... tror jag aldrig jag kommer att kunna göra.
Snarare handlar det om att se om isen bär.
I alla fall vad det gäller bloggandet. Just nu känns isen alltför tunn för mig.
Det som har läst mellan raderna de senaste inläggen blir kanske inte så förvånade när jag säger att det är dags för en paus. Efter nästan exakt två år i bloggosfären.
Det kommer inte att bli helt tyst, men bloggen kommer att ändra karaktär. Jag ska ta en paus från allt skrivande som rör tro, politik och övriga samhällsfrågor. I alla fall tills jag känner att det är värt att återkomma. När jag känner att jag kan tillföra något nytt.
Till min lilla trogna läsarskara; jag hoppas att ni inte blir alltför besvikna. Men ibland behöver man ta en paus för att hämta kraft och få nya idéer.
Jag har känt en allt större motvilja att blogga när jag inte har varit nöjd med det jag bidrar med.
Givetvis reflekterar bloggpausen det faktum att det känns att jag just nu verkar leva lite i limbo, på flera olika sätt. Ja, limbo är kanske att ta i, men ingenmansland i alla fall. Försöker ta reda på vad jag ska ägna livet åt, förutom familjen alltså.
Jag ska försöka hålla bloggen vid liv med lite bokrecensioner. Ska nämligen försöka ge mig på min stora hög olästa böcker.
Just nu går det att gå på vattnet här hemma
