Abortfrågan sprängstoff i alla läger

Men jämna mellanrum blossar diskussioner om abort upp i media och bloggosfären, och det är alltid intressant.

Det verkar dock som att alla läger har svårt att debattera frågan på ett sansat sätt. Abortmotståndare tar alla chanser, i alla forum, att få fram sitt budskap. Retoriken är den samma. Abortförespråkare reagerar negativt bara det visas en Lennart Nilsson bild på en blogg där de kanske inte förväntar se den.

När Emanuel Karlsten kommenterar MROs (Människorätt för ofödda) metoder att få fram sitt budskap så räknade han säkert med reaktioner. Åter hettar det till på hans blogg. Heder åt Emanuel som vågar ta upp det och för att han vågar ifrågasätta. Och det är mycket märkligt att så många inte kan se hans poäng (att kritisera metoderna, inte budskapet).

Jag brukar alltid säga att jag inte ska säga mer om abort, för jag har redan sagt så mycket (finns att läsa här).

MROs metoder utanför pingstkyrkan i Jönköping tror jag är extremt kontraproduktiva. Men jag ska inte orda mer om det. Thomas Österberg på Dagen gör det så väldigt mycket bättre.

Borde vi inte istället verka för ett samhälle där den ofrivilligt gravida kvinnan har ett val, istället för att vältra oss i abortbilders blodighet? 

Borde vi inte diskutera sex och samlevnad på ett sådant sätt att ofrivilliga graviditeter undviks i första hand? 

Det är väl egentligen inte bara aborterna som ska minskas, det är väl de ofrivilliga graviditeterna?

------

I USA går abortmotståndet under samlingsflaggan ProLife. Nu börjar dock unga kristna i USA ifrågasätta vad som egentligen ingår i begreppet ProLife. Många amerikanerna är tex mot abort men för dödsstraff. Jag och många andra undrar hur det går ihop. Läs mer här.

Skjuter Skytte utanför tavlan?

... eller har han bara blivit allmänt luddig?

Jag hör till skaran som alltid läser och ofta gillar Skyttes SvD kolumner på ledarsidan. Speciellt när han skriver om kyrka och tro. Då är han ofta skarp och mitt i prick.
Skriver han om politik så är han så BLÅ och så HÖGER att han nästan tröttsam. Ofta har han en poäng men ändå...

Men idag undrar jag vad han egentligen vill säga. Ena stunden helt klar över sin åsikt (det är till exempel inte acceptabelt att en man slår sin hustru), andra stunden väldigt luddig.
"Inte helt emot dödsstraff". Inte helt, vad betyder det? Att Hitler och Saddam Hussein förtjänade dödsstraffet (där är nog ganska många överens med honom...)? Eller ännu fler? Var går gränsen?
Vi vet alla hur luddig gränsen är i USA.

"Ganska tolerant inställning till prositution". Ganska tolerant? Hur mycket tolerant? Vilket slags prositution är acceptabel? Var går gränsen? När någon av parterna far illa? I så fall; när är det?

Kanske ville Göran bara tala lite om sig själv och sina åsikter. Kanske ville han inte säga något.
Bom var det i alla fall idag, tycker jag.

Mina åsikter i det två ovanstående ämnena är ganska solklara. Emot i båda fallen. Orkar inte ens länka till när jag skrev om det senast. Klicka på ämnena dödsstraff och sex nedan så hittar ni nog rätt, tror jag.

"Det finns ingen gräns där nåden upphör"

Birger Schlaug sticker ut hakan igen. Jag trodde att han skulle vara så chockad över vilken uppmärksamhet hans debattartikel om CS Lewis fick, att han inte skulle våga yttra sig igen. Men inte.
Hans nya inlägg på sin blogg får en att sätta morgonkaffet i vrångstrupen, nästan i alla fall. I alla fall hoppar man till när man ser rubriken.

Nu är jag tillbaka där jag har varit förut, i blogginlägg och i bloggkommentaren.
Lägg märke till att Stefan Gustavsson säger "som jag ser det...". Det är hans åsikt.
Att andra kristna tycker annorlunda, ser man om man läser vidare i Dagen, med utgångspunkt från intervjun med Gustavsson.
Dagen intervjuar även en annan teolog, Sigfrid Deminger, som tycker helt annorlunda. Han säger bland annat; "Bara Gud har herraväldet över människans slutliga öde", samt "Det finns ingen gräns där nåden upphör", för att nu rycka citat ur intervjun.
Vad jag förstår publicerades dessa båda intervjuer i början av året, det vill säga strax efter avrättandet av Saddam Hussein.

