Bloggtorka mitt i regnet

Leif GW Persson skriver att nuförtiden är böcker 30% längre än på skrivmaskinens tid. Ni vet den där makapären med tangentbord men ingen skärm och ingen hårddisk.

Det är säkert sant (och jag undrar hur de skrev böcker innan skrivmaskinens tid). Jag minns när jag skaffade min första dator 1991. Den var en Macintosh Classic, vilken uppenbarelse! Jag blir fortfarande alldeles varm av glädje när jag tänker på den.

Sedan dess har en hel del hänt.

Undrar faktiskt om Leif GW vet vad han har gett sig in på när han började blogga... Kanske är det bara en sådan där kändisblogg; Se mig, Läs mig... men förvänta er inte att jag reagerar på era kommentarer...

Under ca 10 år skrev jag ingenting. Hade kanske att göra med att jag fick 3 barn under denna tid. 2005 kom jag igång igen. Jag var rädd att jag höll på att förlora min svenska. Under de tio åren hade jag varit totalkoncentrerad på att förbättra min engelska och lära mig holländska. Jag kan nu stolt säga att min engelska är av hög kvalitet och min holländska kommer inte långt efter. Läser inte romaner på holländska ännu, men det kommer (när jag får tid).

***

Förutom starten av GW-bloggen så verkar dock bloggtorkan vara fullständig. Jag ser mig om efter intressanta inlägg, men hittar inga. Alla verkar ha tagit semester (eller så är de i Almedalen, jag vet inte...). Kolportören har tagit en välbehövlig semester (bränn inte ut dig, Pastorn, och ta hand om familjen!) Jonas verkar ha lagt av helt. Aletheia har visserligen en diskussion på gång om amerikanska pastorers krav på lyx (jag mår snart illa bara jag hör namnet Benny Hinn, predikanten Bevere som är på väg till Livets Ord har jag dock aldrig hört talas om). En kommentar var ganska kul, det var något om att Paulus aldrig hade problem med att hitta sängplats, han fick för det mesta plats i stadens fängelse...

Jag saknar fortfarande Johan, (nu går det inte ens att läsa det han har skrivit, varför, Johan?). Till och med Birger Schlaug verkar ha lagt i lägsta växeln, han kör en massa repriser.

Men alla behöver semester...

Också denna blogg lider av samma torka. Men jag skriver så att pennan (datorn, hemsnickrad sak från Syrien) glöder. Ska ha färdigt ett första utkast till min roman innan jag åker på semester (i den internetfria bohuslänska stugan). Första delen är redan ute på remiss. Min goda vän bibliotekarien har redan läst färdigt och kräver att få resten. Alltid ett gott tecken. Min skrivarkurskollega fick tydligen sådan ångest att hon satte igång att knäskura lägenheten (äsch, skämt åsido, hon läser fortfarande). Vad övriga tycker vet jag ännu inte.

Så ha tålamod, förhoppningsvis kommer det något vettigt på denna blogg innan slutet av juli (då tar jag fem veckors bloggledigt).