Jag sitter framför en varm brasa i stugan i ett kallt Bohuslän och avbryter denna bloggs vila genom att skriva lite om Mattias Agnesund. Jag lägger på ett vedträd till och försöker jaga ut lite extra kyla och sorg genom skorstenen.
Mattias avled under julhelgen på grund av sin svåra muskelsjukdom, väntat, men ändå oväntat. Han levde redan på så kallad lånad tid. Aktiv in i den sista, den sista blogginlägget kom på julafton.
Han var en trogen läsare av denna blogg och ett gott stöd. Jag kände att vi tyckte lika om mycket och funderade (och tvivlade) på samma saker. Trots att hans liv såg så annorlunda ut än mitt. Han var stort U2-fan, liksom jag.
Jag minns inte när vi först fick kontakt, men det måste ha varit genom bloggen, denna, hans eller någon annans.
Eller att jag upptäckte att han hade översatt Brian McLaren till svenska.
Han är på många sätt en hjälte. Han levde ett värdigt liv trots att många i vårt samhälle idag skulle säga att hans liv inte var värdigt. Läs Världen Idags intervju.
Jag tänkte på honom för några dagar sedan, när jag läste hans adventskalender, och han läste min (på bokskrivarbloggen). Jag minns att jag undrade hur lång tid han hade kvar. Min kusins styvdotter avled tidigare i år i en liknande sjukdom, så jag visste vad som gällde.
Och så kom dödsbudet.
Jag kommer att sakna honom. Det kommer att bli tomt efter bloggvännen Mattias, men jag tröstas av att han nu får vila hos Gud.
Fler skriver om Mattias:
Dagen (Carl-Henric Jaktlund)
Carl-Henric på sin blogg
Fjärde Väggen
EFS idag
Kolportören
Barnabasbloggen
Timor Dei
och hoppas SVT visar filmen om Mattias och Einar Ekberg i repris:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar