onsdag 5 december 2007

Kyrkans överlevnadsstategier

Det känns ibland lite märkligt att att följa utvecklingen av Svenska Kyrkan från ett utanförperspektiv. Jag var en gång en obrottsligt lojal medlem i Svenska Kyrkan, höll mig lojalt till territorialprincipen (gick jag till en annan kyrka än min egen, så upplevde jag att jag svek), satt i kyrkoråd, var kyrkvärd, jobbade med konfirmander och extraknäckte som kyrkvaktmästare. Säg något som jag inte har gjort. Jo, jag har inte predikat...

Genom utlandsflytt drogs min svenskkyrkliga rötter långsamt upp. De senast åren har jag varit med ett ett otal kyrkor, cellkyrkor, anglikanska kyrkan, reformerta kyrkan, eller en blandning.
Nu tar det emot att gå på gudstjänst i Svenska Kyrkan, om det inte är en välbesökt sådan. Det finns inget värre än halvtomma kyrkor. Och så alla som inte vågar sjunga med i psalmsången (är det typiskt svenskt?), så att jag måste dra hela psalmsångsvagnen själv.
På sommaren, när jag för det mesta är i Sverige, går jag inte i kyrkan. Tomma sommarkyrkor gör mig deppig. I somras lyckades jag åka iväg med familjen till Åh kyrka, och det var ett undantag. Folk, sång, hyfsad predikan... som det ska vara...

Elisabeth Sandlunds tips i Dagen för Svenska Kyrkans överlevnad är vettiga. Det största problemet som jag ser det är kyrkobyggnaderna. Hur ska fattiga församlingar ha råd att ta hand om sin stora dyra kyrkor? Om inte staten går in och stöttar, vad det gäller riktiga byggnadsminnen, då undrar jag om det inte kommer att bli som i många andra länder; kyrkor säljs och blir något annat.
När vi bodde i England besökte vi ofta Norwich som en gång hade lika många kyrkor som antalet veckor på året (enligt stadsguiden). Nu har många kyrkor blivit bostäder, biosalonger, koncertlokaler. Ve och fasa, eller?
Jag hade faktiskt inte några problem med det, så länge det var tydligt att det inte var en kyrka längre. Men det är klart, om man har gått till samma församlingskyrka i femtio år och den sedan blir en blir en biograf, då är det klart att det kan kännas jobbigt.
Något har jag lärt mig i utlandskyrkorna; Svenska Kyrkan har varit oerhört bortskämd. Jag vet inga andra kyrkor som har så många anställda.
Den kyrkan jag nu är med i har en anställd, vad jag fattar; prästen. Alla andra är frivilliga, musiker, barnledare, ungdomsledare, diakoner...
Alla insamlade pengar går till att hålla kyrkan igång. Liknar väl svenska frikyrkor, antar jag.

Sandlund nämner att kyrkan inte ska konkurrera som ett företag. Nej, kanske inte med andra "fritidssysselsättningar". Men sedan nämner hon territorialprincipen och att den måste avskaffas. Jag håller helt med, men samtidigt måste jag påpeka att då släpper vi också in konkurrensen mellan kyrkorna. En kyrka som är "populär" drar givetvis in mer pengar. Så enkelt är det. Och egentligen tycker jag inte att det är fel. Men kanske lite olyckligt. Eller?

"Låt med den fasta basen många blommor blomma", säger Sandlund vidare. Också klokt. Svenska Kyrkan är idag alldeles för enspårig. Låt minoriteten få plats, även om du inte håller med den! Låt församlingarna få mer bestämmanderätt!

Ja, och viktigast av allt givetvis; kompromissa inte med kyrkans uppgift, att representera Jesus Kristus.
Kyrkan måste visa att den inte är en serviceinrättning och folk i allmänhet måste fatta att kyrkan är ett ställe där man möter Gud, inte bara anlitar vid livets stora högtider.
Man låter döpa sitt barn, därför att man vill att det ska tillhöra Guds kyrka, inte för att det är tradition. Och döper sitt barn gör man i kyrkan, inte hemma i trädgården. För att ta ett exempel.

