Lite funderingar om utlånandet av eböcker

Det talas mycket om hur utlånandet av eböcker gräver ett hål i bibliotekens budgetar.
Ett utlån kostar resp. bibliotek 30 kr. Det låter inte klokt faktiskt. Det har gjort att jag avstår från att låna eböcker som jag inte vet om jag verkligen vill/hinner läsa.
Det är synd.
Men jag vill inte belasta bibliotekets budget för mycket så att de måste dra in på vanliga bokköp.

Vad behöver ändras?

• Mitt bibliotek tillåter 3 eböcker per vecka. Det är ganska mycket. Men gillar man inte boken man läser kan man inte "lämna tillbaka" den och låna en ny som man gör med "vanliga" böcker.Skulle man inte kunna ha något slags "straff"-avgift eller eboksavgift för den som vill låna mer. Eller ett speciellt eboksmedlemskap på just det biblioteket?
• Avtalen för biblioteken behöver ändras. Varför ska det utgå så mycket mer ersättning för en ebok jämfört med en vanlig fysisk lånebok?

Mest är jag rädd för att den stora förmån man har som utlandsbosatt; att kunna låna eböcker i Sverige, kommer att försvinna.

Kanske vore ett speciellt eboksbibliotek bara för utlandsbosatta något? Man får lösa en medlemsavgift och kan låna ett antal böcker per år.

Rättelse: Varje eboksutlån kostar 20 kr. Varje fysiskt utlån kostar ca 38 kr (inkl lokalkostnader. löner etc). Källa Elib. Så det är klart, varje oläst biblioteksbok man lämnar tillbaka är också ett slöseri (och alla som blir olästa kostar också pengar).
Men jag är fortfarande rädd för att jag snart inte ska få låna eböcker som utlandsbosatt längre. Återstår att bli tvungen att köpa dem, vilket är dyrt pga den höga momsen för eböcker (som ska sänkas, har de sagt, men den förändringen har jag inte sett ännu, om den alls kommer...), vilket jag inte kommer att göra.

Carolina Engvalls nya bok Skamfläck

Underbara Caroline Engvall, som med boken 14 år till salu tog upp problemet unga som säljer sex via nätet, har kommit med en ny bok; Skamfläck.

Skamfläck är en fristående efterföljande, men tar upp samma problem. Unga som säljer sex för att skada sig själva (på liknande sätt som de som skär sig eller svälter sig).
Jag har inte fått boken ännu (ska se till att skaffa den på bokmässan), men 14 år till salu skrev jag om här. (Mitt mest lästa inlägg sedan bloggstarten, uppåt 1700 besök på det inlägget).

Boken beskrivs så här:

"Sandra är tjejen som har växt upp på en av Sveriges finaste gator just bredvid Strandvägen i Stockholm. Perfekt yta. Ingen kunde ana att hon lät äldre män våldta henne medan hon låtsades sova över hos sin kompis.

När Nadja var 15 år spreds bilder på henne i skolan. Kroppen tappade betydelse. Hon kunde lika gärna använda den till det enda hon var bra på; sex.

Jocke är 17-åringen som låter sig utnyttjas av våldsamma sexköpare. För pengarna försörjer han sig själv och sin pappa.

Sandra, Nadja och Jocke är en bild av ett nytt Sverige, något vi gärna vill blunda för. Alla var barn när de började sälja och ha sex för att låta ångesten i själen pysa ut. Tyvärr finns Sandra, Nadja och Jocke på riktigt. Berättelser som deras finns överallt runt omkring oss. I alla svenska städer och byar. I alla samhällsklasser. Med hjälp av ord, våld och hot står våra barn ut med sexköparna gör med dem samtidigt som de kämpar för att bevara sin största hemlighet.

Skamfläck är en skakande historia, skickligt sammanflätad av Caroline Engvall, författaren bakom försäljningssuccén 14 år till salu. Förutom den mycket starka historien presenteras även, eftersom Caroline sedan debuten har blivit en av den ledande experten i ämnet, ett fråga-svar-block för föräldrar, kompisar och andra engagerade."

 Se även TV4:s intervju med Caroline Engvall.

 

Stina och Khadaffi

Den arabiska våren fortsätter långt på hösten.
Khadaffi har fallit, säger de.
Nu är jag inte så säker på att det kommer att bli så kul i Libyen den närmaste framtiden.

Inte heller tror jag att det kommer att bli så roligt i Syrien den närmaste framtiden. Om inte något radikalt händer.
Det finns alldeles för mycket tomrum när en diktator faller. Ett folk som inte har haft demokrati någon gång vet inte hur man ska bete sig.

