Den midsommarsupande svensken

Varning! Nu kommer en sådan där gnälligt utlandssvenskinlägg.
Men jag ska faktiskt ta upp det där med svenskens förhållande till alkohol.

Varför ska svensken alltid supa? Ja, jag vet, det finns andra folk som super också, speciellt när de är lediga eller är på en charterresa. Engelsmännen är inte så roliga de heller. Och skottarna ännu värre. Men skandinavierna tar oftast priset. Och det trots att spriten är DYR.

En annan sak jag har funderat över är varför svensken uppför sig så illa när han/hon dricker alkohol. Jag har sett många holländare hälla i sig ganska stora mängder öl. Utan att fördenskull bli otrevliga, tafsande och allmänt "dumma i huvudet". De blir glada och trevliga i stället (det är de redan innan, med det späds liksom på...)

Nykterist är ett ganska okänt begrepp i Holland. Jag skulle tro att det finns åtskilliga nyktra alkoholister i landet, men så gott som ingen som tex av religiösa skäl är nykterist (förutom muslimer, men bland dem är det ofta ganska accepterat med andra droger tex. hasch och somaliernas kat). Kampanjer som "en vit (helnykter) jul, för barnens skull" är också ett främmande begrepp. Att dricka alkohol i festliga sammanhang är helt accepterat. Att uppföra sig illa är det inte.
För att ta ett exempel; förra helgen tog vår församling avsked av vår präst som gick i pension. Givetvis serveras öl och vin (men också alkoholfria alternativ) på avskedsfesten.
I fredags slutade sonen grundskolan (motsvarande sexan i Sverige) och på den festliga avslutningen på kvällen bjöds föräldrarna på öl och vin. Och det på en kristen skola. Det är en självklarhet här.
Men såg jag någon som efter ett par glas betedde sig olämpligt. Nej.

Visst finns det undantag. Det finns vissa områden (speciellt på Waddenöarna i nordväst) som är beryktade för superiet under semestermånaderna. Vissa åker till vissa campingar bara för att supa.
Under rockfestivaler dricks det mycket. Och ett antal andra ungdomsfestivaler är väldigt blöta. Ett antal fall av "komasupande" (ungdomar som dricker sig till alkoholförgiftning) har uppmärksammats i media. Men det har varit fall där föräldrarna inte tycker det är "konstigt" att de låter sina trettonåringar dricka alkohol.
I vår bekantskapskrets tycker man det är konstigt om man låter ungdomar under sexton dricka alls (sexton är lagliga gränsen för att få köpa öl och vin i affären). Min dotter på drygt femton har aldrig smakat alkohol och det är ett medvetet eget val. Hon tycker jämnåriga som dricker är ganska fåniga. "Man kan ju ha kul ändå". Jag tror inte att hon börjar dricka några större mängder när hon blir sexton heller. Jag förmodar att hon skulle vara ganska unik i Sverige.

Ibland talar man om att svensken måste lära sig "dricka kontinentalt". Jag tror inte på det. Svenskens alkoholintag totalt är inte så stort jämfört med kontinentens. Nej, svensken måste lära sig att uppföra sig när han/hon dricker. Det sitter mer mellan öronen. Och man måste lära sig att det faktiskt finns ett läge mellan att inte dricka alls och supa. Jag har gått från att ha varit nästan nykterist till att helt ha ändrat uppfattning. Jag dricker både vin och öl. Men har aldrig någonsin varit riktigt full.

Midsommardagsregn

Regn idag. Men de lovar finfint väder i morgon. Äntligen sommarvärme.
Inte så att det berör mig så mycket mer. Jag har liksom tappat midsommarkänslan. Här firas det inte alls, denna typiska svenska företeelse. När barnen var små brukade jag ta dem till Sverige för att få uppleva svensk midsommar. Men det går inte längre, skolorna slutar inte förrän i juli. Och släpa mig iväg till något midsommarfirande på Svenska Kyrkan i Rotterdam eller någon svensk förening här i Holland blir heller inte av.

Vi firade ändå igår. Äldste sonen gick ut motsvarande sexan och det som kallas basskolan i Holland. Sedan är det fem eller sex år til som gäller"mittenskola" (middelbare onderwijs) i , motsvarande svenskt högstadium och gymnasium. Men att gå ut sexan (åttan här) är stor sak.Du lämnar din lilla, trygga skola och din klass som du känner sedan åtta år och flyttar över till en oftast stor skola, Det firar traditionellt med att klassen sätter upp en musikal som de låter familj och släkt se, och sedan blir det fest. Vi höll på till över elva igår. (Ingen skolavslutning i kyrkan så långt ögat kan se. Helt okänt begrepp i Holland. Inte ens de kristna skolorna har avslutning i kyrkan).

Dottern har hunnit med tre år av "mittenskola" och har några tuffa dagar bakom ryggen. Avslutningsprov, som kan vara avgörande för om man får gå över till "övre mittenskola" (gymnasium i Sverige), om man ligger nära icke godkänd i ett par ämnen. Hon hade tre icke godkänd, vilket är tillåtet, men man blir inte automatisk överflyttad. Efter att ha presterat bra sjönk det till icke godkänd i två ämnen,latin och tyska, som hon ändå inte har valt för nästa år. Nu blir det matte, biologi, kemi och fysik för hela slanten, och inga språk förutom nederländska, engelska och grekiska. Och ekonomi ovanpå det.
För se vad det blir av det, hon vet inte alls vad hon vill bli ännu.