Svenska Kyrkan står inför en genomgripande förändring, tror jag. Kris? Kanske. Men kris leder ofta till något bättre. Det ska bli intressant att blicka tillbaka om tio år och se vad som har hänt.
----------
Liten uppdatering:
Lennart Koskinen verkar ha en del idéer hur kyrkan ska vända den negativa trenden. "Tydligare information till medlemmarna om verksamheten, en bättre hemsida på internet, ökad närvaro på arbetsplatser och i skolor, mer samverkan med idrottsrörelsen är några av recepten i krispaketet.Koskinen vill också få till stånd fler och bättre samtal med nyblivna föräldrar så att de uppmuntras att döpa sina barn. Dopet är ju numera nödvändigt för medlemskap i Svenska kyrkan."
Men hjälp säger jag bara. Inget fel i ökad närvaro och mer samverkan. Men tror han verkligen att medlemsflykten ska stoppas med bättre hemsidor? Virtuell kyrka i all ära, men hur vore det att erbjuda en levande gudstjänstgemenskap i stället? Så att folk som blir intresserade av bra hemsidor har något verkligt att gå till om de skulle få för sig att göra det!
Satsa först på de medlemmar som är aktiva och skit i medlemssiffrorna!
Och uppmuntra föräldrar att döpa sina barn!
Uppmuntra?
Jag tycker Koskinen behandlar vuxna människor som barn om han inte tror att de själva kan ta det beslutet. Antingen är man väl intresserad av att döpa sina barn eller så är man det väl inte. Varför måste man uppmuntra? Som om nyblivna föräldrar kanske har glömt det där i hastigheten, det där med att döpa sina barn...
Nej, satsa i stället på att predika det glada budskapet om Jesus för vuxna sansade människor. Om de sedan blir intresserade av kyrka och tro och alltihop, då kommer de att vilja döpa sina barn och kanske sig själva också.
Men att döpa för att få upp medlemssiffrorna, det är ju absurt.

10 kommentarer:

  1. Hej Monica,

    Vilk en intressant blogg du har! Jag hamnade här för att jag letade efter förklaringar om den stora skilnaden mellan Holländska och Svenska abortsiffror. Jag kommer från Holland och har bott i Sverige 4,5 månader nu (Om 2 veckor åker jag hem igen.) Jag åkte hit för att läsa svenska på en folkhögskola, men svenskan gick så bra att jag fick läsa Svenska Kyrkans Grundkurs i stället. Din blogg gör mig glad för att det är så himla roligt att läsa hur en svensk skriver om Holland och Sverige! Och du är verkligen duktig på skriva. Tyvärr hinner jag inte att läsa allt, men kanske gör jag det nog i framtiden:)
    Det som du har skrivit om Svenska Kyrkan idag är också tankevärt. För ett par veckor sedan gjorde jag en församlingsstudiebesök i Göteborg och blev så förvånad över de många fast anställda i kyrkan som vi inte är vana vid i Holland... Du kallar det för bortskämning, och du skriver om alla frivilliga i Holländska kyrkor. Från min synpunkt tyckte jag framför allt att det svenska systemet var mycket bättre, för att det finns så mycket mer aktiviteter och tid för människor (själavård) inom Svenska Kyrkan. Och visst är det så att många är medlemmar utan att vara aktiva i kyrkan, och ofta är de medlemmar bara på grund av tradition, eller så uppskattar de kanske vad kyrkan gör i samhället. Och som du skrev vore det kanske bättre om Svenska Kyrkans medlemmarna fick mer ansvar så att de blir mer engagerade, och föjldet kan vara att det behövs mindre fast anställda. En interessant tanke! Men jag kan inte låta bli vara 'avundsjuk' på Svenska Kyrkans många fast anställda, även om jag vet att det kanske inte förblir fungera i framtiden! Grannens gräs är alltid lite grönare, eller?
    Jag undrar verkligen hur kyrkan kommer att utveckla sig, både i Sverige och i Holland. Som du skrev, förändringar och även kris leder ofta till något bättre. Det viktigaste är att Jesus representeras! Jag läste också Elisabeth Sandlunds artikel, hon skriver vettiga saker! Några veckor sedan var hon här på skolan och berättade för oss om sitt jobb och om hur hon kom till tro. En vettig människa tycker jag.
    Förresten Åh kyrka är härlig, det håller jag fullständigt med! Jag var där i somras och jobbade där 11 dagar, kanske åker jag dit nästa sommar igen...

