För tjugo år sedan...

 ...var världen och mitt liv ett kaos.

Svärfar hade precis hastigt gått bort, min man hade tagit äldsta barnet med sig och satt sig på ett flygplan tillbaka till Europa. Jag kunde inte följa med eftersom jag var höggravid och inte fick flyga. Jag var kvar i ett land i Mellanöstern tillsammans med min treårige son, där allt alla pratade om just då var...

11 september.

Nu har det gått tjugo år.

Tjugo år.

Yngste sonen är nu (nästan) tjugo år.

Så här tjugo år sedan blir allt så levande igen. Jag har tvångsmässigt tittat på 11 september dokumentärer. Den här är extremt bra:

Få historiska händelser har haft så mycket inflytande på mig som 11 september (det och mordet på Olof Palme och Tjernobylolyckan).

Mycket som hänt i världen de senaste tjugo åren har något att göra med 11 september 2001. 1990-talet var så positivt. Vi trodde efter Sovjetunionens fall att allt skulle bli bättre. Mandela släpptes fri och apartheid försvann. DDR kollapsade och det blev ett Tyskland igen.

Inget delat Tyskland mer

Nytt millenium och vi satte glädjen i vrångstrupen. 

Krig, terror och miljökris. Det hann knappt blir bättre innan det blev sämre.

Hälsningar från pessimisten.

I morgon kanske det blir lite bättre. Vi har i alla fall installerat solpaneler (obs ironi!)