Glömde en sak; intervju med Magnus Utvik

Bara en sak till; jag glömde berätta om den intervju Magnus Utvik gav på Se Människan-scenen. Magnus Utvik, han som är en av Gomorron Sveriges bokrecensenter, intervjuades om sin bok av en teolog.
Magnus har länge varit en av mina favoriter, jag spanar in hans recensioner på SVTPlay varje gång han varit med. Det tog ett tag innan jag förstod att han själv var författare och poet.

Magnus intervjuades med anledning av sin bok Med Stalin som Gud- tre tonår i en kommunistisk sekt.
Titeln i sig säger mycket. En kommunistisk sekt har stora likheter med en religiös sekt. Samma psykologiska funktioner, samma indoktrinering.
Och det sker ofta i omtumlande tonår. Som Magnus Utvik själv sa; "Jag blev varnad för gruppen. Man sa att de var helt fundamentalistiska, liknade Jehovas Vittnen--- Självklart gick jag dit!"
Och han drogs med.

Fascinerad, och ganska skakad, köpte jag genast en signerad bok. Läser just nu. Förutom att det är en fascinerande historia, den är också bra skriven.

Recension här.

Seminariereflektioner del II

Eftersom jag somras läste ungdomsromaner av både Sara Ohlsson och Jenny Jägerfeld tyckte jag att det lät intressant att gå till ett seminarium med titeln: Mens, onani och engångsligg.
Frågan i seminariet var lite; varför ser vi så lite av det här i litteraturen. Vad det gäller mens tycker jag det är ganska självklart; man skriver sällan om att folk går på toaletten, så mens är inte heller så intressant. Däremot kan ju allt "runtomkring" mens vara intressant. Som PMS, smärtor och den ibland pinsamma olägenhet mens kan föra med sig. Och det tog både Ohlsson och Jägerfeld upp. Jägerfeld sa bland att före hon fick barn var hon mest ledsen innan mens, men numera mest arg. "Sådant måste skildras". Håller med.
PMS är så tabu.

Sex förekommer ofta i romaner, även "unga vuxna"-romaner. Men sällan onani. Varför? Ohlsson och Jägerfeld var ganska enade om att det handlade om att det är så svårt att skriva om. För utlämnande, helt enkelt.

Från detta till hästböcker. Jag läste mycket sådant som barn. Trodde i min enfald att genren var utdöd. Men icke! I högsta grad levande. Men är kanske idag mer realistisk än när jag läste hästböcker.
Seminariet med Inger Frimansson och Lin Hallberg var givande.

Gud är inte död-seminariet hade samlat tungviktare som Kerstin Ekman, Göran Rosenberg och andra, och fyllde en stor seminariesal, men jag var så trött att jag hade svårt att ta till mig samtalet. Tyvärr. Men jag noterade ett par bra citat (av Göran Rosenberg): " Kristendom som ämne är nödvändigt för att förstå dagens samhälle". Skriver under på det. Likaså är ämnet religion nödvändigt för att förstå världen i stort.
"Förnuftet är ingen garanti mot galenskap", sa Göran Rosenberg också. Som en känga till de som skyller religionen ("oförnuftet" antar jag att "de" menar) för allt ont.

Till sist; ett kortseminarium med Sara Lövestam, om hennes senaste I havet finns så många stora fiskar. En isande otäck men viktig berättelse om vad som händer när skyddsnätet för våra allra minsta och mest utsatta brister. Jag har recenserat den här. Lövestam berättade om hur boken kommit till och vilka frågeställningar som hon använt sig av. Bland annat; "vad skulle jag ha gjort?" Agerat eller blundat för det otäcka (i hennes roman handlar det om pedofili).

Och ja, underbara Caroline Engvall intervjuades på lördagen i Europakommissionens monter om sin senaste bok Skamfläck.
Nu ska Skamfläck läsas, jag måste bara fatta mod. Den lär vara lika upprörande som 14 år till salu.