Birgers debatt om CS Lewis ord verkar har lagt sig något. Libris förlagschef har sagt att ett förord kommer i nästa upplaga och Schlaug att inte inte tycker att boken inte ska ges ut.
Att debatten blev så het kan förklaras på många sätt. Schlaug är fortfarande en "offentlig" person, och när en sådan börjar tala om sig själv som sökare, så börjar öronen fladdra hos många. Att han sedan ifrågasätter en "helig ko" för många (CS Lewis är en auktoritet för många kristna), pekar på svåra frågeställningar och uttrycker att han kanske var naiv i sitt sökande, då är givetvis debatten i full gång.
Debattörerna polariserar sig, liberala ser en chans att säga sitt ( CS Lewis är ju inte precis liberalkristnas gullegris), konservativa vänder ut och in på sig för att försvara CS Lewis (ja, jag föll själv i fällan, men, Gode Gud, kalla mig inte konservativ för det!).
Samtidigt som jag tycker att det senaste inlägget var lite väl vinklat och enkelspårigt, så måste jag säga att det är intressant att läsa mellan raderna och fundera på vad Schlaug egentligen vill säga.
Det är kanske sökaren Schlaug som lyser igenom.
Vad tycker kristna i dessa frågor?
Varför försvarar så många Lewis skrivningar om rätten att döda, "snarare än de försvarar kristendomen i sina inlägg"?
Vad tycker Gud?
Är inte frågan om dödsstraff viktigare än tex. frågan om kvinnliga präster?
Hur kan det vara möjligt att kristna skickar email till Schlaug och önskar honom "till helvete", vilket kändes "lite snopet" enligt Schlaug.

Har Birger Schlaug varit naiv? Kanske. Kanske inte.
Modig? Definitivt.

Slutligen, jag reflekterar igen och säger (och jag tror att Schlaug håller med...):
Kristna är kristendomens bästa, och sämsta, reklam.

Inga svartvita svar på svåra frågor

Det debatteras livligt i olika moraliska frågor. Varför slänger en hotellkedja ut Bibeln från rummen men inte porren? Vad görs för att få ned antalet aborter? Var står kristenheten i fråga om dödsstraff?
De som står i frontlinjen med dessa frågor har fått det hett om öronen. Emanuel Karlsten uttrycker att han rentav fick "hjärnsläpp" i en radiointervju och Birger Schlaug förvånades över att det blev ett sådant "Herrans liv".

Senast i dag finns ytterligare ett debattinlägg om aborter i SvD Brännpunkt. Säkert kommer den artikeln att få många att gå i taket. Jag har skrivit om aborter förut, om hur det aldrig finns några svartvita svar om abort, samt om perspektiv i abortdebatten.

Jag håller med Birger Schlaug, det finns frågor som är viktigare än frågan om kvinnliga präster.

Birger Schlaug om CS Lewis i Dagen

Dagen uppmärksammar också idag debatten om CS Lewis som sattes igång av Birger Schaugs debattartikel (publiceras också på hans blogg).
Han får frågan om han har blivit klokare av sökandet; "Ja, klokare blir man ju alltid."
Sedan får han frågan om det här en brottning med den klassiska frågan ”Hur kan Gud vara god i en ond värld?”? "Jo, det är det väl egentligen. Birger Schlaug tycker att han mest har ett utifrånperspektiv på de teologiska frågorna, men också ett visst inifrånperspektiv. Frågan om ondska i förhållande till skapelsen har han sysselsatt sig med en del.
- Kanske även Gud blev frälst av Jesus, säger han, och förtydligar sig:
Den Gud som beskrivs i Gamla testamentet är en helt annan än den som han hittar i Nya testamentet."

Det nämns inte i artikeln på vilket sätt Schlaug har blivit klokare. Att kristenheten inte är enig i frågan om dödande och dödsstraff har han antagligen lärt sig.

C.S Lewis bok skrevs i en annan tid

Birger Schlaug, fd. språkrör i Miljöpartiet, har satt i gång en diskussion om C.S Lewis bok "Kan man vara kristen?" (Eng. Mere Christianity).
Han hade blivit rekommenderad att läsa boken i samband av en Alpha-kurs.
Han uttrycker i Kyrkans tidning och på sin blogg hur chockad han blev över att läsa att Lewis skriver att kristna ska kunna döda med "munterhet och hängivenhet". Att C.S Lewis också stödjer dödsstraff, tycker han också är chockerande.
Men mer chockad är han kanske över att bokförlaget ger ut boken utan förord, ett förord som borde diskutera Lewis ståndpunkter.

Läser man citatet ensamt, utryckt i sitt sammanhang är det givetvis chockerande, speciellt i skuggan av Bush´ Irak-krig, dokumentärer om hur barn rustas till soldater för Kristus och övrig kristen fundamentalism, oftast USA-inspirerad.

Men man måste inte glömma bort när boken skrevs, mitt under brinnande andra världskrig. England befann sig omringat av ett av Nazityskland ockuperat Europa.
Det var säkert få engelsmän som då ifrågasatte dödsstraff. Säkert höll de också med om att unga män inte skulle ge sig ut i krig och skämmas över att de måste döda fienden. Det var ju krig och fienden porträtterades säkert ofta som Djävulen själv.
Att vara pacifist just då var nog väldigt ovanligt och var man det så sågs man nog som mycket udda.
Jag tror att de flesta läsare under den tiden inte hade något att invända om C.S Lewis åsikter om dödsstraff och dödande.
Om han hade skrivit böcker idag hade han nog skrivit annorlunda. Men det vet vi ju inte och kommer aldrig att få veta.