    Jag skulle kunna fortsätta skriva mycket till, men nu blir det verkligen dags för mitt etik-arbete om abort! (i morgon redovisning!:) Tack för din interessanta blogg och fortsätt skriva!

    SvaraRadera
  2. MONICA: Spännande för den som har sinnet kvar att tänka i dessa banor. Själv ser jag ingenting annat i denna kyrka än en ledningsstyrd nygnosticism som går hem på ett allmänreligiöst sätt med bibehållande av terminologin. Systemet är rökt. Roligt att du fortfarande har hopp.

    MARJON: Spännande med etikrapporten som jag gärna tar del av i ett ex. till min epost som du hittar på min blogg MXp. Lycka till imorgon!

    //Dag Sr

    SvaraRadera
  3. Marjon!
    Det är kul med svensktalande holländare som hittar till min blogg. Din svenska är utmärkt. Läser du på Helsjön? Vad ska du göra efter SV Kyrkans grúndkurs?
    Och du förstår också skillnaden mellan den holländska och den svenska kyrkans organistioner.

    Jag minns att en präst sade till mig för över 20 år sedan att han "var glad så länge det varade", dvs. han var medveten om att vi var "bortskämda" i Sv Kyrkan, och att vi inte skulle klaga. Förändringen skulle komma och det skulle inte bli lätt.

    Visst finns det fördelar, själavård är en.
    Jag kan också se att "statskyrkosystemet" gynnar landsbygden, med få församlingsmedlemmar och många kyrkor. Holland är tättbefolkat och man har nära till många kyrkor. Det är lätt att söka upp en som man gillar och är välbesökt.
    Inte alla landsbygdssvenskar har så mycket att välja på och måste kyrkor stängas i framtiden blir det naturligtvis ännu värre...
    Lycka till med studierna!

    Dag!
    Det finns alltid hopp!
    Men jag tror att Sv Kyrkan kommer att förändras radikalt.
    Jag vet att jag numera har ett utanförperspektiv, men intresset består.

    Jag hoppas att Sv Kyrkans församlingar kommer att bli friare i framtiden och mindre toppstyrda, och att territorialprincipen försvinner.
    Här i Holland finns territoriella församlingar, men man kan välja att vara med i en annan än där man bor. Och bidrag till kyrkan får man givetvis betala in själv.
    Och tro det eller ej, det byggs fortfarande nya kyrkor, speciellt i de nya förorterna, många städer växer så det knakar och väljer att anlägga nya "förorter" ute på ett stort fält någonstans, där det inte finns någonting, inte ens en bykyrka. Och på något underligt (!) sätt får församlingarna fram pengar...

    SvaraRadera
  4. Det vore inte så stort problem att göra sig av med överflödiga kyrkor om inte staten krävde att församlingarna ska underhålla dom med församlingsavgiften...

    För många landsbygdspastorat med otaliga medeltidskyrkor finns snart inga pengar kvar till annat än målarfärg...

    I städerna är det helt annorlunda. En kyrka i en stor församling med resursstarka medlemmar. Klart man kan satsa på ett helt annat vis där.

    Men visst är mycket av de råd som ges för att motverka avkristningen rena kosmetikan.
    Det är och förblir en fråga om människans förhållande till Kristus. Avvisar man den räddning som ges har kyrkan inget existensberättigande. Då får hon leva som en underjordisk rest tills en ny morgon gryr.

