fastan i år. Speciellt. Genom att fasta på kristet vis (inte hälsofasta, då man bara dricker), vad nu kristet vis är. Inget kött förutom på söndag. Lägg till att det mesta bör vara  ekomärkt, miljömärkt, fairtrade och allt vad det heter.
Plus att jag ämnar ägna mig lite mer åt min relation till vår Herre.

Jag smygstartar genom att ta upp något som varit hett den senaste veckan. Som jag helt har missat, pga resa, men som ändå är intressant nog att sätta sig in i. Fyrkadebatten.
 Alltså, om den svenska evangelikala kristenheten (vad det nu är) är helt fyrkantig eller inte. Kort sammanfattat.
Jonas Lindström har satt ihop en slags credo, som många har kritiserat. Det må vara hänt.
Jag tycker punkterna är bra för att ha som utgångspunkt vad man själv står i sin tro. Eller vilka frågor de väcker.
Så jag stjäl dem och använder dem (i omvänd ordning) för att kunna gå tillbaka till dem senare. Svaren som jag ger nu kan kanske komma att ändras, vad vet jag.

1. Tror du inte på treenighetsläran eller Jesu gudom?
Jodå. Även om det inte står i Bibeln. Jesu gudom har jag inte några problem med. Det är det som är Gud blev människa för mig. Gud i Jesus.

2. Tror du inte att Jesus gick på vattnet?
Varför inte. Inget är omöjligt för Gud. Om Jesus var Gud så skulle det inte ha varit några prolbem.

3. Tror du inte på Jesus "fysiska" uppståndelse? 
Jodå. Men hans fysiska uppståndelsekropp verkar ju ha varit lite annorlunda. Såg honom gjorde folk i alla fall. Till och med tog i honom.

4. Tror du på livet efter döden?
Definitivt. Någon slags gemenskap med Gud efter döden tror jag på.

5. Tror du på jungfrufödseln?
Har inga problem med den heller. Den berättas ju om i två evangelier och egentligen tycker jag att Johannes kan räknas in där också. Ordet blev människa.

6. Tror du inte att Jesus dog istället för oss och tog Guds straff på sig på korset?
Detta är en komplex fråga. Jag skulle kunna säga ja och nej. Behöver utvecklas. Jag återkommer.

7. Tror du inte att "tron" är det som räddar? 
Som Jonas säger, det beror på vad man menar med tro. Jag tror något liknande; det är efterföljelsen och gemenskapen med Gud som är tro. Jag tror definitivt inte att det är gärningarna i sig som räddar en, men jag tror inte heller att Gud ser mellan fingrarna på vad vi gör, bara vi har det mysigt och trevligt tillsammans, Han och jag. Inte alls.
Gemenskap med Gud utmanar oss till att leva "heligt" (behöver utvecklas) och verka för Guds rike här på jorden. Inte heller tror jag att huvudmeningen med tron är att komma till himlen. Den är så mycket mer. Vi har inte kommit till på denna jord av en slump. Vi har en uppgift här.

8. Tror du att Bibeln är Guds ord?
Nej, jag tror inte att Gud har dikterat Bibeln ordagrant. Inte så som muslimerna tror om Koranen. Däremot har Guds inspirerat.
Jesus är Guds ord. Bibeln berättar om Honom. Han är Bibelns huvudpunkt och mål. Läser man Bibeln utan att ha Jesus med sig hela tiden kan man hamna allvarligt fel i livet. Det har skett oräkerliga gånger de senaste 2000 åren.

9. Tror du inte att "Jesus är enda vägen till Gud"?
Jo. Och nej. Jag tror att Gud har omsorg om de som inte mött Jesus eller hört evangeliet om honom. Hur vet jag inte. Denna fråga kommer att ältas.

10.Tror du inte på helvetet?
Inte på det traditionella sättet, i form av evigt straff. Det går emot Guds godhet. Jag är dock inte alls färdig med den här frågan.

11. Anser du att sex före äktenskapet är förenligt med Bibelns lära?
Det beror på vad man menar med äktenskapet. Jag anser att äktenskap ingås när man har sex. Alltså helst en partner hela livet. Annars så få som möjligt. Och absolut inte flera samtidigt, eller engångsligg. Man ska aldrig ha sex med någon man inte kan tänka sig att bilda familj med, har alltid varit mitt motto.
Sex är inget som man gör utan kärlek, inget man gör bara för att det är kul, som en häftig avslutning på en utekväll. Sex är mer än så.
Sex är en bekräftelse på att man vill dela livet med varandra, men också ett sätt att lära känna varandra. Och få barn, om möjligt, men det är inte det viktigaste.
Jag skulle kunna skriva i evighet om detta ämne.


12. Gillar du homosexualitet/är du homosexuell?
Nej, homosexuell är jag inte. Gillar du homosexualitet? Konstig fråga. Frågan är väl egentligen vad Gud tycker om homosexualitet, och där finns det som alla vet många delade meningar om. Att Gud älskar alla homosexuella brukar alla var eniga om. Att Han inte gillar homosex brukar många däremot framhävda.
Konsekvensen av detta synsätt är att vi skulle förbjuda vissa medmänniskor att göra det som vi själva aldrig skulle vilja avhålla oss från; att ha sex med den vi älskar. För mig är detta ett groteskt och omänskligt ("ogudligt") påbud och dessutom är jag inte alls säker att Gud är anti-homosex.
I princip skulle världens heligaste och frommaste person inte få ha sex med den han/hon älskar, bara för att den älskade har fel kön, medan jag i all min synd och ofullständighet får knulla bäst jag vill med min man, trots hans eventuella synd och ofullständighet. Vad är det för logik?
Den här frågan är väldigt laddad för mig. Så laddad att om det är så att Gud är antihomosex... då vet jag inte om jag vill vara kristen.
Det finns så mycket att säga om detta. Jag återkommer.
---------

Detta är bara början. Början på slutet? Eller början på början?