Mer seminariereflektioner

Det blev en hel del besök på korta författarseminarier och jag ska försöka sammanfatta lite.

Håkan Nesser talade om sin ganska uppmärksammade Himmel över London. Den har blivit kritiserad. För att den är rörig? Jag vet inte. Jag blev faktiskt lite mer intresserad efter Nessers miniseminarium.

Camilla Läckberg berättade inspirerat om hur Änglamakerskan kom till och vad som fick igång skrivprocessen. Bla någon om en okänd kvinna begravd på Görings svenska frus gravplats och ryktet om att Göring en gång besökt Fjällbacka.
Jag gillar att höra hur böcker kom till. Sedan kan jag ibland undra om det inte är dags för Camilla Läckberg att våga sig på något annorlunda skrivargrepp. Hon är ju en driven och orädd författare. Men alla böckerna verkar vara stöpta i samma form. Framgångsrikt, javisst. Men... Fast det kanske är därför hon inte ändrar något...

Slank in på Ulf Ekmans seminarium för att se om han skulle kunna göra mig intresserad av att köpa hans memoarer. Men nej. Icke. Eftersom Ulf Ekman helst vill predika, inte berätta om hur och varför han skrivit sina memoarer så misstänker jag att hans bok är likadan. En predikan. Inte memoarer. Predika kan han göra på Livets Ord. Memoarer ska vara memoarer. Men jag kan ha helt fel. Det är kanske en väldigt utlämnande personlig bok.

Mer om seminarier i nästa inlägg.

Bokmässan 2011: Henning Mankell

Om jag ska sammanfatta alla mina intryck av Bok och Biblioteksmässan 2011 så måste jag börja någonstans. Så jag börjar med en av de stora; Henning Mankell.
Lite starstruck blir man allt. Och inspirerad. Jag älskar när en författare berättar om hur en roman kom till. Det är mindre intressant om de talar om själva boken (den ska man ju upptäcka själv).

Och Mankell gjorde just det. Idéen att skriva om 1900-talet (nej, han hävdar att han inte vet om Guillous planer) hade han redan, vad jag förstår, men idéen till nya romanen kom när någon berättade för honom att en stor skattebetalare i då portugisiska Mozambique i början av 1900-talet var en svensk kvinna. Som var bordellägare.

Och så kom Minnet av en smutsig ängel till. Berättelsen om svenska Hanna som hamnade i Afrika och blev bordellägare.

Och jag som inte skulle köpa dyra inbundna böcker på mässan kunde inte låta bli. Den här boken bara måste jag ha. Signerad, givetvis. Och ett fantastiskt vackert omslag.

Det ska blir fler romaner om 1900-talet, lovade Mankell, alla ska skildras ur kvinnoperspektiv.

Jag recenserar boken här.

Bokmässan dag tre

Är alldeles för trött för att blogga. Dag tre var mycket givande den också.
Men vi tar det senare...
I morgon; flyg hem.

Bokmässan dag två

En MYCKET intensiv dag och nu är jag helt slut. Ska bara kortfattat sammanfatta.
Flera seminarier, om de mest skilda ämnen, allt från mens, hästböcker till att Gud inte är död (i alla fall inte i den offentliga debatten). Jag har träffat många gamla bekanta som jag inte har sett på ÅR och flera nya som jag tidigare bara träffat i cyberspace.
Jag har fått världens finaste boksignatur av Zinat Pirzadeh.
Men minglat har jag inte. ORKADE inte. Om man inte räknar träffen hemma hos Johanna Wistrand. Tack för dragspelstruddelutten, Johanna!
Och en japansk-korenask middag fick avsluta kvällen.

Det är en stor lyx att få tillbringa flera dagar med likasinnade, de som har läsande och skrivande som passion!