Så nu äntligen är det sommarlov för de två äldsta. Den yngste måste traska till skolan ännu en vecka, sedan är det lov för honom också.Välförtjänt för alla tre.

Jag tycker det holländska skolsystemet fungerar bra. Det enda jag inte gillar är att de har ganska kort sommarlov, kortast i Europa tydligen, bara sex veckor (sju för mtitenskolan, med det ska ändras till sex det också). Totalt har de elva veckor per år. Hur många är det i Sverige? Fjorton? Jag vet inte hur de får ihop timmarna i Sverige, men jag tror att åtminstone svenska grundskolan har längre dagar än här.

Nolltolerans

Det diskuteras abort igen. Och adoption.

En del säger; varför inte underlätta så att kvinnor kan adoptera bort sina oönskade barn istället för att abortera?

En del säger; det borde vara nolltolerans mot abort.

Jag håller inte med.
Det borde vara nolltolerans mot oönskade graviditeter. 
För det är oönskade graviditeter som leder till abort.

Adoption kan måhända vara ett alternativ, men adoption är också ett svårt trauma för mamman, precis som abort ofta är. Så det är inte en enbart positiv lösning.

Så tillbaka till ruta ett. Hur ska man få ned de oönskade graviditeterna? Speciellt hos tonåringar är de höga i Sverige. Mycket höga.

Dags att prata sexualmoral och preventivmedelanvändning igen. Börja från början.

För det går utmärkt att undvika oönskade graviditeter. Genom att endast ha sex i en stabil och varaktig relation (där barn är välkomna) eller att vara bra på att skydda sig. Inget slarv.
Det fungerar. Jag vet. Jag har alltid haft lätt för att bli gravid. Väldigt lätt. Och jag har haft regelbundet sexliv i över femton år. Resultat: Tre graviditeter. Tre barn.

Jag längtar efter att färdas mitt på vägen

Så avslutas inledningsorden i Carl-Henric Jaktlunds nya bok.

Eftersom jag gillade hans första bok mycket (igenkänningsfaktorn var hög) är jag mycket nyfiken på Vägen är smal men livet är brett.

Tänkte vänta med att beställa den tills jag kommer till Sverige senare i sommar, men så upptäckte jag att den finns att låna på Elib! Och vips var den nedladdad på nya läsplattan.


Ytterligare ett citat från inledningen:

"Jag är trött på snedsegling och ensidighet, less på debatter från två skyttegravar där ytterligheter ställs spelas ut mot varandra, besviken på att Jesus kidnappas och framställs som trång och begränsande när han i själva verket är vid som universum och mer därtill."

Amen. Jag med.

Läser nu.

---------

Ps Jag har stött på en del som inte hittar boken på Elib. Förstår inte riktigt varför. Den finns här, och sedan får man klicka vidare till sitt eget bibliotek (om det är anslutet till Elib...)

Lite om mitt romanmanus

Djungelblommor Copyright: Monica O Kolkman

För den som är nyfiken, jag skriver om mitt romanmanus Djungelblomma på min skrivarblogg.

Lost touch...

...med bloggosfären. Eller snarare; tagit mig vatten över huvudet.

När jag började blogga igen, i och med fastan, lovade jag mig själv, och er läsare, lite för mycket.

Jag påbörjade mycket som jag inte orkat avsluta. Jag skulle ta upp många svåra frågor. Försöka vara kritisk och vass.
Jag hade som ambition att läsa en hög kristna böcker för att kunna vara med i alla heta diskussioner på nätet, men jag tog mig igenom Rob Bells Love Wins (älskade den, men så mycket mer riktig recension blev det inte) och Carl-Henric Jaktlunds förra (älskade den, men så mycket mer riktig recension blev det inte, fast jag har lovat att få ur mig något någon gång). Nu har Carl-Henric kommit med en ny som jag är mycket nyfiken på.
Det ligger en bunt bibelstudieguider av NT Wright och väntar. Har aldrig börjat. Skaffade Brian McLarens senaste. Har inte kommit igenom den. (Varför är han så ojämn? En del böcker älskar jag, andra kommer jag inte igenom...)
Jag skulle kunna hålla på i evighet. Det känns lite som att jag har lost touch. Alla höjdarna i bloggosfären (teologer, vällästa bloggar osv) känns milsvis före mig. Jag hinner inte och jag vill nog inte heller.

Jodå, det har en orsak. Jag SKRIVER också. Det vet en del. Men jag säger det ännu en gång. Och det går att läsa om det här.
Efter nästan två år är min roman NÄSTAN klar. Jag har jobbat med en författarcoach nästan hela tiden, tack gode Gud för henne. Snart måste jag hitta lite fler läsare, försökskaniner, innan manuset skickas till förlag. Jag kan inte riktigt fatta att jag har kommit så här långt (måste bara skriva om några få kapitel till). Det har varit en slitsam process.

Vad boken handlar om?
LOVE, AFRICA and a little bit of SUSPENSE.

Första kapitlet finns att läsa på skrivarforumet 1av3.

--
Ps. Det har inte blivit lättare att skriva en bok i och med datorn (jag var med på skrivmaskinens tid. Faktiskt). Birger snackar en massa skit. Datorn gör att man omarbetar och omarbetar och redigerar om och redigerar om... och till slut blir allt så överbearbetat att det bara finns en utväg. Börja om från början. Det är den tuffaste läxan jag har lärt under tiden jag har skrivit på det senaste manuset.