Tydligen kallades Stilla Veckan för Stora Veckan långt tillbaka i kyrkohistorien. Följaktligen firar vi i dag Stora Tisdagen (källa: Heligt År av Peter Halldorf).
Vad som gör kristen tro så unik är att det är det personliga lidandet, Jesus lidande, men också hans efterföljares, har en central plats.
För hans efterföljare betyder en personlig relation till Jesus ofta lidande.
Ändå har kristna i historien ofta valt en annan väg; att utsätta andra för lidande (tex korstågen, kolonisationen) stod högt på agendan. Inte så långt borta från den tro en del muslimer har; om du dör i strid (jihad) är du martyr och garanterad plats i himlen.
Vi kan förfasas över extrema islamisters framfart, men det är lätt att glömma vad vi själva, våra kristna förfäder, ställde till med, för inte så länge sedan.
Samtidigt är Sverige inte längre ett kristet land, i alla fall inte på sättet att de flesta känner sin bibel, och då speciellt Nya Testamentet. Det är svårt att ha förståelse för andra, där personlig tro har ett stort inflytande, när man inte har grepp om det själv. Det är en sak att inte tro, eller om man tror; inte hålla med om mycket, men att inte veta alls; det är ett andligt fattigdomstecken i dagens Sverige och övriga västvärlden (kanske med undantag av USA).
Tillbaka till lidandet. Självklart innebär kristen tro inte bara lidande. Mycket glädje också. Men den här veckan (som alltså inte heter påskveckan, eftersom påsken ännu inte inträffat) koncentrerar vi på lidandet. Glädjen får vi ta på söndag, kristendomens största dag).
-------------
Den här veckan blir det vegetarisk mat för mig. Gärna med mellanösternanknytning. Idag ökensoppa. Recept här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar