Semesterböcker

Som vanligt är semesterkofferten välfylld med böcker.
Här ska läsas!

KEYES, MARIAN:
WATERMELON & ANYBODY OUT THERE
OLSSON, VIBEKE:
SKYMNINGENS NÅDATID
FALKENLAND, CHRISTINE:
TRASDOCKAN & ÖDE
WÄGNER, ELIN:
VÄCKARKLOCKA & PENNSKAFTET
LINDQVIST, INGA-LINA:
MIRAKELKUREN
LUNDH, MICHAEL:
SVERIGES LIKAS LAG
ANDERSSON, MACKAN:
JAKTEN PÅ DET FÖRSVUNNA SKRATTET & UR MÖRKRET

och så lite religiöst också:

BRIAN MCLAREN:
EVERYTHING MUST CHANGE
NT WRIGHT:
SIMPLY CHRISTIAN & SURPRISED BY HOPE
LAURA SWAN:
THE FORGOTTEN DESERT MOTHERS
JIM WALLIS:
SEVEN WAYS TO CHANGE THE WORLD

Under ytan är vi alla små

Jag vet inte hur många gånger jag har börjat läsa Matteusevangeliet den senaste tiden, men jag fastnar alltid i Bergspredikan. Kanske inte fastnar, snarare djupdyker.
Det finns då oerhört mycket att ösa ur. Och jag känner att vi jag tillbaka till grunden för min tro, då återvänder jag ofta till Bergspredikan.
Jesu ord är inte lätta, och inte lättolkade.

Nu ger jag mig in på lite sankmark när jag ger mig på dessa texter i ett försök att förklara dem. Kanske bör jag säga att jag vill säga vad de betyder för mig.
Matteusevangeliet kapitel 5-7 är på många språk mest känd som Bergspredikan, men något som man också ofta stöter på är Kingdom Manifesto. Om någon har en bra svensk översättning, säg till!
Eftersom Fader Vår ingår i Kingdom Manifesto, då är det kanske lämpligt att fundera på vad Jesus menar när han säger (eller säger att vi ska be):
Låt ditt rike komma
Låt din vilja ske
på jorden så som i himlen

Jag fastnar för Matt. 7:1:
Döm inte så ska ni inte bli dömda.

Men, är kanske första reaktionen, ska vi bara låta brottslingar gå fria och hoppas att Gud låter blixten så ned i dem? Total anarki i en värld som inte är perfekt, blir givetvis följden.
Jag tror inte riktigt det är vad Jesus menar. Vad han menar blir klart i verserna efter.
Vi är inte bättre själva.
Och vi får inte glömma bort att hade vi själva varit i samma situation hade vi kanske handlat på precis samma sätt.

Jag låter någon annan illustrera:

"Jag tänker på dig ofta
Om du varit min egen bror
Då hade också jag förvandlats
Till ett monster utan nåd
När jag ser all den ondska
Som vi människor släppt lös
Det meningslösa lidandet
Då har jag svårt att förstå
Att alla har vi varit barn
Och hjälplösa nån gång
Älskat utan gränser
Älskat utan tvång

Under ytan
Är vi alla små
Under ytan
Kan en god själ förgås"

Här framförd av upphovshavaren själv, som förutom att han är bosatt i den eminenta västkustmetropolen Stenungsund, också är en eminent musiker.
Och detta är inte bara hans bästa låt, utan kanske en av de bästa svensk populärmusik någonsin har sett.
Och dessutom är detta en låt som ofta får mina ögon att tåras. Men då ska det vara originalversionen, med den gråtade cellon i mitten.
Över till Uno:

Bokmässan 2008

Jag har precis bokat biljett för att ta mig till Göteborg i september och den årliga Bokmässan.
Det kommer att bli det första besöket för mig på över femton år, och jag måste säga att jag ser fram emot det. Jag har skrivit ut programmet och sitter och markerar vilka seminarier jag vill besöka.
Inga-Lina Lindqvist, Göran Skytte och Jo Nesbø kommer att vara ett måste, men det finns mycket mer och i princip kan man ju sitta på seminarier hela tiden om man skulle vilja.

Om fler av er bloggvänner därute planerar att gå på Bokmässan... det skulle vara kul att träffas!!

Vad jag vet planerar Mackan att vara där i alla fall, och Inga-Lina givetvis.

Hör av er i så fall! Jag kommer att vara där hela fredagen och hela lördagen.
monica.olskolk@hotmail.com

Bloggtorka mitt i regnet

Leif GW Persson skriver att nuförtiden är böcker 30% längre än på skrivmaskinens tid. Ni vet den där makapären med tangentbord men ingen skärm och ingen hårddisk.

Det är säkert sant (och jag undrar hur de skrev böcker innan skrivmaskinens tid). Jag minns när jag skaffade min första dator 1991. Den var en Macintosh Classic, vilken uppenbarelse! Jag blir fortfarande alldeles varm av glädje när jag tänker på den.

Sedan dess har en hel del hänt.

Undrar faktiskt om Leif GW vet vad han har gett sig in på när han började blogga... Kanske är det bara en sådan där kändisblogg; Se mig, Läs mig... men förvänta er inte att jag reagerar på era kommentarer...

Under ca 10 år skrev jag ingenting. Hade kanske att göra med att jag fick 3 barn under denna tid. 2005 kom jag igång igen. Jag var rädd att jag höll på att förlora min svenska. Under de tio åren hade jag varit totalkoncentrerad på att förbättra min engelska och lära mig holländska. Jag kan nu stolt säga att min engelska är av hög kvalitet och min holländska kommer inte långt efter. Läser inte romaner på holländska ännu, men det kommer (när jag får tid).

***

Förutom starten av GW-bloggen så verkar dock bloggtorkan vara fullständig. Jag ser mig om efter intressanta inlägg, men hittar inga. Alla verkar ha tagit semester (eller så är de i Almedalen, jag vet inte...). Kolportören har tagit en välbehövlig semester (bränn inte ut dig, Pastorn, och ta hand om familjen!) Jonas verkar ha lagt av helt. Aletheia har visserligen en diskussion på gång om amerikanska pastorers krav på lyx (jag mår snart illa bara jag hör namnet Benny Hinn, predikanten Bevere som är på väg till Livets Ord har jag dock aldrig hört talas om). En kommentar var ganska kul, det var något om att Paulus aldrig hade problem med att hitta sängplats, han fick för det mesta plats i stadens fängelse...

Jag saknar fortfarande Johan, (nu går det inte ens att läsa det han har skrivit, varför, Johan?). Till och med Birger Schlaug verkar ha lagt i lägsta växeln, han kör en massa repriser.

Men alla behöver semester...

Också denna blogg lider av samma torka. Men jag skriver så att pennan (datorn, hemsnickrad sak från Syrien) glöder. Ska ha färdigt ett första utkast till min roman innan jag åker på semester (i den internetfria bohuslänska stugan). Första delen är redan ute på remiss. Min goda vän bibliotekarien har redan läst färdigt och kräver att få resten. Alltid ett gott tecken. Min skrivarkurskollega fick tydligen sådan ångest att hon satte igång att knäskura lägenheten (äsch, skämt åsido, hon läser fortfarande). Vad övriga tycker vet jag ännu inte.

Så ha tålamod, förhoppningsvis kommer det något vettigt på denna blogg innan slutet av juli (då tar jag fem veckors bloggledigt).

Death and all his Friends

Det måste vara ett tecken på hög stressnivå, alternativt förvirrad hjärna när man missar att Coldplays Nya Album redan har kommit ut.
Viva la Vida or Death and all his Friends, vad det nu kan betyda.

Smakprov: (Det tar nästan 3 minuter innan de kommer igång och spelar i den här videon.)



Eller konserten som Sveriges Radio nyss sände.

Public Service TV ska sända vad tittarna vill se

...och det gäller även minoriterna.

Så om en del av svenska folket vill ha en gudstjänst på söndag så tycker jag de ska få det. Precis som sportvänner ska få sportsändningar. Den som inte gillar respektive program kan ju alltid stänga av. Man måste väl ändå lita på att folk kan tänka kritiskt och inte blir hjärntvättade bara för att några religiösa (eller fördenskull politiskt aktiva) säger vad de tror på. Omyndigförklara inte svenska folket, snälla!
Låt humanisterna ta hand om en söndagsförmiddag, varför inte?
Visst ska religion allsidigt och kritiskt granskas, men det betyder väl inte att man inte ska kunna sända gudstjänster, eller att man måste redigera gudstjänster?
(Liten uppdatering. Jag lär genom en annan blogg att SVT24 sänder ut olika partikongresser, oredigerat dessutom).

Det är med sändningarnas opartiskhet är väl egentligen ett ganska luddigt uttryck. Vilket program är idag opartiskt? Är nyhetsprogrammen opartiska? Är Gomorron Sverige opartiska bara för att tre personer med politiska uppfattningar från höger, vänster och mitten ingår i Nyhetspanelen? Skapar man opartiska program bara för att man har med en journalist och en dokumentärfilmare som är medlemmar i Humanisterna?
Ska vi endast ha kritiskt granskande program i SVT? Passar då underhållningsprogram in? Ska man ha en panel som obundet diskuterar den nyss utsända gudstjänsten? Eller melodifestivalen? Ja, den sistnämnda försöker visserligen inga kränga en religiös uppfattning, i alla fall inte när inte Carola är med.

Äsch, skärpning, jag tycker det börjar bli löjligt politiskt korrekt i public service debatten.

Eller kanske är det spiken i kistan för Public Service TV. Precis som Svenska Statskyrkan är historia så borde kanske Public Service TV vara historia, i alla fall som det ser ut idag, med dagens stadgar.
Tekniken går framåt, snart kommer vi att kunna se vad vi vill, när vi vill. Och förhoppningsvis kan programmen produceras till en inte alltför hög summa.
Snart loggar vi in till den gudstjänst vi vill se, och vi ser den kanske till och med direktsänd. Jag sitter redan nu och lyssnar på podutsändningar av predikningar från andra sidan jordklotet. Ipoden är fulladdad med Rob Bell inför semestern vill jag lova (tillsammans med Lapidus Aldrig fucka upp, men jag har inte lyckats ladda ned tredje delen för DN... teknikens under...)

Svenska Kyrkan borde kanske satsa lite mer på podpredikningar! Ta efter Livets Ord, där ligger nästan allt på nätet.
I en nära framtid borde det blir ganska enkelt och ganska billigt att spela in en gudstjänst är sända den digitalt. Hänger kyrkorna med i den tekniska utvecklingen?

En liten fotnot. I Nederländerna, där jag bor, är public service TV (finansiering genom genom reklam och statsbidrag) annorlunda organiserat. Olika fria TV-bolag får sändningstid i förhållande till hur många medlemmar de har. Man blir alltså medlem i bolaget ungefär som man är medlem i en sportförening eller en kyrka.
Egentligen har public service TV bara hand om nyheter, sport och lite kulturprogram.
Därför kan man i holländsk public service hitta allt från den konservativa kristna kanalen EO, till den nya kanalen BNN, som uppmärksammades förra året med sin "njurdokussåpa" (samt att de gärna sänder program som Sextips for Girls o. likn. Liten rättelse: BNN har inte sänt Sextips for Girls, men däremot ett ganska kontroversiellt program kallat Spuiten & Slikken, som handlar om droger och sex).
Men även på de kommersiella kanalerna kan man hitta gudstjänster som Hour of Power. Jag upplever att även samhällsprogram är mycket mer öppna och "opartiska" (alla kommer till tals) här än i Sverige.
I princip är söndagsförmiddagen full av olika gudstjänster, från olika samfund. Det går att se annat för den som inte är intresserad, och reklamkanalutbytet är stort.
-----------
Humanisternas inlägg om Public Service-utredningen kan ni läsa på Brännpunkt i SvD.