    SvaraRadera
  5. Men varför detta byggraseri? Medeltidens storbönder hävdade sin status på det sättet. Men idag behöver inte (merparten av) kyrkopolitikerna hävda sin makt annat än genom att vara allmänt religiöst indifferenta.

    SvaraRadera
  6. Kyrkopolitiker, bra att du nämnde dem. Dem ska jag också rasa mot...
    :)
    Nej, jag är alldeles för trött nu.
    Ska fundera mer i morgon.

    gillar förresten gamla kyrkor, men inte när de är halvtomma och ingen sjunger med i psalmerna (synd på den fina akustiken)...

    Kommentera mera...

    SvaraRadera
  7. Monica, du skriver många bra saker men också sådant som gör mig bekymrad.
    Du skriver bl.a. att du inte går i kyrkan när du är i Sverige på sommaren därför att det är så tråkigt för dig när det är så lite folk på gudstjänsterna.
    Jag tror att vi måste komma bort från tanken på att vi bara går i kyrkan för egen skull. Att fira gudstjänst gör vi också för Guds skull: Han har i tredje budet förordnat sabbaten, i vårt fall söndagen, som en gudstjänstdag vigd åt honom - inte bara som något fackligt skydd mot för långa arbetsveckor. För det andra firar vi gudstjänst för våra medmänniskors skull. Dem du lämnar ensamma i den halvtomma kyrkan hade glatts åt din närvaro och kanske fått mod till att själva sjunga med i psalmerna om du varit där. Men du ville inte komma när Gud bjöd in dig till att möta honom och därför kan världens barn stå utanför kyrkan och säga: "Det är det vi alltid har sagt, det finns inga kristna här i bygden. Snart är kyrkan helt utdöd - inga vill ju komma och lyssna på talet om Jesus."
    Ditt bortväljande av söndagens gudstjänst drabbar alltså också dina medkristna och blir ett vittnesbörd mot Gud i stället för för Gud. Sedan bör du naturligtvis välja en kyrka där Jesus blir rätt förkunnad och inte till någon präst som motsäger eller tiger om det väsentliga i den kristna tron.

    SvaraRadera
  8. M,
    Du har alldeles rätt.

    Till för ganska nyligen har jag alltid skyllt på att jag har haft småbarn och att det inte finns barnpassning i kyrkan, men nu är barnen större, så jag kan inte skylla på det.

    Och visst är det egoistiskt att bara tänka på sig själv och sin egen upplevelse av gudstjänsten.

    Kanske är det trötthet, jag kämpade i Sv Kyrkan i så många år, för förnyelse och modernisering, och visst har mycket förändrats till det bättre.
    Men någonstans tog energin slut och nu är jag i min nya församling i Holland bara gudstjänstfirare. Men det kommer nog att ändras, allteftersom vi känner oss mer hemma och lär känna folk.

    Tack för din kommentar!

    SvaraRadera
  9. Jag tycker det är märkligt att de ekonomiska aspekterna så snabbt lyfts fram när "flykten" från SvK kommer på tal. Visst, det kostar att underhålla gamla kyrkor. Men människors väl och ve måste väl ändå vara viktigare?

    Staten får väl gå in och ta över vissa gamla, särskillt kulturella nyckelbyggnader medans andra helt enkelt får bli något annat eller rivas.

    Kyrkan är inte byggnader, det är människor som söker följa Kristus i den här världen.

    SvaraRadera
  10. Joachim, visst håller jag med dig, men som Kyrksyster säger härovan, staten kräver att församlingarna underhåller kyrkorna med församlingsavgiften, däri ligger väl problemet, antar jag.

    Jag tycker också att staten borde gå in och ta över vissa gamla, kulturellt värdefulla kyrkor.

    Kyrkan är som du säger egentligen inte byggnader.

    SvaraRadera