Kan inte låta bli att länka till TV4:s intervju med Stina Dabrowski där hon berättar om sin intervju med Khadaffi för 20 år sedan. Läskigt. Att hon vågade fråga som hon gjorde.

 

Take this soul and make it sing

U2:s utomordentliga Yahweh är en sång med många bottnar. Storslaget om att förbättra världen, men också personligt, om att göra det bästa man kan med sina egna gåvor.
Det är i alla fall så jag tolkar den.

Och det är vad jag kämpar med just nu.
Jag har länge känt att Vår Herre har uppmanat mig att utnyttja mina gåvor. Det är lättare sagt än gjort. Jag har nämligen satsat på den gåvan jag anser är min största; förmågan att skriva.
Men det är inte så lätt att slå sig fram inom den branschen.

Ändå ger jag inte upp. Envishet är antagligen min andra största Gudsgåva. Men det är kanske lite förmätet att skylla på Gud för att man skriver.
Jag kan inte ge upp. Får jag inte skriva blir jag grinig och  allmänt otrevlig. Så enkelt är det.

Nu är jag nära att slutföra mitt andra romanmanus, kallat Djungelblomma, på drygt tre år. Jag har skickat ut manuset till några goda vänner, privat, i skrivarvärlden och i bloggvärlden för att de ska få testläsa.. Läsarna är ganska olika personer, ett medvetet val, men hittills har gensvaret varit ganska unisont; spännande, drivet och svårt att lägga ifrån sig. Och att om manuset inte blir utgivet "är det något fel på förlagen".
Vad mer vill man höra som författare?

Djungelblommor.
Bläck o akryl, Maj 2011

Visst måste jag ändra en del saker; men i huvudsak har jag insett att manuset faktiskt håller när "vanligt folk" läser.
Det är glädjande.

Vad handlar Djungelblomma om?

Mycket kortfattat: En kärlekshistoria, men med en stor dos spänning.
Berättelsen handlar om svenska Nina, en socionom som vill ändra på sitt monotona vardagsliv, både vad det gäller jobbet och omsorgen om sin handikappade pappa, som har slitit ut henne. Hon börjar vidareutbilda sig och reser till en icke namngivet land i Östafrika på fältarbete. Målet att få till en Masteruppsats som ska öppna dörrar för henne; kanske inom biståndsorganisationer, EU eller Unicef.

Där stöter hon på Jack, en mystisk och karismatisk britt som ägnar sig åt sin bananfarm och varierande grader av filantropi. Förälskelsen är ett faktum och hon stannar hos honom på hans bananfarm högt uppe i de afrikanska bergen.

Tror ni att det slutar där? Givetvis inte. Jack är inte riktigt en fridsam filantrop. Hans uppfattning om filantropi skiljer sig i alla fall från Ninas. Hon har precis beslutat sig för att lämna honom när hon gör ett mycket ovanligt fynd i bananplantagen. Hon satsar allt på ett kort för att Jack och hon ska få behålla det hon hittat, något som visar sig bli farligt både för henne och Jack.

Den som vill veta mer om hur jag har jobbat med manuset kan läsa om det här.

Jag vill....

Jag läser Fotbollsfrun med stor behållning. Speciellt gillar jag hennes ganska fräna (och ärliga) ton.
Älskar det där jag---vet---bäst uppe vid bloggrubriken.
Hon har haft det tufft på sistone, och är smärtsamt öppen och ärlig när hon skriver om det.

Idag inspirerades jag att skriva om vad jag vill (önskar).

Håll i er, det här blir en egotripp.

Jag vill:

att mina barn ska få växa upp och bli självständiga individer, trygga i sig själva och att de får syssla med det de är bra på (och helst tjäna pengar på det!)

att mina barn ska hitta en livspartner som älskar och respekterar dem

att mina barn kommer hem regelbundet oavsett var de eller jag bor och att det då känns som om vi inte varit ifrån varandra en sekund

ha barnbarn att gulla med och lära svenska

att mina föräldrar och min svärmor får bli gamla på ett ställe där de kan känna sig trygga och att de förblir aktiva in i det sista

bli äldre tillsammans med min man och fortfarande ha en intim relation och att vi får ha kul tillsammans

bli författare på allvar (publicerad) och att mina läsare tycker om det jag skriver

ha en skrivarlya någonstans i ett varmare land. Italien är drömmen.

flytta ut till stugan i Sverige när maken går i pension. I alla fall på sommarhalvåret. Och där ska jag odla tomater, gurka och aubergine i växthus

resa tills jag stupar, jag vill se hela Europa, Rocky Mountains i Amerika och Nya Zeeland. Bland annat.