Intervju med Mattias Agnesund

Bloggpolaren Mattias Agnesund, som andas med hjälp av respirator, intervjuas i Världen Idag, med anledning av dödshjälpsdebatten.

Måste läsas.

Ny 14 år till salu - blogg

Jag låter Caroline Engvall själv presentera sin nya blogg:

Välkommen till 14 år till salu-bloggen. 

Den heter så för att jag har skrivit en bok med samma namn. För att jag efter den har fått hundratals mail från tjejer - och en och annan kille - som delar historia med Tessan i boken. Tesan, som var 14 år när hon blev utsatt för en våldtäkt av den populäre killen i skolan. Som höll tyst - som så många andra gör - och som sedan började använda sex för att göra illa sig själv. 

Du behöver inte vara 14 år för att läsa den här bloggen.

Du behöver bara vara en engagerad människa.

För "Tessor" finns mitt ibland oss. Det kan vara din syster. Din dotter. Din kompis. 

Jag ska berätta mer om henne snart.

Men först: välkommen.

Din läsning behövs.

--------------------------------------------- 

Mer skrivarkursande i London

Det har varit en hektisk dag och jag har svårt att komma till ro.

På skrivarkursen har vi i dag lärt oss om gestaltande, dvs show not tell, och bristen på det är och förblir det klassiska debutantfelet. Det var det som mitt första romanförsök föll på.

Sedan har jag vandrat i exklusiva Chelsea för att leta miljöer för nya romanen, länsat berömda Foyles på böcker och letat en Arsenaltröja till sonen (ska vara med Van Persie på ryggen).
Jag har dessutom hunnit hälsa på goda vänner ute i Wimbledon och har även förfärligt skoskav.

Idag har det inte blivit något skrivet, tyvärr, eller det är kanske bara bra med en paus, men förhoppningsvis ska jag skriva mer i morgon förmiddag.

Skrivarkurs

För den som har en dröm att skriva, eller skriver men aldrig får någon struktur, eller skriver och har bestämt sig för att bli färdig med den där romanen i skrivbordslådan, jag säger bara en sak;

Åk på skrivarkurs. Leta fram en riktigt bra en och åk!
Andra lägger pengar på resor med vännerna till solen. Eller på golfresa, fotbollsresa, målarresa...
Du åker på skrivarkurs. Varför inte?

Jag har bara varit en dag i London på min skrivarkurs och har redan mersmak. Bra coaching, nya idéer (utmanande idéer), uppmuntran och en fantastiskt skrivargäng. Alla åldrar, alla med olika erfarenheter och mål.

Nu måste jag göra min hemläxa.
Vi hörs.

Uppdatering: Mer om skrivarkursen på min skrivarblogg

-----

Bloggpausen fortsätter

Det känns riktigt skönt att inte känna pressen att skriva. Hoppas jag inte tappar lusten alldeles.

På söndag tar jag tåget till London. Alldeles själv. Har riktig resfeber.

I London ska jag umgås med likasinnade (dvs skrivargalna typer) och få författarcoaching. Båda två ser jag mycket fram emot.

Jag kommer nog inte att vara uppkopplad om jag inte hittar någon WIFI Hot spot.

Ps. Vet ni vad som är fördelen med att åka tåg. Inga max 20 kg! Gissa om jag ska köpa böcker i London...

Avatar

Äntligen lyckades vi få tid att se den, mina två äldsta barn och jag; Avatar.
Och det på en "riktig" biograf, dvs en megasal på en stor biograf i Rotterdam, givetvis med 3D och fantastiskt ljud. Fullsatt, så långt efter premiären.

Det har skrivits en hel del om filmen. Hur lång tid det tog för Cameron att göra den, hur dyr den var att producera och vilket budskap den har.

Jag låter den vara det den i första hand är; ett fantastiskt filmäventyr. Sci Fi, Fantasy och Spänning i en film. Storslagen, välgjord, vacker, romantisk...
Riktiga hjältar och lika hemska skurkar.
Sigurney Weavers roll som vetenskapsmannen som börjar förstå Pandoras storhet får mig att tänka på hennes roll som Dian Fossey i Gorillas in the Mist, där hon studerar bergsgorillor med manisk energi, och ofta röker en cigarett samtidigt.

Givetvis kan man tolka in mycket i storyn, men i första hand är det, antar jag, en Pocahontasberättelse, om hur européer hänsynslöst utnyttjade urbefolkningen, i bla Nord- och Sydamerika, men givetvis också övriga delar av världen.

Men först och främst en förstklassig filmupplevelse, värd varenda cent.

Interaktiv deckare

Boken, och deckaren, som vi känner den, behöver utvecklas i den nya digitala tidsåldern.