Denna blogg släcks ned...

Eller; jag tar en rejäl paus.

Detta på grund av flera olika anledningar.

1. Jag håller på och skriver på ett nytt romanmanus (det förra gick åt skogen), envist och träget, med målet att det faktiskt ska bli färdigt innan året är slut och därmed skickas till förlag. Den som aldrig har skrivit en bok vet inte hur oerhört mycket slit som ligger bakom.

Bloggen tar för mycket tid från skrivandet.
Om mitt skrivande kan ni läsa här. 
 
2. Allvarlig och långvarig bloggtorka. Jag har länge tyckt att jag har haft mycket lite att komma med. Ständig upprepning av samma teman, och inga nya idéer. Jag börjar också tvivla på nyttan av att som utlandssvensk sitta och ha en massa åsikter om ett land och dess politik, och dess kristenhet, där jag inte har bott på sexton år.

3. Bloggen har en trogen, men liten skara besökare. Så där fyrtio-femtio sidhänvisningar per dag, mer om jag länkar till något bra ställe, tex Dagen. Jag har lite svårt att motivera att skriva för så få, även om många av dessa är personer som jag gillar att skriva för. Hade bloggen haft ett långsamt stigande läsarantal, så hade det varit en annan femma. Dessutom har jag ytterligt få som kommenterar, vilket enbart måste betyda att det jag skriver om inte lockar till diskussion. Inte tillräckligt kontroversiellt, antagligen...

4. En av mina orsaker till att jag startade bloggen var att få igång ett dynamiskt utbyte om kristen tro i en ny tid. Jag haft svårt att ta i detta under en längre tid.

Orsaken är; och det sitter långt inne att erkänna det; att jag under en lång tid känt ett stort mått av tvivel.   

Jag kan inte riktigt säga att jag tvivlar på Guds existens, Ofta känns Han närmare än någonsin förut. Snarare är det allt runtomkring. Jag har alltid velat bekänna mig till en “klassisk kristen tro”, och gör det nog fortfarande, men vissa aspekter av kristen tro tvivlar jag på. Jag vet tex. inte hur jag ska förhålla mig till Bibeln. Guds okränkbara och eviga ord? Hur är det möjligt? Den är ju skriven av människor, inspirerad av Gud kanske, men inte dikterad. Det står mycket vansinnigheter i Bibeln. Mycket som jag inte kan ställa upp på. Just nu har jag oerhört svårt att läsa Bibeln.

Kristenheten tvivlar jag också på. Faktum är att jag helt tappat tron på den. Jag känner mig inte hemma någonstans. De strama uteslutande konservativa kristna, eller de flummiga, intetsägande liberala; inget för mig. Jag har länge letat efter en mittfåra, men jag tror inte den existerar.
När kristna som säger sig stå för en klassisk kristen tro samtidigt röstar på SD, som står för en så tydlig xenofobisk och rasistisk agenda, då vill jag inte vara med längre.
När kristna säger att ett homopar som vill leva troget till döden skiljer dem åt, lever i synd och inte i enlighet med Guds vilja, då vill jag inte vara med längre.
När kristna som säger sig vilja skydda det finaste vi har, våra barn, och sedan använder dem enbart för att tillfredsställa sina egna lustar, då vill jag inte vara med längre.
När kristna stöttar Israel, men öppet blundar för de grova övertramp dess politik är skyldig till, då vill jag inte vara med längre.

Jag skulle kunna fortsätta rada upp orsaker till att jag inte vill vara med längre och är ganska övertygad att många kyrkor skrämmer bort fler än de lockar till sig.

Den kristna bloggosfären är värd några rader också. Om man tittar på olika topplistor så toppas de av mer eller mindre halvneurotiska bloggare som verkar bo vid datorn, länkar till miljoner platser varje dag och presenterar en kristendom som jag inte känner igen mig i.(Med några få undantag, Stefan Swärd och Joachim Elsander, bland andra, är helt vettiga, ett undantag som bekräftar regeln). När de dessutom helst ägnar sig åt att spy åt katoliker och mer "liberala" kristna, då vill jag bara spy själv. Och grädden på moset, när de röstar på SD, då vill jag bara gråta. Varför Gud håller du inte reda på ditt flock lite bättre? Har de glömt vad nazismen gjorde med ditt egendomsfolk?

Och den livsviktiga frågan som jag ställer mig är; skrämmer inte dessa vällästa bloggar (och deras anhängare, en del som kommenterar där är rent ut sagt läskiga) bort fler från Gud och en personlig tro än de lockar dit?

Jag har en stark och innerlig vilja att jobba för Guds rike här på jorden, men just nu har jag ingen aning om hur jag ska göra det.

Jag har också en innerlig önskan att åter leva i djup utvecklande gemenskap med Jesus Kristus, och hoppas att denna bloggpaus på något sätt ska hjälpa mig att få det.
Jag fortsätter att vara en trogen gudstjänstbesökare. Jag känner mig ändå trygg i min kyrka.

Visst är jag medveten om att denna blogg skulle kunna vara ett forum där jag kunde ventilera mitt tvivel, och försöken att hitta tillbaka, men jag orkar inte riktigt det. Jag fortsätter att vara aktiv på min skrivarblogg och min bokrecensionsblogg.

Kommentera gärna.

Om du vill säga något som du inte vill ska synas i kommentarerna går det bra att maila til monica.olskolk@hotmail.com


Många kramar
Monica