Bokmässans första dag

Det blev bra första dag på bokmässan. Över förväntan.
Upp tidigt för att ta tåget och sedan flyget till Göteborg. Redan vid 12 var jag på plats. Startade med en fika med min goda vän sedan många år, Kiki, som också är bibliotekarie.
Resten av dagen ägnade jag åt att träffa folk jag lärt känna över internet IRL.
Lyssnade kort på Christoffer Carlsson på Pirat och lyckades även hälsa på honom. Trevlig kille och dessutom skriver han suveräna och annorlunda spänningsromaner. Och han är ung. Vad månde bliva? Även Pirats Mattias Boström fick ett verkligt ansikte! Lika trevlig IRL som i sociala media!
Hann med att lyssna på miniseminarier med Vibeke Olsson och Håkan Nesser, samt avslutade med att käka pasta med en av mitt manus´ testläsare, Allan Willny.

Nu framför brasan i stugan i Ödsmål. Tidigt i säng i kväll, för i morgon vill jag sitta på bussen redan innan åtta, för att vara på mässan riktigt tidigt, innan det blir så hektiskt.

Missa inte II

Ett seminarium som jag inte vill missa, men jag vet inte om jag hinner fram i tid, är

De folkliga revolterna i arabvärlden

torsdag 22 sep kl. 13:00 - 13:45

När tunisiern Mohammed Bouazizi tände eld på sig själv i protest startade han en våg av uppror mot de traditionella regimerna i arabvärlden. Folk samlades i kamp mot diktatur och korruption och för demokrati och öppna samhällen. I Egypten föll Mubarak snabbt, men det gick inte lika lätt överallt. Folkliga protester slogs ned med stor hänsynslöshet i Jemen, Bahrain, Syrien och Saudiarabien. I Libyen utbröt inbördeskrig. I Marocko och Algeriet började det jäsa. Hela världen överraskades av kraften i revolterna.

Vilken väg kan utvecklingen ta? Finns det någon väg tillbaka? Kan makten betvingas? 

Samtal mellan Cecilia Uddén Mannheimer, SR:s korrespondent i Mellanöstern, Per Björklund, Egyptenexpert som skrivit boken Arvet efter Mubarak, och Bitte Hammargren, Svenska Dagbladets korrespondent i Mellanöstern och Turkiet. 

 Medverkande: Cecilia Uddén Mannheimer, Per Björklund, Bitte Hammargren 

Plats: K1 Arrangör: Leopard förlag och Verbal förlag 

Typ: Seminarium

-------------

Jag landar kl. 11, har visserligen bara handbagage, men så ska man med bussen till Korsvägen, köpa seminariebiljetter, ställa väskan i garderoben, osv.

Bokmässemingel?

Hur gör man?

Ursäkta en dum fråga, men det snackas mycket om mingel under bokmässan. Författare, förlagsmänniskor och annat löst folk minglar tillsammans (ett annat ord för att festa och umgås, antar jag, jag har varit för länge utomlands... visst ja, mingel är väl ett engelskt ord. Så jag borde veta...).

Men om man tillhör gruppen annat löst folk, hur bär man sig då åt för att komma med på ett mingel?
Någon som har tips?

Jag är en ganska socialt skygg person. Jag hatar att komma in i ett stort rum med massor av folk jag inte känner. Risken att jag står ensam och försynt i ett hörn med ett glas vin som jag hoppas aldrig tar slut så att jag måste ställa det ifrån mig (för då vet jag inte var jag ska göra av händerna) är ENORM.
Jag saknar helt enkelt den där genen som ger en förmåga att ta första initiativet till samtal med en okänd människa.

Däremot älskar jag att mingla med personer jag känner, väl eller bara lite. Det är kul.

Som författarwannabee ska man mingla eftersom det är en form av byggande av nätverk. Säger de som vet...
Jag fasar. Risken att jag hoppar på Express Röd vid Korsvägen direkt vid stängningsdags och åker hem till stugan är ganska stor. Om ingen drar med mig någonstans. Det brukar funka. Så jag måste väl hitta någon som kan dra med mig.