Nu har Karin Wahlberg, känd deckarförfattare, reklambyrån Studio Total och Lokaldelen.se skapat en interaktiv deckare. Utan läsarens medverkan når man helt enkelt inte slutet på berättelsen (och mördaren åker inte fast!)

Karin Wahlberg är just nu aktuell med Matthandlare Olssons död, och reklambyrån Studio Total har tidigare gjort sig kända för okonventionella reklammetoder, tex. bloggen Black Ascot för Malmö Opera.

Gå direkt till deckaren genom att klicka på bannern högst upp i högerspalten härintill!

Qvinnodagstankar 2010

Det är Internationella Kvinnodagen och jag brukar min vana trogen skriva något om kvinnofrågor denna dag.

Jag tror att jag skulle kunna beteckna mig själv som någon slags kristhumanistfeminist. Vad det nu betyder. Ska försöka förklara mig lite.

Jag tror nämligen att många av våra könsmönster är något som är inlärt och inte nödvändigtvis något som har att göra med att vi är kvinnor och män. Med det vill jag inte påstå att kvinnor och män inte är olika, eller inte kan komplettera varandra. Men det där med könens olikhet överlappar ibland det som egentligen är personlighetsdrag eller har med karaktären att göra. Det kan ibland också vara svårt att bestämma ifall tex självsäkerhet är något nedärvt eller om det är en socialt arv, något inlärt.

Det är också vanskligt att generalisera över könsmönster.
Och att tex säga att "män lär sig visa hänsyn genom att umgås med kvinnor eller att kvinnor blir tryggare genom att umgås med män", som Jakob E. Söderbaum skriver på bloggen Tradition och Fason och även i Världen Idag, är inte bara grova generaliseringar, utan dessutom helt taget ur luften.
Jag skulle tro att hur många som helst känner kvinnor som inte är speciellt hänsynsfulla och män som är otrygga. Om jag vågar mig på att generalisera.

Könsmönster är inte alltid något gott.

Sedan händelsen som beskrivs i 1 Mos kap 3, den som vi kallar syndafallet, skedde har mänskligheten varit väldigt upptagen med det där med könsmönster. Vad menar vi egentligen med könsmönster? Är det något som ursprungligen är nedlagt i skapelsen eller är det ett resultat av syndafallet?
Som kristna tror jag att det är vår plikt att komma till det klara med det.

Själv tror jag att mannen och kvinnor var totalt jämlika innan syndafallet och hade ett gemensamt ansvar för att ta hand om skapelsen. Det står att kvinnan skapades som hjälp till mannen, men skulle det göra mannen till överhuvud? Det gäller att komma ihåg att Jesus faktiskt var den som tvättade lärjungarnas fötter som en undergiven slav. Inte tvärtom.
Och som anhängare till Jesus är det vår plikt att eftersträva ett könsmönster som det Gud ursprungligen skapade, inte det som var en följd av synden.


------------------

Skriv lite om dig själv

Jag är lite nyfiken på er som läser, men som aldrig eller sällan kommenterar.


Kan ni inte skriva en rad i kommentarerna och berätta något om er själva?


Ni som kommenterar ibland, men annars är ganska anonyma, skriv något, ni också!


Själv ska jag försöka ta en liten dator- och internetpaus. Jag har haft en efterhängset problem med ont i skuldran, en "musskuldra", tror jag, eftersom jag kan känna smärtan när jag jobbar med datormusen. Försöker lära mig att använda vänster hand, men det är lite svårt.

Ska försöka träna och röra på mig, och inte sitta vid datorn. Om drygt två veckor åker jag till London för att vara med på en veckas skrivar- och coachingkurs, då vill jag att skuldran och nacken ska vara bra.
Och jag ska läsa. Jag har fått tag på flera André Brink-romaner på engelska på det lokala biblioteket. Att läsa hans memoarer har gjort mig nyfiken på hans författarskap igen.

Vi hörs!

Skiljevägar av André Brink - ett stycke modern afrikansk historia

Jag har de senaste dagarna fastnat i en bok, trots att jag egentligen borde jobba med de första 100 sidorna av mitt nya romanmanus, som ska skickas till coachen före skrivarkursen i London.

Men boken handlar om Afrika och eftersom mitt nya romanprojekt utspelas i Afrika så må det vara hänt.

För jag kunde inte lägga ned André Brinks självbiografi A Fork in the Road (Skiljevägar).

Läsandet tog mig tillbaka till åttiotalet och minnena av min ungdomstid, då intresset för Sydafrika och kampen mot apartheid upptog mycket av min tid. Självklart läste jag alla André Brink-romaner som jag kunde komma över.

Jag skriver mer om boken på min bokrecensionsblogg.

-----