Nelson Mandela 1918-2013

Alla skriver om Mandela idag, antar jag.
Mandela är också en orsak till att jag bryter bloggtystnaden på denna blogg och skriver lite igen.

Alla har vi våra förebilder i livet. Ofta är de människor som står en ganska nära. Ibland är de också stora ledare, musiker eller författare.
Jag har några ur den senare kategorin också och Nelson Mandela är en av dem, vid sidan av hans landsman Desmond Tutu (som gjorde ett oförglömligt intryck på mig när jag mötte honom på en konferens för över tjugo år sedan).

Mandela är en annorlunda hjälte. Efter nästan 30 år inspärrad av en grym diktatur hade man förväntat sig en bitter och hämndlysten man. I stället uppenbarar sig en stark och vis äldre herre, som helst vill försoning. Fångenskapen hade inte knäckt honom, utan i stället på ett outgrundligt sätt skapat en mognare och klokare människa. Otroligt.
Sedan är det tråkigt att Sydafrika efter Mandela inte verkar gå framåt, folk lever fortfarande i stor fattigdom och under hot omvåld (speciellt mot kvinnor), medan ledningen verkar vara ungefär lika korrupt som i de flesta afrikanska länder.

Mandela fick ett långt liv. Han har säkert längtat efter den långa vilan ett tag.
Världen sörjer, men det är det starka minnet av en stor och ödmjuk man som som vinner.