Jag lät en snygging gå före i kassan igår.
Han hade bara en limpa och jag hade en hel vagn.
-Jag har inte bråttom, sa jag.
-Ska du inte till jobbet? sa han.
-Nej, jag ska bara hem.
-Det är väl också jobb.
-Jo, det är klart, sa jag och blev lite smickrad.
-Kommer du från Belgien?
Ännu mer smickrad.
-Nej...
-Men du har en accent.
-Jag kommer från Sverige. Men jag blir alltid smickrad när någon säger att jag kommer från Belgien. Först trodde folk Skandinavien, sedan Tyskland och nu Belgien. Närmare och närmare alltså.
Det är min mjuka g som avslöjar mig. I västra Holland uttalar man g som sscccchhhh eller något sånt, mycket ch-ljud och långt nere i halsen. Rasp, rasp.
I öst, sydöst och Belgien har man ett mjuuuukt g. Bara lite ch-ljud.
(Försökte förklara för Emanuel på Expressen hur man uttalar Kuijt, eller Kuyt, berorende på hur man stavar (han som gjorde mål i Hollands första match i VM, alltså...) häromdagen, men gick nästan bet. Att svenskfontetiskt förklara att Kuijt uttalas Köööuuut... eller något liknade var nästan omöjligt. Ungefär lika svårt som Cruyff. Men det var en parantes.)
Det här med accenter, alltså. Jag tycker det är charmigt med accenter. Många invandrare vill tala perfekt, utan accent, men jag undrar varför. Om språket i sig är felfritt, varför inte behålla lite av sin accent?
Se bara på Storbritannien. Ingen talar BBC-engelska. Glöm det. Efter två år i England lärde jag mig att höra var folk kom i från. Det är en väldig skillnad mellan skotsk engelska och den man talar i Wales. Eller på Irland.
Mysigt.
"Det här med accenter, alltså. Jag tycker det är charmigt med accenter. Många invandrare vill tala perfekt, utan accent, men jag undrar varför. Om språket i sig är felfritt, varför inte behålla lite av sin accent?"
SvaraRaderaI Sverige förväntas tyvärr alla arbetssökande som vill ha någorlunda jobb, ha nästintill perfekt/heslt perfekt, svenskt uttal. Det är därför invandrarna anstränger sig blå.
Själv har jag aldrig begripit mig på sådana resonemang utan är mest glad om folk har sina personliga individuella "dialekter"; däremot anser jag det viktigt att grammatiken, stavningen och meningsbyggnaden blir bra.
Hoppas det inte är lika petigt med uttal, bland arbetsgivarna i Storbritannien.
Håller med dig. Det är grammatiken, stavningen och meningsbyggnaden som är viktig.
SvaraRaderaHär i Holland anstränger sig invandrarna också tills de blir blå för att slipa bort accenterna. Tycker jag är synd.
Jag har alltid haft intrycket att England är lite annorlunda i detta avseende, framför allt London, där det är svårt att få tag på en "riktig" engelsman. De är så vana vid alla invandrare från sina fd kolonier.
Be sagt!
SvaraRaderaMen jag håller med om vad som sagts ovan - och det beror ju på vilken sorts brytning du har. Här i Sverige blir folk charmade av amerikaner och engelsmän, de får gärna bryta - men kommer du från Turkiet eller Iran är det mindre populärt.
Holländska halsljud är inte enkla - jag hade en väninna, vars namn jag inte minns hur det stavades, som hade halsljudet i början, Geran? Hon försökte lära mig det där med van Gogh och Gouda. Å andra sidan tyckte hon att det var OK att säga Fifaldi om den italienske musikern.
Margaretha
Visst är det så att det beror på vilken accent man har, tyvärr.
SvaraRaderaApropå halsljud i Holland, det är ju en accent, som sagt. Många holländare (sydväst) och belgarna (flamländarna) har inget halsljud. Där är g ett ch-ljud.
Det är den varianten jag kör med!
Jag har det halsiga g-ljudet.
SvaraRaderaPersonligen så skiter jag i hur jag låter, jag är inte holländare så jag behöver inte låta som en. Så länge jag är förstådd så är jag nöjd.
Jag får ofta höra "vart i england kommer du ifrån?" så jag antar att jag bryter på engelska av någon anledning. :D