NaNoWriMo 2011

Okej, nästan dags att börja. 1 till 30 november ska jag förhoppningsvis begrava mig i NaNoWriMo. Detta skrivarjippo som främst är en amerikansk grej (där deltar både amatörer och proffs och det är en stor happening) har också blivit som stor utomlands. Borde hela International Novel Writing Month.

Jag var med förra året och det var en fantastisk upplevelse. Fick till mina 50 000 ord och det blev ett riktigt bra råmanus, som det nog ska bli en roman av en gång.
Nu har jag en ny romanidé, en rafflande historia med mycket romantik. Historisk roman, skulle man kanske säga, även om jag inte lagt handlingen på en existerande plats. Men det är ingen fantasy.

Nyfiken på att delta? Här finns mer information. Men helt utan skrivarvana är det svårt. Och det tar tid. I genomsnitt måste man klara av 1666 ord (ca 5 A4-sidor) per dag för att nå målet.
Till sin hjälp har man en lokal NaNo-grupp (den svenska har 1800 medlemmar!)

Jag bloggar om NaNoWriMo på min bokskrivarblogg.

Knäpp dag

Berg och dalbana. Mest dal.
Åkte och besökte svärmor på intensivvårdsavdelningen utan min man, eftersom han är dunderförkyld.
Kändes inte bra. Svärmor genomgick en bypassoperation igår, som gick bra, men att säga att hon är okej är att ta i. Väldigt medtagen och inte alls sig lik, även om hon var helt klar. Men man kan inte förvänta sig något annat när man har gått igenom en så svår operation, är 74 år och nyss har haft en hjärtinfarkt.
Det är bara inte kul att göra sådana besök alldeles själv.

Sedan fick jag knäpp och gick och köpte ny vinterjacka på hemvägen. Inte billig. Men jag ska inte frysa i vinter i alla fall, för jag köpte en Luthajacka, finsk kvalitet hoppas jag (även om den antagligen sys i Asien..).

Kom hem och städade frenetiskt. Tills energin tog helt slut.
Det är den fortfarande.

Och en sak till; under veckan som gick skickade jag in mitt romanmanus till åtta olika förlag. Nu kan jag bara hålla tummarna. Jag är realistisk. Chansen är bli utgiven är minimal. Tyvärr. Tycker mest synd om förlagen (och möjliga läsare) om de nobbar mig, eftersom mitt manus är rasande bra.
Men med bakgrund av allt annat känns hela karusellen med författardrömmar så... oviktig just nu. Det är kanske bara bra, eftersom den långa väntan börjar just nu.

Sluta söka på Kissies lår!

Ibland är det intressant att kolla på vad folk söker på för att hamna på min blogg.
Sedan en tid tillbaka dyker det upp en massa som har sökt på "Kissies lår" eller "lår som går ihop".

Jag blir galen!
Snälla sluta söka på Kissies lår! Det finns viktigare saker i livet än Kissies förbannade  lår! Man dör inte för att ens lår går ihop. Världen går inte under!

Jag är så trött på denna j-la Kissie, som tycks vara ett stort fejk hela hon. (Alexandra Nilsson däremot är vad jag vet en högt levande person som ägnar sig åt att retuschera sina bilder så att låren inte går ihop. För den som undrar vem Kissie är, alltså. Hon är frökens Nilssons blogg alter ego. Eller nåt sånt... Länkar inte, den uppmärksamheten är hon inte värd.)

Ps. Om ni undrar över min ilska.
Svärmor fick en hjärtattack i tisdags, trots att hon har väldigt bra kondition för sin ålder (74), inte röker, inte stressar något nämnvärt, inte äter fett, kort sagt sköter sig...

Livet får lite perspektiv när sådant här händer.

Så snälla, sluta söka i Google på Kissies lår och ägna dig åt att ta hand om dina nära och kära i stället. Rätt som det är har du dem inte hos dig längre.
Och då står du där med dina lår som inte går i hop.

Ja, och 14 år till salu är tusen miljoner gånger viktigare
än lår som inte går ihop

Om lår som inte går ihop och annat är orsaken till att folk som söker på Kissies lår hamnar på min blogg

Mitt romanmanus är klart!

För den som möjligen missat det; jag skriver.
Och mitt nya romanmanus är klart.

Läs mer om Djungelblomma här

Litteraturpriset 2011

Jaha, då ska man skämmas nu då. Att man inte har läst en nobelpristagare i och för sig inte så ovanligt.
Men jag har inte ens läst Tomas Tranströmer. Jag tror inte det i alla fall. Nu riskerar jag väl att bloggvännen som tjatat om i flera år att Tranströmer ska vinna Nobelpriset aldrig vill ha något att göra med mig igen.

Men kanske ändå. I ungdomen läste jag mycket poesi, så det vore konstigt om jag inte har läst honom.

Så det är väl dags att börja nu då.

Steve Jobs 1955-2011

Det är klart att man måste skriva något om Steve Jobs.

Mitt förhållande till Apple är kluvet. Jag älskar deras design och lättanvändhet, hatar att de blockerar "sitt eget", för användande någon annanstans. Tex att man inte kan ladda ned sina iTunes-låtar på en annan mp3-spelare eller telefon.

Men en Mac Classic var min första dator (tänk, innan internet, jag använde det bara till att skriva på) och det glömmer man inte.
Applekänslan sitter där, djupt, och det är klart att det är mycket tack vare Steve Jobs.
Nu har Applevisionären gått bort. Alldeles för tidigt.

Nu har jag ingen Macdator, och kommer antagligen aldrig att skaffa någon, den enda Apple-produkt jag äger är en gammal ipod från 2005 (fungerar utmärkt!). Skulle gärna vilja ha en iPhone och iPad, men tycker att de kostar för mycket. Brukar säga att när jag hittar en utgivare till mitt romanmanus ska jag fira med att köpa någon av de två produkterna.

No, you can´t

Kan inte låta bli att lägga in den här:

No, you can´t