torsdagen den 5:e februari 2009

Monica, håll tyst...

Ojojoj, min lilla sidoblogg går om denna blogg i besök.
I alla fall nu på morgonen och idag är bloggosfären slööööö.....

Ser det som en bekräftelse på att jag ska hålla tassarna borta från bloggosfären och hålla tyst. Bättre så. Och diskussioner som denna, gagnar ingen. Den jag diskuterar med kommer ändå ALDRIG att ändra sig (men ibland kan jag inte hålla tyst...). 
Och det irriterar mig att när man vill peka på problemet att det finns för kvinnor som vill/vågar/tillåts stå i talarstolen/predika/undervisa inom den mer evangelikala delen av kyrkan, så hamnar man alltid i en diskussion om ifall kvinnor överhuvudtaget ska tillåtas göra det.
De som inte tycker det får gärna ha sin åsikt, men det är ju inte dem i första hand jag vänder mig till (eftersom man ändå inte kommer någon vart).

Har skrivit om detta förut i Kvinnor var är ni ?

En annan fördel att hålla fingrarna borta från bloggosfären är den boost i kreativitet som skrivandet har fått. Det är så härligt att jag nästan vill använda kraftord för att uttrycka mig!


4 kommentarer:

  1. Jag förstår din irritation. Själv har jag aldrig förstått hur dessa som är emot kvinnliga talare tänker. Efter mycket grunnade så lutar jag åt att det måste ha med gudsbilden att göra. Deras Jesus blir arg om en kvinna skulle tala eller leda, deras Jesus är en småskuren surgubbe. Tack och lov så hittar jag en annan Jesus i den bibel jag läser. En Jesus som säger att de första ska bli de sista, en Jesus som vänder på sociala normer och hierarkier osv.

    SvaraRadera
  2. Tack och lov hittar jag också en annan Jesus i Bibeln. Han liknar din väldigt mycket!
    :)

    Jag vet inte riktigt varför jag blir så irriterad.Egentligen borde man ju inte ge sig in i sådana diskussioner, för det leder ingen vart.
    Kanske för att jag tror att de skrämmer iväg människor från kyrkan, de som är så reaktionära.

    Och jag uppfattar det som ett reellt problem i kyrkan (den mer evangelikala) att de finns få framträdande kvinnor som kan vara förebilder för andra kvinnor, speciellt de yngre.
    Men det där vet du som pastor säkert mer om.

    SvaraRadera
  3. Bra inlägg - och månadens bästa rubrik, du lyckades få mig som nästan aldrig klickar på blogglänkar att inte kunna låta bli.

    Relevant fråga du ställer. Jag tror kanske att man möter den där surgubbe-Jesus om man har väldigt mycket rädsla i sitt liv. Fruktan är ett filter som tyvärr förvränger det mesta så att kärleken nästan inte kan synas. Eller sanningen.

    SvaraRadera
  4. John,tänkte inte på att rubriken kunde få två betydelser...
    Ganska kul, faktiskt...

    Min erfarenhet är att där fruktan är en vardaglig del av tron (och då menar jag den äkta rädslan, inte fruktan som mer handlar om respekt för Gud), är också behovet av svartvita eller bokstavliga tolkningar av Bibeln starkt. Det blir ju så mycket enklare då. Tror man.

    SvaraRadera