...de senaste dagarna.
*Om det här att anpassa tron till något man vill att den ska vara. För det gör vi väl alla? Och hur kommer man runt det? Att inte anpassa tron till sitt eget liv, utan sitt eget liv till tron. Eller som man säger här:
"---let's not let give God a convenient place within our own story; but rather find ourselves swept up in God's much larger Story!"
*Om det här med att föra Himlen till Jorden. Hur sjutton ska man bära sig åt? Hur ska man fokusera på Guds storhet? Hur ska jag göra för att inte reducera Jesus till en klok filosof, som talar om för mig hur jag ska leva, inte heller Gud till endast ett bandage för mitt blödande sår?
Jag har koncentrerat mig på att läsa och lyssna på biskop Tom Wright, återkommer om det. (Att lyssna på honom är verkligen givande, han talar förutom om the Kingdom of God också ofta om kreativitet).*Om att försöka fokusera på skrivandet och inte på önskan att bli publicerad. Det är inga lätta tankar efter att all världens refuseringar (nja, inte riktigt, men det känns så...) verkar ha min mailbox som permanent slutmål.
*Om att hitta sitt eget språk igen. Om att det inte går att sluta skriva om skrivandet finns i blodet. (Slutade med att jag anmälde mig på en skrivarkurs i London).
-----
Har tänkt på en sak som hände häromdagen. Jag har precis börjat en kurs i teckning och målning, antagligen en desperat gest att få blodet i den kreativa ådran att flöda fritt igen.
Men det är en positiv erfarenhet, trots att jag varken hållit i en pensel eller en kolbit på tjugo år (jag älskade bild i skolan och tog extralektioner i gymnasiet). Det här gör jag bara för min egen skull (och utan krav på mig själv att bli "publicerad", men det är kul när alla ger varandra feedback i slutet av lektionen).
När jag diskuterade färgval med läraren (det var meningen att jag skulle måla från vitt till mörkblått, men med stråk av lila i) frågade jag var det lila borde komma i motivet (ett stort blad).
"Det kan du inte säga på förhand", sade hon. "Du får se hur det utvecklar sig."
Med andra ord, målningar (konstverk överhuvudtaget) lever sitt eget liv. Lite som skrivna berättelser.
Och livet.
Man kan inte säga på förhand.
(I slutändan blev min målning mer lila än vitt eller blå...)
--
"hur ska man bära sig åt...?" Jag är rädd att frågan är fel ställd, speciellt som du har en viktig poäng i att det är vi som ska anpassa vårt liv till tron och inte tvärt om. Min begränsade erfarenhet säger att den största risken är tilliten till vår egen kraft. Och litar vi på att vi själva lyckas ta himlen till jorden kan vi utan att mena det stänga dörren för Guds verkan i våra egna liv. Eftersom vi tror oss klara det på egen hand. För mig öppnade sig mycket när jag i mina böner överlät allt jag är åt Gud. Ett exempel på en böneformulering: "Hjälp mig Gud att använda alla gåvor du gett mig - förstånd, talang, empati och engagemang för en lidande värld - så att jag med din hjälp förmår säga de rätta orden, tänka de kreativa tankarna och utföra de handlingar som blir mitt bidrag till att göra världen omkring mig lite bättre än den var när jag kom hit!"
SvaraRaderaMärker att det här är förbaskat svårt att skriva om i en bloggkommentar. Så jag släpper iväg det här nu i förhoppningen att det funkar i samtalet.
Allan Willny
Jesus var ju inte bara en visdomslärare (filosof) han var ju också en profet som talar om att världen och dess girighet/matrialism kommer att få ett slut och ersättas av guds rike, dessutom om livet enbart är filosofiskt, spelar det inte heller så mycket roll om dom rika skor sig och dom fattiga dör i förtid för alla får samma "lön" nämligen döden.Blir som paulus sa:- om jesus inte har uppstått låt oss då äta och dricka för i morgon ska vi dö . Och det är väl precis vad giriga gör eller maktens folk som saknar tro man lever som att det inte finns en gud att avlägga räkenskap inför, så det finns en hel del skillnad på filosofi och jesus.
SvaraRaderamvh Lars