Nu tycker vi annorlunda. Tiderna har förändrats.
För den skull tycker jag inte att man behöver kasta ut all C.S Lewis litteratur, som man har i bokhyllan.
Om varje bok som har några år på nacken måste förses med någon slags varningsskrift, därför att den uttrycker åsikter som idag är ålderdomliga, eller inte politiskt korrekta, då tror jag också att vi är fel ute.
Man måste kunna lita på att läsaren läser med förnuft och själv kan se sanningen och det som inte är sanningen. Normala människor, troende eller inte, inklusive sökare, läser väl kritiskt och med eftertänksamhet och slukar inte allt?

Jag blev faktist lite förvånad över att Birger Sclaug inte själv forskade vidare och tog reda på vad det var som hade kunnat göra att C.S Lewis uttryckte sig som han gjorde!
Jag reagerade direkt; när skrevs boken? Var det inte krig?

Att rycka citat ur sitt sammanhang och inte diskutera när det skrevs är också farligt, enligt min mening.
Kan man förstå varför C.S Lewis skrev som han skrev, så kanske man kan läsa hans alster på ett annat sätt. Många människor har haft glädje av hans böcker.

Annars skulle vi vara tvungna att sätta varningstext på mycket; Bibeln, Augustinus, Martin Luther, befrielseteologernas skrifter, för att ta några exempel. Vad kan vi inte där hitta om krig, dödande, synen på kvinnor och homosexuella?
Även ickekristen litteratur har förändrats. Kurslitteratur i psykologi som vi använde när vi gick på socialhögskolan i slutet av 80-talet, får man också läsa med en nypa salt idag, den ger tex. annan syn på homosexualitet. Och vi ska inte tala om vad våre käre vän Sigmund Freud skrev...

Jag tror inte att vi hittar fram till "sanningen" genom att sätta varningstext på böcker. Att nämna något i ett förord kan kanske vara en idé, men för mig känns det lite som "storebrorsmentalitet". Någon uppifrån talar om hur jag ska tycka!
Nej, jag vill själv läsa med förnuft, hålla mitt kritiska tänkande levande och själv bestämma vad jag tycker är "fel".

Vad som däremot är viktigt, och där håller jag med Schlaug, vi måste diskutera vad som är kristen etik och vad vi tycker idag.
Diskussionen om kristen etik, speciellt i samband med krig, är mer aktuell än någonsin!
------------------------------------------------

Jag har skrivit mer om dödsstraff tidigare.

Perspektiv i abortdebatten

Perspektiv i abortdebatten. Abortdebatten bland kristna ledare fortsätter, mer eller mindre på löpsedlarna. Nu senast Stanley Sjöberg, som hjälper oss att ge en nyanserad bild. Han säger också:
"Kristnas trovärdighet kräver att vi försvarar människovärdet ur olika perspektiv." (SvD).
Jag håller med, jag tror att det är viktigt att vi inte glömmer det. Han tar Bush abortmotstånd kontra kriget i Irak som exempel. Ingen guvenör före Bush i Texas har låtit avrätta mer dödsdömda. Hur kan man låta bestämma över att avrätta människor och samtidigt inte tillåta aborter? För mig är dödsstraff en gammaltestamentlig "öga för öga" teologi. Något som Jesus har tillintetgjort genom sin försoning.

Abortdebatten är för tillfället livlig även här i mitt nya hemland Holland, eftersom det nya regeringspartiet Christen Unie (ligger till höger om Kristdemokraterna här) anses ha en mer restriktiv inställning till aborter. De har dock deklarerat att de inte för avsikt att nagga den fria aborten i kanten. De hävdar bara att man ska kunna följa lagen till punkt; vilket i Holland innebär att alternativen bör övervägas.
Eller för att citera min egen bättre hälft: Om man ska tala om ett fritt val för kvinnan; så bör alternativen till abort presenteras, annars är det inget val.

Vad jag vet, avvägs sällan alternativen i Sverige. Om man börjar prata om dem riskerar man genast att stämplas som konservativ och ganska kvinnofientlig. Det behöver inte vara en svartvitt diskussion, det behöver inte vara helt för eller helt emot.
Läs mitt förra inlägg.

Avrätta Saddam...

...the easy way out?
Inte så att han inte förtjänade det. Men jag är en hängiven motståndare till dödsstaff, även när det gäller grymma diktatorer, som Saddam Hussein.
På något sätt känns det som om han slipper undan. Om man nu tvunget ska straffa honom, så borde livstid i ett irakiskt fängelse vara mer i samklang med hans brott.
Jag menar, om man tänker på rövaren på korset, som förläts av Jesus, så har vi ju ingen garanti att Saddam brinner i helvetet. En enda uppriktig bön om förlåtelse i dödsögonblicket är ju i princip det enda som behövs. För att komma till himlen, menar jag...

OCH...
Det finns andra vinklingar på avrättningen av Saddam;
"We've shut him up. The moment Saddam's hooded executioner pulled the lever of the trapdoor in Baghdad yesterday morning, Washington's secrets were safe." (Robert Fisk, Independent 31 dec 06)

"The more you see the less you know
The less you find out as you go
I knew much more then than I do now" U2