Missa inte I

Det finns en hel del som jag inte vill missa på årets bokmässa och detta är en sak:

På Europascenen – i monter C01:40 – varvas samtal med den svenska EU-kommissionären Cecilia Malmström, Europaparlamentariker och olika författare som skrivit böcker på Europatemat. Kom och lyssna till bland andra Henning Mankell, Gunilla Lundgren, Caroline Engvall och Carl Tham.

Arrangörer är Europaparlamentets informationskontor i Sverige och EU-kommissionen i Sverige.

11.30–12.00   Ungdomar till salu!

Caroline Engvall, författare till boken "14 år till salu", intervjuas om varför hon valt att engagera sig mot sex som självskadebeteende. Arrangör: Ungdomsstyrelsen

Mer om Caroline Engvalls senaste bok.


Uppdatering: Läs Carolines debattartikel i SvD.
Det är skrämmande att se de smått otäcka kommentarerna som bara tror att det handlar om att lägga sig i folks sexliv, när det i verkligen handlar om att hjälpa unga med självskadebeteende.

Omgjord till Bokmässeblogg

Jag kommer att tillfälligt göra om bloggen till Bokmässeblogg. Det för att jag bli hålla mina skrivar- resp bokrecensionsbloggar rena från sådant som inte är rena skrivar- resp recensionsinlägg.

Här kommer jag att blogga före och under Bokmässan. Om allt möjligt från seminarier till monterprogram och mingel (kanske...). Vilka böcker jag köper...

Vi hörs!

Bokmässan närmar sig, snabbt!

Jag ska till bokmässan igen. Ska gå runt där och titta på de publicerade författarna, och kanske köpa några böcker. Och gå på seminarier. Det är faktiskt den stora höjdpunkten, även om det kostar lika mycket som flygresan.

Egentligen var det som fick mig att bestämma mig för att åka på bokmässan möjligheten att presentera sitt manus. Ett förlag erbjöd 5 min manuspresentation, pitch på engelska. Men de talade inte om förrän nu i veckan att pitchningen kommer att äga rum på söndagen, när jag sitter på planet tillbaka hem.
Känns lite snopet, speciellt eftersom jag stressat för att få manuset någorlunda klart (i fall de ville läsa) och ladda för en riktigt bra pitch. Och jag är på bokmässan nästan hela tiden, från torsdag em till lördag kväll. Några andra 5 min kunde de inte klämma in, tyvärr (men jag få i alla fall maila in manuset senare, alltid något).

Det där med att få in foten på ett förlag är något som den oinvigde vet mycket lite om. Därför har jag också så svårt att tala om mitt skrivande (och inskickande av manus till förlag) med personer som inte vet hur det går till. Hur nästintill omöjligt det är att få ett manuset utgivet. Ens om det är riktigt bra. Många tror, faktiskt, att det är enkelt att hitta en förläggare.

Förlagen jagar hela tiden nya författare, säger de, nya bästsäljare och/eller nya framtida Augustprisvinnare, men de dränks i manus, och chansen att bli uppfiskad ur högen av manus och faktiskt bli läst är minimal.
Så hur tar man sig runt detta? Förutom att vara känd (skådespelare, journalist eller politiker) så måste man på något sätt göra sig ett namn. Hur? Jag vet faktiskt inte. Genom sociala media? Funkar till viss mån (men de stora förlagen är inte så bra på det). Man måste skriva ett bra följebrev, säger en del. Andra säger att manuset måste tala för sig själv.
En sak är i alla fall säker; de första tjugo-trettio sidorna av manuset måste vara riktigt bra. Oftast läser de på förlagen inte längre än så.

Någon av er läsare som ska till bokmässan? Hör av er i så fall, så kanske vi kan ses!


Ps Den av er som kanske har en manus i skrivbordslådan, ta chansen och presentera ditt manus. Läs mer här.