Kära surdegsbagare!

Kära all surdegsbagare, amatörer och andra.

Jag älskar att baka bröd. Det är gott med hembakat bröd och det är terapeutiskt att baka när man annars mest sitter och skriver och pluggar. 

För ett tag sedan iakttog jag den beginnande hypen runt surdegsbröd, en rörelse ofta förknippad med ett visst förakt för bakning med vanlig jäst.

Jag ville inte vara sämre jag, brödbaksälskare som jag är, och testade att göra en surdeg, med efterföljande surdegsbak. Det var sommar i Sverige, varmt och idealiskt för att göra en surdeg.

Resultatet blev en betongklump som gick rätt i komposten (kastades, den kunde givetvis inte gå själv...)

Något år senare testade igen. Tror att jag la lite rivet äpple i surdegen för att ge den en skjuts. Ändå vågade jag inte lita på den utan la i lite, lite torrjäst... Brödet jag senare bakade blev ätbart, men jag kände mig som en svikare, jag hade ju använt den förhatliga jästen.

Nu i veckan satte jag ännu en surdeg. Men lite honung i. Tyckte att den bubblade.

Men icke; Brödet jag bakade igår blev en betongklump. Det jäste aldrig.

Så nu lovar jag:

Jag kommer aldrig att försöka att baka med äkta surdeg igen (om jag inte vinner en surdegskurs med Sebastiaan Boudet, Jan Hedh, eller annan surdegsexpert...)

Aldrig mer!

En sk. fördeg för bland annat baguette, som man gör kvällen innan, med bara 5 gram jäst, tänker jag däremot fortsätta med, det blir väldigt gott bröd...

Gårdagens betongklump. Usch! Allra sista försöket jag lovar!

Så nu ska jag strax sätta en vanlig hederlig jästdeg, med skållat mjöl i. Det blir saftigt och gott bröd

Dagens skållning består av holländskt biologiskt spelt(dinkel) och
svenskt rågmjöl (från Kungsörnen, ve och vasa,,,)

Den go´ gröt blir det, och i degen ska
jag strax använda
JÄST