Under ytan är vi alla små

Jag vet inte hur många gånger jag har börjat läsa Matteusevangeliet den senaste tiden, men jag fastnar alltid i Bergspredikan. Kanske inte fastnar, snarare djupdyker.
Det finns då oerhört mycket att ösa ur. Och jag känner att vi jag tillbaka till grunden för min tro, då återvänder jag ofta till Bergspredikan.
Jesu ord är inte lätta, och inte lättolkade.

Nu ger jag mig in på lite sankmark när jag ger mig på dessa texter i ett försök att förklara dem. Kanske bör jag säga att jag vill säga vad de betyder för mig.
Matteusevangeliet kapitel 5-7 är på många språk mest känd som Bergspredikan, men något som man också ofta stöter på är Kingdom Manifesto. Om någon har en bra svensk översättning, säg till!
Eftersom Fader Vår ingår i Kingdom Manifesto, då är det kanske lämpligt att fundera på vad Jesus menar när han säger (eller säger att vi ska be):
Låt ditt rike komma
Låt din vilja ske
på jorden så som i himlen

Jag fastnar för Matt. 7:1:
Döm inte så ska ni inte bli dömda.

Men, är kanske första reaktionen, ska vi bara låta brottslingar gå fria och hoppas att Gud låter blixten så ned i dem? Total anarki i en värld som inte är perfekt, blir givetvis följden.
Jag tror inte riktigt det är vad Jesus menar. Vad han menar blir klart i verserna efter.
Vi är inte bättre själva.
Och vi får inte glömma bort att hade vi själva varit i samma situation hade vi kanske handlat på precis samma sätt.

Jag låter någon annan illustrera:

"Jag tänker på dig ofta
Om du varit min egen bror
Då hade också jag förvandlats
Till ett monster utan nåd
När jag ser all den ondska
Som vi människor släppt lös
Det meningslösa lidandet
Då har jag svårt att förstå
Att alla har vi varit barn
Och hjälplösa nån gång
Älskat utan gränser
Älskat utan tvång

Under ytan
Är vi alla små
Under ytan
Kan en god själ förgås"

Här framförd av upphovshavaren själv, som förutom att han är bosatt i den eminenta västkustmetropolen Stenungsund, också är en eminent musiker.
Och detta är inte bara hans bästa låt, utan kanske en av de bästa svensk populärmusik någonsin har sett.
Och dessutom är detta en låt som ofta får mina ögon att tåras. Men då ska det vara originalversionen, med den gråtade cellon i mitten.
Över till Uno: