Mymlan skriver bra i dag, med anledning av ännu en
attack på bloggeriet av en representant för gammelmedia.
Jag kan bara hålla med och säga att Elisabet Höglund inte har en aning om vad det handlar om.
Men jag håller med; Blondinbella, som hon nämner, har hittills aldrig skrivit om något som intresserar mig. Jag kan inte ens vara avundsjuk på att hon tjänar en massa pengar, hon har helt enkelt lyckats med en affärsgrej. Punkt slut.
Linda Rosing läser jag inte heller, och kommer antagligen inte att göra det. Har inget intresse i källarförrådstädning.
Och jag skulle inte heller lägga ut min förlossning live på bloggen.
Men folk läser om detta, det är ju helt klart. Varför? Varför läser folk kvällstidningar och skvallerblaskor? Varför läser man Camilla Läckberg? Eller Denise Rudberg? Tittar på BigBrother?
Svaret är ju ganska enkelt. Det är underhållande, det är lättsmält, spännande eller det kittlar med lite glamour. Så har det alltid varit. Men nu är medlen andra. Internet gör det möjligt för alla att lägga ut sin förlossning live på internet så att alla kan läsa.
Men det är ju en myt att alla läser allt. Eller försöker läsa allt.
Man måste välja.
Man behöver inte läsa Blondinbella eller Linda Rosing. Det är faktiskt inte nödvändigt. Om man inte vill plåga sig förstås, som Höglund tycks ha behov av i bland.
Man skulle ju kunna leta upp bloggar som man tycker är bra. Det går ju faktiskt. Precis som man väljer ut de böcker man vill läsa och slutar läsa om man inte gillar dem.
Höglund borde ju rimligtvis läsa bloggar som har med politik att göra. Eller matlagning, om det skulle vara hennes hobby.
Väldigt enkelt.
Välj.
Att representanter för gammelmedia som Elisabet Höglund inte har fattat det tycker jag är ganska obegripligt.
Ännu obegripligare är att hon tror att folk bloggar för pengarna. Det måste vara en ytterligt liten promille av bloggarna som tjänar pengar på bloggandet.
Varför denna avoga inställning från gammelmedia?
Jo, jag tror det har en enda orsak.
Gammelmedia har ingen kontroll över fenomenet bloggosfären. Tidigare hade man kontroll över det mesta som sades i media. Och man behövde inte kommunicera med läsaren/tittaren/lyssnaren. Inte mycket i alla fall.
Nu har bloggen tvåvägskommunikation (på gott och ont), och det är klart att det skrämmer. Det kan ju råka vara så att läsarna inte håller med om det man skriver.
