Gå in på Arn-filmens hemsida och klicka vidare till video, så kan ni se en intervju med Guillou om kärleken i Arn. Han säger bland annat:
"Ja, det är en kärlekshistoria, fast av en typ, en sort som aldrig skulle finnas i vår tid, för den här kärleken är inspirerad av Gud, och det kör vi ju liksom inte med nu förtiden."
Lite föraktfullt skrattar han sedan åt denna tro, men tillägger snart att "deras tro blir belönad".
Jag reagerade faktiskt på hans ord, på flera sätt. Och ställer frågor:
Skulle den sortens kärlekshistoria aldrig kunna finnas i vår tid?
Vad menade Guillou egentligen?
En sida av det han säger är naturligtvis det nästan orimliga i att två älskade i vår tid skulle skiljas åt under tjugo år, hålla kärleken vid liv med hjälp av sin tro, och sedan lyckas förenas igen.
Eller?
Måste man lägga en sådan kärlekshistoria i medeltiden för att kunna berätta den?
Tusen tankar far genom huvudet. Hur skulle man berätta en sådan här historia i nutid?
Går det? Hur skulle man göra i så fall? Med hela trosaspekten och allt?
Tror sjutton om Guillou inte har utmanat mig till att... skriva något?
... inspirerad blir jag i alla fall.
tänker på filmen Broarna över Madison County...
SvaraRadera...var det inte så, att de två i huvudrollen inte kunde glömma varandra efter en helgs samvaro, och att hon sedan ville ha sin aska spridd över detta område, till minne av mötet med denne man?
Fanns det någon trosaspekt i den historien, jag minns inte?
SvaraRaderaTror nog den finns många exempel på att två älskare inte har kunnat glömma varandra.
Filmen är bra för övrigt.
Boken den bygger på lär vara usel...